onsdag, september 17, 2008

Välkommen till världen!



”Hipp hipp hurra, för det är inte Aajus födelsedag, hurra, hurra, hurra!”

Nej, det är verkligen inte Aajus födelsedag idag, utan det är lilla kusinens. Och verkligen lilla kusinens, för hon föddes först idag. I Sverige. Så ja, detta är hennes allra första, 0:te födelsedag, födelsedagen med stort F, dagen då jag för 2:a gången i mitt liv blivit moster till ett litet knyte.

Jag har precis nåtts av nyheten och har varken fått styr på namn eller sett något foto ännu, men glada är vi i alla fall här i Nuuk. Fast det är klart; lite långt borta känner vi oss just nu. Fast om 7-8 veckor så kommer vi!! :-)

Välkommen till världen lilla krabatina och grattis till dottern och lillasystern!

Och ja, ett litet grattis till ”nya” grönländska killkusinen också, som just idag ”fyller” en månad. *hihi* Vi ses i februari!

tisdag, september 16, 2008

Aaju 4 år

Så har vi firat födelsedag hela dagen lång. Det blev inte alls ett sådant firande vi brukar ha, och som också förväntas här, alltså kaffe-mik (grönländsk variant på öppet hus) med massor av gäster *. Men detta var också bra.


Här i Grönland säger man att man har varit snäll det gångna året om man får fint väder på sin födelsedag. Aaju måste alltså ha varit exemplarisk, för morgonen var smått magisk med årets första rejäla frost (temperaturerna är ju ganska jämna över dygnet här, därför upplever familjen i Västsverige ofta ett par frostnätter före oss, trots att vi här sedan får ett snötäcke som håller i sig i 7 månader). Första snön här vid havsnivå brukar också komma nu, +/- en dag omkring Aajus födelsedag, för att sedan bara stanna i någon dag eller två. Än så länge ser vi den dock bara i fjällen, som blir allt vitare för varje dag som går.


För Aajus del inleddes dagen med mammas sång och paket på sängen. Familjen och en kompis med familj hade skeppat över en del paket från Sverige för att säkra att Aaju skulle bli helt överväldigad.
På ballongerna bakom Aaju står det ”pilluarit”, som är det grönländska ordet för ”grattis” (där ll uttalas som ett mycket speciellt sk-ljud). Eller ja, för att vara helt korrekt betyder det faktiskt ”var lycklig”.


Aaju kunde inte annat än vara supernöjd med presenterna denna gången. Inte en enda strumpa eller kalsong så långt ögat kunde nå. *hihi* (Fast han brukar faktiskt bli glad för kläder också, bara det inte blir föör mycket sånt. ;-) ) Allt inspekterades lika noga.


En stor del av dagen användes till att leka med skörden av leksaker.


Som sagt; lekt (& spelat) blev det gjort. Aajus önskelista blev följd med bravur.

Vad som inte ses på fotona var att vi faktiskt också var ute och gick/lekte en tur idag. Då fick vi bland annat köpt oss en webbkamera, så nu har vi pratat och vinkat till ataata (pappa) i massor. Riktigt skönt med lite trevligheter, för det har verkligen varit några tunga veckor med många och riktigt tunga problem på Danmarksfronten.

Aaju är annars inte något vidare glad för att prata i telefon (precis som sin mamma med andra ord ;-) ) så när hans dagisfröken ringde idag och alla barnen stod klara för att sjunga den grönländska motsvarigheten till "Ja må han leva" för honom via telefon så ropade han bara "nej, nej, nej", så det blev ingen sång... :-( *hihi*


Dagens presentskörd. Aajus farmor och farfar lovade per telefon idag också att skicka något med posten (de skickar som oftast för sent, om överhuvudtaget), så fler blir det kanske innan jul... ;-)
Rosen förresten; den var från kompisen Jensine till mig; så sött av henne. I de två försändelserna från Sverige fick jag också surt godis samt en tidig födelsedagspresent. Återkommer garanterat till det senare, om inte annat. ;-)


Tältet och den stora McQueen-bilden på väggen fick 4-åringen också i present idag (av mamma ;-) ).


