söndag, november 18, 2007

Vardagens små överraskningar

Aaju tycker verkligen inte om ljudet av damsugaren, men det är nog så intressant att vara med och damsuga. Speciellt bakom soffan, för vem vet vad som gömmer sig där? Ett och annat popcorn och om man har tur kanske också någon bortglömd gammal byggkloss eller nått… :-)

Värmebölja, orkan & blå isberg

Vädret spelar oss ett litet spratt vill jag lova. I flera veckor har vi haft omkring minus 5-10 C. Senaste dagarna har dock dagstemperaturerna snarare varit omkring 0 till -2 C, för att plötsligt igår eftermiddag, på mindre än 2 timmar, stiga till 11 C. Ja, det steg till 11 grader. Plus! 100% isbana var återigen ett faktum. Vet inte om jag någonsin kanat runt så mycket (utan att ramla, väl att märka :-) ).

Och med temperaturen kom så klart vindarna. Klockan 14 igår blåste det ynka 1,7 m/s. En timma senare, var vinden uppe i 15,3 m/s och stigande! Sedan dess har vi levt med vindar mellan 25-32 m/s och konstanta vindbyar som kommer upp på över 42 m/s.

Som jämförelse kan sägas att den internationella gränsen för storm går vid 24,5 m/s och orkan vid 32,7 m/s. Och våra vindar kan lätt mäta sig med både de i Sverige numera historiska stormarna/orkanerna Gudrun (januari 2005, högsta mätta vindstöt 42 m/s) och Per (januari 2007, högsta mätta vindstöt 40 m/s), med enda skillnaden att här är det ingen som direkt lyfter på ögonbrynen. Det är galet vad det blåser, men om någon vecka eller två har alla glömt allt om det. Inte ens säkert att man ens nämner det i ett samtal, även om stormen dundrar på utanför fönstret.

Men visst ser det tråkigt snölöst ut nu, efter snart ett dygn? Grått och trist. *snyft*




Innan stormen riktigt träffade oss, fick jag dock tagit dessa foton, av ett blått isberg på besök, sett från ett par olika vinklar.




De är lite som isbergens svarta får (tillsammand med de helt genomskinliga). Man ser dem rätt som det är, men de vita är ändå de dominerande. Isberg består nästan uteslutande av ihoppressad snö, vilket ger is med mycket luftbubblor. Det är dessa bubblor som ger isen dess vita färg. Är det inte så många luftbubblor får isberget en blå och ibland närmast svart färg.

Man ser dock ofta vita isberg med blå ränder. Detta kommer sig av att det runnit smältvatten genom isen, som sedan fryst. Denna is innehåller alltså inte så mycket luft, och det ger ett blått sken.

lördag, november 17, 2007

En betongkloss i närbild

Jag har skrivit många gånger om bostadsmarknaden här i stan genom åren, och om betonghusen, blocken. Och inte har det varit mycket positivt jag skrivit inte. Och det trots att vi själva har en sk personalbostad i ett av dessa kolonialiseringens sista stående statyer, om än i det nyaste med byggår 1970.

Som jag skrev i juli i år, är de så sakteliga på väg att rivas ner, men det tar sin lilla tid. 1:a klossen (eller snarare kolossen...) revs nu i somras, och vi kunde på vår biltur på ishala gator idag konstatera att de redan hunnit med att bygga 2 respektive 4 våningar av de moderna lägenhetstornen som ska ta dess plats.

