måndag, januari 21, 2008

Kulturnatten 2008 - numera over and done...

Halloj!

Jo, jag är här allt fortfarande. Det har bara varit lite väl mycket senaste dagarna, och när väl söndagen och ledigheten kom, unnade jag mig en datafri dag. Skööönt. Det var nog så hårt att komma på jobbet idag måndag ändå. :-)

Trots allt slit har senaste dagarna dock varit otroligt roliga. Självklart var det saker som strulade till sig, medhjälpare som hoppade av i sista sekund osv. Men i det stora hela var det ändå kul att se hur allt tog form och vi tillslut kunde öppna upp portarna för lördagens Kulturnatt!

Och det hela blev en hyfsat stor hit! De som var med och jobbade var glada, liksom gästerna som kom, och då speciellt barnen! Vårt bud på ”den dåliga framtiden” t.ex; där ”skådespelare” gick runt i skyddsdräkter & gasmasker, och där det visades ett nyhetsinslag om den utdöda isbjörnen bl.a, var en stor framgång. T.o.m välkomstdrinken med grumligt vatten gick åt som smör. Det var så klart några som inte vågade sig in, som stod i dörren och tvekade. Men det visar ju bara att vi hade lyckats trots allt! :-)

De flesta andra ”utställningarna” fick också en positiv reaktion från besökarna, så må det vara att vi inte fick lika många gäster som tidigare år. ”Bara” omkring 400 kom, mot tidigare 2 års dryga 500 (av stadens totalt 15.000 invånare). Men så mycket mer kan man ju inte förvänta med ”motståndet” som var i år.

Många, många företag och föreningar höll öppet under de 3 timmar som Kulturnatten höll på och som något nytt öppnade Air Greenland upp portarna. Och vem kan konkurera med en öppen hangar full av flygplan & helikoptrar där man får prova att sitta i cockpittet??! Och rundvisning på det precis färdigbyggda universitetet; ett byggprojekt utan många likheter i Grönlands historia?

Nåja, vi är i alla fall nöjda! Och jag är ändå glad för att jag och min sammensvurne genom hela detta projekt nu äntligen kan andas ut! :-)

Här kommer lite foton från förberedelserna & själva kvällen:


Tidigare avdelningskollegan tillika snöskulptör J-P i full gång med att skära ut snöblock till vår igloo (väl att märka detta var hans första igloo dock), eller snarare mega snölyckta, som skulle fånga befolkningens uppmärksamhet när de körde förbi vår kontorsbyggnad mellan Nuuk centrum och ”förorten” Nuussuaq.


Emile är en van igloobyggare, men han tyckte det var knasig snö. Inte riktigt drivsnö, som man brukar bygga igloos av (snarare tvärt om, då den mesta snön längst klipporna tycks ha drivit bort istället ;-) ). Och vi ville ju också ha en massa småhål i igloon, vilket ju inte riktigt hör till det normala! :-)


Ingo tjeckar så att vi har tillräckligt med ballonger bakom disken. De ska ju symbolisera koldioxiden i 1 liter olja, något som fick många av kvällens gäster att få dåligt samvete.


Innan vi slog upp dörrarna, åt vi en gemensam middag. Jag bjöd (eller ja snarare; kökspersonalen lagade och min avdelning betalade... ;-) ).


Pavia & Karen, årgång 2108 och sminkade till oigenkännlighet, gör sig klara för att ta emot besökare till vårt egna lilla ”framtids-spökhus”, med smältande is, döda blommor och sopor i alla hörn.


Med en elektrod i handen och den andra elektroden i vattnet gällde det at plocka upp myntet i botten av skålen med sin fria hand. Allt medan Thony kontrollerade strömstyrkan...


Intresset var stort för att höra Greenland Developments personal (som hyr kontorslokaler av oss) berätta om Alcoas planer att bygga ett aluminiumsmältverk i Grönland.


Barnen tecknade flitigt. Alla ville nämligen vinna handdrivna grisficklampor och värmekuddar (ni vet; gelepåsar som man genom att trycka på ett litet ”mynt” får att kristallisera och bli varma) i häftiga färger!



Många var också fascinerade i våra energisparande hårda vitvaror, den intelligenta PC-kontakten och den här spartoaletten. Vissa undersökte den dock något mer närgånget än andra... ;-)


Ja, tänk alla dessa produkter, i de mängder de visas, innehåller den samma mängde energi, 1 kWh (kilowatt-timma). Från vänster: Olja (1 dl), kol (144 g), potatis (1,1 kg), äpplen (1,7 kg), popcorn (175 g), chips (162 g) & Coca Cola (2 l), samt i mitten; valspäck (123 g) och Toms choklad (153 g)...


Och jo, det kom allt ljus i igloon också (detta fotot är hämtat från Sermitsiaq).


Och nej; jag har inte glömt förra veckans fredagstema; Skrivbord. Såhär såg mitt jobbskrivbord ut mitt under allt Kulturnattshäkt. Lååångt ifrån normaltillståndet, men ändå.... ;-)

onsdag, januari 16, 2008

Skyddsdräkter, vätgasbilar & mjölkkartonger



Kanske var det tid till att sticka hål på mjölkkartotongsballongen och skriva lite om Kulturnatten, med risk för ett litet antiklimax för alla spända läsare..?! ;-)

Trots mycket annat jobb i veckan, med återigen två pressmedelanden på två dagar (5 i allt i år, jämfört med 13 under hela 2007!), reklaminspelningar samt ihopskruvande av quiz-koncept a la ”Vi i 5:an” (för att inte gå in på de ”tyngre” projekten, som dock legat hyffsat på is i veckan). Ja, trots allt det, så är det ändå förberedelserna för lördagens Kulturnatt som tar det mesta av min tid och tankar denna vecka.

