måndag, november 12, 2007

Bättre sent än aldrig



Vilken omtänksam dotter jag är. NOT! Jag glömde nämligen helt bort att det var Fars dag igår. Av en tilfällighet ringde jag till pappa, och 10 minuter in i samtalet kom han till att nämna att han fått gratulationer från mina syskon. Whoops! Jag hade helt glömt bort det! Jag erkände så klart direkt, men ändå...

Usch och fy! Inte för att vi någonsin firat Mors & Fars dag sådär väldans. När vi var små var det väl en del teckningar, annars har det väl mest bara varit något lite extra till kaffet. Men ett grattis!! Ja, det skulle väl dottern kunna ha hostat ur sig..!?

Men jag har dock en liten hyffsat ok ursäkt, som ni trogna blogg- och veckoboksläsare vet. Här på Grönland har vi nämligen inte Fars dag 2:a söndagen i november som i Sverige, utan den 5:e juni, oberoende av veckodag. Och då jag inte har någon svensk almenacka, hur skulle jag då kunna veta...? Eller ja, erkänner jag borde ha kommit ihåg ändå.

F’låt pappa, men du vet ju att jag älskar dig ändå! Nästa år ska jag köpa upp stans hela lager av ”Världens bästa pappa”-kaffekoppar åt dig, om du vill! För världens bästa pappa, det är du verkligen (f’låt Holger, men...)! *hihi* :-)


PS: Till nyfikna läsare av gårdagens blogginlägg så kan jag meddela att Aaju "höll ut" till klockan 4.45 i morse. Sedan kom han lullande in till mor & far. :-)

söndag, november 11, 2007

Lillkillen flyttar ut *snyft*


Medan Aaju och jag var i badhuset idag skruvade ataata (pappa - alltså Holger) ihop vårt annonsfynd. 200 danska kronor, alltså ca 250 svenska, för en stabil våningssäng med två fräscha madrasser och två lådor (på fotot är det dock bara en). Ja, det var verkligen ett pangpris, eller hur?

Och gissa om Aaju blev glad när han kom hem och fick se sin överraskning?! Han kastade av sig overallen och klättrade upp med en gång! Och mamma (altså jag...), ja hon gladde sig åt att pynta upp det ”nya” rummet! *Yippie* :-)

Så får vi se hur det går med sovandet inatt, med ”lillbäbisen” i eget rum och i en ny säng. Spjälsängen är redan nedmonterad, så nu finns det ingen återvändo. Frågan är bara vem som kommer att lida mest av saknaden; lillgrabben eller mamma...?! ;-)

lördag, november 10, 2007

Bingo, banko & jo, hamburgare är exotiska (för vissa)

Detta har visat sig bli en helg för långväga besök. Fredag kväll kom t.ex en bekant från Holgers lilla hembygd Oqaatsut (Rodebay) i Nordgrönland, som tillfälligt är i Nuuk tillsammans med sin son.


Aaju var inte sen med att få fredagkvällens för honom främmande Oqaatsutbesök att läsa för honom, till bådas glädje!


Och den 5-årige sonen hittade tillsammans med Aaju fram en hel massa roliga leksaker. Det blev en kväll då barnen kom sent i säng och lekrummet såg ut som ett slagfält... :-)


Efter en förmiddag med diverse ärenden kom på lördag eftermiddag så Holgers kusin från Sydgrönland med familj. Hon är här i Nuuk för att besöka just familjen; hennes dotter med man & barn. De kom hela drösen och var på ett riktigt lååångt & trevligt besök, hela eftermiddagen & kvällen.

Bland annat bjöds de på middag: Hemmagjorda hamburgare, med ost- & tomatfyllning inne i själva köttet, samt ugnsbakade potatisskivor (typ pommes alltså) och mina små ”specialare”; senapsgurkdressing och BBQ-sås-sås. Inget speciellt tyckte jag, men besöket tyckte det hela var otroligt exotiskt. Hyffsat vanlig hamburgare och pommes!? Det serveras ju i varenda korvkiosk, även här i stan. Ja, kulturkrockar blir det ju ibland. Men de blev ju otroligt mätta och nöjda, så klagar inte! :-)


Aaju var glad för besöket. Han och Holgers kusinbarnbarn på 7 år har bara på ett några få möten hunnit bli riktigt goda vänner.