Jag längtar enormt mycket till att det blir vårt hus tur, men med enorm
bostadsbrist och begränsat med arbetskraft så kommer nog vi för länge sedan hunnit flytta vidare innan vårt hus ersätts av något nytt. Staden i övrigt är trots allt fylld av nybyggda hus med läckra lägenheter och bostadsrätter (kom ihåg detta när ni ser fotona nedan...!!), som man kanske på något vis kan byta till sig eller köpa. För ett eget enfamiljehus, ja för att kunna köpa även ett smått rivningsklart sådant här i huvudstaden, krävs det en hel del miljoner på fickan, så några sådana planer har iaf inte jag just nu... :-)

Vårt område heter Narsarsuaq (Stora Slätten) och består av 10 exakt likadana betongklossar, omringade av stadens centrum, en skola och vanliga enfamiljeshus. Vi bor i det sista av dem, med den enkla adressen Blok 10, alltså ”Block 10”. Många har bara sådana adresser här i stan; Blok 1, 2, 3 osv. eller Blok A, B, C osv. Vi bor i och för sig på en gata, och har ett gatunummer, men det används inte, utan alla säger bara Blok 10, Blok P och Blok 17 osv.

De legendariska husen på Narsarsuaq är numrerade från 1-10, där just vårt Blok 10 är det hus som vetter bort från centrum och mot fjällen, istället för att ligga intryckt mellan de andra betonghusen. Dessutom bor vi på översta, 4:e våningen. Det ger oss, tillskillnad från de flesta andra av våra ”betonggrannar” en fin utsikt (se bl.a
här).

Av någon anledning så är också vårt och grannblocket, Blok 9, ovanligt lugna. Vi blir nästan aldrig störda av festande och bråkande grannar. Värre är det några block bort, som är ett av stans riktiga bottenområden. Vi lider dock inte något större, mer än av att allt utanför själva lägenheten verkligen inte hör till det fagraste. Husens ägare, Hjemmestyret (alltså staten), har inte sett till sina hus och renoverat dem som de borde, vilket också satt sina spår i husets och övriga stadens invånares behandling av de samma. Tyvärr...


En solig dag i april (2007) visar området fram sin allra bästa sida (här, från vänster, Blok 8 till 1). PS: Klicka på fotona för att se dem i större format. :-)


En gråare dag (oxå detta kort från april 2007) ser vårt hus, Blok 10, mindre trevligt ut. Vi bor på mitten högst upp.


Trappuppgångarnas väggar har fungerat som klotterplank i många år utan att bli ommålade.



Dagens sopskörd var inte så stor, men det är vanligt att man möts av både kasserade tvättmaskiner, trasiga köksstolar och utvälta påsar med hushållssopor i trappuppgången. Och de kan bli liggande dag efter dag. Ibland vecka efter vecka. Urk, urk, urk! Sopnedkastet ligger alltså bara 8 trappsteg bort från detta så typiska sophörn!


Som bilden på ingånen till det oisolerade trapphuset visar, så är det inte överallt som färgen sitter fast som den borde (och detta är långtifrån det värsta exemplet, om man inkluderar alla 10 husen).


Väl inne i lägenheten är det dock inte så hemskt. Många turister och nyanlända, som har kommit in till oss, har blivit rejält överraskade efter att sett utsidan och trapphuset. Fina trägolv i de tre sovrummen och vardagsrummet t.ex. Men de i blocken typiskt svarta (eller i några hus gråa) fönsterkarmarna har vi fått leva med. Att man målar om är inte så populärt hos hyresvärden. (Och ja, det är Aaju som gömmer sig bakom bordet. Kanske vill han inte riktigt kännas vid att han ser på ”Traktor Tom”..?! *Hihi* :-) )


Köket är i originalskick, från år 1970, ja frånsett vår tvättmaskin, kylskåpet utanför fotot (kylskåp ingår förresten inte i hyreslägenheterna här, utan det måste man köpa själv. Spisen följer dock turligtvis med) och några körsbärsfärgade hyllor, som vi själva satt upp. Notera: Det finns ingen fläkt över spisen!! *Saknar, saknar*


Och badrummet; ja litet och inte alltför fagert. Men ska ju inte bo här resten av mitt liv så... ;-)
(Och i normala fall är det ju inte fullt så kalt, då vi så klart har ett duschdrapperi.)

