fredag, april 11, 2008

Fredagstema & Vårutmaning

Så var det fredag igen (även om klockan bara är minuterna över midnatt ;-) ) och därmed fredagstema. Som jag skrev sist vecka, är det Annika i Virginia (USA) som står för denna månads teman. Idag blev det därför dax att skriva om min ”favoritplats utomhus, tex deck, balkong eller trädgård”.


Vår balkon är ca 8 meter lång, bara omkring 55 cm bred och urtråkig. Riktigt gissat, detta är inte min favoritplats utomhus.


Men vi har ändå tur. Som en av tre lägenhetsbalkonger, av i allt 40, har vi nämligen ett parti som är lite bredare. Brett nog till att ställa upp ett torkstativ på. Här brukar vi också ha ett par stolar, som dock har gått sönder, varpå Holger – som familjens enda rökare – nu i vinter fick fixat till sig en provisorisk lösning med vår gamla fönsterbräda... När sommaren kommer blir det nog att köpa ett par nya stolar och piffa till det lite. Fast tyvär har vi bara förmiddagssol, så chanserna för att sitta därute och njuta är inte många direkt. Med en sommar då temperaturerna som oftast håller sig mellan 8-12 C, är nämligen en skuggig balkong inte någon direkt lycka... ;-)

Nej, ska man hitta fina platser utomhus, så måste man bege sig hemifrån. Ja, vi har ju en oändligt av ställen att välja mellan, bland de oräkneliga fjäll och djupa fjordar som omger oss. Men jag tänkte här ändå hålla mig till de platser som har fått ersätta en vettig balkong. Ställen där vi improvisationsgrillar, picknickar och äter lunch ute i det fria, inom stadens gränser, och det är bland annat...


Denna utsiktsplats, med fjorden & fjället Sermitsiaq som utsikt. (Juli 2007)


Eller utsiktsplatsen vid flygplatsen; återigen med panoramautsikt över fjorden & fjällen, men även...


...landningsbanan som deffinitivt intresserar mina två grabbar! ;-) (Båda fotona från samma dag, i juni 2007)


Kolonihamnen; grönt & fint, gamla hus, lekande barn och inte ovanligt; valar som simmar runt i fjordmynningen! Det syns inte här, men Holger sitter, på fotot, nästan helt nere vid stranden. (Juli 2007)


I gräset vid det gamla Universitetet (man flyttade därifrån i januari i år), där man bjuds på denna utsikt, inklusive valar. (Juli 2oo6). Och som fotot nedan visar; bjuds man här även på härligt och smått "exotiskt" gräs. På fotot ses de två kusinerna, som precis mötts för första gången; Aaju då 9 månader och Petrine nästan 12 år. (Juni 2005)




---------------------------------------------------------------------------------

Avslutningsvis; jag har ju blivit utmanad av
Evans att varje vecka visa vårens frammarsch och skriva ett par rader, så det gör jag så nu:

Det tydligaste vårtecknet just nu måste vara solen. Den står högt på himlen när jag går till jobbet om morgonen och det står fortfarande högt på himlen när jag går hem igen. Enligt soltabellerna går solen idag fredag upp klockan 6.08 och ner igen klockan 20.49. Och ljust har vi också en timme innan respektive efter det. Och solljuset är varmt. Även om det är -7 C ute, så smälter snön mitt på dagen och vissa ytor som man inte sett snöfria på snart ett halvår, börjar titta fram, som här; vägbanan på stadens mest trafikerade väg.


onsdag, april 09, 2008

Vi blir störts i världen, med en ny kvinna vid rodret


Valdagsfoto från webbversionen av tidningen Sermitsiaq. Fotograf: Leiff Josefsen. Ansiktena på de två plakaterna högst upp till höger tillhör en släkting samt en nära vän till min lilla familj, varav iaf vännen - tidigare Utbildningsminister Doris Jakobsen - blev invald.

Igår var det val i Grönland. ”Igen?” frågar sig kanske några trogna läsare. Ja, det var ju bara några månader sedan ni fick läsa mitt politiska drabbel omkring valet till danska Folketinget, där Grönland ju har två platser. Därför ska jag bespara er från det "värsta" och bara ta historien i stora drag denna gången. :-)

Valet igår var ett kommunalval. Hur måttligt spännande det än låter (ja, för er som inte har något med kommunerna här att göra vill säga), var det dock ett speciellt val. Den 1:e januari 2009 kommer nämligen Grönlands 18 kommuner att förvandlas till bara fyra. De politiker som valdes igår, kommer alltså att sitta i respektive storkommuns kommunfullmäktige från den 1:e januari. Fram till dess kommer de också att fungera parallellt med de nu sittande.

Indelningen av de fyra kommunerna - vem som skulle paras ihop med vem – var en längre process. Och kanske för att förvirra er bloggläsare (*hihi*), valde man tillslut en lösning som inte alls hör ihop med den traditionella
regionsindelningen som jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Ca antal invånare i de 4 kommuner:
Syd: 7.800

Öst-Väst: 21.000

Mitt: 9.600
Nord: 18.900
Kartan kommer från de grönländska kommuners landsfärening Kanukoka.


PS: Det stora vita området i nordöst är en enda stor, inte kommunindelad, nationalpark. Ja, världens största faktiskt. Obebodd, med undantag för några forskarstationer och danska militärens "tillhåll".