Holger lärde sitt kusinbarnbarn att flyga med Flight Simulator. Mycket populärt!


Och damerna; ja de spelade radiobingo!


Att spela traditionell bingo är ett stort nöje för många här på Grönland. Rena ”folkrörelsen” närmast, på ett sätt det nog inte varit i Sverige på mååånga år. Speciellt för damerna, även de hyffsat unga sådana.

Jag kan bara se på dem i Holgers familj. Alla spelar. Holgers mamma, hans syster, fastrar, mostrar, kusiner & kusinbarn osv. Själva har vi bara skämtat om att spela radiobingo ett par gånger, men inte kommit längre. Men självklart har jag, dock innan jag riktigt kom ihop mig med Holger, testat på denna grönländska ”nationalsport”. Ett sätt att lära sig grönländska siffror på, tänkte jag. Men det skulle visa sig ge mig en del oväderliga upplevelser också!

Det arrangeras bingo i städernas församlingshus (motsvarande Folkets Hus), i idrottsföreningslokaler och via lokalradion, varav vår lokala kanal Nuuk FM – en annars helt ”vanlig” musikkanal a la NRJ och Mix Megapol – håller bingo 3 (!!) gånger i veckan. I skolor där skolklasser sparar pengar till klassresor hålls det bingo osv. osv. Ja, i många år hade även lokalkanalen Nuuk TV bingo.

Varje söndag såg man på skärmen omkring 10 personer sittande omkring runda, vingliga, små cafébord, medan min gamla kollega & vän Hanne ropade ut nummer och pratade med exalterade spelare via en sprakande telefonlinje, allt utan tillstymmelse till annan underhållning än Hanne. Ingen livemusik och inga roliga ”tilläggsspel”.

Ingen direkt Loket-varning alltså. Heller inte i inspelningskvalité eller i pengasummor. På hela kvällen delades det totalt ut 5000 danska kronor, varav storvinnaren fick otroliga (!?) 2000. Men kul hade man. Speciellt där hemma i TV-sofforna. Gästerna i studion var som oftast för spända & nervösa för att de riktigt skulle våga dra på smilbanden...! *hihi*

Det är annars verkligen liv i de gamla damerna när det spelas. Grönländarnas gladlynthet får verkligen utspel vid sådana arrangemang vill jag lova och det är en turistattraktion så god som någon, att ”snika sig in” på ett av dessa arrangemang. Om inte annat, får man troligtvis sig en kopp kaffe och en kaka från bordsgrannens obligatoriska kaffekorg! :-)

Man spelar även det man kallar för banko, dvs. bingo fast man vinner saker istället för pengar. Det kan vara allt från handarbeten till kaffe och kastruller. En gång om året arrangeras det en ”Superbanko” i Nuuk, då lottas det ut sponsrade priser från diverse affärer och andra företag i staden. Högvinsten är helt otrolig enligt många: en resa med Air Greenland till Danmark! Den dagen är alla damer över 50 i församlingshuset vill jag lova. Och männen har nog också kommit sig med, liksom en hel drös damer i åldern 20-50 år. Inte ens det dårligaste av väder kan hålla dem hemma...! Får se om priserna även får mig lurad ut ur huset någon gång framöver..?! :-)

fredag, november 09, 2007

Grönlandshundar & slädkörning


Varning för hundslädar: En vanlig skylt i det den grönländska gatubilden.



Idag skulle Aaju och jag ha varit på väg med flyget till Sisimiut, Grönlands näststörsta stad – entreprenörsstaden.

Jag skulle dit med jobbet för att vara med på en utbildningsmässa nu i helgen, och så skulle vi kombinera det hela med att besöka Holger, som också skulle vara där med jobbet. Omläggning av planerna på Holgers skola resulterade dock i att han fortfarande är här hemma i Nuuk och då tyckte jag det var lika bra att slopa min resa också. Har ju egentligen nog så fullt upp med jobbet som det är.

