Så var det dax för del 2 i följetongen om Grönlands lansdelar. Sist gång var det
Nordgrönland, ett av de minst utvecklade områdena i landet. Nu blir det så Diskobukten som gäller. Diskobukten som egentligen är en del av det som här i landet kallas Nordgrönland.
Min egna översättelse och tillpassning av kartan från http://www.greenland.com/. Klicka på kartan för att se den i större format. (PS: Sorry igen, för att jag råkade kapa av lite av sydspetsen och stava Disko med c (vilket det stavas med på engelska, men inte på svenska)... :-) )Det är förresten denna region som Holger kommer ifrån. Hans föräldrar är, som jag skrev i mitt förra ”regionsinlägg”, födda än längre mot norr, men Holger är född och uppvuxen i den lilla bygden Oqaatsut (Rodebay) strax norr om Diskobuktens ”regionshuvudstad” Ilulissat. Och de flesta av dem han känner i sin familj bor också där, antingen i bygden eller i staden.
Oqaatsuts lilla hamn i början av november månad (2005). Turligt nog ligger hamnen inne i en beskyddande bukt, så isbergen finner sällan vägen här in, men det kan som synes vara nog så svårt att komma in i hamn ändå. Dessutom kan isberg ”komma på” att blockera vägen ut ur bukten vilket kan stänga inne bygdens befolkning i flera dagar.Diskobukten är ett av de riktiga ”tursistparadisen” i Grönland. Det är nämligen här, ordagrant bara ett stenkast från nämda staden Ilulissat, som man hittar den av UNESCO världsnaturarvsmärkta Ilulissat Isfjord. Här pressas gigantiska & fantasieggande isberg ut i själva Diskobukten. Isbergen kan ibland vara över 100 meter höga över vattenytan och ha en bredd mätt i kilometer. Och då ska man komma ihåg att det bara är ner till 1/10 av isberget som ligger över vattenytan. Bara i Antarktis finns det fler och större isberg.
Utkanten av Ilulissat Isfjord, sett från den gamla boplatsen Sermermiut. Här har man gjort många arkeologiska fynd som berättat mycket om inuiternas historia & kultur.Ilulissat, som är landets 3:e största stad med ca 4500 invånare (som ett vanligt litet samhälle i Sverige med andra ord...), är dock långt ifrån ända stället i Grönland med isberg. Isberg finns längstmed det mesta av kusten, bara av olika storlekar. I hela Diskobuktsregionen är det dock STORA isberg som gäller.

I regionen, där man genom historien främst livnärt sig på sälfångst och numera även fiske, ligger städerna och de små bygderna hyffsat tätt. Det gör det lätt för turisterna att resa runt. På så vis kan man både få uppleva det grönländska "stadslivet" och det än mycket mer lugna och naturnära bygdelivet.

Egenhändigt gjord karta över ”städerna” i Diskobukten. Den stora ön i mitten heter logiskt nog Disko. Regionens 19 bygder, med typiskt 40-300 invånare var, visas inte på kartan.

Aasiaat (ca. 2800 invånare) ligger vid den stora buktens mynning. Är det oväder rullar det som oftast in om kvällen, så att det är soligt och fint på dagarna. I Nuuk, där vi bor, är det snarare tvärtom (fint under kväll-natt-morgon, dåligt på dagen). När det är dåligt väder vill säga...

Den enda staden på ön Disko är Qeqertarsuaq, med knappt 1000 invånare (alltså som ett litet svenskt samhälle).

Staden Uummannaq (ca 1350 invånare) känns igen på det stora fjället som dramatiskt tornar upp sig precis bakom själva staden.
I Diskobukten finns det gott om historiska efterlämningar både från gamla inuitkulturer och från de europeiska valjägare och kolonisatörer etc. I varje stad finns det minst ett litet museum.

I huset som huserar Ilulissat Museum föddes äventyraren & polarforskaren Knud Rasmussen (1879-1933). På väggen ses tre stora sälskinn, och i gräset ligger en traditionell kajak bland annat.
I Diskobukten finns det också goda möjligheter för att vandra samt att skåda djurlivet, som främst finns i havet, i form av sälar och stora valar bl.a. Diskoön bjuder också på en natur som är mycket speciell och lite annorlunda från resten av Diskobukten och Grönland.

Igen, den lilla staden Qeqertarsuaq på Diskoön.
Den ganska välutvecklade turismen gör att det finns ett stort antal guidade turistturer som man kan delta i; både för den äventyrslystne och den mer försiktige, till fots, med båt, bil, slädhund eller helikopter. De flesta turer kan man ta året runt, men slädhundssäsongen är främst under perioden november/december-april/maj, även om den som vill offra några extra kronor också har möjlighet för att ta slädhundsturer på inlandsisen om sommaren.

Det finns tusenvis av flitiga slädhundar i Grönland, och inte minst här i Diskobukten. Här ses en söt hundvalp i staden Qasigiannguit. Hur söta de än är, ska man dock inte förväxla dem med sällskapshundar. Dessa hundar är arbetshundar helt ut i svanstipparna!
Diskobukten i "Packat & Klart"
Efter tips från mina kära läsare, såg jag förresten ett inslag på nätet från tisdagens (11/3) Packat & Klart (SVT’s reseprogramslångkörare ni vet ;-) ), som just handlade om Ilulissat, isen och bygden Ilimanaq, strax söder om Ilulissat (en bygd med 85 invånare, och därmed ca dubbelt så stor som ”Holgers bygd”).
Det var faktiskt ett riktigt bra inslag, som visar hur naturen, samt städerna och bygderna ofta ser ut här i landet. Det var så klart, som alltid, en par faktafel som får mig (och bara mig) att reagera. Som att rådjurskött hör till en av det grönländska kökets specialiteter. Öhh.... Det lever inte ens rådjur här och jag har aldrig någonsin, någonsin, någonsin sett rådjurskött varken i affären eller på restaurang. Däremot finns det mycket ren, som på danska heter rensdyr; något som nog förvirrat den svenska reportern lite. *hihi*
Men dessa små fel är inget som stör och jag tycker ändå att ni ska se inslaget. Klicka er bara in på: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1082976 (Programmet ligger nog bara där i några veckor framöver, så läser ni detta inlägg långt senare, så fungerar nog inte länken tyvär.)
(Ska ni titta så borde ni nog också få veta att vad guiden Malik menar där i början av inslaget, med att isen har försvunnit: Han menar nämligen inte, som man tror om man bara ser själva inslaget, att det är is i form av isberg eller isklumpar från glaciärisarna (alltså av sötvatten) som försvunnit. Utan det är heltäckande, havsis (alltså fruset, salt havsvatten) som man kan köra med hundslädar ovanpå han pratar om. Reportaget gjordes i somras, och då hade det varit ett par vintrar Med ytterst lite havsis, men där kan jag ”lugna oroliga tittare”; under denna vinter har det varit massor av havsis längst med hela västra Grönland. :-) )

Yes, detta är fruset hav, med fastfrusna isberg. Ett vintermotiv som fortfarande är ganska så självklart i dessa trakter, men den globala uppvärmningen gör sitt för att ändra på detta. Tittar man noga ser man flera hundslädar inklusive en helt nere i vänstra hörnet), samt en båt, som ligger uppe på själva isen.
Och Holger; vi kommer ju snart, så du får hålla ut. Detta inlägg blev nämligen lite för långt för en "Gårdagens Aaju! ;-)