Till saken hör ju att man från staten hade vissa krav, som t.ex ett minimalt antal invånare i de kommande, nya storkommunerna (för att undgå situationen man har idag, med en kommun – Ivittuut - som bara har 10-talet fasta invånare samt drygt hundra skiftande, danska militärer, på en militärbas som ligger i kommunen). Andra, nuvarande kommuner hade bara allmänna samarbetsproblemer och kunde inte tänka sig att fösas ihop. Andra, ja de ville inte bli ”utnyttjade” av fattigare kommuner eller bli överkörda av en stad som huvudstaden Nuuk t.ex.

Därför slutade det tillslut med att Nuuk, ”min” kommun, kom till att ”paras ihop med” de närmsta grannarna mot syd;
Paamiut samt minikommunen Ivittuut. Dessutom kom de två, i invånarantal små & mycket fattiga, kommunerna i Östgrönland med på vårt ”lag”. (UPPDATERAT: Jag hade i texten här av misstag också fått med Maniitsoq kommun som en del av den nya storkommunen Öst-Väst. Detta fel har jag nu rättat).

Detta kommer att bli världens största kommun; 20-30 % större än hela Sverige! Men med alltså bara 21.000 invånare, avskilda av en enorm inlandsis. En kommun som, till skillnad från de övriga tre kommunerna, kommer att vara ledda av några andra än det socialdemokratiska Siumut.


För första gången på 19 år kammade nämligen ett annat parti hem segern i huvudstaden och efter den tragiska förlusten av en stark ledare, i och med den tidigare borgmästarens hastiga bortgång i november förra året, kommer vi återigen att få en stark & populär kvinna vid rodret; Asii Chemnitz Narup, från ett mycket självständighetsjagande parti. Det här kan bli riktigt spännande!

Fotot av Asii är hämtat från Sermitsiaq. Fotograf anges där vara Knud Josefsen, vilket dock är samme man som Leiff Josefsen som tagit det första fotot i inlägget. Denne i Grönland kände nyhetsfotograf bytte nämligen namn för ett par år sedan, då han blev numerolog. En "tro" som förresten är ganska utspridd här i Grönland.


tisdag, april 08, 2008

Lullun, från A till Ö

Sophie i Florens har utmanat mig i att berätta om mig själv med hjälp av alfabetet. Timmen är sen, men ska försöka samla tankarna och ge mig på uppgiften. *hihi*

Argbigga – kan jag vara, men bara i närmsta familjens närhet, inte i (iaf ytterst sällan) andras.

Backpacker – är jag helt in i ryggmärgen.

CD-roms – måste jag komma ihåg att skriva på min shoppinglista, innan datorn crashar och tar senaste månadernas foton med sig i fallet.

Dagdrömma – älskar jag. Livlig fantasi har jag också.

Effektiv – kan jag vara. Speciellt under press.

Finurlig – kan jag också vara. Men långtifrån alltid. Det har ju också att göra med inom vad.

Gråter – gjorde jag sällan, men mer sedan jag blev gravid och senare mamma.

Humor – har jag, men kanske inte lika uppskattad av alla.

Ilsken – blir jag (men bara omkring mina närmsta), men jag glömmer nästan alltid lika fort varför och blir därför glad igen nästan med det samma. Men stoppar ingen mig, så kan det också bli till något smått långsint. Deffinitivt inget jag är stolt över. Stackars familj.

Jobba – älskar jag. Om jag inte jobbar med mitt egentliga jobb, så jobbar med något annat.

Kavat – kan jag vara, för orädd är jag. Men när det gäller telefoner är jag en riktig mes. Att bli bättre på att ställa frågor jobbar jag också på, med något större framgång.

Ler – gör jag nästan konstant när jag är bland andra människor. Automatiskt. Många har stoppat mig och frågat varför jag ler, men jag har inget svar. Därför var det så befriande första gången jag kom till Grönland. Utöver att folk här, till motsats från i Sverige, generellt var minst lika korta som mig (och inte samtidigt megaklena som generellt i Asien), så log de mer eller mindre lika mycket och lika "anledningslöst" som jag.

Mamma – är jag och har också en själv. En mamma som jag respekterar & beundrar mer än någon annan, även om hon nu är i himlen.

Naken – har jag aldrig varit offentligt, om inte duschen i kvinnornas omklädningsrum räknas.

Osminkad – har jag inga problem med att visa mig. Men vist kan en klatt färg pigga upp!

Pappa – har jag en skojfrisk en, som jag älskar och är mycket stolt över. Det är även från honom jag har ärvt förmågan att få en liten detalj till att bli en oändligt låång historia. På gott och ont. Väldigt ”ont” enligt vissa, men själv tycker jag det är något rejält positivt!

Q – är nog den vanligaste konsonant i det språk jag verkligen borde lära mig behärska snart, efter så många år på Grönland.

Rund – det är vad jag är, och trots att jag kanske är väl överviktig just nu för hälsans skull, så skulle jag aldrig vilja bli trådsmal.

Sport – är enormt kul att utöva, speciellt i form av lagsporter med många plats för skratt. Just nu är jag dock hopplöst oaktiv.

Teaterapa – har jag nog alltid varit.

Utbildning – är viktigt, men inte alls i form av titlar & skrytjobb. Sånt orkar jag inte bry mig om och det imponerar inte på mig alls. Det ska annat till för det.