Så planerade hundslädetur blev det inte av. *) Jag hade verkligen sett fram emot att få stassa upp mig och lillgrabben (och Holger såklart :-) ) i sälskinnskläder. Anorak, skidbyxor och stövlar, allt i värmande sälskinn - det enda som kan hålla stånd mot kylan när man sitter stilla på en släde. Så skulle jag fixa till och packa några smörgåsar och ett par termosar med varm choklad och kaffe. Sedan skulle vi bara kunna dra iväg, in i dalgången och ut bland fjällen. Åhh...

Men nu får vi alltså istället nöja oss med en huvudstad som är som en enda stor isbana. Kan ju bli väl så kul. Turligt nog har vinden, som nådde upp till 36 m/s igår som max, mojnat till omkring 6 m/s, så nu blir det inte fullt så mycket ”och än slank han dit och än slank han dit”. Igår var det verkligen omöjligt att styra vart man hamnade när man var ute och gick! Yiiihhh...! :-)




En östgrönländsk hundsläde (ja, de ser lite olika ut beroende på var man är). Ovanpå står en här vanlig variant av den klassiska kälken: En hundsläde i miniformat (också den i östgrönländsk tappning).


Kvinna & man på slädtur med sitt hundspann. (Återkommer med namnet på konstnären en annan gång.)


En lite mer gammalmodig tappning av helgens tilltänkta sälskinnsstass. Här med isbjörnsshorts och bara knän...! *Brrr* (Återkommer senare med konstnärens namn.)


Grönlandshundar – den hårdaste hundrasen i världen...


...som får otroligt söta valpar.


Och tillsist: Den omtalade fotöljen, från gårdagens inlägg. Så hemsk är den väl ändå inte?! Och skön är den ju. :-)

*) Man får inte lov att ha slädhundar – grönlandshund som rasen heter – söder om polcirkeln här på västkusten, pga den korta vintern (allt är ju relativt. Oktober-april/maj = kort?) & de tunna havsisarna. Därför har vi, som bor strax söder om polcirkeln på just västkusten, inga slädhundar här, men väl en hel drös med andra hundraser. Norr om polcirkeln är det så tvärtom; inga andra raser (om de inte är kastrerade vill säga) men en ofantlig drös med slädhundar. Det är fler hundar än människor, och överallt man går, i städerna och i bygderna, ylar det hundar. Grönlandshundar kan inte skälla, men det hindrar dem inte från att föra en hel massa oväsen. Men åh vad jag älskar det trots allt! :-)

torsdag, november 08, 2007

Möbelshopping på Grönland

Vinden viner inte utanför kontorsfönstret idag. Den dundrar, slår och brakar! 26 m/s och stigande, med vindstöt på över 33. Inget ovanligt. ”The windy city”, inte är det Chicago inte..!

Igår var det dock lungt. Vinter, jovisst, men inget oväder. Jag hade t.ex den underbaraste lilla ”lunchdaten” med Holger, då vi satt och åt baguetter i bilen, tittande ut över fjorden och de snötäckta fjällen, som glittrade i kapp i solskenet. Inte en enda vindpust drog igenom det översta lagret av pudersnö. (Kameran? Jo, den låg i trygt förvar på jobbet...)

Efter jobbet blev det sedan att köra runt på ”shopping”. Att köpa möbler här på Grönland är inte lätt, även om vi här i huvudstaden inte ska klaga. Hela två möbelaffärer + Jysk! I de flesta andra städerna får de nöja sig med de få möbler som mataffären tar in typ. Och i bygderna; ja där kan de se långt efter möbelaffärer...

Fast ja, vi pratar inte om några affärer i IKEA storlek här i Nuuk heller. Inte några 4 våningar och tusentals av kvadratmeter som IKEA i Kungens Kurva, utan snarare affärer i storleksklassen 150 kvadratmeter var. En med moderna kvalitetsmöbler, en med mest fula kvalitetsmöbler (men lika höga priser) och ja, Jysk...