Jensine tittade förbi på en bit mat och ”ballongfight” på kvällen.


För Aaju avslutades dagen med lite smaskig glasstårta (vi som alltid bakar allt själva i vanliga fall, men, men... ;-) ).

Tack alla ni som var med till att göra denna dagen speciell för Aaju och mig, med era hälsningar och presenter. Tack, tack! Det betydde mycket för oss! @-}-}--

PS: Filmerna jag tänkt lägga in i inlägget ville inte alls. Jag får se om jag får tid till att komprimera dem och konvertera dem till ett bättre filformat någon dag. Tills dess; håll ut... ;-)


*) Förra året hade vi faktiskt inte heller något sådant stort firande på Aajus födelsedag. Vi hade då nämligen bara två dagar innan kommit hem från min mammas begravning. Därför hade vi istället ett stort kombinerat 3- och 30-årsfirande ett par veckor senare. Som sagt; kaffe-miks förväntas här oberoende av vad som i övrigt hänt i familjen (fast det sket jag alltså i i år). Läs mer om förra årets firande här samt läs & även se mer här.

måndag, september 15, 2008

Bullbagaren med stort B



En stolt Aaju på väg till dagis såhär dagen före dagen med stort D. :-)

Fyra år sedan, idag & imorgon


Odense, 1:e oktober 2004.

För fyra år sedan just i dag var jag igång mest hela dagen. Bland annat gick jag den långa turen från vår lägenhet, via Odense centrum och sedan helt ut till aktionslokalerna där de var 14:e dag aktionerade ut cyklar. Vi stod där och väntade i evigheter, tillsammans med en hel drös andra studerande innan någon kom och förklarade att aktionen var inställd. Det var grått väder och regnet hängde i luften.

Och varför minns jag allt detta? Utan att ens blinka. Förklaringen kommer…

Jag kände att något var på gång och tänkte nog att jag borde samla mina krafter. Men inte kunde jag sitta still inte. Jämfört med den otroligt starka foglossningen jag haft tidigare i graviditeten, då jag nästan inte hade kunnat röra mig alls, så kände jag mig ju ändå relativt pigg (allt är ju som sagt relativt; jag gick egentligen som värsta ankan, det gick långsamt och det gjorde rejält ont, men det ignorerade jag totalt ;-) ).

Klockan 22 den kvällen börjarde det. Klockan 23 gick vi och lade oss; vi var smått slutkörda efter en lång dag. Jag sa inget till Holger om vad som hände, jag var ju ändå inte helt säker på om det var "det riktiga" denna gången. Klockan 1.30 vaknade Holger och frågade hur det stod till, om något var galet. Jag svarade:

- Värkarna har börjat och har varit igång i över 3 timmar. Jag kan inte ligga ner för då gör det för ont.
- Jaha, okej. Försök att vila i alla fall, svarade Holger, lade huvudet på kudden och somnade om som om inget hade hänt. *haha* (Underbart med män som kan vara lika lugna som jag! ;-) )

Jag fick inte ens sovit två timmar den natten, men jag tog det lungt. Vid 6-tiden fick jag ringt till mamma. Jag dukade sedan upp en liten frukost med rostat bröd, innan vi tog taxi den korta turen till sjukhuset.

Sedan skulle det visa sig ta ytteligare 16 timmar innan Pluppen förvandlats till en Aaju på dryga 4,5 kg (barnmorskan gissade på 3 kg bara ett par dagar innan och 3,5 kg den samma morgon…). Och ja, imorgon är det alltså min dryga metern höga och kanske 17 kg tunga lillkilles 4-års födelsedag!! Hipp, hipp, hurra!! :-)


Idag ska Aaju ha lite kalas på dagis, så igår kväll blev det att baka kanelbullar hemma hos oss:


Aaju kan knäcka sina ägg själv. Det är han jättestolt över för, som han säger: ”När mamma var liten fick mormor slå äggen”. *hihi*


Och gegga, det är deffinitivt något Aaju kan.