Ja, det har blivit så ”galet” att jag lever i en ”nej, men kan det vänta till efter den 19:e så ja”-värld just. Allt cirklar omkring före och efter den 19:e januari, dagen då (nästan) alla firmor & föreningar här i stan håller öppet hus för stadens invånare. Fast inte oroa er; det här är superkul!! :-)

Jag har varit med om två kulturnätter innan; januari 2006 och januari 2007. I år (ja, reelt sett förra året, då förberedelserna brukar börja i september) startade så upp det hela igen. Engagemanget bland de övriga i kultunattsgruppen var dock (återigen) inte så stort som hoppats och tillslut hade kollegan Peter & jag fått nog av att sitta på möten där ingen direkt sa något och inget blev gjort, trots att alla anmält sig frivilligt till att delta.

Vi erbjöd oss, till allas glädje, att sjäva fixa ihop ett helt koncept för hela kvällen, med en tydlig röd tråd, till skillnad från tidigare år. Jag säger inte att vi inte haft succé när väl dörrarna slåtts upp tidigare år. För succé har det varit. Men vi tyckte vi som firma kunde så mycket mer.

Peter & jag satte oss ner och fixade ihop, på no-time, ett helt koncept som vi utan match fick sålt till både kulturnattsgruppen och ledningen. Ett helt annorlunda koncept (då vi iofs varit så oorganiserade att vi praktiskt taget saknat koncept) från tidigare år, med det överordnade temat ”Miljö”, och underteman som: ”Hur mycket energi & vatten använder vi idag”, ”Hur sparar vi?” och ”Varför ska vi spara?”.

Jo, visst blir det några får planscher att läsa, som förr, men våra visioner var att det skulle vara fokus på saker att röra vid, utforska och uppleva med alla sinnen istället. Det ska vara skådespel & oväntade syner osv. Otraditionellt för ett sådant ”tungt” företag som oss.

I vår kontosbyggnad kommer man t.ex hitta ett Experimentarium, med mer eller mindre knasiga fysik- & kemiförsök. På andra håll i huset kommer vattenförbruk för diverse olika länder visas i form av stora pyramider av tomma mjölkkartonger (aha! ;-) ) och begrepp som kilowattimmar (kWh) ska förklaras mha t.ex choklad, potatisar och sälspäck. Osv. osv.

I vår matsal kommer elsparmöjligheter visas mha t.ex riktiga frysboxar, duschkabiner och toaletter. På plats, mitt på golvet. Och trappan upp till övervåningen blir vår egna lilla tidsmaskin, där besökarna ska kunna välja att besöka den goda eller den dåliga framtiden (eller båda) – där det ena är ett vandrande runt bland gröna växter (bara det rätt exotiskt här *hihi*), real size vindkraftverk och solcellspaneler & minimini-vätgasbilar, medan det andra är ett mörkt, smått illaluktande ställe, där man blir bjuden på brunt vatten av kvinnor/män i skyddsdräkter bl.a...

Problemet var bara, där som gruppen hade lovat att ta vid; att förverkliga allt detta, efter att Peter och jag kommit med idéerna, där hände typ INGENTING...

Med andra ord; vi tog på oss att dra nästan hela lasset iaf, trots att vi båda stod upp över öronen med annat jobb. Med hjälp från min nya avdelningskollega, som står för allt det grafiska, har vi dock senaste veckan kommit otroligt långt, med tanke på hur mycket annat vi också skulle hinna med vid sidan om. En del lösa trådar är det fortfarande. Men det ska hinnas med. Med livsfilosofin ”Allt annat får vänta till efter den 19:e” alltså! :-)

Ett stort positivt tecken är den otroligt stora uppbackning till arrangemanget, som vi fick då vi förra veckan presenterade konceptet för resten av huset. Många anmälde sig som frivilliga, till uppställning och som personal på själva kvällen. Och det roligaste av allt; det var grönländarna som anmälde sig!

Tidigare år har ju förberedelserna gått ut på att dem som har något att visa har fått ta del av kulturnattsförberedelserna. Dvs. det har mer eller mindre bara varit huvudkontorets tekniska avdelning som har varit med. Teknisk avdelning; som primärt består av en flock äldre, danska män (på senaste tiden har det dock också kommit en hel del yngre, dock fortfarande mest danskar).

För vad ska vår stora ekonomiavdelning visa? De som fyller minst hälften av huvudkontorets kontorslokaler, och som till 95 % hör till lokalbefolkningen. Hur man betalar räkningar & gör årsredovisningar...?

Men i år kommer de altså med, och de är superglada! Oj, vad jag hoppas att vi når succé av osedda höjder i år. Men mycket kan hända ännu...

(Foton från arrangemanget kommer garanterat i bloggen framöver!)

tisdag, januari 15, 2008

Seqinniarfik - Solens återkomst


I söndags var det en stor dag i Holgers hembygd Oqaatsut. Det var den 13:e januari och därmed firades Seqinniarfit – Solens återkomst. Just den dagen varje år, tittar nämligen solen så smått upp över horisonten, för första gången på 2 månader! Det hela är över på nolltid, men lyckan är ändå total!

I Grönland firas Seqinniarfik på alla platser norr om polcirkeln (alltså inte här i Nuuk, då vi bor några mil söder om denna magiska linje, som skiljer områden med teoretisk möjlighet för sol årets alla dagar från dem utan). Det vanliga är att alla som kan, inklusive alla skolbarn, går i samlad trupp upp till ortens högsta punkt och sjunger solen välkommen. På kvällen firas det sedan lite extra, med diverse aktiviteter för barnen bl.a.