Utbudet är ytterst begränsat med andra ord, även om man så klart kan beställa via möbelaffärernas förhandlare. Då blir det dock att köpa osett. Vilket ju inte är världens lättaste när man ska ha ny soffa eller säng. Och självklart, det blir en lång väntan. Omkring 4 månader tog det innan vi fick vårt soffbord nu senast tex. Men vänta får man ju också göra i Sverige, och här får man ju iaf för det mesta allt hemkört gratis, eller för en 100-lapp. Inte illa.

Ett annat alternativ till möbelinköp är helt enkelt den privata begagnatmarknaden. Eftersom det är svårt att få tag på saker här, så blomstrar anslagstavlorna. Allt går att hitta på små papperslappar med avrivningsbara telefonnummer. Själva satte vi t.ex i helgen upp en annons på nätet om att vi ville köpa en halvhög- eller våningssäng (till Aaju; för att spara golvutrymme till lek alternativt få en extra gästsäng). Vi fick napp nästan direkt.

En våningssäng för 200 DKK (ca 250 SEK). Inte illa. Vi tittade på den, nedmonterad, igår, och ska åka och hämta den idag. Vi fick också lite oplanerat köpt oss en till utseendet sprillans ny läderfotölj för 600 DKK, som vi ska hämta på lördag, hos en annan familj. En säng och en fotölj för 800 DKK. Det är bara 10 % av vad det skulle ha kostat oss att beställa en av de där FLEXA-sängarna, som var de enda sängarna som möbelaffärerna kunde erbjuda i kategorin halvhög- eller våningssäng. Bra shopping tycker jag!

Och äntligen ska Holger bli av med vårt loppisfynd - den beigea fotöljen, där stoppningen sticker ut på armstöden - som vi köpte då vi tillfälligt bodde i Danmark under Holgers studier. 50 danska kroner kostade den då, 2004, och det har den väl varit mer än värd, men Holger har aldrig riktigt sluta att hata den! *hihi* *)

Foton på våra nyköp kommer nog här i bloggen framöver...

Efter middagen drog jag sedan iväg på café för en fika med en bekant, följt av bio i kulturhuset Katuaq (vi såg ”The Brave One” med Jodie Foster; bra skådespel, men historien & framför allt slutet nja...). Trevligt! :-)


*) När vi flyttade från vårt möblerade studentrum i Danmark och in i en större lägenhet köpte vi ett helt möblemang, inklusive lampor, för bara 2000 DKK (varav vi fortfarande har kvar en hel del)! Vi viste ju inte vart vi skulle flytta därefter, och ville inte bli stående och få betala en astronomisk summa för att få möblerna skickade över Atlanten t.ex. Så vi köpte bara slit-och-slängsaker på Röda Korsets loppis, och levde med det i över 1 år, varpå Holger hastigt och lustigt fick jobb här i Nuuk, med betald flytt för både oss och möblerna! En container fylld med möbler för 2000 DKK, en barnvagn och en dator typ...! Hade vi bara visst det, hade jag så klart fått fler av mina gamla saker i Sverige nertransporterade till Danmark. Och vi hade helt klart också shoppat lös på möbler i Danmark, där utbudet ju är enormt mycket större och priserna rejält mycket lägre än här, speciellt eftersom där finns affärer som IKEA osv. Men, men; det är alltid lätt att vara efterklok... :-)

tisdag, november 06, 2007

Flykten från Grönland


Bostadshus i staden Maniitsoq, som inte har något med inlägget att göra som sådant, men fungera som en symbol...

Samtalsämnet nummer 1 på Grönland senaste veckorna har garanterat varit dokumenträren ”Flugten fra Grønland” (Flykten från Grönland). En dokumentär som producerats av Danmarks Radio (DR - danskarnas motsvarighet till SVT) och som sändes förra onsdagen, den 31:e oktober. Jag var långt ifrån ensam om att ha satt en påminnelse i kalendern långt innan det datumet kan jag lova!