Vaxa – benen har jag aldrig gjort, men väl rakat. En fördel med Grönlands klimat är annars att man slipper att bekymra sig så mycket om sånt. ;-)

X – istället för ”ks” är en av de ändringar jag gärna vill införa i det danska språket. Tyvär har jag börjat notera att jag omedvetet gjort tvärtom. Jag har på det senaste bl.a sett mig själv skriva ord som ”tekst” och ”eksempel” i mina svenska tekster..! ;-)

Yrhöna – kan jag vara ibland, speciellt när jag ska göra något så som att laga mat och underhålla vänner samtidigt.

Zanzibar - var ett semestermål jag diskuterade med närmsta kollegan för ett tag sedan. Med en inuit som pojkvän - i form av van att bo i ett ”kylskåp” - är det dock inte att tänka på, utan ett par månaders klimattillvänjning först. *hihi*

Åsikter – har jag många. Jag säger dem och jag står för dem också, när jag blir ifrågasatt.

Äter – gör jag gärna. Mat är något jag njuter. Tyvär fungerar det också som tröst.

Ö-bo – ja det är ju vad jag är numera. Om än på världens största ö, så ökänslan kanske det är lite si och så med. Men extremt isolerade är vi ju, så... :-)

Allt ovan var de första jag fick i tankarna under respektive bokstav. Så en varning är kanske på sin plats; sakerna är inte så noga övervägda och i sin helhet ger de inte nödvendigtvis en rättvis bild av mig. Det var svar här och nu som gällde helt enkelt. Och sängen lockar ju dessutom. Men ni som känner mig, kan ju kanske kommentera och säga huruvida jag fått fram lite sanning, eller om jag bara "ljuger" för den delen... *hihi*


Jag utmanar ingen och alla. Hojta till om ni publicerat listan på er blogg, så kommer jag och tittar!

Natti, natti!

måndag, april 07, 2008

”Högvinter” och 29:e som blev till 11:e


Utsikten från lägenheten nu kl. 20.20 ikväll, efter att stormen bedarrat (om än inte i fjällen, som göms bakom snömolnen).

Ibland fäller man visst krokben på sig själv, skjuter sig själv i foten, gräver en grop till andra men faller själv däri osv. Idag var väl på något sätt en sådan dag.

Jag minns ju så många gånger som jag sett på personer jag mött om morgonen på väg till jobbet, och tänkt tankar som: ”Ja, jag minns också när jag var en sådan ”grönlandsnybörjare” och nästan gick på, att fina sommarmorgnar betyder än finare sommardagar.” Ja, kanske har jag, ve och fasa *hihi*, t.o.m. småskrattat för mig själv när jag sett dem bara iklädda långärmad tröja, byxor och kanske i extremfall sandaler. Och det utan en liten väska med vindjacka/regnkläder, en mössa osv, ut i fall att vädret skulle vända åt andra hållet.

Kanske var det dessa stunder av fnitter eller senaste tidens skrivande om våren här på bloggen som irriterat vädergudarna. För inte var de nådiga mot mig i dag. Lilla mig, som inget ont anande gick ut i jeans i morse, utan varken strumpebyxor under eller skidbrallor över. Standardjackan (använder samma året runt) hade jag och en mössa, men inga vantar och ingen halsduk. Och på fötterna? Ja, gympadojor!

I morse var det nämligen ännu en av de där ”
medelhavsmorgnarna”. Om än termometern (om jag haft någon vill säga; några ungar knipsade av sensoren på vår för ett par dagar sedan *grr*) visade 2 minusgrader och snön talade sitt tydliga språk. Men jag ville mest känna av våren.

Under eftermiddagen började snön yra så smått. Innan någon hann att reagera var det full storm. När jag skulle gå hem var det orkan. Snöorkan. Kul, kul, kul... *hmm*

Med smått påkopplad överlevnadsinstinkt fick jag dock släpat mig fram, längst stans allra öppnaste ”autobahn”, där vinden och snön gjorde det omöjligt att se något som helst, än mindre öppna munnen, med risk för att tappa pusten totalt. Ja, ni som följt mitt skrivande från Grönland genom åren, vet att detta inte är något ovanligt väder här, men ändå måste jag nog säga att detta var en av de värsta omgångarna jag upplevt att vara ute i. Uppdaterat: I alla fall med tanke på vad jag hade på mig...! ;-)

Men jag kom fram till dagiset, fick packat in min son så gott jag kunde och sedan bärt hem honom, för att väl hemma upptäcka att jag hade tre fingrar med frosskadesymptom, två lår som var som ett enda hav av frostrosor och ett par jeans jag efter att de ”tinat” kunde vrida vattnet ur. Det blev att massera låren i någon timma vill jag lova! Och nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir några men. Fingrarna ska nog repa sig, men låren?! Men stormen utanför; ja den är nästan som bortblåst. *hihi*

Ja, det var den våren det! *hihi* Och dagens inlägg, för den delen. Och inte fick jag skrivit en endaste rad om det jag egentligen hade tänkt skriva om idag. Det får bli en annan dag istället...

Ja, förutom ett inplanerat Fred Flinta citat då: Yabadabadoo!! Holger kommer nämligen hem på fredag! När han åkte iväg till Sisimiut den
25:e februari, var slutdatumet för tjänsteresan satt till den 29:e april. Det blev sedan ändrat till 16:e april. Och idag, på vår begäran, fick vi flyttat fram det till nu på fredag, den 11:e april alltså. Superduper!! :-)

söndag, april 06, 2008

Aaju och morgonen då Nuuk förflyttades till medelhavet

Tidigare i veckan hade vi tre dagar med temperaturer strax över 0-sträcket. Det var nästan tillräckligt för att få mig att tro att vi skulle få en ovanligt tidig vår i år. Om morgonen kändes det - ja, för en som är van med -15-20 C - som när jag som studerande i Spanien gick till skolan en vanlig försommarmorgon. Lite småkyligt, men ändå varmt. Att vår granne stod med morgonkaffet i hand och uppkavlade ärmar, lapandes solen utanför sitt hem hjälpte väl på det.