Så har ni sett lite av Nuuk slums utsida. Och insida... :-)

torsdag, november 15, 2007

En kort status

Äventyrsfilmen jag såg på bio igår, Stardust, var riktigt underhållande. På något sätt en knasig blandning av Narnia, Harry Potter, Monty Python och Mel Brooks Robin Hood – Men in Tights...!?! Lägg där till en dundrande, så klart förutsägbar, kärlekshistoria a la ”det var en gång en prinsessa som satt fängslad i ett torn vaktad av en drake” kombinerat med ”vanlig pojke förälskar sig i fin flicka, utan framgång. Möter vanlig flicka, och bla bla bla...”. Trots det senare (vilket iof ju ofta är det vi tittare vill ha; lycklig kärlek med en liten släng av ”vanliga människor som blir till något stort” – den amerikanska drömmen, inget är omöjligt osv... ;-) ), var det en film som jag deffinitivt aldrig riktigt sett förr! Att rekomendera till alla dem som gillar äventyr och iaf något av ja, Narnia, Harry Potter, Monty Pytho och Men in tights... :-)

Och så var det ju valresultaten: Ja kanske har ni hört att den redan innan sittane danska högerregeringen blev sittande för en 3:e period, med ytterligare ett parti, Ny Alliance, som de måste samarbeta med. Som grönländska representanter blev det som väntat två ”röda”, en från Siumut och en från IA. En gammal räv, som säger sig ha slutfört sitt sista val, och en 23-årig nykomling (även om hon redan nu sitter i det grönländska landstinget, altså riksdagen). Det var väl den största signalen som de grönländska väljarna ville ge politikerna: Nu är det alltså dags att satsa på den yngre generationen! Flera av dem med flest röster var under 35 år. Härligt! Och valdeltagandet var även mer än 5 procentenheter större denna gång mot sist, 2005. Dunder!


Bilden har jag fått från Startdusts officiella hemsida.

onsdag, november 14, 2007

Svenske Emil, en ikon i Grönland

Så var det onsdag, dvs det serveras fisk till lunch på jobbet, annonstidningen Nuuk Ugeavis kommer med posten och jag ska för andra veckan i rad hålla vid min nya onsdagstradition; att hålla mig borta från hemmets fyra väggar och gå på bio. Det är också specifikt onsdag den 14:e november 2007, vilket är dagen då det är exakt 100 år sedan Astrid Lindgren föddes.

När man presenterar sig som svensk i utlandet, är det ofta att samtalet leds in på just Astrid Lindgren. Också här i Grönland. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har pratat om Pippi, och kanske framför allt Emil, med grönländare! Emil är det absolute favoriten här i landet, tror jag.

Det ges inte ut så många böcker på grönländska. Landets absolut största förlag,
Atuakkiorfik, ger t.ex ut omkring 20 titlar per år, alla kategorier (läroböcker til skolorna inte medräknat). Antalet människor som talar språket är ju bara någonstans mellan 50-60 000, inklusive de grönländare som bor utanför landets gränser, så marknaden är så klart begränsad. Dessutom blir det läst en del på danska. Trots detta är flera av Astrid Lindgrens böcker översatta – och konstant utlånade från biblioteken med väntlista som följd. Uppdaterat: Vad jag vet så finns det minst en bok om Emil respektive Pippi på grönländska, samt Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Tror det är cirka det. På biblioteket här i stan vimlar det dock också av andra Lindgrensböcker, dock på danska (och ett par andra språk, inklusive svenska och färöiska :-) ).

På den nationella TV-kanalen KNR älskar man också att sända den gamla klassiska TV-serieversionen av Emil-filmerna, varvat med Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Samtliga dubbade till danska, eftersom man inte haft råd till att dubba dem till grönländska själva. *)

Så Astrid och hennes figurer är alltså minst sagt populära här! Med start i dag och resten av veckan, firar därför Grönlands Landsbibliotek här i Nuuk också hennes ”100-årsdag”, vilket man har annonserat massor om. Det hålls bl.a teckningstävling, visas film och man kan på en jukebox höra kortare historier av författaren. Dessutom kommer det just idag att delas ut gratis nallar till besökande barn. De hinner dock säkert ta slut innan Aaju och jag hinner dit, men ändå... :-)

Själv ser jag mest fram emot att Aaju ska bli gammal nog för att jag ska kunna börja läsa ur min arsenal av Astrid Lindgrensböcker: Alla vi barn i Bullerby, Mio min Mio, redan nämda, underdunderbara Bröderna Lejonhjärta. Listan kan göras lång. Min favorit kan väl anses given. Vilken är din?


