tisdag, juni 10, 2008

Naturens små under & runda bollar

Ja, tro det eller ej, men jag såg faktiskt matchen idag. Fotbollsmatchen alltså. EM, Sverige-Grekland 2-0 *). Sedär. Jag ropade t.o.m till ganska rejält när de gjorde mål. Men något inbitet fotbollsfan, nej det är jag väl inte. Jag hade några år då jag var lite mer av ett sportsfreak, men även då rankades fotboll bland de minst intressanta sporterna. Men klart, mästerskap är ju ändå lite roliga. Fast hade vädret varit bättre, hade nog en liknande tur som den jag hade för ett par dagar sedan prioriterats före en fotbollsmatch. Fotona nedan förklarar nog varför... ;-)


Det har inte blivit riktigt grönt ännu, men långt, långt där ute i havet var det faktiskt en ca 15 meter lång knölval. Fel zoom satt dock på kameran för att fota den. Till nästa gång ska jag nog själv vara fysiskt närmare också, förhoppningsvis. ;-)


Nej, så grönt har det inte blivit ännu som sagt, men lite grön mossa kan man väl ändå se. ;-)


Och tittar man noga, så är det faktisk lite ”blommor”. Ja, nu är ju inte namn på växter min starka sida, men kanske är det någon av er som vet vad denna heter?


Liten är den hur som helst, som all växlighet här i Grönland (läs en smula mer om varför i detta inlägg). Linsskyddet är knappt 6 cm i diameter!


Och denna krypljung; visst lyser blommorna upp, men man ska vara nära marken för att färgen ska göra någon effekt...



...för små var visst bara förnamnet. ;-)


Snödraba säger danskarna. Vad jag förstår kallas de isdraba i Sverige och kan hittas på de mest steniga och vindutsatta ställen. Otroligt!


*) Alla fotbollsintresserade här fick smått ”hicka” förra veckan. Dagen innan EM började fick den nationella TV-kanalen KNR nämligen beskedet att de inte skulle få sända några matcher trots att de redan skrivit in det i alla TV-tablåer. Struligheter med sändningsrättigheter helt enkelt och alla EM-sändningar drogs tillbaka. Men det hela löste sig oväntat snabbt & lätt, och från måndag, EMs 3:e dag, blev alla matcherna åter inlagda i TV-tablån igen. En hel nation kunde pusta ut. ;-)

måndag, juni 09, 2008

Fredag-måndag, det händer saker

Så var det väl tid för en liten uppdatering. Lördagsinlägget handlade ju bara om torsdagen och en del har ju hänt sedan dess... *hihi*

Torsdag var ju en dag för mycket firanden, så även fredagen. Ja, utöver att det var Sveriges nationaldag och bygden där båda Holgers föräldrar kommer ifrån (väl att märka inte den samma bygd som Holger själv är uppvuxen i), Kullorsuaq, firade 80 års jubileum. Ja, utöver dessa två firanden som vi inte alls firade egentligen, så hade vi något annat, inte återvändande att fira.

För på fredagen blev jag nämligen uppringd av min chef, direktören: ”Dax att få en titt på kontraktet och kanske skriva under?” frågade han. Och visst var det dax, för båda delarna. Så nu är det alltså så officiellt det bara kan bli; jag har blivit informationschef – jobbet jag haft som ett vikariat i ett halvår nu under min tidigare chefs föräldraledighet.

Det samlades till husmöte på huvudkontoret där det nämdes och ett speciellt mail skickades ut till hela firmans ca 400 anställda för att berätta denna ”stora” nyhet. *hihi* Dessutom kom den tidigare informationschefen, som numera är chefsredaktör för en av våra två landstäckande tidningar, och gav mig en kram och önskade mig lycka till: ”Inte för att jag tvivlar på att du klarar det galant dock”...!?! Kan man känna sig mer rosad & uppskattad? En extra slant blir det också i plånboken i slutet av månaden framöver, vilket är mer än välkommet med tanke på den extra resenären vi får med på vår semester bl.a. :-)