Men vad lurade jag mig själv, termometern visade nämligen -0.4 C och det jag tyckte kändes som befriande lätt klädsel, var fortfarande kängor, strumpebyxor, jeans, tjock tröja, jacka & mössa. Men allt är ju realtivt, var det någon som sa! :-)

Här kommer några foton från våra ”vårdagar”. Ja idag förresten, ja idag så snöar det! Så det var så den tidiga våren det… *hihi*



Aaju & jag hittade i onsdag oss ett par ganska torra stenar att sitta och äta årets första ”utomhusglass” på. Containern och den stora vattenpölen bjöd väl inte på de bästa omgivningarna, men saltlakritsglassen var god! :-)



Aaju ville inte alls att jag skulle ta kort på honom för att visa er att han i ett par dagar faktiskt fick på sig våroverallen och vårmössan till dagis. Detta får därför också fungera som bevis på att min lillkille inte alltid är sockersöt. *hihi*



Och så ytterligare ett kort med öppen mun, men denna gång pga något roligt istället, veckans roligaste; Aaju fick i torsdags paket från Sverige! En krokodil-nyckelring och en pekbok. Så här imponerad blev han av de stora maskinerena i boken. *hihi*

Vi är evigt tacksamma för de små överraskningarna och breven vi får från dem där hemma (det behöver inte alls vara något så dyrt & fint som en bok). Det får oss verkligen att känna oss ihågkomna och som en del av er vardag också! TACK Sis & Oliven (moster & kusin) för denna ”försändelse”! :-)

PS: Wasa knäckebrödet som ses på fotot, det hade vi allt köpt oss själva, i affären. Sådan lyx har vi! (Men det finns tyvär ingen Husman. *buhu*) :-)


Aaju har faktiskt också kommit in i semesterplanerarfasen efter att jag fick köpt årets
Europabiljetter. Han ser så fram emot att komma hem till morfar, men han klurade allt lite på om vi inte också kunde åka till mormor i himlen och hälsa på.

- Man kan inte åka dit, försökte jag förklara.
Aaju såg lite bekymrad ut och klurade lite.
- Jo, med tåg, sa han så.
- Nej hjärtat, man kan tyvär inte åka till himlen med tåg.
Aaju tänkte lite till och utropade:
- Jo, med LEGO-tåg!
Han såg jättenöjd ut över att ha löst problemet, och sprang sedan sin väg. *hihi*



fredag, april 04, 2008

Fredagstema: Vårblommor - Suunuku? *)

April månads fredagsteman/Show & Tell kommer från Annika i Virginia (USA). Det är teman som nog kommer gå mycket i nostalgins tecken, speciellt för mig då t.o.m dagens tema, vårblommor, är något smått ”främmande” för mig nuförtiden. *hihi*

Ja, för vårblommor är ju inget vi har här direkt. Våren är en kort period här. Ett par veckor i maj då alla snömassor bara smälter och vattnet det flyter. Detta trots att man är helt otroligt flitiga på att köra undan snön under hela den ca 7 månader långa vintern. Och trots att man har enorma diken, med syftet att forsla undan vattenmassorna, är det oundvikligt att det formas små sjöar både här och där.

Efter en sådan pärs är det så klart inte konstigt att naturen behöver lite tid till att återhämta sig. Med andra ord börjar inte blommorna dyka upp här före omkring slutet av juni. Inne i de varmare fjordarna kommer de säkert lite tidigare, men inte här vid kusten där de allra flesta bor.


Fotot ovan tog jag på väg hem från jobbet den 5 juli förra året, ett par dagar efter at jag sett de första blommorna för året. Alltså kan man inte direkt kalla dem för vårblommor, eller?! (Mer om blommor & träd i Grönland kan ni läsa i
detta inlägg.)


Två månader innan jag tog det första fotot i inlägget, tog jag fotot ovan av min son, plockandes blommor i Sverige. Samma blomma, olika årstider.


Som uppvuxen på västsvenska landsbygden har jag dock haft många år då jag kunnat följa naturens grönskande - och därmed hur vårblommorna har slått ut - på väldigt nära håll. Fotot ovan får symbolisera detta. För fotot skulle mycket väl kunnat ha varit från en helt vanlig vårdag i min egna barndom, men nu är det så istället min pappa och nästa generation i familjen som porträtterats tillsammans med de nappflaskediande lammen (scannat foto).


Under mina år som studerande på Chalmers i Göteborg njöt jag främst av vårblommorna på denna lilla gräsplätt på andra sidan vägen från skolan sett. Från någon av de många små ”baguette-ställena”, som vi kallade dem, omkring skolan kunde man köpa sig en sallad och sitta där på gräsplätten och njuta, som fotot visar mig göra (scannat foto) - grekisk sallad med vitlöksdressing; mums!


När vi bodde i Odense (Danmark) njöt jag också enormt av att ha parken Munke Mose bara en kort promenad både från hemmet & stadens centrum. Parken fullkomligt exploderade av blommor på våren. Detta foto är taget i Munke Mose den 2:e april för några år sedan, innan träden riktigt hade slagit ut.