Bilderna har jag fått från förlaget Atuakkiorfik.


*) Barnprogram på, eller översatta till grönländska är en bristvara. Även för televisionen är budgetten liten, och man har väl inte helt orkat lyfta uppgiften, utan man sänder helt enkelt program man fått rättigheter till från Danmarks Radio (DR). Program som sänds om och om igen. Och det grönländska folket har helt enkelt fått acceptera att de blir sittande och titta på program efter program utan egentligen riktigt förstå någonting. Så alltså också barnen.

tisdag, november 13, 2007

Val även i valfångarnas land


Så var det den stora valdagen (som jag ju oxå skrev om här för 3 veckor sedan). Ja, i Danmark alltså. Men även här i*) Grönland. Av de 179 stolarna i Folketinget (den danska Riksdagen) går nämligen två till grönländska politiker. Med andra ord har det i medierna senaste tiden varit en hel del valsnack - utöver det som visats i de danska TV-nyheterna, som också sänds på grönländsk TV två ggr om dagen. Och runt om på stan hänger plakat med foton av diverse kandidater osv. Fast man har inte dragit igång för fulla muggar, som när det är val till Landstinget (grönländska Riksdagen). Det är STOR skillnad vill jag lova.

Även om det nu bara är två personer härifrån, så ska man dock inte säga att de inte kommer att ha något inflytande. Just i år ser det nämligen ut att bli enormt tätt lopp mellan de två blocken i Danmark. Om opinionsundersökningarna stämmer kan Grönlands och Färöarnas 2 + 2 mandat med andra ord välta lasset än åt det ena hållet, än åt det andra.

Troligtvis får vi en grönländsk representant från det mycket självständighets- och vänsterorienterade partiet Inuit Ataqatigiit (IA). Den andre representanten blir med högst sannolikhet från det socialdemokratiska Siumut, som suttit på makten här i Grönland, ensamma eller i koalition, sedan Hjemmestyret infördes i 1979. Båda dessa partier samarbetar traditionellt med danska Socialistiske Folkeparti (SF - Danmarks vänsterorienterade ”kvinno- och miljöparti”), Enhedslisten (liksom SF bestående av fd kommunister, om man nu får lov att använda så ”grova” ord, och lite av ett miljöparti) och Socialdemokraterna. 2 mandat till det röda blocket alltså. Inte helt överraskande, då Grönland är ett ganska så ”vänsterorienterat” land.

Färöarnas väljare kommer, enligt opinionsundersökningarna, ge ett mandat till färöiska Republikanerna, som även de samarbetar med SF. Deras andra mandat ser ut at gå till Sambandspartiet, som samarbetar med danska Venstre - Danmarks största parti i det borgliga blocket. (Ja, jag vet: Visst är det förvirrande at de heter Venstre, men i själva verket är ett liberalt, högerorienterat parti, samtidigt som partiet Det Radikale Venstre är just vänsterorienterat...?!)

”Kolonimandaten” fördelar sig alltså 3-1 till det röda blocket, men därmed inte sagt att den sittande blå regeringen med Venstre och Konservative kommer att bli tvugna att avgå. Det är många jokrar med i spelet. Utöver koloniernas mandat finns ju också nystartade Ny Alliance, med syrienfödde Naser Khader i spetsen, som inte helt valt sida. Och det nuvarande stödpartiet till regeringen, det invandrarfientliga Dansk Folkeparti, ja de har ju också sitt att säga. Ingen går säker. Spännande blir det...!

Och ska jag rösta? Självklart! Om jag bara hade fått vill säga. Man måste tyvärr vara dansk medborgare för att rösta nämligen, och dansk, ja det har jag ju alls INGEN tanke på att bli, så... :-(

Istället får jag väl njuta lite av utsikten från kontoret...