Lördag blev det sedan caféfika med min åländska kompis som tyvär flyttar till skandinavien igen om bara ett par veckor. *snyft* Mitt i vårt fikande hände något ytterst ovanligt. Först träffade vi i kassan en svensk pilot som bara är här och jobbar över sommaren (och som inte gick i några förlängningstankar direkt, så som jag gjorde den gången det begav sig för mig). Senare, när vi nästan var klara, kom nästa följe; 2 familjer med var sin dotter på omkring 5-6 år. Den ena familjen visste jag var en blandning åländsk-grönländsk, men till min förvåning var den andra familjen svensk-grönländsk.

Eftersom kompisen och jag var inne i ett ganska privat samtal valde vi dock att avvika innan jag fick se vem denna svenska pappa var, men visst är vi några svenskar här ändå. Och då inte bara de där som passerar revy på bara några månader eller ett par år. Även om den senare gruppen är klart överrepresenterad i gruppen Grönlandsboende svenskar, varav många dessutom är just piloter, som ”bara” flyger runt i Grönland och har familjen boende kvar i Sverige. Själv har jag dock inte haft något svensktalande umgänge under mina år här, med undantag för den åländska tjejen som jag träffat en del gånger under de 2.5 år hon bott här de senaste snart 4 åren.

Nåja, en trevlig och lång lördagsfika blev det hur som helst. Söndag eftermiddag var sedan vigd åt badhusbad för Aaju & mig. Måndag, efter jobbet, blev det sedan bakande. Aaju & jag fick slängt ihop en omgång av Petras otroligt mumsiga morotsmuffins. Utan råsocker och matlagningsyoghurt fick det bli strösocker och jordgubbsyoghurt istället, men se det funkade det också! ;-)


Bildtext: På fredagen fick jag en lång, otroligt vacker ros av Aaju och en likadan av Holger i anledning av mitt nya jobb. Rena lyxvaran i Grönland. Vi snackar säkert 100-lappen styck. De finaste rosorna jag fått någonsin vill jag lova (även om jag inte hade inspirationen till att ta något fint foto av dem)!


Bildtext: Medan jag (inklusive den svenske piloten...) var på café i lördags hände denna helikopterolycka på flygplatsen. Holger var så klart där och fotade. En elev och dennes instruktör klarade sig otroligt nog oskadda. Värre var det med helikoptern, som totalförstördes. Någon anledning till kraschen har jag inte hört ännu.


Bildtext: Aaju gillar inte höga ljud. Utöver när vi bakar åker dessa hörselskydd på när vi dammsuger och när mamma lyssnar på musik. ;-)

lördag, juni 07, 2008

EFIT: En dag med flera firanden

I torsdags, den 5:e juni, var det Grönlands gamla koloniherrar Danmarks nationaldag, eller Grundlovsdag som danskarna säger. Detta märkte vi dock inget av, mer än att vi på de danska TV-nyheterna på kvällen så klart fick se en del från alla partiledarnas traditionella tal osv. Hos oss betydde 5:e juni istället en hel massa annat, inklusive att det var EFIT-dag (Ett Foto I Timmen). Så häng med vet jag...


O6.40
Drog mig en smula extra, men nu skulle jag alltså bara upp. 2:a dagen i rad med kall, fuktig dimma.



07.37
5:e juni är Fars Dag i Grönland. Det är alltid Fars Dag den 5:e juni, oberoende av veckodag. Dessutom var det lite 5-års jubileum för Holger & mig. Med andra ord skulle Aaju & jag överraska Holger med något lite extra.



08.42
Våffeljärnet strulade så det tog lite extra tid innan vi blev klara.



08.47
Men gott var det! ;-)


09.49
Jag kom seeent till jobbet. Turligt nog behöver jag inte stämpla in och ut. Jag flyttar bara mitt kort så att säkerhetsvakterna & andra vet om jag är i huset eller inte.



10.42
Ett sant sommartecken tar plats utanför mitt kontorsfönster. Om somrarna ”räfsas” stora delar av stadens asfalt upp och byts ut mot ny.