Vilket datum man firar Seginniarfik varierar så klart med var man bor. Ju längre norrut, ju senare på året firas dagen. I den nordligaste staden, Qaanaaq (Thule), är t.ex perioden utan sol hela 4 månader, så man får vänta med firandet till helt in i mars! Men sedan har man ju också en lika så lång tid utan att solen överhuvudtaget gå ner under sommarhalvåret!

Fotot i detta inlägg är från en ”vanlig” solnedgång. Dock med x antal isberg, precis som i Oqaatsut. Hade jag bara haft en scanner hade jag dock visat Holgers panoramafoton från hans nästan 3 år på Thule Air Base (amerikansk radarstation/militärbas i allra nordligaste Grönland) istället. Han har nämligen fotot en serie foton, från exakt samma plats, av året första respektive sista solstrålar på vår & höst. Väldigt fint.

måndag, januari 14, 2008

Movie Stars & mjölkkartonger på hög

Fick precis ett SMS från Holger som sa att han nu äntligen satt i flyget för att snart lyfta för färd söderut, ett par timmar försenad. Dvs om inte så lång tid är vi återigen 3 här i familjen. Ska bli trevligt. Både att se honom igen, få lite hjälp att hålla igång ruljansen OCH att bli av med girlangerna! Jag kan nämligen inte nå att själv få ner de smått påpressande girlangerna. Har aldrig varit direkt förtjust i dem, men vad gör man inte för lillgrabbens skull!

Idag var annars en ”hullerbuller-dag” på jobbet. Igen. Tycks inte ha varit annat de senaste månaderna. Kan verkligen inte se hur mina civilingenjörsstuider kommer till användning mitt i allt, men vem bryr sig? Jag har ju kul! Yes!

På schemat idag var t.ex att få betalt de sista jobbräkningarna innan kl 16, då pengakassan för 2007 stängdes för gott. En uppgift som så klart strulade till sig för egen del. Vad annars..?
;-)




Därefter följde klädväljande och fotografering för ”mina” 9 blivande ”TV-stjärnor”. Jag är ju projektledare för projektet att göra 5 inslag/reklamer för Grönlands motsvarighet till ”Anslagstavlan” (ni vet, programmet som var dagens TV-höjdpunkt för oss barn som växte upp innan Disney Channel och allt vad kanaler heter :-) ).

Vi har så klart anlitat film-/reklamfolk och allt sånt, men jag har ändå varit med både till idéutveckling, manuskript samt korrektur (både som kommunikationskvinna och som ingenjör) och ensam stått för ”castingen” av skådespelarna bland personalen så långt. Det senare låter större än det var, men det tog allt sin tid ändå! Fast många skratt har det garanterat blivit. Och fler blir det nog ”on set”.

Och så har vi ju det helt dominerande projektet för tiden; Kulturnatten, med allt av knasigheter det nu innebär. Eller vad sägs t.ex om att Peter (den andre ansvarlige) & jag fått kollegorna till att samla mjölkkartonger hela julen, så att jag nu sitter med hundravis av dem - smått stinkande - på mitt kontor? Bara Peter & jag kan vara så dumma (/geniala?)! *Haha*

Men där väljer jag nog att återkomma en annan dag. To be continued (eller ”to be connected”, som en viss pappa insisterade på att säga, med tre irriterat suckande döttrar som följd *hihi*)...

söndag, januari 13, 2008

Nuuk sightseeing 3 – På badhustur till Nuussuaq

I dag var det badhuset som stod på schemat, dvs en tur från Nuuk Centrum till stadens andra stora stadsdel Nuussuaq. Det kändes lite knas att ta på sig alla dessa lager, på lager, på lager med kläder, när man visste att man sedan skulle ta av sig allt och bara gå runt i badkläder i det varma badhuset. Men med tanke på hur lång vår tur dit blev, var det nog tur ändå att vi var välinpackade!

Fotona som följer är inga mästerverk. Som vanligt när man har lillpyret med, med andra ord. Man har liksom inte riktigt tid att gå runt så man får de bästa vinklarna och ta fina närbilder osv. Det var ju smått kallt och målet var ändå att försöka komma fram hyffsat snabbt! :-)


Aaju klar till avfärd! ("Vårt" hyreshus är det första till vänster, som man bara ser som en vit vägg.)


Så har vi kommit oss ut ur Nuuk centrum, på väg ner för backen 1/3 på vägen mot mitt jobb. Aaju är som sin mamma; han måste undersöka allt! Så smutsig snö har han aldrig sett på nära håll. Inte så konstigt. Detta är stadens mest trafikerade väg, där bilarna puttrar uppför, från båda hållen. Dvs. en del avgaser blir det, instängt som det också är mellan bergen...


Från toppen av backen kan man se ”vårt” (fiman jag jobbar för) stora, blå elverk. Sedan 1993 får vi dock el från ett vattenkraftverk 60 km söder om Nuuk. Detta elverk fungerar därför nu bara som reserv när det är problem med at få el från vattenkraftverket. Det är alltså inte särskilt ofta det är igång, men det är absolut livsnödvändigt. I Grönland kör nämligen alla städer och bygder med sk ö-drift; det finns inga ställen som är förbundna med varandra, så man kan inte, som i Sverige och de flesta andra länder, bara få el från någon annan ort om något skulle gå sönder eller om det skal utföras någon typ av besiktning.

Notera den lååånga trappan, i zick-zack upp till de oranga husen till vänster. Färgglada hus (som jag verkligen måste skriva om i ett inlägg någon dag) och lååånga & mååånga trappor måste vara det som kännetecknar grönländska samhällen. Och alla el- & vattenledningar som ligger ovan jord, då de flesta hus är bygda direkt på berget, som gör det omöjligt att gräva ner ledningarna! :-)

Och ja, det är höga fjäll i bakgrunden, men de syns inte direkt pga vädret. :-)


Alla hann visst inte få upp båten innan isen kom...