Detta ser jag när jag sitter här på jobbet och knattrar på tangentobordet.


Och det här. Ja, det är havet man ser (eller snarare fjordmynningen), liksom på det 1:a fotot. :-)


Från jobbets lilla lunchrestaurang har vi denna utsikten. Fjällen tornar upp sig som skjutna ur havet och är alla i dryga 1000-metersklassen. Fjället närmast i bild är Sermitsiaq, vars 1210 meter höga ”sadel” ingår i stadens vapen.



Och ja, jag luras inte. Detta är verkligen vår utsikt från lunchrestaurangen! *hihi* :-)


*) Jag har länge här i bloggen försökt att skriva så som (nästan) alla i Sverige tror att man ska skriva, nämligen på Grönland. Detta stämmer dock inte helt egentligen. Och det skär lite i mitt hjärta varje gång jag pressar in ett på. Det heter ju egentligen i Grönland. Alltså i landet Grönland. Framförallt när vi pratar om samhällsfrågor osv så är det ju i. Pratar man däremot om ön Grönland, så är det ju såklart på. Så vet ni det! Tror jag kommer att införa i här i bloggen framöver. :-)

måndag, november 12, 2007

Bättre sent än aldrig



Vilken omtänksam dotter jag är. NOT! Jag glömde nämligen helt bort att det var Fars dag igår. Av en tilfällighet ringde jag till pappa, och 10 minuter in i samtalet kom han till att nämna att han fått gratulationer från mina syskon. Whoops! Jag hade helt glömt bort det! Jag erkände så klart direkt, men ändå...

Usch och fy! Inte för att vi någonsin firat Mors & Fars dag sådär väldans. När vi var små var det väl en del teckningar, annars har det väl mest bara varit något lite extra till kaffet. Men ett grattis!! Ja, det skulle väl dottern kunna ha hostat ur sig..!?

Men jag har dock en liten hyffsat ok ursäkt, som ni trogna blogg- och veckoboksläsare vet. Här på Grönland har vi nämligen inte Fars dag 2:a söndagen i november som i Sverige, utan den 5:e juni, oberoende av veckodag. Och då jag inte har någon svensk almenacka, hur skulle jag då kunna veta...? Eller ja, erkänner jag borde ha kommit ihåg ändå.

F’låt pappa, men du vet ju att jag älskar dig ändå! Nästa år ska jag köpa upp stans hela lager av ”Världens bästa pappa”-kaffekoppar åt dig, om du vill! För världens bästa pappa, det är du verkligen (f’låt Holger, men...)! *hihi* :-)


PS: Till nyfikna läsare av gårdagens blogginlägg så kan jag meddela att Aaju "höll ut" till klockan 4.45 i morse. Sedan kom han lullande in till mor & far. :-)

söndag, november 11, 2007

Lillkillen flyttar ut *snyft*


Medan Aaju och jag var i badhuset idag skruvade ataata (pappa - alltså Holger) ihop vårt annonsfynd. 200 danska kronor, alltså ca 250 svenska, för en stabil våningssäng med två fräscha madrasser och två lådor (på fotot är det dock bara en). Ja, det var verkligen ett pangpris, eller hur?

Och gissa om Aaju blev glad när han kom hem och fick se sin överraskning?! Han kastade av sig overallen och klättrade upp med en gång! Och mamma (altså jag...), ja hon gladde sig åt att pynta upp det ”nya” rummet! *Yippie* :-)

Så får vi se hur det går med sovandet inatt, med ”lillbäbisen” i eget rum och i en ny säng. Spjälsängen är redan nedmonterad, så nu finns det ingen återvändo. Frågan är bara vem som kommer att lida mest av saknaden; lillgrabben eller mamma...?! ;-)

lördag, november 10, 2007

Bingo, banko & jo, hamburgare är exotiska (för vissa)

Detta har visat sig bli en helg för långväga besök. Fredag kväll kom t.ex en bekant från Holgers lilla hembygd Oqaatsut (Rodebay) i Nordgrönland, som tillfälligt är i Nuuk tillsammans med sin son.