11.35
Det hämtas isvatten i matsalen, innan lunchruschen kommer igång.



12.43
På jakt efter en Anläggschef för att försöka arrangera en resa (med båt eller helikopter) in till vårt vattenkraftverk några kilometer från staden. Och ”djungeln” på fotot; nej sådana är inte helt vardagsmat här ska erkännas. ;-)



13.37
Det var bara en sådan där dag då mycket skulle sättas på plats. Artiklarna till nästa nummer av personaltidningen för att vara mer exakt. I Mätaravdelningen skulle jag ragga foton från deras Barcelona-resa förra veckan samt försöka få skickat med en fotograf till den kommande resan till bygderna omkring Nuuk, där alla kundmätare för el, vatten och värme ska bytas ut mot nya, automatiska mätare som kan läsas av direkt från huvudkontoret.



14.44
Min kollega/assistent och jag tittar på möjliga kurser till honom.



15.47
Min chef ser mig! Även när jag i lugn och ro läser morgondagens tidning i elektronisk version "dyker han upp". Men att han är i tidningen är väl i och för sig nästan mer regel än undantag. Det blir väl så när ens närmsta chef är direktör för ett av landets största och viktigaste företag.



16.41
Riksradions gamla huvudkvarter. Där inne står just vid fototillfället två av mina kollegor i det starka spotlightljuset för att agera skådespelare i ett av våra fem motsvarande ”Anslagstavlan-reklamer” om att spara på el, vatten och värme. Själv är jag som projektledare för projektet på väg till Aajus dagis som bara ligger några stenkast från radiohuset.



17.36
Efter lite extra väntan fick även Holger sin mat (någon annan norpade av misstag hans tallrik när aaju & jag fick vår mat). Det blev ingen lyxmiddag här på Café Chili (tidigare Crazy Daisy), men vi slapp i alla fall laga den själva, denna lite speciella dag. ;-)



18.41
En riktig slapparkväll av ovanliga mått blev det pga sakerna vi skulle "fira". Men jag fick i alla fall sorterat tvätten och kört en maskin.
Resten får vänta till helgen.


19.52
Natti, natti till Aaju.



20.49
Dimman låg tät under hela förmiddagen och kom & gick sedan resten av dagen. Dessutom var det 0-gradigt och den fuktiga luften gjorde det ganska kyligt. Men visst ångrade jag ändå lite att jag inte tog mig en kvällspromenad när det såg ut såhär från balkongen där vi stod och njöt lite (medan Holger tog sig en cigarett *urk purk*).



21.39
Med fördragna gardiner blev det filmkväll grande. Vi började med ” The Nanny Diaries” (En nannys dagbok).



22.41
Fortfarande samma film. Den var helt ok, men jag hade förväntat mig mer.



23.39
Och så såg vi ”The Astronaunt Farmer”, jag valde dock att vända kameran mot min kära älg Eljas som stod på fönsterbrädan ovanför mig istället för mot Billy Bob Thornton.



00.49
Jag gav upp innan filmen var slut och kröp i säng. Holger stannade visst uppe ytterligare 3 timmar. (Och ja, klockradion är just nu ställd 10 minuter före i tid. *hihi*)

Det var min torsdag det! Hoppas er var minst lika trevlig.

fredag, juni 06, 2008

Du gamla, du fria...

Oj, det glömde jag. Det är ju Sveriges nationaldag idag. Här tar man i hand med verkligen allt och alla samtidigt som man säger (på grönländska då så klart) "Gratulerar med nationaldagen". Ja, på Grönlands nationaldag alltså. Men många har genom åren även överraskat mig den 6:e juni på detta sätt, inklusive svärföräldrarna som alltid ringer. Själv brukar jag som oftast ha noll koll, så det brukar ta mig några sekunder innan jag kopplar varför. För nej, inte firar jag Sveriges nationaldag något speciellt inte.