Ytterligare ett Aaju-citat: ”Mamma har en stoor deg. Aaju har en liiiten deg.”


Att rulla ihop den ”färdiggarnerade” degen fixar han också, med vissa problem mot slutet...


Och här är resultatet. 80 bullar ska väl räcka till ca 30 barn + personal…?! ;-)

PS: Idag stinker det verkligen här hemma. Det är Aaju. Usch vad han stinker (och oj, vad blir han förnärmad när man säger det till honom *hihi*). Kan ni inte förstå varför, läs här... :-)

PS 2: Hoppas ni alla får en trevlig vecka!

söndag, september 14, 2008

Maniitsoq - upp & ner, ner & upp



Ja, tidigare i veckan var alltså Aaju och jag i Maniitsoq, och det vore väl på tiden att jag berättade lite mer om staden. Jag har så klart redan skrivit om staden många gånger här på nätet, bland annat under min bloggresa genom Grönlands regioner (Mittgrönland) i våras, och när jag mellanlandade i Maniitsoq senast i december 2007 t.ex.

Allra första gången jag verkligen nämde staden var dock i april 2006, då det tilslut kom ut en dementi. Ryktet om att John Travolta varit i den lilla grönlänska staden Maniitsoq hösten 2005, för att finna sin biologiska mamma var nämligen – mycket överraskande *hihi* – inte sant. I alla fall inte enligt den lokale polisen, som hade utpekats som skådespelarens livvakt... Ja, bor man i en liten stad där det inte händer något får man ju komma på sina egna nyheter! *hihi*

Bildtext: Café Puisi (Café Säl)

Liten ja, som jag nämde i ett tidigare inlägg i veckan är Maniitsoq, med sina knappa 2800 invånare, Grönlands 6:e största stad och därmed också landets 12:e minsta. Då det ändå är en så liten stad - som alla andra grönländska orter även totalt isolerad - som dessutom inte har något speciellt att erbjuda jämfört med andra ställen i landet, är det även en stad utan alltför mycket turister. Antalet ställen man kan äta på är t.ex ytterst begränsat. I idrottshallen ska man enligt ryktet kunna köpa sig en bit mat, sedan är det det barackliknande Café Puisi och den dyra restaurangen på Hotel Maniitsoq med en meny bestående av tre varmrätter (den dyraste kostar omkring 370 svenska kr, och det finns viner för flera, flera, flera tusen kronor per flaska), som dock har en mirakuläs utsikt; den samma som från mitt hotellrum.

Bildtext: Ett ställe så bra som något. Ser ni de två tonåringarna som står på en liten, liten klippavsats och leker med sina mobiler och lyssnar på musik? :-)

Det händer egentligen inte så mycket i staden. För en småbarnsfamilj med stort naturintresse är väl det kanske lite smått idealiskt, men för andra kan det kanske mer likna tortyr... ;-) (Jag har flera vänner som ”flytt” staden. *hihi*)


Bildtext: Taket på den till stor del nedlagda fiskefabriken.

Folk livnär sig främst på fiske - räkor, hälleflundra, torsk och och lite drottning-(snö-) krabbor - samt jakt - säl, ren och myskoxe. I staden ligger också en av landets två största fiskefabriker (jag vet inte vilken som är störst; denna eller den i Ilulissat). Den har dock till stor del fått stängas ner.