Det var också med en spänd, smått skräckfyld, förväntan vi satte oss ner i TV-sofforna den kvällen, och det blev garanterat också en omskakande upplevelse för oss alla. Den innehöll inget nytt som så, men ”i samlad trupp” var det ändå skrämmande.

Med titeln ”Flykten från Grönland” ville man visa fram det som får alla (!?) vidareutbildade grönländare att lämna landet. Och redan här började faktafelen strömma in. Långtifrån alla ”flyr”. Faktiskt är det fler av de i Danmark vidareutbildade grönländarna, som vänder tillbaka till Grönland efter att de blivit färdiga med sin utbildning nu än förr. Låg utbildningsgrad generellt; jo, visst det stämmer, speciellt i jämförelse med länder som Sverige & Danmark som ju har extremt hög utbildningsnivå, men faktiskt är andelen som skaffar sig en högre utbildning kraftigt stigande bland grönländare idag och inte sjunkade som man försökte överbevisa tittarna om i dokumentären osv.

Ja, en del fel & övertramp var det. Skildringen av grundskolan var väl lite väl hård. Tre ledande politiker svartmålades, med rätta, medan en 4:e utropades helt galet som landets frälsare, trots att han är minst en lika ful fisk som de övriga tre. Och barn filmades lekande i övergivna hus (efter förslag från dokumentärmakarna) samtidigt som man pratar om att barn far illa – självklart tror man då att barnen lever i dessa hem med utslagna fönster, nedrasade balkonger och med kök som bara skriker misär. Men inget sägs det om att det bara är på låtsas. Och så vidare.

Men summasummarum visade det också fram mycket av sanningen. Stora sociala problem, med grovt försummade barn, som lever med alkoholiserade föräldrar. Enormt höga självmordstal. Politiker som gör tvivelaktiga affärer utan att straffas en cm, och så vidare. Nepotismen – svågerpolitiken – blomstrar i den grönländska kretsen av politiker & samhällspampar. Ingen tar på sig ansvaret och inget tycks riktigt hända. Det är vi alla inte-politiker hyffsat eniga om här på vårt lilla isflak.

Det är bland politikerna mycket populärare att prata om stora utvecklingsmöjligheter. Om kommande multinationella företag som kommer att pumpa in pengar & arbetsmöjligheter i landet. Om potentialen i de enorma oljeförekomsterna & diverse möjliga mineral- & ädelstensgruvor. Men de sociala problemen, som man ser så tydligt på så många ställen, bland annat i de kvarter av betonghus där vi bor – misärens hjärta – mitt i huvudstadens centrum. Dem är det ingen som riktigt vill prata om.

Visst finns det dem som kämpar för denna svaga grupp av människor, som försöker göra sin röst hörd. Men ändå är det super att någon utifrån, som dessa dokumentärsfolk, kommer och ser det lite utifrån. Förblir kritiska och fortsätter att ifrågasätta politikerna till de får deras svar. Några som inte gör som den lokala TV-kanalens journalister, som ifrågasätter närmast noll av det politikerna säger.

Visst är det hemskt att en dokumentär som bara visar fram de allra mest negativa sidorna av detta samhälle, sprids över världen (inklusive i Danmark, där befolkningen generellt redan har en snedvriden, alltför negativ bild av Grönland). En timma av 100 % tråkigheter, utan att nämna något av de otroligt många positiva sakerna med landet, och alla de människor som faktiskt är välmående och lever ett strålande liv, i en underbar miljö. Visst är det förfärligt. Men kan det leda till att några här i landet verkligen vaknar upp och att vi kanske kan få lite hjälp & stöd i att lösa de problem vi inte själva tycks kunna makta. Ja, så måste det ju vara värt det!