Grattis på er alla svenskar och andra som känner sig svenska idag. Jag kan inte ta er i hand, men väl hoppas att ni får en trevlig dag! :-)

Fredagstema: Ljus i överflöd

Juni månads fredagsteman/show & tell kommer från Victoria (Sunnyswede) i Florida. Idag är det kort och gott ämnet ”Ljus” som gäller. Ett mycket passande ämne för en Grönlandsboende dessa tider på året... ;-)


Bildtext: En vanlig sommarnatt i Holgers hembygd. Huset är det vi hyrde när vi var där sist, närmsta grannhuset till Holgers föräldrars hus.

Midnattsol – alltså att solen står över horisonten dygnet runt – är något man ju kan uppleva om sommaren i alla områden som ligger norr om polcirkeln, så alltså även här i Grönland. I hela 75 % av landet t.o.m (motsvarande andel för Sverige är knappa 15 %). Hur lång denna period sedan är beror på hur långt norr om polcirkeln man är. I Grönland kan det därför variera allt från ett dygn helt upp til fem månader med sol non-stop, dygnet runt (och lika lång, totalt ”solbefriad” period om vintern).

Själva bor vi dock strax söder om polcirkeln, men vi har trots det ett par dryga månader under sommaren då det aldrig blir helt mörkt innan solen åter går upp igen. I denna period får det mjuka, varma ljuset från den lågt stående solen naturen att se närmast drömaktig ut. Isberg och (delvis snötäckta) fjäll badar i en närmast surrealistisk färgblandning av rosa, blålila, gult och rött.


Att ljuset & mörkret har en stor betydelse för livet i Grönland är ett understatement. Trots att landet har gått igenom en otrolig modernisering på mindre än en mannaålder, lever man t.ex till stor del fortfarande efter just detta med tillgången eller avsaknaden av ljus. Visst har man klockor också, men ljuset (liksom vädret) styr ändå otroligt många.

På somrarna ser man därför barn sparka fotboll & klättra på husfasader (ja, en populär sysselsättning här *hihi*) såväl klockan ett på eftermiddagen som klockan ett på natten. Ja, liksom vintermörkret gör att man känner sig trött och hängig, gör solljuset ju att man inte känner av tröttheten (vilket jag själv märker tydligt. Jag glömmer rent av ofta att gå i säng då det är så ljust, bara för att upptäcka att klockan är 3 på natten typ...). Och istället för att tvinga hem barnen i säng, får därför barnen leka. Att gå hem till varandra för en kopp kaffe eller ta båten ut på en tur, eventuellt med jaktsyfte, vid dessa tider på dygnet är också helt normalt.


Bildtext: When in Rome… Våra besök får bara vackert följa med om vi vil ta en tur ut med båten mitt om natten. Tror klockan är runt 24-01 när detta foto togs, sommaren 2006. Och nej, jag har inte mixtrat med ljuset i Photoshop. ;-)


Även om jag lär vara lite strängare med tiderna när min son blir större (vilket många ändå är här i förhållandevis stora och ”västerniserade” Nuuk), så tycker jag det är ett underbart sätt att leva på. Och jag njuter i stora drag när vi är hemma i Holgers hembygd, som ligger med råge norr om polcirkeln, där verkligen alla mer eller mindre gör saker när det faller dem in, speciellt under sommarmånaderna. Och varför inte leva så? Det finns en liten, mini-miniaffär, men i övrigt finns det inget som egentligen styrs av klockan där, så varför absolut ha fasta tider till allt, avtala besök i veckor i förväg osv? Njut av livet och gör det du måste och önskar när det passar in är filosofin där och visst är det bara underbart?! Svenska landsbygden (som jag är uppvuxen på) är laid-back, men jämfört med bygdelivet här är det rena magsårsinfernot.

Man skulle lätt kunna skriva 10 långa inlägg om hur ljuset & bristen på den samma påverkat kulturen och livet här, men detta får duga för denna gång. Vill ni, så kan ni dock läsa om firandet av Seqinniarfik – Solens återkomst i
detta inlägg från januari.