Detta med fabriken var ett hårt slag mot staden. Fast andra möjligheter har istället dykt upp. 2005 startade t.ex ett dotterbolag till svenska LKAB, Minelco, en olivingruva i kommunens ödemark. Idag sysselsätter den omkring 50 personer, dock inte alla lokala. Man har även förhoppningar om (eller ja, vissa är också negativa) att i år 2015 få en stor aluminiumfabrik (ägd av amerikanska ALCOA, möjligtvis med grönländska staten som medägare). Denna fabrik ska så drivas med el från två, till den tid, byggda vattenkraftverk (möjligtvis ägda och drivna av ”mitt” företag). Om det senare projektet blir politiskt godkänt vill det innebära att staden kommer att tredubblas i storlek på mycket kort tid och med sina 9000 invånare med stor marginal bli landets näststörsta stad. Det undersöks även huruvida man kan starta upp diamant- och rubingruvor i området bl.a. Så från att ha varit en ganska liten och obetydlig ort i landet, har Maniitsoq potentialen till att bli något helt annat inom kort (på gott och ont).

Tillbaka till detta med turismen förresten. För helt sant är det inte, att Maniitsoq inte har något speciellt att erbjuda. För i staden har Maniitsoq Adventures Incoming sitt huvudsäte. De erbjuder heliskiingturer i världsklass – alltså offpist, alpin skidåkning på tidigare nästan obesökta, höga fjäll (vi snackar över 2000 meter, vilket är mycket eftersom alla fjäll ligger vid havsnivå), dit man transporteras med helikopter – för små nätta summor på sisådär 50.000 kr och uppåt. Ett mycket populärt erbjudande bland världens extremidrottare och Hollywood-stjärnor. Bill Gates (som dock inte hör till några av de två nämda grupperna *hihi*) är t.ex bland dem som varit i området upp till flera gånger för denna enastående upplevelse (och bott på samma hotell som Aaju och jag; därav den höga standarden trots stadens ringa storlek kanske). ;-)

När nu heliskiing (ganska förståeligt) är så dyrt njuter staden egna invånare istället stort av den lilla skidliften man har några kilometer ut i terrängen på ön där staden ligger. Är man mer till längdskidor har man också det perfekta stället. Med båt kan man nämligen ta sig till platån som som ses i bakgrunden av inläggets sista foto. Där det är perfekt skidåkning året runt. Och det även nu, efter att klimatförändringarna de senaste få åren fått snötäcket på platån att minska markant. Som överallt i Grönland finns det så klart inte några fantastiska sportsanlägg när man väl kommer dit, men det naturen har att erbjuda duger ju mer än väl många gånger. Jag vet i alla fall att norska längdskidslandslaget, under sin absoluta storhetstid under 1990-talet, var här på träningsläger bl.a.



Fler foton av staden och mer om dess historia kommer framöver... ;-)

fredag, september 12, 2008

Fredagstema: Erfalasorput – Grönlands flagga & jag

Så var det fredag och ännu en gång dax för ett av Petras teman, som denna veckan är ”flaggor”. För er som inte vet vad fredagstemat är, eller vill surfa runt bland andra temaskrivare, kolla in högerspalten här i bloggen.

---------------------------



Jag är ingen flaggmänniska (trots min norska påbrå *hihi*). Jag har inte växt upp med flaggor på tårtan eller i julgranen. Jo, i flaggstången till födelsedagar och begravningar där hade vi flagga, men inte andra ställen.

Här i Grönland är man dock väldigt stolt över sin flagga, kallad Erfalasorput (”Vår flagga”). Inte så konstigt egentligen; som gammal koloni ligger det ju otroligt mycket symbolvärde i att man nu, sedan 1985, har sin alldeles egna flagga (internt självstyre – hjemmestyre – infördes 1979, men man kunde inte enas om en flagga före 6 år senare). Man är generellt inte på något sätt fanatiska här, men visst kan man se den grönländska flaggan på de mest omöjliga ställen och många grönländare går utan minsta tvekan runt med flaggförsedda t-shirts, kepsar och liknande som i Sverige nog skulle ses som turistsouvenirer.

Själva flaggan, ritad av multikonstnären och politikern Thue Christiansen, symboliserar solen som går upp över den enorma inlandsisen, som står för ljuset och värmens återkomst vid midsommar. Färgerna, rött och vitt, är de samma som i den danska flaggan, Dannebrog.