Landsstyreordföranden (altså vår statsminister) Hans Enoksens utalande i radionyheterna på fredagen, när han blir intervjuvad angående dokumentären och folks reaktioner på denna, tyder dock inte på att man från politikernas sida och partiet Siumut, som suttit på makten sedan hjemmestyret (det interna självstyret) infördes 1979, tar saken på fullt allvar nu heller. Så här sa han (noggrant översatt till svenska):

- Folk måste ta sig samman! Det är inte bara politikerna som har ansvaret för att så många människor har sociala problem.

Ghaa!!

Hela ansvaret ligger så klart inte hos politikerna, men en stor del gör ju det trots allt. För det är många som inte kan eller har krafter till att komma vidare och ”ta sig samman” utan hjälp, kära Enoksen. Hjälp som samhället måste se till att fixa fram.


Folk som vill komma ifrån sitt alkohol- och hashmissbruk måste kunna få hjälp, liksom ett barn som blivit utkastad på gatan, barn som blivit utsatta för incest osv. Vi måste stå enade emot detta förfall och politikerna måste ta sitt ansvar.

Måtte vi väljare, till nästa interna val (alltså inte nästa veckas danska folketingsval), förstå att en förändring måste ske. En ny generation politiker måste röstas in. Det behöver inte nödvändigtvis bli något nytt styrande parti, bara det blir lite ”nytt blod”.


Många av dagens pampar inom politiken gjorde ett jättearbete under 70-talets frihetskamp. Men det var många år sedan nu. Nu sitter de snarare fast i en ond cirkel där de i 1:a hand tänker på sig själva. I 2.a hand tänker det på, ja på sig själva. Och i 3:e hand? Ja, på sig själva så klart…!?! *suck*

måndag, november 05, 2007

Grishjärtan till middag

Nu har Holger pratat om det sedan någon gång då vi bodde i Danmark, år 2004-05: Att vi borde tillaga grishjärtan till middag!?! Men inte har det blivit av inte. Möjligtvis (eller ja ganska så säkert) har min något ”avståndstagande ställning” till råvaran haft något med det att göra, men även bara något så simpelt som att när jag är och handlar så tänker jag helt enkelt inte på grishjärtan som ett alternativ...! (Vem gör det?)

I Danmark är innanmat från t.ex gris och höna/kyckling, som nämda hjärtan, mycket vanligare i affärernas köttdiskar än i Sverige. Visst, man kan ju hitta sånt även hemhemma i Sverige, men i Danmark finns det i varenda liten gårdsbutik. Därför till viss del även här på Grönland. Allt så klart importerat från den gamla kolonialmakten, då de enda tamdjuren vi har här är fåren i Sydgrönland.

I lördags fick vi så köpt oss ett paket med 3 läskande (eller var det läskiga?) hjärtan. Planen var att vi skulle äta dem igår, på söndagen. Jag fick dock smått klurat mig ut ur uppdraget, genom att skylla på trötthet & huvudvärk efter mina 5 timmar som ”sportjournalist” (läs inlägg från i söndags).

Idag var det så dax. Inga undanflykter var längre möjliga. Som gammal obducentaspirant, var det ju egentligen rena lyckan att få karva lite (förlåt alla känsliga läsare, men... :-) ). För renskuret ville jag ju ha det. Allt som kunde tänkas smaka konstigt eller kännas extra äckligt att ha i munnen skars bort. Sedan var det bara att tärna det rena köttet, marinera (svag vitlöksmarinad), krydda (salt, peppar, chili- & paprikapulver och en gnutta ingefära) och steka ihop med lök, tilsätta lite mjöl, grädde, vatten, lagerblad, hel svartpeppar, morot & till sist paprika. Koka, koka, koka. Lite brun soya.


Tadam! Så hade vi en grishjärtskalops som faktiskt inte alls smakade så dumt. Lite ovanlig konsistens på ”köttet”, men annars helt ok. Serverat med potatismos, rödbeter & en lätt sallad. Gissa om Holger blev nöjd och glad! :-)

Hårda presenter, paket & julklappar

Jag hör till de där mammorna som bara köper några få, väl valda leksaker. Trots det har leksaksberget en tendens att växa. Därför har jag varit noga med att plocka undan en del leksaker och liksom varva med dem lite, så att Aaju aldrig hinner bli riktigt trött på något, samtidigt som man kan hålla hyffsat ordning på grejerna.