Andra fredagstemabloggare:
Fröken Anki, Anna Fair and True, Utvandrare 2000-talet Anne, Bo-i-USA Anne-Marie, Life in the suburb Annika, AuroraBuddha, Fundersam Cecilia, Sweet Home Alabama Desiree, Grekland Nu Ingabritt, Leopardia, Mina Lyckopiller Lia, Miss Marie, Nya äventyr Marianne, Marina om allt, A swede in Bristol Millan, Dagbok från världen M.K.B., Tankebubblor Nilla, Petchie's adventures Petra, Saltistjejen-Anna, Fritt ur hjärtat Simone, StrandMamman, Snusan-Susanne och SunnySwede-Victoria
Jag hoppas jag har fått med alla. Annars; hojta till!

Ikväll eller imorgon lördag kommer ett inlägg om min EFIT-torsdag. Tills dess; ha det! :-)

torsdag, juni 05, 2008

Grönland & jag – så började vårt förhållande, del 3

Så är det väl på tiden att jag får ”avslutat” denna historia om hur jag hamnade på Grönland. Förra inlägget avslutades med att jag för 7 år sedan, år 2001, gick med planer att förlänga ett 10 veckors långt sommarjobb i Nuuk för att få chansen att uppleva en grönländsk vinter.
(Har ni inte följt med från början, så är det kanske bäst att läsa
del 1 och del 2 först.)



Sagt och gjort; en grönländsk vinter skulle deffinitivt upplevas! Jag fick fixat en förlängning av jobbet på kulturhuset och hyrt ett rum hos en äldre dam – helt klart Grönlands strängaste (sagt med kärlek väl att märka *hihi*). Så snart skolorna började igen skulle jag ju inte få lov att bo kvar på studentkorridoren jag bott på de första 10 veckorna. Hastigt och lustigt försvann alltså min nyskapade vardag med ”lillebror” – killen som jag närmast blivit bortgift med *hihi* – ”saftkillen” och den då redan hemresta svenskan. Jag fortsatte dock så klart att besöka den numera överbefolkade studenkorridoren lite då och då.

Ytterligare en tid senare mötte jag den tystlåtne saftkillen under en musikfestival. Lite stöttad av ett par öl i magen kom han med den sötaste kärleksförklaring en tjej någonsin kan drömma om att få. Jag blev totalt överrumplad. Det blev dock aldrig till något. Dessutom så tog hans praktiktid i Nuuk slut strax innan jul 2001 och han skulle tillbaka till skolan som låg i en annan stad. Och mitt i allt fick jag missat att få hans adress & telefonnummer.


I allt stannade jag i Nuuk i ett år. Ett på många sätt underbart år. Men även ett år med många mindre roliga upplevelser, både privat och på jobbet. Fast jag blev helt klart många erfarenheter rikare som jag inte vill vara förutan. Men nu skulle jag hem för att avsluta mina studier på Chalmers, efter att först bl.a ha tagit mig en semester, resande tillsammans med några vänner i Canada. Med mig till Sverige hade jag sedan i några månader en grönländsk pojkvän, L. Ett inte helt lyckat ”projekt”... ;-)

Skolan började hösten 2002 och gamla rutiner återinfann sig, även om det tidigare boendet i Göteborg bytts ut mot ett evigt pendlande fram och tillbaka mellan mina föräldrars ställe på landet och skolan. En lååång resa. Jag cyklade hemifrån för att hinna med bussen strax före klockan 5 på morgonen och jag kom normalt hem först omkring klockan 21.20 på kvällen och möjligheterna att få tid till vänner var minimal. Vilket liv..!

Tungt var det, speciellt pga av den tragiska olycka min syster var med om den samma höst, vilket nästan kostade henne livet. Men något att glädja mig åt fick jag lite oväntat: Väntandes på att tåget skulle föra mig hemmåt, satt jag en dag och slösurfade på skolan. Jag hamnade på ett frivilligt e-mailregister hos det grönländska telefonbolaget. Jag tänkte lite på skoj att kanske, kanske hittar jag någon bekant. Och mycket riktigt; någon med samma namn som ”saftkillen” hade registrerat sig! Snabbt och utan att riktigt tänka efter fick jag skrivit ihop ett mail: ”Är det du?”