Detta fotot tog förresten syrran när vi var i Köpenhamn tillsammans för ett par år sedan. Det anmärkningsvärda är att det bara var dagarna efter nyår. Vad kallas detta? Vinterblommor?


*) Suunuku betyder "vad är det" på grönländska, i plural. I singular heter det "sunaana". dubbelvokaler uttalas förresten som ett extra långt vokalljud.

onsdag, april 02, 2008

Vi reser vidare, hem till Mittgrönland

Så har vi kommit till tredje stoppet på vår lilla ”turistresa” genom Grönland. Nämligen till Mittgrönland, mina ”hemtrakter”. Och jag ursäktar mig redan nu för att detta nog oundviklingen blir ganska långt... ;-)

Läs också tidigare inlägg i serien om:
1. Nordgrönland
2. Diskobukten




Regionen idag och imorgon
Nästan hälften av Grönlands drygt 56.000 invånare bor i de förhållandevis stora städerna i Mittgrönland; i huvudstaden Nuuk (ca 14.700 invånare år 2008) och landets näst största stad Sisimiut (ca 5400 invånare) samt i de mindre städerna Maniitsoq och Paamiut, för att inte förglömma dem som bor i de 9 bygderna i denna, landets rikaste region.



I Grönland finns inte ”vanliga” krabbor, utan det är dessa drottning-/snökrabbor som gäller.

Liksom i resten av landet finns det här många som livnär sig på fiske. I det mesta av regionen är det främst räkor och fiskarten ”mindre hälleflundra” (inte att förväxla med en liten hälleflundra, utan arten heter just mindre hälleflundra) som gäller. I Paamiut är dock fisket på drottning-/snökrabbor det viktigaste.

I Nuuk och Sisimiut har man också en stor mängd andra jobbmöjligheter, då t.ex nästan alla landets större företag har sina huvudkontor i någon av dessa två städer. Nuuk kan, som landets huvudstad, också erbjuda många administrativa jobb osv.


Utanför Grönlands Hjemmestyre (riksdagen) i Nuuk står mytologifiguren Kassassuk staty.

Fiskeristaden Maniitsoq spås också en ljus framtid, med mindre beroende av fångstdjurens vandringar. Redan idag har man t.ex, i kommunens ödemarken, en olivingruva som ägs och drivs av svenska Minelco, ett dotterbolag till LKAB. Man har även förhoppningar om att i år 2014 få en stor aluminiumfabrik, driven med el från två, till den tid, bygda vattenkraftverk.

I Mittgrönland finns det också stora chanser för att det inom kort kommer att finnas både rubin-, guld och koppargruvor för att nämna några. Ingen av regionens stora utvecklingsprojekt kommer dock att tillfalla den sydliga staden Paamiut, som i många år tyvär har fått stå ut med många skämt: ”Saknar du en bostad, flytta till Paamiut. Där står hyreshusen lika tomma som arbetsförmedlingens anslagstavlor”...


Utanför bygden Qeqertarsuatsiaat har man funnit vad som mycket väl kan vara världens största förekomst av rubiner. I vår egen bokhylla har vi en stor sten därifrån, totalt fylld av röda fläckar – alltså rubiner! På fotot ses dock en rubinfylld berghäll.


Natur, djur & upplevelser


För den naturintresserade, och deffinitivt för den vandringsglade, har Mittgrönlands fjäll och fjordar oändligt med upplevelser att bjuda på.


Knölvalen är en vanlig gäst omkring Nuuk. Man kan ofta se dem från strandkanten om sommaren.

Mittgrönland är främst känt för sina enorma fjordsystem, samt ett stort bestånd av både sälar och valar. Att åka båt eller färja i detta område är därför ett måste, om man befinner sig här. Även fisket är en stor hit. Här kan du som turistande fiskeentusiast t.ex fånga fler och större öringar än du någonsin har kunnat drömma om.

I området omkring Maniitsoq är det dessutom idealt att paddla kajak (vilket det ju så klart också är på många andra ställen här i kajakens hemland, men i Maniitsoq lär det visst vara speciellt... ;-) ), liksom det är stora möjligheter att fånga haj och åka heliskiing. Till det senare behövs dock en rejäl reskassa!


Mitt i Sisimiut ligger denna vackra sjö.

Både i Sisimiut och Nuuk är utbudet på aktiviteter förhållandevis stort, med kulturhus, biograf, diverse museum osv. Det finns också ett stort urval av arrangerade turistturer. I Sisimiut är chanserna för att få köra snöskoter bland de största i landet, liksom man under vinterhalvåret dagligen arrangerar hundslädeturer för turister och har finfina längdskidsspår bl.a.


Den gamla stadsdelen i Nuuk.

I Nuuk, som är en smått tragisk blandning av storstad, kolonistad och genomsnittlig grönländsk stad, är dock turistens förväntade tecken på grönlandsidyll inte lika synlig. Dock är det gott om möjligheter att ta på valsafaris och helikopterturer in på inlandsisen och visst är det gott om vackra vyer. Dessutom lockar Qilaqitsoq-mumierna från 1400-talet, som av TV-kanalen Discovery rankas bland de 10 mest spännande i världen bl.a.


Berget Sermitsiaq, ett av många fjäll omkring Nuuk, finns med i stadens vapen och har också givit namnet åt en av landets två landstäckande tidningar.