Aaju var inte sen med att få fredagkvällens för honom främmande Oqaatsutbesök att läsa för honom, till bådas glädje!


Och den 5-årige sonen hittade tillsammans med Aaju fram en hel massa roliga leksaker. Det blev en kväll då barnen kom sent i säng och lekrummet såg ut som ett slagfält... :-)


Efter en förmiddag med diverse ärenden kom på lördag eftermiddag så Holgers kusin från Sydgrönland med familj. Hon är här i Nuuk för att besöka just familjen; hennes dotter med man & barn. De kom hela drösen och var på ett riktigt lååångt & trevligt besök, hela eftermiddagen & kvällen.

Bland annat bjöds de på middag: Hemmagjorda hamburgare, med ost- & tomatfyllning inne i själva köttet, samt ugnsbakade potatisskivor (typ pommes alltså) och mina små ”specialare”; senapsgurkdressing och BBQ-sås-sås. Inget speciellt tyckte jag, men besöket tyckte det hela var otroligt exotiskt. Hyffsat vanlig hamburgare och pommes!? Det serveras ju i varenda korvkiosk, även här i stan. Ja, kulturkrockar blir det ju ibland. Men de blev ju otroligt mätta och nöjda, så klagar inte! :-)


Aaju var glad för besöket. Han och Holgers kusinbarnbarn på 7 år har bara på ett några få möten hunnit bli riktigt goda vänner.


Holger lärde sitt kusinbarnbarn att flyga med Flight Simulator. Mycket populärt!


Och damerna; ja de spelade radiobingo!


Att spela traditionell bingo är ett stort nöje för många här på Grönland. Rena ”folkrörelsen” närmast, på ett sätt det nog inte varit i Sverige på mååånga år. Speciellt för damerna, även de hyffsat unga sådana.

Jag kan bara se på dem i Holgers familj. Alla spelar. Holgers mamma, hans syster, fastrar, mostrar, kusiner & kusinbarn osv. Själva har vi bara skämtat om att spela radiobingo ett par gånger, men inte kommit längre. Men självklart har jag, dock innan jag riktigt kom ihop mig med Holger, testat på denna grönländska ”nationalsport”. Ett sätt att lära sig grönländska siffror på, tänkte jag. Men det skulle visa sig ge mig en del oväderliga upplevelser också!

Det arrangeras bingo i städernas församlingshus (motsvarande Folkets Hus), i idrottsföreningslokaler och via lokalradion, varav vår lokala kanal Nuuk FM – en annars helt ”vanlig” musikkanal a la NRJ och Mix Megapol – håller bingo 3 (!!) gånger i veckan. I skolor där skolklasser sparar pengar till klassresor hålls det bingo osv. osv. Ja, i många år hade även lokalkanalen Nuuk TV bingo.

Varje söndag såg man på skärmen omkring 10 personer sittande omkring runda, vingliga, små cafébord, medan min gamla kollega & vän Hanne ropade ut nummer och pratade med exalterade spelare via en sprakande telefonlinje, allt utan tillstymmelse till annan underhållning än Hanne. Ingen livemusik och inga roliga ”tilläggsspel”.

Ingen direkt Loket-varning alltså. Heller inte i inspelningskvalité eller i pengasummor. På hela kvällen delades det totalt ut 5000 danska kronor, varav storvinnaren fick otroliga (!?) 2000. Men kul hade man. Speciellt där hemma i TV-sofforna. Gästerna i studion var som oftast för spända & nervösa för att de riktigt skulle våga dra på smilbanden...! *hihi*

Det är annars verkligen liv i de gamla damerna när det spelas. Grönländarnas gladlynthet får verkligen utspel vid sådana arrangemang vill jag lova och det är en turistattraktion så god som någon, att ”snika sig in” på ett av dessa arrangemang. Om inte annat, får man troligtvis sig en kopp kaffe och en kaka från bordsgrannens obligatoriska kaffekorg! :-)