Någon dag senare fick jag svar; det var ”Saftis” och jag vet inte varför (i alla fall visste jag inte då) för så nära var vi ändå inte – vi hade ju mest bara setts mina första 3 månader i Nuuk – men jag var bara så glad, så glad! Kände mig helt upprymd. 10 månaders tystnad oss emellan var bruten! Ganska snabbt blev ett besök i hans studiestad satt på önskelistan till den kommande sommarens redan inplanerade Grönlandsresa. Jag hade inga andra intentioner än att besöka honom och lite smått ”utnyttja” chansen att se en ny grönländsk stad för en billig peng, utan att behöva betala för boende.

Sagt och gjort; jag åkte tillbaka till Grönland i juni 2003, efter ett år ”på annan ort”, om än med daglig e-mail-/telefonkontakt med diverse grönländska bekanta. Jag fick på min resa sett en hel del områden av landet som jag inte hade sett förr, återsett en drös vänner och upplevt en hel massa äventyr. Och ja, så fick jag så klart träffat saftkillen. Som jag föll smått pladask för. Dagen vi möttes på nytt var den 5:e juni (för övrigt den fasta dagen för Fars Dag här i Grönland), och det är alltså exakt 5 år sedan just idag.

Grönland lockar fortfarande enormt mycket, men att jag fortfarande verkligen sitter här än i dag är nog ändå på grund av denna återförening. Förresten; nämde jag det att saftkillen hette Holger..?! *hihi*

Snipp snapp snut, så var denna del av sagan slut... ;-)

onsdag, juni 04, 2008

Från Dåtid Till Nutid: Vikingaeran


Bildtext: Lustigt egentligen, det står nämligen ytterst sällan något om vikingaeran i tidningarna här, men just igår kom en nyhet om att forskare nu misstänker att Hvalsøgården bakom det man länge menat vara den sk Hvalsøkyrkan i själva verket är Thjodhildarstadir gården vid Hvalsøfjordens Kyrka, den norske kungens huvudgård i Grönland. En gård man letat efter länge. Närmast i bild ses resterna av kyrkan. Foto: Ole G. Jensen


Så fortsätter vår resa genom Grönlands historia. Första delen i serien, Grönland befolkas, kan ni läsa här.


Den 1:e europé
De första européer som nådde Grönland var vikingarna. Eller rättare sagt nordmännen, då det inte var de krigande vikingarna som kom, utan främst vanliga jordbrukarfamiljer från denna tid. Jag har dock valt att kalla dem vikingar i detta inlägg och det även om man nu brukar säga att vikingatiden slutade i slutet av 1000-talet, alltså innan dessa nordmän försvann från Grönland.

Hur som helst; den allra förste europé & viking/nordman som steg i land på Grönland var den Islandsboende norrmannen Gunnbjørn Ulfsson. Han kom bort sig i en kraftig storm och hamnade omkring år 875 av misstag på Grönlands östkust. Men det var först när norrmannen Erik den Röde, landsförvisad på tre år från Island, tog sig till Grönland, som det började hända saker.

Världens 1:a reklambedrägeri

Året var 982 och den asagudstroende Erik den Röde följde Grönlands östkust runt sydspetsen, för att tillslut finna sig en bra boplats – Brattahlid – inne i en beskyddande fjord. Efter tre år i Grönland reste Erik den Röde tillbaka till Island för att berätta om sin framgång; om det otroliga nya land han hade funnit! Han överdrev när han talade om landets bördighet och det faktum att han döpte landet till just Grönland brukar man kalla världens första reklambedrägeri!


Bildtext: Vikingakamp i Odense, augusti 2004 (man tager vad man haver av passande foton. *hihi* Och ja, det är jag som är fotografen, som alltid om inget annat anges ;-) ).