Antalet isberg och storleken på dem är dock begränsat i regionen. I Sisimiut ser man dem sällan, medan de hör till vardagen i Nuuk, men då i en kraftigt reducerad storlek jämfört med dem i Diskobukten och Sydgrönland bl.a.


Kangerlussuaq flygplats är en av två grönländska flygplatser som tar emot flygplan storlek större.

I bygden Kangerlussuaq, den tidigare amerikanska militärbasen sydöst om Sisimiut, ligger landets största internationella flygplats. De flesta som reser till Grönland passerar därför förbi här, vilket påverkat utbudet av aktiviteter. I Kangerlussuaq erbjuds många hyffsat prisvärda turistturer och pga amerikanarnas och Volkswagens aktivitet i området, finns det rikligt med grusade arbetsvägar i området, som underlättar för turisterna att ta sig runt på egen hand, till fots, med hyrd cykel eller med terrängfordon. Varför inte ta en tur in till den enorma inlandsisen, eller åka iväg på myskoxesafari?


Den enorma inlandsisens kant tornar upp (scannat foto). Tack vare att Volkswagen för några år sedan bygde en testbana för sina bilar på själva isen, kan man idag köra - om än lite "skumpigt" - de 25 km in till inlandsisen från flygplatsen i Kangerlussuaq.

Myskoxar ser ut som, och är väl också, djur från en svunnen värld.






tisdag, april 01, 2008

Hög på vår samt uppsummering & norrsken

Först ett litet förlåt til min kära pojkvän, som lite smått missförstod mitt förra inlägg och trodde att jag inte gillade hans julklapp. Jag vet att du tycker du är världssämst på att köpa presenter, men i själva verket får du som oftast de allra bästa av idéer. Prenumerationen på Arnanut var en sådan! Tack älskling!! :-)


Till er andra kan jag ju istället berätta att jag just nu har ca 107 (eller var det 202?) idéer till saker jag vil göra här och nu. Nya projekt jag vill starta och gamla jag vill afsluta. Jag sprudlar av energi och vilja till att göra allt möjligt. Det är därför jag t.ex smått river mitt hår i förtvivlan över att jag inte kan skriva 3-4 långa inlägg om dagen här på bloggen, utan att smått dränka er läsare i stoff & drabbel, samt utan att åtsidosätta mitt egentliga arbete, det som jag i verkligeheten tjänar pengar på. Lyxproblem, eller hur?! *hihi*

Anledningen till min energi är så klart vårsolen. Även om vi har rejäla mängder snö utanför, och kylan fortfarande verkligen kan bita en som 100 små knivstick i ansiktet, har vi ju ändå en vårsol som strålar riktigt många timmar per dygn. Och den värmer, vilket gör att det vanliga knarret från ens steg i snön på sina ställen förvandlats till knak & brak från sprickande is. Solen smälter nämligen det översta lagret av snön, som så fryser igen så snart det blir skugga. 10 minusgrader och vad så? Det är ju vår i luften! *yippie*

Ja, det gör det ju att det blivit smått halt igen, och jag vet att jag kommer att ångra att jag skriver detta om några veckor när den totala isbanan gett mig blåmärken storlek större, men det är alltså underbart det här!

Vattendroppar faller från fönsterblecken och istapper störtar som torpeder från 4:e våning och slås i tusen bitar när de träffar marken, så när att träffa min lilla 3-åring i skallen på vägen ner. Ja, jag vet som sagt att jag kommer att ångra mig bittert att jag skriver det här, om den dagen någonsin kommer då en sådan istapp verkligen träffar min ögonsten, men just nu är det ändå härligt att se dem falla, väl vetande att det är ett ganska säkert vårtecken!

Vintern är här och förblir här ett bra tag till, men det är även en gnutta av vår. För klockan 20 på kvällen strålar fortfarande solen. Snön på fjällen lyser - de fullkomligt glöder av solens strålar – vilket i sin tur lyser upp vårt vardagsrum. Man glömmer helt bort att laga middag och man känner inte av tröttheten. Inte på samma sätt i alla fall. Underbart!!


Nu svamlar jag och får inte skrivet ett jutta om alla de stora sakerna som jag tyvär känner att jag verkligen glömt att skriva om här på bloggen, som t.ex att jag...:

1. ...första dagen tillbaka på jobbet efter semestern fick se den tryckta versionen av ”min” (ok, firmans... *hihi* ) ca 80 sidor tjocka årsrapport, (om man får säga det själv) snyggt uppsatt med massor av finfina foton (nej, jag var inte fotografen. Någon gräns får det ändå vara på självgodhet... ;-) ). Och vi har blivit fullständigt överösta av ros för den. Så, SÅ, SÅÅ roligt! Mycket blod, svett och kanske färre tårar, men ett fint resultat blev det!

2. ...blivit smått erbjuden ett nytt jobb. Eller ja, samma tjänst som jag egentligen har nu, men istället för ett vikariat för min föräldralediga chef (hon som startade
damtidningen ni vet *hihi*) ska jag få ta över hennes tjänst helt. Informationschef på ett av landets största företag. Spännande! Fast inte går det mig över öronen. Igår skulle jag ha haft möte med landets energiminister, ändå klädde jag mig om morgonen i pösig munktröja och rejält håliga jeans – så mycket karriärskvinna är jag. Turligtvis visste jag, genom Arnanut (jag säger ju det, det var en superjulklapp! ;-) ), att ministern själv alltid har gummistövlarna stående nära till hands på sitt kontor, då han också trivs bäst i bekväma kläder! ;-)

3. ...igår fick köpt biljetter till hela familjen, för sommarens semester! I sista sekund ställde Air Greenland snopet in alla sommarens avgångar till Baltimore, så istället för att flyga västerut blev det för oss att återigen satsa på Europa. 4 veckor i allt, men som det ser ut blir det bara en vecka i Sverige för lillkillen och mig. Fast planerna ligger inte fast ännu. Vi har bara köpt själva biljetterna till Europa. Själva semesterresan får vi planera senare.