Det var lite lågvatten i hamnen (fast inte såå mycket, vi är ju vana med några meter...).


Det mest traditionella yrket av dem alla här i Grönland är fångare; alltså någon som lever på kombinerad jakt och fiske, beroende på säsong. Detta är en typisk sådan, med den något mer moderna standardklädseln och standardbåten. I alla väder, är det en sådan liten, öppen båt de ger sig ut i. DET är hårdhudade gubbar det där.


Japps, vi har en tunnel här i stan. Från där som elverket ligger och över till den tidigare förorten, numera mer ”stadsdelen” Nuussuaq. Man kan även köra runt, men för oss som går är det mycket närmare att ta tunneln. Och här kommer förresten en rättelse till
fredagens inlägg, medräknat detta så har vi faktiskt 3 trafikljus i Nuuk, tillika i Grönland (tunneln har bara en fil).


Garanterat inte världens bästa ställe att vara på för hälsan, but when in Rome... Turligt nog kör det inte så många bilar här. Men några susade allt förbi.



Ovan: Stadens småbåtshamn. Om sommaren ligger bryggorna (fotot till höger) i vattnet och den lilla bukten är totalt smockfull av båtar. Många hyffsat lyxiga sådana, då Nuuk är Grönlands överlägset rikaste stad. Nu ser det dock mest ut som en vit fotbollsplan...


Och här ligger båtarna. Några av dem. Täckta av snö...


Och äntligen; badhuset! Efter dryga timmens plaskande följt av bastu, blev det att ta bussen hem igen... :-)

Jag hittade förresten flygfotot över Nuuk nedan, som jag i somras – lite snabbt – fixade till med de texter ni ser. Då var målgruppen familjen där hemma, så att de/ni skulle kunna se lite hur saker och ting hänger ihop. Men ni övriga bloggläsare kan ju lika väl få se det! Klicka bara på fotot för att se det i större format.

PS: Qinngorput stavas med 2 n, och Nuuks absoluta centrum ligger strax sydväst om pricken som visar var vi bor! Och badhuset, där vi var idag; ja det ligger ganska exakt mitt emellan pilspetsen för ”Mitt jobb” och ”Flygplatsen”.




Ja, det var alltså Nuuk. En stad med ca 15.000 invånare, som ligger totalt ensamt och isolerat (som de flesta andra grönländska orter) 24 mil söder om polcirkeln.

PS: Jag vet inte vem fotografen till flygfotot är, men fotot används av allt och alla här; turistbyråer, kommunen osv. osv., så... :-)

lördag, januari 12, 2008

Snövallar, ljus och tankar om liv & död

Det är lördag, vilket är en underbar dag. Och det bara av en så enkel sak som att kunna dra undan gardinerna och det faktiskt strömmar ljus in i lägenheten! Det är fortfarande inte många timmarna per dag, men det är ljus!

Att det är helg gör också att man kan gå UT i ljuset och njuta. Just idag blev det dock inte så mycket av det, då det stod klädtvätt & städning på schemat.

Mer utomhustid blev det istället igår, på väg hem från dagis. Becksvart var det såklart, men snön är ju rolig ändå!

Aaju besteg snövall efter snövall, allt från 3-10 meter höga. Staden är ju full av dem. Det trots att många enorma dumpers närmast kör skytteltrafik dagarna i ända, ner till hamnen för att dumpa den av snöplogarna uppsamlade snön i havet.

Från sin topp gällde det sedan för Aaju att slänga snöbollar (eller ja, snarare hittade, stenhårda snöklumpar, då det är för kallt för att krama snö) på mamma nedanför. Aaj..! *hihi* Hur som helst; kul hade vi i ett par timmar, tills våra magar kurrade något förfärligt!

Där hemma lekte Aaju sedan ”prata i telefon" med miniräknaren (!). Det var ”Hej ataata” (pappa) hit och ”Hej ataata” dit. Jag skulle såklart också prata. Plötsligt räckte Aaju ”telefonen” mot mig och sa:

- Det är mamma.
- Är det mamma? frågade jag.
- Jaa.
- Är det mormor? Mormor är ju mammas mamma.
- Neej.
- Jo, mormor är min mamma.
- Jahaa, accepterade Aaju oväntat snabbt.

Jag fick ”telefonen”.

- Hej mamma! Har du det bra? sa jag på skoj.

Jag låtsades som om jag lyssnade.

- Vad bra. Hej då!

Jag gav Aaju miniräknare och sa:
- Mormor hon är ju i himlen.
- Jaa.
- Kommer du i håg det; att mormor är i himlen?
- Ja! Mormor inte i kyrkan.

Jag blev smått överraskad. Vi har inte direkt pratat om någon kyrka. Jag säger ibland att mormor är i himlen, eller på månen (jag är ju själv inte så religiös, och att mormor & mirmir (min mormor) vinkar från månen är ju lite sött, samtidigt som det kan symbolisera att de är långt borta men fortfarande är en del av oss och är med oss på ett hörn). Och vi nämner så klart mormor en del; när vi ser på kort, när Aaju leker med något han fått av mormor och när vi lagar någon av mormors alla smaskiga maträtter osv. På inget sätt överdrivet mycket, utan ungefär som vi gjorde innan hon gick bort. På ett naturligt sätt.

Aaju var iofs med i Sverige då hon hade gått bort och han fick allt förklarat för sig den gången. Han var t.ex med när jag, i kyrkans bårhus - som ligger i närheten av själva kyrkan - tog avsked av mamma/mormor, som låg i en öppen kista med en bukett i handen. Och han var med till begravningen, men då var det ingen som direkt förklarade det med kistan.

- Är mormor inte i kyrkan? frågade jag som en reaktion på Aajus konstaterande att mormor inte var där.
- Har du sett mormor i kyrkan? frågade jag vidare.
-Neej, sa Aaju och log.