Vikingarna bygger kolonier
Ytterligare ett år senare, 986, återvände Erik den Röde till Grönland. Nu tillsammans med 24 andra båtar fullastade med förväntansfulla familjer – i allt 6-700 personer – och deras boskapsdjur. Endast 14 båtar kom dock fram i det hiskliga vädret. Bland dem som klarade resan var Erik med familj, inklusive sonen Leif Eriksson, som några år senare kom att bli den förste europé att gå i land i Amerika. Den samme Leif var även den som förde med sig kristendomen till vikingarna (dock inte till inuiterna) i Grönland, efter en resa till Norge år 999-1000.

Bildtext: Vikingabåt i Odense, augusti 2004.

Det var starten på vikingarnas bosättning i Grönland. En era som kom att vara i ca 400 år. Som mest kom det att inkludera ca 300 gårdar, 16 kyrkor, två kloster och ca 5000 invånare, fördelat på främst Österbygden i Sydgrönland och det nordligare Västerbygden, inte långt från dagens huvudstad Nuuk, där vi bor. 500 ruiner, många mycket välbevarade, från denna tid kan ses i dessa områden än idag.

Vikingarna försvinner mystiskt
Till att börja med levde vikingarna till 80% av det man själv producerade på sina gårdar, resterande kom från jakt och fiske. Men jorden utmärglades och klimatet ändrades, så i slutet av vikingaeran var talen ofrivilligt mer de motsatta. En bidragande orsak till att livet blev hårdare för dem var även den minskande och tillslut helt upphörda leveranserna av varor från Europa, som man var så beroende av.


Bildtext: Det finns många välbevarade ruiner efter nordborna. Detta är dock en modern rekonstruktion av en kyrka som kan besökas i Sydgrönland. Foto: Wikipedia.

Senaste dokumenterade livstecknet från vikingarnas bosättningar i Grönland kommer från 1408. Vad som hände med bosättarna sedan är ett av världshistoriens stora mysterier. De var i alla fall inte kvar i Grönland när 1500-talet började. Teorierna är många och det mest troliga är väl att det är en kombination av flera av dessa.

Teorier har t.ex funnits om att inuiterna skulle ha tagit död på alla vikingarna. Detta är dock inte så troligt, även om man från inuitiska sägner berättar om flera strider mellan de två folkgrupperna, som till största delen levde helt separerade från varandra.

En annan teori är att brittiska pirater ska ha bortfört dem. Att några boplatser blev attackerade av pirater har man bevis för, men sannolikheten att alla försvunnit på detta sätt är nog liten.
Sedan finns det så klart teorier om sjukdommar, dåliga skördar & fångst samt Amerikaflytt. Vad man har bevisat är dock att temperaturen sjönk ganska kraftigt under 1300-talet. Glaciärerna växte till sig och havet blev allt mer blockerat av is. Detta var deffinitivt något som inuiterna, med sitt levnadssätt, klarade långt bättre än vikingarna. Så den största orsaken till vikingarnas försvinnande var nog ändå klimatförändringarna på ett eller annat sätt.


Nästa gång blir det att berätta om när europeiska valjägare kom till grönländska farvatten och blev till många inuiters första möte med den vite mannen…

tisdag, juni 03, 2008

Uppfölgning på deppet

Som sagt; hade en megadepphelg + deppmåndag förmiddag, men som vanligt så löser det sig till en någorlunda nivå ganska så snart ändå. Hopplös positiv är man ju också så... ;-) Och med +6 C, gassande sol och utsikten nedan när man äter sin lunch kan man knappas vara annat än glad, eller?





Och när man sedan kommer tillbaka till jobbet och får ett sådant här bakverk till efterrätt av en kollega som precis blivit klar med ett mindre, men problemfyllt projekt: *mums*

Nu undrar jag bara vad jag ska bjuda på när mitt mastodont- & mardrömsprojekt, ett nytt Intranet till firman, kommer att vara klart?! Och när blir det klart egentligen? Innan semestern är ett måste. Men jag kan bara inte komma mig för och få gjort det sista. Får mardrömmar bara vid tanken om att logga mig in på sidan...