4. ....har fått ställa in juni månads tjänsteresa till Nunavut – territorium i norra Canada med övervägande inuitisk befolkning. Därmed blev det heller inga shopping- och turistdagar i New York för min del. Men, kanske till hösten, eller till nästa år. Troligtvis! :-)


Utsikten från vår balkong igår kväll (och nej, jag har fortfarande inte fått skaffat mig ett kamerastativ...):





Mer om norrsken; se här och här.

Och nej; inget av ovan, varken text eller foton, är ett aprilskämt. Jag lovar, på heder och samvete! :-)

måndag, mars 31, 2008

Pinsamt vetande & Arnanut - för grönländska kvinnor



Igår kom första numret av Holgers julklapp till mig med posten. Jag, en i vanliga fall ganska antidamtidningstjej, fick nämligen en prenumeration på Grönlands första och enda damtidning/tjejtidning, Arnanut (= För kvinnor), av honom.

Och oj, vilket skratt jag fick mig denna gången! Det var pinsamt, men samtidigt kunde man ju inte låta bli att skratta. Och det rejält! *hahaha*


Min chef, hon jag nu vikarierar för under hennes mammaledighet, var kvinnan som fick snilleblixten att starta denna mycket populära tidning, vars första nummer kom i 2003 och sedan dess har kommit ut med fyra nummer om året.

Det är en tidning som dels innehåller lite av sånt som jag nu är ganska ointresserad av att läsa om, som smink & mode, men även lite grönländska recept "med knorr", roliga inredningstips och liknande.

Allra främst är det dock en tidning som tar upp saker som är viktiga och intressanta för kvinnor (och män) just här i landet. Det handlar om att bryta mönster efter en dålig barndom och missbruk, om att starta eget, om barnuppfostran, diverse tips & råd osv. Allt utifrån grönländska förhållanden.


Innehållet är alltså ofta något som ger en positiv spark i ändan och en dos av energi till de grönländska kvinnorna av idag. Något som ger dem (/oss?) en känsla av ”kan andra så kan jag”, typ.

Det allra flesta andra tidningar, TV-program och liknande man ser här är ju inte något som i grunden är gjort för grönländare, för grönländska förhållanden och med utgångspunkt i grönländsk kultur & livssyn. Det är det dock behov för i ett samhälle som detta – en gammal koloni, med allt vad det innebär av problem osv, samtidigt som det är en liten befolkning med en väldigt speciell kultur, jämfört med den i den gamla kolonimakten och större delar av västvärlden i övrigt.
Ganska lite av all fakta och upplysningar som finns idag, finns därutöver översatt till grönländska. Därför fyller denna damtidning en väldigt viktig funktion för många. För mig kunde det väl egentligen kvitta, men jag vill ju ändå stödja tidningen och jag har därför köpt nästan varje nummer sedan den startade.


Och sedan är det ju något annat med den, som ”lockar” mig...:


Med en damtidning i ett land med bara drygt 56.000 invånare, som dessutom har sin redaktion i min hemstad, så är det ju oundvikligt att man stöter på personer man känner personligen i reportagen. *hihi* Både sådana man känner väl och sådana man bara känner lite mer flyktigt. Det slår aldrig fel; i varenda nummer är det minst en (och för Holgers del många...).


Det var just detta som fick mig så till att skratta så igår. Holgers bästa kompis här i stan, som inte är en av kökslådans skarpaste knivar om man säger så, var nämligen med i detta, det senaste numret.

Reportaget – som deffinitivt var smått ”sensationsartat” för att vara i Arnanut - handlade om mäns tankar om sex: 5 män skulle svara kort på frågor om vad förspel betöd för dem, vilken ställning de föredrog, om de haft trekant osv. Syftet var väl på något sätt för att visa att män också har känslor typ (eller nått... ;-) ). Men vår kära vän, ja han är ju inte den klyftigaste och svarade därför så att man smått fick dåndimpen!! Dessutom är ju kanske detta saker man inte nödvändigtvis vill veta om sin pojkväns bekanta...?! *hahaha*

Holger storgarvade dock, när jag läste upp ett par av hans svar i telefonen. Och känner jag kompisen rätt, så bjuder han mer än gärna på de skratten. Om det är för att han inte förstår bättre, eller helt enkelt inte bryr sig, ska jag dock ha osagt. :-)

Men modigt av de 5 männen ändå, att svara på dessa frågor. ALLA här läser nämligen Arnanut och det är som sagt ett litet land där många verkligen känner varandra. Jag vet ju heller inte hur glad kompisens smått ”korrekta” mamma blir när hon till eftermiddagskaffet får läsa om sin sons ”bravader”, väl vetande att alla hennes vänninor och hela hennes henstad (hon bor i en något mindre stad än Nuuk) har läst det samma... *hihihi*


Avslutningsvis något helt annat: Som så många andra bloggare har jag nu gjort boknördstestet, som ju var lite småkul. Och resultatet var väl inte så pjåkigt ändå, för alltför nära 100% vill man kanske inte vara trots allt... *hihi*




lördag, mars 29, 2008

Celebert besök och valbarder till barnrummet


Foto taget minuten efter att Aajus aata (farfar) kommit in genom dörren.