Ganska snabbt sa han så:
- Mormor ligger så här!

Aaju blundade och sträckte på armarna.

- Blommor i handen. Ligger så här, sade han glatt.
- Mormor i himlen nu.

Det är otroligt ändå vad små 3-åringar kan upfatta och förstå. På sitt egna lilla vis. Och hur naturligt saker och ting ändå är för dem. Den uppfattning ska jag göra mitt bästa för att han ska behålla. Själv har jag mycket av den kvar från min barndom, och det har verkligen hjälpt mig genom livets många sorger. För det är ändå bäst om man kan acceptera livets gång, hur lyckan kommer & går utan att man alltid kan kontrollera allt, även om man så klart ska göra sitt bästa för att ha det bra. Men igen; allt går bara inte att kontrollera!

fredag, januari 11, 2008

Temafredag: Min mataffär


Det närmsta man i Grönland kommer ett shoppingcentra (än så länge) – en hyffsat stor mataffär! :-)


Så var det äntligen fredag och tid för några av oss bloggare att skriva under ett givet tema, som denna vecka är ”Min mataffär”.

Jag har skrivit om mataffärerna här i landet, och främst här i det förhållandevis välförsedda Nuuk, många gånger. Då har det ofta handlat om det begränsade utbudet & de höga priserna. De många veckorna det inte går att hitta en enda potatis i affärerna och de många veckorna frukt- & gröntavdelning består av bara ett enda stort hav av potatis, eller bara två nät med lök och inget annat. Veckor som går utan att kunna hitta hushållspapper i hela staden, eller ägg för den delen. Och gurkor som kostar närmare 50 kr styck när det står riktigt illa till osv.

Mina tidigare blogginlägg har beskrivit hur dessa fenomen beror på problemen att transportera varor hit. Färskvaror måste flygas in. Andra varor skeppas. En låång resa, som oftast dessutom går vägen via Danmark, oberoende varitfrån i världen varorna ursprungligen kommer ifrån.

Och det nyckfulla arktiska vädret & isen ställer så klart till sitt för båda transportmetoderna. Allt detta samtidigt som kundunderlaget är extremt litet. Att transportera varor såå långt, när vi bara är 56.000 personer, spridda över en yta nästan 5 gånger Sveriges, det är extremt dyrt och planeringskrävande vill jag lova.

Men det finns också solskenshistorier att berätta. En av dem är historien om min mataffär.

Brugsen är Danmarks motsvarighet till Konsum (numera Coop), som båda, fram till årskiftet 2007/08 också var samägda i Coop Norden. En helt fristående samarbetspartner till danska Brugsen är den av befolkningen här ägda ”Kalaallit Nunaanni Brugseni”, kort och gott ”Grönländska Brugsen” som finns i 7 av Grönlands 17 städer. Flaggskeppet i företaget är så klart Brugsen här i huvudstaden Nuuk.

När jag kom hit för 7 år sedan var den en halvsunkig, i svenska mått mätt inte särskilt stor, men ok mataffär i storlek med den störta av stadens två halvstatliga Pisiffik-affärer.

Brugsen var då en affär där tacos såldes som något extremt, extremt exotiskt, kakao gick inte att hitta, couscous kom inte på frågan osv. Generellt kan också sägas att folk närmast skakade på huvudet åt att jag mitt första år höll fast vid att äta minst en frukt om dagen, och alltid servera någon färsk grönsak till middagen, om än bara en tomat delad på två personer i nödfall. Utbudet (och priserna) i affären gick att leva med, men mer var det inte.

Ett tag efter att jag kom tillbaka till Grönland för 3:e (och slutliga?) vändan började det dock hända saker. Brugsen & Pisiffik hade smått inlett ett krig. Extrapriserna man trissade upp emot varandra var väl inte så en svensk direkt reagerade på billiga pirser (tvärtom!), men grönsaksdiskerna började iaf växa mer och mer. Det låg prestige i att ha en fin grönsaksdisk (även om vädret fortsätter att ställa till det än idag ibland).

Sedan dröjde det inte länge före Brugsen byggde ut. Exploderade kan man väl säga. Utbudet på matprodukter växte enormt, liksom övervåningen med kläder (a la Cellbes...) & diverse småting till kök & hem i övrig expanderade till det oigenkännliga. Samtidigt installerade man ett rullband. Grönlands första, och det utan att det innan har existerat en rulltrappa. En nyhet stor nog att (med lite självironi) sätta in helsideannoncer i tidningen om! (Och det skrevs också artiklar om det, jag skämtar inte! :-) )

Ok, nu låter allt enormt. Men vi pratar fortfarande om en affär i en ganska vanlig storlek med svenska mått mätt. Vi talar inte om något ”amerikasortiment”, och långt ifrån både Coop Forum och Ica Maxi. Men för oss varutörstande ”grönländare” var och är det enormt. Se själv:


Som i alla affärer, är det gott om kyl- och frysdiskar. Innehållet av dem är dock kanske inte helt som i de svenska. En hel del dansk mat, såsom griskött & inälvsmat, och nöttkött såklart. Men också en hel massa grönländskt lam, torkad fisk och torkad val- & renkött osv. Det finns även färsk ren, val, myskoxe och liknande att köpa, beroende på säsong. Men de flesta föredrar ändå att köpa sådant på den lokala, traditionella vilt- och fiskmarknaden Kalaalimineerniarfik / Brædtet .


Mjölken, ja den ställs på pall ute på golvet, i värmen. Om man inte vill betala 60 svenska kr/liter (vilket vääldigt få vill), så är det nämligen långtidshållbar mjölk, med ca 1 års hållbarhet, som gäller, för 1/5 av prisen (10 danska kr = ca 11-13 svenska). Den smakar smått unken i början, men man vänjer sig.