Lite då och då har dock Thue fått utstå anklagelser för att hans flagga är ett plagiat. Det finns nämligen en roklubb i Danmark som har samma symbol i sin klubbvimpel. Min syster har även t.ex upptäckt att norska Fredrikstads fotbollslag också har nästan den samma symbolen, men ändå inte helt, på sin vimpel. Thue har dock alltid förnekat dessa anklagelser och jag är nog villig till att tro honom; så värst komplicerad är ju ändå inte ”hans” flagga, så visst kan fler än en person ha kommit på den samma. Färgerna är ju dessutom ganska standard (både danska och norska t.ex). Och i övrigt; vimplar är inget man använder här.

En helt annan, personlig anekdot relaterat till Grönlands flagga är faktiskt just denna Thue, som var en av de allra första personer jag lärde känna här i Grönland. Min första vecka på jobbet i kulturhuset Katuaq (mitt första jobb i Grönland och anledningen till att jag kom hit 2001) åkte jag i bil med honom, fram och tillbaka mellan just kulturhuset och hans hem, för att hämta konstverk han gjort. Han var nämligen den sommarens stora ”sommarutställare” i kulturhuset och varje dag den sommaren kom han in och frågade om allt gick bra med hans verk. Och jag vet inte varför, men jag blev ganska med en gång hans lilla ”ängel”. Han litade inte på några av de andra teknikerna i huset, men mig; jojomensan! ;-) Så nu tutas och vinkas det glatt när han kör förbi mig på stans gator vill jag lova. *hihi*


Flaggskaparen Thue Christiansen vid en av sina statyer. Foto från www.greenlandarts.dk.


När man håller kalas (typiskt kaffe-mik) här så är det massor av flaggor mest överallt. För att våra gäster ska veta att de kommit rätt brukar vi sätta upp dessa två flaggor på dörren.


På företaget som ligger bredvid min arbetsplats är det en man som alltid kör runt med denna canadensiska flagga fladdrande i vinden. Jag vet inte varför, men lustigt ser det ut...

PS: Ja, något speciellt måste det ändå vara med Grönlands flagga, för inte finns det någon annan flagga i världen som jag hade kunnat skriva ett liknande inlägg om utan att överhuvudtaget konsultera någon annan typ av informationskälla än min egna stackars lilla hjärna. *hihi* Jag har t.ex ingen aning om vem som "kom på" Sveriges flagga, vilket år det var osv. Förklaringen på färgerna, jo den har jag hört, men inte så mycket mer... ;-)

torsdag, september 11, 2008

Från Grönland till Afrika och omvänt


Bildtext: Solnedgång sedd från hotellrummet.

Igår intervjuade jag en, i all sin enkelhet, otroligt intressant person. Jag kände henne delvis redan innan, men efter igår känner jag henne mångt mycket bättre vill jag lova.

Född i Kenya, med en äldre ungdom på barrikaderna i Köpenhamn under 1970-talet och många år som rörläggare i ett Mozambique härjat av inbördeskrig, hamnade hon tillslut i Grönland som maskinist i början av 1990-talet. Firmans första och enda kvinnliga maskinist och senare även driftschef, ansvarlig för produktionen och distributionen av el, dricksvatten och fjerrvärme i hela Maniitsoq med tillhörande bygder.

Under hela intervjuen kunde jag känna igen mig själv i hennes bakgrund, upplevelser och åsikter – hon var bara en aningens ”hårdare” variant av mig. ;-) Ja, många av oss kvinnor som gjort ett manligare karriärsval (jag jobbade ju tidigare som ljudtekniker och utvecklingsingenjör och ja, är fortfarande kvar i ett ytterst manligt företag åtminstonde) har väl en hel del gemensamt. Dessutom har vi ju båda ärft äventyrsgenen. Jättespännande samtal hur som helst och kul artikel att gå igång med att skriva (satt hela kvällen igår).