Man spelar även det man kallar för banko, dvs. bingo fast man vinner saker istället för pengar. Det kan vara allt från handarbeten till kaffe och kastruller. En gång om året arrangeras det en ”Superbanko” i Nuuk, då lottas det ut sponsrade priser från diverse affärer och andra företag i staden. Högvinsten är helt otrolig enligt många: en resa med Air Greenland till Danmark! Den dagen är alla damer över 50 i församlingshuset vill jag lova. Och männen har nog också kommit sig med, liksom en hel drös damer i åldern 20-50 år. Inte ens det dårligaste av väder kan hålla dem hemma...! Får se om priserna även får mig lurad ut ur huset någon gång framöver..?! :-)

fredag, november 09, 2007

Grönlandshundar & slädkörning


Varning för hundslädar: En vanlig skylt i det den grönländska gatubilden.



Idag skulle Aaju och jag ha varit på väg med flyget till Sisimiut, Grönlands näststörsta stad – entreprenörsstaden.

Jag skulle dit med jobbet för att vara med på en utbildningsmässa nu i helgen, och så skulle vi kombinera det hela med att besöka Holger, som också skulle vara där med jobbet. Omläggning av planerna på Holgers skola resulterade dock i att han fortfarande är här hemma i Nuuk och då tyckte jag det var lika bra att slopa min resa också. Har ju egentligen nog så fullt upp med jobbet som det är.

Så planerade hundslädetur blev det inte av. *) Jag hade verkligen sett fram emot att få stassa upp mig och lillgrabben (och Holger såklart :-) ) i sälskinnskläder. Anorak, skidbyxor och stövlar, allt i värmande sälskinn - det enda som kan hålla stånd mot kylan när man sitter stilla på en släde. Så skulle jag fixa till och packa några smörgåsar och ett par termosar med varm choklad och kaffe. Sedan skulle vi bara kunna dra iväg, in i dalgången och ut bland fjällen. Åhh...

Men nu får vi alltså istället nöja oss med en huvudstad som är som en enda stor isbana. Kan ju bli väl så kul. Turligt nog har vinden, som nådde upp till 36 m/s igår som max, mojnat till omkring 6 m/s, så nu blir det inte fullt så mycket ”och än slank han dit och än slank han dit”. Igår var det verkligen omöjligt att styra vart man hamnade när man var ute och gick! Yiiihhh...! :-)




En östgrönländsk hundsläde (ja, de ser lite olika ut beroende på var man är). Ovanpå står en här vanlig variant av den klassiska kälken: En hundsläde i miniformat (också den i östgrönländsk tappning).


Kvinna & man på slädtur med sitt hundspann. (Återkommer med namnet på konstnären en annan gång.)


En lite mer gammalmodig tappning av helgens tilltänkta sälskinnsstass. Här med isbjörnsshorts och bara knän...! *Brrr* (Återkommer senare med konstnärens namn.)


Grönlandshundar – den hårdaste hundrasen i världen...


...som får otroligt söta valpar.


Och tillsist: Den omtalade fotöljen, från gårdagens inlägg. Så hemsk är den väl ändå inte?! Och skön är den ju. :-)

*) Man får inte lov att ha slädhundar – grönlandshund som rasen heter – söder om polcirkeln här på västkusten, pga den korta vintern (allt är ju relativt. Oktober-april/maj = kort?) & de tunna havsisarna. Därför har vi, som bor strax söder om polcirkeln på just västkusten, inga slädhundar här, men väl en hel drös med andra hundraser. Norr om polcirkeln är det så tvärtom; inga andra raser (om de inte är kastrerade vill säga) men en ofantlig drös med slädhundar. Det är fler hundar än människor, och överallt man går, i städerna och i bygderna, ylar det hundar. Grönlandshundar kan inte skälla, men det hindrar dem inte från att föra en hel massa oväsen. Men åh vad jag älskar det trots allt! :-)