Tittar man på grönsakerna i detalj, så är det ofta så att grönsakerna redan i affären är äldre än jag någonsin skulle ha kunnat acceptera i mitt kylskåp i Sverige, men man måste ändå erkänna att denna Frukt- och gröntavdelning är totalt imponernade, utifrån Grönländska förhållanden såklart!


Man säljer vin & sprit i affärerna här, men bara fram till kl 18 på vardagar och 10-14 på lördagar, trots att t.ex Brugsen har öppet till kl 20 varje dag.


Aaju på väg upp för rullbandet.


Övervåningen med lite allt möjligt.


Det enda jag inte gillar i min affär; kiosken utan köstruktur, som man måste gå till om man ska köpa huvudvärkstabletter.


Ett tillhåll för slush-ice-älskande Aaju. Om sommaren driver de även en av stadens 2 mjukglassmaskiner. God dansk mjukglass. Alla hurrar och lovprisar norsk mjukglass, för den är gammaldags & gräddig. Själv föredrar jag dansk, som inte alls går till lika sötsliskiga extremer.


Utanför Brugsen står det alltid folk och säljer saker, på provisoriska bord av papplådor. Det är allt från dem som desperat säljer sina skor för att få lite pengar, till vanlig 2nd hand försäljning (som är extremt utbredd i Grönland) av DVD’er och liknande, till (främst) säljande av handarbeten; stenfigurer, smycken i ben osv.


På andra sidan vägen, vid tidigare Grönlands enda trafikljus (nu finns det 2 i allt... ;-) ), ligger Brugsens största konkurent Pisiffik. De planerar också att börja bygga nytt & stort om något år.


Och till det allra viktigaste med min affär: Kortet är taget stående precis i hörnet av affären, utan zoom. De stora vita hyreshusen är block nr. 5-8, vi bor i nr. 10, dvs bara några minuters promenad från affären! :-)

torsdag, januari 10, 2008

Danska från a til å *)

Igår när jag skulle till att skriva bildtext till mitt blogginlägg om grönländsk normalisering tvekade jag. Vad heter det nu när man typ har en politisk åsikt? Tillhängare? Nja. Det lät ju bekant, men stämde inte helt. Men vad heter det då istället? Grubbel, grubbel.

Anhängare var ordet jag var ute efter. Men i min till vardags dansktänkande hjärna lät det bara helt galet. På danska heter det ”tilhænger”. En ”anhænger” är istället helt enkel en släpvagn; en sådan man fäster bakom bilen!

De nordiska språken är så lika, men ändå inte. Och detta är lite smått ”farligt” ibland. För när en dansk tror att svensken pratar om en släpvagn, pratar svensken i själva verket alltså om en anhängare! Och dilemmat blir ju bara än större av att man rent faktiskt kan direktöversätta väldigt många ord bara genom att göra några mindre ändringar som typiskt att byta ut ett a eller æ/ä mot ett e eller omvänt. Det är bara det att de inte alls behöver betyder samma sak alltid. Om det överhuvudtaget har någon betydning på det andra språket, hur bra det än låter när man säger det.

Ett klassiskt ord är ”rolig”. Med sådana lätta ord tror ju dansken & svensken att de får full förståelse från den andre parten, när de används. Problemet är bara att på danska betyder ordet ”rolig” det samma som svenska ”lugn”. Alltså det handlar inte alls om något skoj. ”Stille og rolige” är helt enkelt det samma som ”lugnt och stilla”. Svenska "rolig" är på danska istället "sjov".

En annan klassiker är ordet ”rar”. Många skämt har man hört om det ordet genom åren, då det ju på norska - mitt ”reservspråk” redan sedan barnsben pga av min norska familj & uppväxt i gränsområdet – betyder typ ”konstig”. En ”rar person” är alltså en konstig/märklig person i Norge. Då danskan har betydligt fler gemensamma ord med norskan än med svenskan, frestas man därför att tro att en rar person också är en lustig en på danska. Men så är inte alls fallet.

Rar på danska påminner nämligen mer om det svenska rar. Fast en rar person på danska, är inte bara en gullig & eventuellt lite smått stillsam person som på svenska, utan det kan också helt enkelt betyda en helt vanligt trevlig person. Altså en ultra-maskulin man kan komma undan mycket lättare i Danmark än i Sverige, med att beskriva en annan mycket maskulin man som rar. Det är inte bara gamla gummor och små barn som är rara i Danmark, vilket gör att man också hör ordet mycket oftare på den södra sidan Öresund. Men som sagt; en dansk ”rar person” är på inget sätt en knasboll!

Några andra kluriga ord - det finns 1000-tals av dem – följer här:

Det danska ordet – betyder på svenska
Det svenskar ofta tror det danska ordet betyder – vilket i själva verket på danska heter

1.
Balle – Skinka (på t.ex en människa. Att på aerobicen träna ”ballerne” är alltså att träna rumpan)
Balle – Pung (pung är även den härskande benämningen på plånbok på danska)