Att jobba på bortaplan med Aaju har fungerat riktigt fint. Klart, lite uppmärksamhet kräver han ju ibland, men turligt nog är han ju också duktig på att sysselsätta sig själv. Och om inte annat, så charmar han in sig hos kollegorna här i Maniitsoq som gärna tar sig en liten ”snack” med honom då och då. :-)


Såhär somnade Aaju i tisdags, efter 2.5 pannkakor med köttfärssås och 4+1 bananer. :-)


Gårdagens centralperson har ett mycket speciellt kontor, med massor av blommor, ett akvarium och en kristallkrona bl.a.


Aaju roade sig en del av arbetsdagen med att se film på min dator.


Marianne: Det blev inga teckningar av dem jag intervjuade, men väl teckningar till dem. :-)

PS 1: Jag har begränsat med tid och internettillgång, så jag svarar först på era kommentarer när jag kommer hem ikväll.

PS 2: Förlåt för alla eventuella stavfel. Jag är smått ordblind, har inte svensk stavkontroll på datorn och ja, som det står under PS 1; jag har inte så mycket tid och internettillgång. Ingen stress här dock. Så oroa er inte. ;-)

tisdag, september 09, 2008

Framme men borta

Jo, vi kom oss fram till Maniitsoq, som med sina knappa 2800 invånare är Grönlands 6:e största stad. Ja, som ni hör är storleksförhållandena lite annorlunda här. 2800 invånare skulle bara ses som ett litet samhälle i Sverige...!

Min främsta uppgift under dagarna här i Maniitsoq är att samla på mig material till det kommande numret av personaltidningen. Dvs. det är intervjuver och fototagande som gäller. Just idag gick dock halva dagen åt att resa och att ta hand om presshanteringen för en mindre kris i en helt annan stad, relaterat till ”mitt” företag som är landets enda producent och leverantör av el, värme och dricksvatten.

Jag har inte tillgång till fotona tagna med jobbets systemkamera just nu, men väl några från min lilla pocketkamera som jag tänkte bjuda på här. Pga tidig flygavgång stod jag upp kl. 4.15 (efter att ha gått och lagt mig kl 01.05 och sedan stått upp och varit igång ytterligare en halvtimme efter det...), ja så lite småtrött är jag väl. Det är även Aaju. Så ja, de längre inläggen om staden får komma en annan dag. ;-)


Klockan är 07.05 och Aaju sitter på planet och klistrar in figurer i hans ”Djursjukhus”.


Vårt rum på Hotell Maniitsoq.


Och panoramautsikten från det öppna fönstret i rummet:


Åt vänster.


Rakt fram.


Åt höger.

måndag, september 08, 2008

Sockertoppen Maniitsoq, here we come!



Så sticker vi iväg. Ja, i fredags beställde jag nämligen flygbiljetter till närmsta grannstaden, Maniitsoq. Vi reser redan tidigt, tidigt imorgon bitti (alltså tisdag).

Jag ska dit på jobbets vägnar, tillsammans med min ”assistent” och ja, så kommer så klart Aaju med också (en smått dyr affär, hans flygbiljett kostade nästan 2000 svenska kronor. Betalt ur egen ficka så klart).

Vi kommer redan hem torsdag kväll, så det blir ett kort besök, men ändå längre än mitt senaste. Jag har nämligen bara varit i Maniitsoq en gång, år 2003, och då stannade jag bara i ett par timmar, på väg mot ”annan ort” (+ ett par mellanlandningar, men då såg jag ju bara en liten mini-flygplats och staden från ovan). Det ska alltså bli lite spännande. Också det att jobba med en Aaju springande runt benen. Det kan gå jättebra och det kan gå mindre bra om man säger så. Jag får nog ta vägen om affären idag och köpa lite ”mutor”; småsnacks (tur Aaju verkligen ääälskar frukt) och kanske någon ny spännande leksak som kan sysselsätta honom när det blir behov för det.