Och ikväll; nej det blev inte någon val. Såg bara en båt vars besättning såg en val (eller två... ;-) ). Men fick en dunderpromenad i bergen och längst stranden i alla fall. Inte så pjåkigt! :-)

Härligt ensam på bortaplan

Efter en av världshistoriens tristaste helger följde en måndag som nästan höll på att bli till lika många tårar (ok, man har ju sin poetiska frihet att späda på lite... ;-) ). Jag tog dock ett beslut. Det var dax att komma ut ur ett ont mönster. Jag skulle vara egoist, gå en promenad direkt efter jobbet, unna mig lite ny musik, lite sol och spana efter blommor. Inget speciellt, bara komma bort och tänka 100 % på mig själv för en stund.

Jag strök vägkanterna. Tittade & tittade. Och skam den som ger sig. Efter ett par kilometer hittade jag den. Årets första blomma! Som alltid här inne i stan; en maskros. Gul och fin växte den där vid vägkanten. Vilken lycka!

Efter middagen tänkte jag att det var dax för promenad nummer två. Jag har ju ännu inte fått sett årets första (levande) val. Förra året såg jag den första, mer normalt, den 2:e maj, men igår skrev vi alltså 2:e juni och jag hade inte sett en endaste stjärtfena eller hört ett endaste vattensprut.


Fast å andra sidan så har jag inte varit så flitig med promenerandet i år. Förra året gick jag längst stranden var och varannan kväll, från tidig april till sena oktober, efter Aaju hade kommit sig i säng. Medräknat med igår var det dock bara årets 3:e tur sedan Holger kom hem från sin långa tjänsteresa i mitten av april (+ ett par turer tillsammans med Aaju, men det är ju inte valspanarpromenader). När det gäller ensamtid på kvällarna har jag helt klart dragit det kortaste strået kan man väl säga. Men det är aldrig för sent för en ändring, så... ;-)

Jag kände dock ganska med en gång att turen inte var på min sida vad angår val igår. Jag valde fel strand att gå längstmed. Känslan av val var bara inte där. Men en skön tur i strålande sol blev det i alla fall, fast att timmen var sen. Så jag klagar inte. Inte alls. Hoppas att jag har bättre vallycka ikväll istället! :-)


Årets 1:a blomma, en maskros med kort, kort stjälk.


Ingen val, men väl en fiskebåt...

Och till er som tycker synd om mig för vår sena vår & sommar; så kolla in ett par foton från en av mina bloggläsare, Carl som bor i Östgrönland.
Såhär såg det ut hos dem för mindre än en vecka sedan, på vad som troligtvis var ortens ”värsta ställe”. Men med temperaturer omkring +5-7 C och regn så ska det nog ganska snabbt smälta undan dock. Såhär såg det t.ex ut igår. Och sett till varor i affären, så bor vi ju närmast i himmelriket här i Nuuk. I Carls butik gapar hyllorna tomma efter senaste leveransen i oktober, men äntligen, äntligen börjar det gå ”hål i isen”, så snart kommer varuleveransen igen. Då kan vi verkligen tala om lycka! :-)

Och musiken jag fick köpt till mig själv igår? Jo, senaste Tue West-CD’n som förde tankarna tillbaka till ett problemfritt, smått nyförälskat liv i Danmark 2003-04. Han är inte snygg, kära Tue, han har också en minst sagt speciell röst, men man kan inte annat än älska denna man (pojke?)... ;-)


söndag, juni 01, 2008

Behöver jag säga mer?



Lyckan är total! *hihi*

Ja, för oss som kom först till kvarn vill säga. När jag var där var det bara ca 30 nät med lök kvar och alla näten innehöll minst ett par väl mjuka lökar om man säger så. Men sånt får man ju bara ta här.

För er som inte helt är med på vad jag skriver om, kolla lite snabbt in
detta inlägg från i onsdags.