2.
Betjent – Poliskonstapel
Betjänt – Kammertjener

3.
Blivende – Bestående
Blivande
– Kommende

4.
Blomme – Plommon, äggula
Blomma
- Blomst

5.
Blød – Mjuk
Blöt
– Våd

6.
Bolle – Bulle/fralla samt knulla (ja, den grövre benämningen)
Bolla
– Kaste med en bold

7.
By – Stad
By
– Landsby

8.
Enligt – Ensamt
Enligt –
Ifølge

9.
Fløde – Grädde
Flöde
– Ström

10.
Frokost – Lunch
Frukost
– Morgenmad

11.
Høst – Skörd
Höst
– Efterår

12.
Ikke bryde sig om – Ogilla
Inte bry sig om
– Bortse fra

13.
Især – I synnerhet
Isär
– Itu

14.
Karamel – Kola (godissmaken kola alltså)
Karamell – Bolsje

15.
Kneppe – Knulla (ja, det grövre ordvalet)
Knäppa – Knappe

16.
Le – Skratta
Le
– Smile

17.
Måle – Mäta
Måla
– Male

18.
Orm – Mask
Orm
– Slange

19.
Rummet – Rymden
Rummet
– Værelset

20.
Række – Rad
Räcke
- Gelænder

21.
Syre – Syra
Syre
– Ilt

22.
Tasken – Väskan
Tasken
– Pikken

23.
Tilbud – Extrapris
Tillbud
– Uforudset hændelse som kunne have resulteret i en ulykke

24.
Tærte – Paj
Tårta
– Lagkage

25.
Æde – Frossa, äta mycket glupskt
Äta
- Spise

Det var dagens lektion i danska. Till en annan gång blir det kanske att skruva upp svårighetsgraden med sisådär 100 steg och lära ut lite grönländska..!

Men i morgon är det fredag, och därmed Fredagstema / Show and Tell som väntas här i bloggen; ”Min affär”!! :-)


*) Det danska alfabetet avslutas med å, eller snarare med æ, ø och å.

onsdag, januari 09, 2008

Grönlandisering eller bara normalisering?

En ung anhängare av ett självständigt Grönland, har visat sin mening på denna busskur (dock utan att vara fullt så bra på att stava... ;-) ). Nuuk, oktober 2007.












Det var länge sedan det blev plats för grönländska nyheter här i bloggen. Därför borde det väl vara på tiden. Speciellt i dessa tider, när det pratas om grönlandisering hit och grönlandisering dit.

För att ta det från början:

I slutet av november kom det ett mycket plötsligt beslut från landsstyret (motsvarande regeringen) om att från nyår skulle alla departements högsta chefer vara grönländare. Som situationen var - och fortfarande är, då man fick skjuta upp det hela med en månad, till 1:a februari - så var majoriteten av alla dessa, sittande chefer dock danskar.

Uttalandena från högste profet - också känd som landsstyreformand / statsminister - Hans Enoksen var väl ”lite olyckligt formulerat”. För vem är egentligen grönländare?

Är det bara den som är född i Grönland, med 2 grönlandsfödda föräldrar som är grönländare? Vad med den som har en grönländsk och en utländsk förälder; är den grönländare? En mycket kontroversiell fråga, som dock är ofta förekommande, och folk är alltid lika oeniga. Och vad med dem som är födda utomlands men uppvuxna i Grönland, eller som jag bott i Grönland i x antal år och integrerat mig, vad är vi?

Ingen har kunnat svara på dessa klassiska frågor, som cirkulerat i närmare ett århundrande och skapat oenighet. Främst för att det ligger så mycket mer än bara nationalitet bakom ordet grönländare. Eller snarare, att ordet är tvetydigt. Det kan nämligen också vara tal om en kultur, ett folkslag, en urbefolkning, en kolonialiserad sådan, med en samhörighet på ett helt annat sätt än vad gruppen ”svenskar” t.ex har. Att då som vit skandinav komma och säga att man är grönländare, kan vara enormt provokerande. För vissa, för andra inte.

Men helt plötligt så skulle detta odefinierbara alltså vara ett kriterium, det viktigaste av dem, för att få några av landets absoluta topposter.

Men vad Hans Enoksen i egentligen menade, var dock något helt annat, vilket först kom i ljuset efter flera dagars hett diskuterande i media och vid landets alla fikabord: För att vara toppchef ska man inte behöva vara grönländare. Men man skall vara tvåspråkig. Dvs. behärska grönländska & danska i tal och skrift. Det är så något helt annat, och för mig plötsligt (mer eller mindre, kommer in på det senare i ett annat framtida inlägg) fullt förståeligt.

Tvåspråkigheten får självklart inte vara det enda man går efter. Många andra kriterier är ju viktiga. Men självklart är det viktigt, iaf i min tankevärld, att man som en ministers högra hand, ska kunna tala med ministern och andra politiker (vissa ministrar och många andra politiker talar bara grönländska) samt följa med och känna av stämningen i samhället som helhet. Som endast dansktalande kan man inte detta. Tro mig, jag vet!

Men danskan är så klart också viktig. Många i departementens administration är, och förblir i ett bra tag framöver, danskar. Samarbete mellan den gamla kolonimakten och Grönland är konstant aktuell, mycket av det material som ska läsas och tas in, finns bara på danska osv. Att ha en högste chef som inte behärskar danska, skulle i nuläget vara en omöjlighet. (Fast man skulle ju lika gärna spela med de stora korten och säga, att det är kombinationen grönländska och engelska som ska vara ett krav istället. Den diskussionen får dock också bli till ett annat blogginlägg...)

Oberoende av hur Hans Enoksens utalande blev formulerat och sedan omformulerat och genomförklarat, kände så klart många danskar sig ändå trampade på tårna. Både i Danmark och i Grönland (inte alla, väl att märka dock).

Danskarna är ju ett folk som lever gott av sin gamla koloni, där de sitter på riktigt många av de ledande positionerna i samhället (undantaget politiskt sedan det interna självstyret infördes 1979). Precis som de också gjorde i sin gamla koloni Island, innan de slet sig helt fria för en si sådär dryga 60 år sedan, och i modernare tid; Färöarna.

Många danskar har också genuint starka känslor för landet och känner sig integrerade. I denna grupp var det därför flera som kände sig som överkörda av en ångvält av beslutet. Men har man, efter 30-40 år i landet, nästan inte lärt sig säga ett endaste ord på det lokala språket, så tycker jag personligen inte man kan tala om en lyckad integration. Många har helt enkelt bara levt vidare med sitt danska liv, i ett kallare klimat.