Jag får se om jag får rapporterat något under resan. Jag vet nämligen inte hur mycket tid och hur mycket internettillgång jag kommer att ha. Hur som helst blir det rapporterat efteråt, det kan jag lova! Så om inte annat ”höres” vi på torsdag igen. :-)



Och ja, till er som inte följt min blogg så länge, som tycker det låter konstigt att jag efter så många år inte varit mer i grannstaden:

1. Avstånden är stooora här. Landet är 5 gånger så stort som Sverige och invånarantalet under 57.000.

2. Det finns inga vägar alls mellan orterna. Alternativet för resa mellan några orter är en färja som går en gång i veckan när väder och vind (läs; isen, som ställer till problem både sommar och vinter) tillåter det, eller så är det flyg/helikopter som gäller för hela slanten. Med andra ord är det inte bara, bara att resa runt här. Både dyrt och krångligt.

3. Det har bara inte fallit sig, att jag haft något ärende till Maniitsoq tidigare.


PS: Maniitsoqs danska namn är Sukkertoppen, därav överskriften. Så gott som alla orter här har även danska namn från kolonitiden. Namn som fasas ut mer och mer, ja de gäller faktiskt inte alls längre. Men helt klart; en hel del danskar insisterar på att fortfarande använda dem. Det grönländska namnet, Maniitsoq, betyder dock inte alls sockertoppen utan "det ojämna", pga att många av landets högsta fjäll och djupaste fjordar ligger i området.

söndag, september 07, 2008

Whisky & glada kollegor



God morgon världen!

Idag är vi lite sega, som frukostfotot kanske visar. Eller nej, det var väl egentligen igår morse vi (läs jag) var lite småsega. ;-) På fredagen hade nämligen personalföreningen, som jag är med i styrelsen för, arrangerat whisky-provning. Själv kunde jag så klart inte delta eftersom jag hade Aaju och sedan vet jag inte egentligen hur intresserad jag är av whisky överhuvudtaget. *hihi* Hur det än föll sig, bjöd jag in de närmsta kollegorna att komma hem till mig efteråt.

Det var lääänge sedan jag bjöd till fest senast känns det som (fast middagar, jo visst det har det blivit, men inte när så många som jag egentligen hade velat). Ja, jag minns faktiskt inte när det var sist. Nyårsafton 2006/07 minns jag, men någon gång efter det har det väl också varit, men kan inte just nu komma ihåg när det i så fall var.

Väl hemma hos mig gick allt i alla fall lungt tillväga – nästan inget mer blev druckigt, utan det var bara snacksen som gick åt – men med massor av skratt. Speciellt från min sida, då flera av kollegorna bar tydliga, men positiva och roliga, ”spår” av att ha smakat whisky från världens alla hörn om man säger så... ;-) Själv är jag ju ingen stordrickare alls, fast kul kan jag ha ändå och sent blev det alltså. Jag somnade strax efter klockan 4 och klockan 7 kom Aaju pigg och glad, så då var det bara att stå upp. ;-)

Senare på förmiddagen blev det att, tillsammans med min sammansvurne styrelseskamrat * och Aaju så klart, knata till jobbet och städa upp efter ”patrasket”. Det var inte så galet trots allt. Mest en massa ölflaskor, glas och papper där gästerna själva skrivit om de olika dryckerna de smakat. Fast ja, vi hittade även ett par efterlysta glasögon, en guldring och en väska med bl.a en plånbok i. Vissa kollegor hade alltså blivit lite väl ”glada”. ;-)

Inga foton från varken ”smaknings-lokalen” eller ”efterfesten” men väl en från turen till jobbet en tidig förmiddag, som kan se ut så här framåt höstkanten:



Idag är det söndag och städardag (egentligen är det lördag som är vår städardag, men nåja vi städade ju då med, bara på ”fel” ställe). Sedan kanske jag får en middagsgäst ikväll. Detta är ju trots allt Grönland, där ingen kan säga deffinitivt ja eller nej, så vi får se! ;-)


*) Han är tidigare nämd här på bloggen som den jag arrangerade julfest, samt kulturnatt (läs här och här) och vår-/familjefest med bl.a – vilket team! ;-)