Igår fick Aaju och jag ett väldigt efterlängtat besök. För 1:a gången sedan Holger och jag blev tillsammans, dvs på 5 år (efter att vi känt varandra i ytterligare 2...), tittade nämligen Holgers pappa förbi.

Det är väl inte så att han inte har velat komma och hälsa på oss tidigare, utan avstånden och de höga priserna (speciellt för bygdefolk som nästan inget tjänar och som får betala multum för det mesta) har väl också gjort sitt. Nu skulle han dock på kurs i Sydgrönland, vilket tvingade honom att mellanlanda på sin färd från Diskobuten/Nordgrönland och därmed få en övernattning här i Nuuk. Det möjliggjorde så också ett besök.

Ett lite nervöst besök från hans - men även lite från min - sida, får jag väl säga. Nuuk är ju en stor stad (jämfört med hans hembygd på ca 30-40 personer och närmsta storstad på 4500, alltså), och inte visste han var vi bodde. Dessutom skulle han hem till svenska svärdottern som är ganska risig på grönländska och själv kan han nästan ingen danska.


Foto från juni 2006: En stolt farfar hämtar oss med den dagen till ära svenskflaggade båten, i Ilulissat där vi just landat med flyget. Just detta ögonblick i båten var hans absolut första möte med barnbarnet. Ett möte som varade i tre veckor och som till igår var det enda.

Jag satte dock min förhoppning till lillgrabben, som både eventuell medlare, underhållare och gemensamt samtalsämne. Aaju hade dock inte sett sin farfar sedan sommaren 2006, då han var knappt två år gammal. Den gången hyrde vi närmsta grannhuset till Holgers föräldrar och semestrade där i 3 veckor. Vi har hela tiden sedan dess så klart pratat om aana (farmor) och aata (farfar). Men det var ju ändå inte säkert att det skulle funka obehindrat när väl farfar kom in genom dörren, även om vi de senaste par dagarna t.o.m kollat lite extra mycket på kort osv.

Men det var turligtvis ingen blyg Aaju utan snarare en lagom uppspelt och glad Aaju som mötte vårt besök (den enda smula blyghet han visade, var den som syns på fotot i början av detta inlägg *hihi*). På bara ett par minuter så var det nästan som om de aldrig varit separerade. Så härligt att se!

Sedan hjälpte det väl på modet hos den lille att farfar nästan med det samma drog fram ett par paket ur sin väska. Som så ofta, en hemvirkad duk till mig (från min svärmor – fina dukar jag numera kan lägga på höög :-) ) och en takdekoration med olika grönländska djur av valbard till Aaju. Valbard som i...

...ja, som ni kanske vet, indeladelas normalt alla valarter i grupperna tandvalar och bardvalar, där tandvalarna har tänder och bardvalarna, ja har barder helt enkelt. Barder är som en stor kam genom vilken valen, efter att ha svalt en massa vatten, filtrerar ut mindre djur och plankton, som den sedan äter.


Takdekoration gjort till 100 % av valbard och sammanbindande fiskeliner. Djurfigurerna ska föreställa följande; fågel (art?), späckhuggare, valross, säl och isbjörn.

Vi har inte riktigt hängt upp dekorationen ännu, men jag försökte ändå ta några kort. Vet inte hur bra man kan se det, men barder ser ut och känns nästan som hårdplast, väldigt kompakt! Det är den delen som växer ut från valens gom. Längre ut på barden delar keratinet, som barden består av (liksom människors hår och naglar), upp sig i ”strån”. Strån som man, utöver på "kamkanten", också kan se om man tittar noga på själva ”plastmassan”.


En liten bit av en valbard i närbild (klicka på fotot för att se det i större format).

Besöket gick hur som helst rätt så galant, men visst var det tråkigt för Holger att han inte var hemma! Det var samma sak när jag skulle träffa hans pappa för allra 1:a gången och då jag skulle besöka hans hembygd Oqaatsut och den intilligande "hemstaden” Ilulissat för första gången. Då kunde inte Holger heller vara med. Typiskt!

För det är ju ändå lite speciellt att få visa upp sin familj/partner och sitt nya hem för sina föräldrar och omvänt; visa upp sina hemtrakter osv för sin partner. Ja, själv har jag ju drömt om det massor av gånger, det med att visa upp nya hemmet (och hemlandet) för föräldrarna alltså. För, som några av er läsare kanske vet, har jag ju aldrig haft besök av mina föräldrar under mina numera ganska många år i utlandet. Av helt förståeliga skäl iofs; min mamma var ju svårt handikappad och sjuk, så även om en resa var bland hennes högsta drömmar, så var det en total omöjlighet. Hade det inte varit för det, vet jag ju att mamma & pappa hade varit de första att knacka på dörren. :-)

Nu kan vi dock istället glädja oss åt att Holgers pappa kommer tillbaka igen. Redan om två veckor, på väg tillbaka hem från kursen i Sydgrönland. Och denna gången stannar han i hela 2 dagar. Dock reser han hem 2 dagar innan Holger kommer hem från Sisimiut. Men, men... ;-)