(Dem som bott något färre år i landet, säg 2-5 år, utan att ha lärt sig språket - speciellt som boende i Nuuk där danskan är hyffsat utbredd - kan jag dock någotsånär ta till försvar. Här i Nuuk är det iaf inte helt lätt att lära sig grænländska, eftersom folk har en tendens att haltid prata till "vita" på danska, hur knacklig den än är. Och man kan så klart ha en hyffsat stark tillknytning till landet ändå, utan att ha förstått allt som sägs. Jag är ju själv lite i den situationen (även om jag så klart iaf lärt mig ett nytt språk, och försöker med nr 2). Men å andra sidan kan jag inte se mig själv ta ett sånt jobb som departementschef, med samvetet helt i behåll. Det är svårt nog nu; jag vill verkligen lära mig, för att visa mina kollegor och medmänniskor lite respekt!)

Vidare florerar uppfattningen att grönländare inte är lika ”dugliga” bland många i hela denna grupp skeptiska, ”överkörda” danskar (och bland gruppen ”wannabees” bland grönländarna). Även bland dem som jobbar & bor här i landet. Mycket hånande har det därför varit i media i december, om att det skulle vara en omöjlighet att hitta dessa personer, som var kompetenta nog till jobbet som departementschefer, samtidigt som de skulle kunna prata grönländska osv.

Vidrigt egentligen när jag tänker efter. För många kompetenta personer finns det ju i själva verket även här, trots att utbildningsnivån är lägre generellt, än i t.ex Danmark & Sverige. Men främst är det kulturen som är en annan; man framhäver verkligen inte sig själva på det sättet, och man kan därför inte mätas på den danska ”intelligensskalan” på samma sätt som en dansk. Samtidigt kan även jag självklart peka på en hel drös grönländare som är okompetenta i förhållande till sin position. Men i vilket land finner man inte dem?

Nå, nå. Mycket storm har det i alla fall varit. Mycket prat om grönländisering hit och dit, som sagt. Men underbaraste uttalandet av dem alla kom ändå från en islänning, som konstaterade att ”detta är inte en grönländisering, utan en normalisering”!

Och självklart är det så! Jag hade också tyckt det var konstigt om 10 av 12 departementschefer i Sverige t.ex. var japaner. Japaner som aldrig tidigare bott i Sverige. Var ligger en sådan persons lojalitet?

Kanske hade det inte varit så lustigt att det var ett antal av annan etnisk bakgrund än svensk på höga positioner. Nej, det är väl egentligen fullt naturligt, tillika önskvärt, med tanke på hur det svenska samhället i helhet ser ut idag. Men visst hade det varit konstigt om det bara var personer som inte hade någon direkt bindning till Sverige, som fick dessa positioner?

Personer som bara kommit till landet just för att få detta jobb som departementschef. Folk som lika snabbt skulle försvinna igen några år senare, när nya jobb lockade i hemlandet, för att aldrig komma tillbaka och leva med sina egna beslut.

Det skulle nog de flesta tycka var en konstig situation i sitt egna land, men här i Grönland är det vardagen. Så visst måste man ge islänningen rätt; det är inte en grönlandisering, utan en normalisering av Grönland det handlar om: Att göra Grönland till ett land som alla andra länder, där man främst sätter folk på toppen från sin egna befolkning, från dem som redan bor i landet, från dem som förstår och känner landet och dess kultur & folks tankesätt generellt. Inte personer som läst om landet i en reseguide från Bonniers och tror de vet allt en vecka efter att de har landat.

Om beslutet att omorganisera hela faderullan på bara någon månad och sedan i nyårstalet utropa folkomröstning om självstyre till den 25:e november 2008. Detta utan att den sittande Självstyrekommissionen - med representanter från både Danmark och Grönland – hunnit komma till ett slutligt förslag. Utan att den grönländska befolkningen överhuvudtaget kommer att hinna få vettigt informationsmaterial utifrån vilket de kan ta ett välgenomtänkt beslut. Ja, om det var lika rätt, kan jag dock inte lika varmt argumentera för. Överilning på hög nivå, är väl min kommentar till den politiska fadäsen herr Enoksen, men ändå...

måndag, januari 07, 2008

Stjärna, stjärna i fönstret där...

Jag tycker verkligen att jag, med det goda samvetet i behåll, kan ha kvar min julstjärna ännu ett tag. Det är ju becksvart när vi går på jobbet om morgonen. Och becksvart när vi kommer hem igen, så allt ljus som finns behövs.

Och stjärnan, som jag tycker är så fin *), gör mig ju glad. Och trots dess röda färg ger den mig ro i en tid då jag hur lätt som helst skulle kunna stressat halft ihjäl mig.

Men fokus är ändå på att slappna av och glömma allt vad jobb är när jag är hemma. Träna, äta gott och slappa. Ja, i en perfekt värld. Men ska försöka mitt allra bästa iaf! Ingen megaövertid med bloggande och bloggläsande med andra ord. Men så får det vara.

Idag ska iaf lillkillen inte skapa några läggningsproblemem, vilket han gjort lite efter alla helgdagar. Igår slogs alla rekord. Han satt i sin säng ock läste bok & puttrade runt med leksaksbilen nästan till midnatt! Själv var jag uppe till klockan 3.20. Inte fullt så sunt för någon av oss. Men idag är så grabben trött och har nog lärt sig sin läxa (själv har jag ju inte så stort sömnbehov – 3 timmar och jag var hyffsat pigg igen) . Dvs han somnar med all säkerhet tidigt idag och kommer förhoppningsvis in i sin gamla invanda trall att somna vid 8-tiden igen! *håller tummarna*

*) Inget specielt foto dock, jag vet. Det gick lite snabbt... ;-)