Till min stora glädje har också Aaju varit ganska duktig (med vissa undantag) på att inte stöka till det alltför mycket. Men i helgen hittade han alltså mina diverse leksaksgömmor och då skulle bara ALLT fram. Legot, som han så noga hållt separat i en låda, skulle hällas ut över lekmadrassen och blandas med hundratalet träklossar, diverse McDonalds leksaker från sommarens semester, nallar, bilar, båtar osv. osv. Allt skulle bara röras runt.

Vad kan jag säga? Även solen har sina fläckar...?! Dax att göra något åt saken. Suck... ;-)


söndag, november 04, 2007

Oväntad karriär & firmafotboll

Så har jag spenderat eftermiddagen som sportsjournalist. Hade egentligen anmält mig som spelare i ett av lagen, när jobbets personalförening arrangerade fotbollscup, men helt sonika – utan att säga något till mig – tog plötsligt min chef ut mig ur mitt tilltänkta lag och i en mail, som hon skickade ut till alla kollegorna, utropade hon mig istället till just sportsjournalist & fotograf (blev lite "morr" för det. Men, men...).

En hyffsat trevlig eftermiddag blev det ändå, med tio 5-8-mannalag, samt en hel drös inte cupspelande kollegor, partners och barn. De senare fick sin egna lilla ”pausturnering”, där även Aaju fick testat på att springa efter bollen på den stora banan, utan att alls fatta åt vilket håll han skulle springa och än mindre att han skulle skjuta bollen i mål. :-)



Det kom en hel del folk. Detta var bara en av läktarna.


Dagen förlöpte inte helt utan hårda tacklingar & intensivt spel.


Denne spelaren hade typiskt nog en dålig hårdag just idag, eller var det kanske en peruk...?! :-)


Knattespelarna var pigga på att springa efter bollen.


Andra småttingar skydde inga medel: ”Pappas lag ska bara vinna, kosta vad det kosta vill!” (Tror nästan också det är grabben själv som skrivit ner medicinväskans innehåll... Turligt nog var stavningspolisen (eller annan polis för den delen) inte närvarande vid dagens fotbollscup. :-) )


Tror ingen hade tippat på dem som dagens vinnare, men lika glada för segern var de ändå.


Fast dagens, på fotbollsplanen, största förlorare såg inte heller särskilt ledsna ut. Kanske var det hela helt enkelt bara en kul grej och resultatet betydde kanske inte så mycket trots allt! För kul hade ju de allra, allra flesta, inklusive lillknatten Aaju, som deckade på soffan så snart han kom hem, över 1,5 timme före normal sängtid! :-)

Oskyldigt barnarbete & barnavskaffning...

I fredags hade vi, efter idelt snöande i två dagar, ett par timmar av töväder med regn följt av frost och ytterligare snöfall. Det resulterade i att vi igår lördag fick använda någon halvtimma åt att närmast gräva ut (firma-) bilen ur ett tjockt lager av frusen slask och nyfallen snö.

Vi lärde oss av våra erfarenheter och begav oss strax till leksaksaffären och köpte en skyffel också till Aaju. *hihi*

Sedan åkte vi iväg till ”förorten” för att fira Holgers hyffsat nyinflyttade kusinbarnbarn som blev sju år (Holger har också kusinbarnbarn som bara är ett par år yngre än oss, det ni!). Där fick vi helt oväntat hittat oss mer än villiga barnpassare på kuppen - vi hade inte ens tänkt fråga. Men vi var inte sena på att utnyttja det, för en timmas tur till mataffären på tu man hand. Till Aajus stora glädje ska sägas; han ville inte ens komma med oss hem när vi kom tillbaka för att hämta honom. Framöver kanske det kan bli till ett biobesök eller något. Stor lyx för en liten familj som bor så långt bort från mor- & farföräldrar, mostrar & fastrar! :-)