Det hela började i torsdags. Direkt efter jobb & dagis var Aaju och jag nämligen bjudna på knytkalas på just dagis. 3 timmar med lekande och god mat. Största mathitten stod nog Aaju & jag för, som hade med oss qullukkat (ræklinger) – torkade, strimlade hälleflundrastänger – och torkad torsk. Speciellt qullukkat är en sådan lyx som nog kan jämföras med om man tog med sig färsk hummer eller rysk kaviar till ett svenskt dagis, med enda skillnaden att ALLA verkligen älskar qullukkat här. Med ett pris i affärerna på mellan 500-1000 svenska kronor kilot, är det dock inte något man äter varje dag.
Men vi, ja vi har ju massor hemma i frysen. Den i särklass bästa qullukkat får man nämligen från den lilla fabriken – Rodebay Fish – i Holgers hembygd Oqaatsut (Rodebay). All deras produktion är köpt redan innan den är klar, och där står vi inne med en årlig beställning, till ett överkomligt pris.
Fredag var det så EFIT-dag, men jag hade fullt upp på jobbet så det blev det inget av. Men det hade iofs inte saknats saker att fota. På kvällen kom ju också Holger hem efter sin nästan två månader långa tjänsteresa. Aaju blev bara SÅ glad!!
På lördag var det sedan dax för vårfest på jobbet, som jag tillsammans med två kollegor hade planerat och arrangerat. Efter en snabb shoppingtur och lunch på stan med grabbarna, tog jag mig därför till jobbet för att fixa det sista, innan vi slog upp dörrarna klockan 14. En riktig familjefest, med massor av aktiviteter helt till sena kvällen. Drygt 100 gäster kom och själv får jag nog säga att det var rätt lyckat.
Och här kommer lite foton från de senaste dagarna, torsdag - lördag...:
Jag hjälpte ett litet företag med deras årsredovisning på torsdagen. För det fick jag denna läckra rågbrödstårta (fotot är taget efter att jag börjat "rota"). Mums! Och visst är det härligt att känna sig lite smått hälsosam, ätandes rågbröd, när man äter tårta också! ;-)
Torsdag: Det blev inga foton på själva dagisfesten (ingen annan hade kamera och ibland skiljer jag bara ut mig tillräckligt genom att vara en blek svensk, så jag behöver inte späda på genom att dra upp en stor systemkamera...), men jag kom ca 30 minuter före den startade och då satt lillen och ”pärlade”.

Fredag och ataata (pappa) har äntligen kommit hem. Yippie!!! :-)
På lördagen var det som sagt vårfest för alla kollegor med familjer. Barnen hade bland annat massor av lego, spel och ett stort ritpapper att sysselsätta sig med.
Det blev dukat upp med nybakade frallor och diverse läskande uppskuren frukt. Jag njöt stoort av vattenmelonen. 70 svenska kronor för en miniminimelon såg jag i affären tidigare på dagen...
Vi hade anlitat två instruktörer (båda på fotot) som skulle visa och lära oss olika inuit sporter. Imponerande att se och svåårt att utföra själv. Men väldigt roligt! En av instruktörerna visar här hur man gör en Alaskan High Kick, där man stående på en hand ska sparka till den lilla krokodilen (i vanliga fall en minisäl).
Det såg så lätt ut när instruktören gjorde det, men kryp själv ner på golvet och försök göra detta... Inte så lätt jag lovar. Många skratt blev det dock! :-)
One-Foot High Kick; att hoppa upp på ett ben, sparka till krokodilen och sedan landa på foten man sparkat upp med, och behålla balansen, var inte heller helt lätt. Instruktören klarade utan problem ett par meter, men vi andra (bilden) tyckte det var något svårare... *hihi*

Aaju satt i publiken (på trappavsatsen, därför detta ”galler”) och tyckte det var jättekul.
Now we’re talking; Two-Foot High Kick. Man ska hoppa upp jämfota, sparka till krokodilen och landa med balansen i behåll och benen samlade. Så, så, SÅ svårt. Jag klarade typ 10 cm... Men för den lille instruktören (kanske ca 165-170 cm lång) var detta, gott och väl över 2 meter, närmast en baggis!
Aaju var väldigt tveksam över att sparka till den stackars krokodilen, men tillslut så... ;-)
Och det medan vi andra tävlade i armkrok, på inuitiskt vis, hållandes i motståndarens ena fot. Själv var jag också uppe och ”krokade”, med någon vi misstänker var Holgers ex, eller möjligtvis hennes syster. Holger visste inte riktigt – det var länge sedan och de påminde visst om varandra. *hihi* Han hade inte riktigt vågat hälsa på henne just av denna anledning, men visst låg det något bakom att just hon var den första att utmana mig. Själv skrattade jag bara. Och tog i så att jag nästan kissade på mig. *hahaha* Svartsjuksgenen saknar jag ganska totalt dock. ;-)
Vet inte vad detta kallas; man binder ihop fötterna och försöker sedan, stående/gående på händer utan att ha rumpan i govet, dra och finta så att den andre tappar balansen.

Medan vi tävlade i inuitsporter, spelade några av barnen Wii med storskärm. Mycket populärt även det.
Benkrok med den extra lilla knorren:
Lägg er som på bilden, med armarna ihopkorkade. Domaren räknar 1, 2, 3...
...och deltagarna kastar upp benen i luften och krokar ihop dem. Tävlingen kan börja!
Är det två kortbenade och ”smått runda” personer som tävlar mot varandra, kan benkrok bli till något ganska rejält komiskt. Jag skrattade så att jag grät. Men modigt av dem att bjuda på sig själva, så till 100 %. Festfixar-partner nr 1 är kämpen till vänster. Och ja, det är med vilje jag valt foton på kollegorna, som inte visar deras ansikten. ;-)
Head-pull; ja bilden talar väl för sig själv? Man ska stå på knä & händer, ett band läggs över huvudet på de två tävlanden som så ska finta och dra tills någon av dem har "vunnit" snöret.

Trots att det snöade på vår vårfest var det många aktiviteter även utomhus. Barnen ritade med kritor på de delar av asfalten som var torr nog, det hoppades hopprep och vi vuxna hade dragkamp. Eftersom jag själv deltog har jag bara foto på när festfixar-partner nr 2 tog bort repet. :-)
Det blev även spelat en egen liten variant av ”landhockey” (inte innebandy alltså, för det vet man knappt vad det är här).
Och så skulle grillarna tändas och det grönländska lam- och renköttet grillas, vid sidan av korvarna så klart.
Och så var långbordet dukat.
Och maten under njutning. Till höger i bild ses Holgers pappa som passande kom med flyget från Sydgrönland just denna kväll. Det blev första mötet mellan far & son på två år. Aaju och jag träffade ju farfar redan en kväll för två veckor sedan, när han var på väg söderut. Hela söndagen gick sedan i farfars tecken. Mer om det i ett kommande inlägg.

Vi hade även fixat med underhållning. Anda Uldum, från ett av Grönlands hottaste rockband, DDR, spelade sånger från sin barn-CD. Detta både före och efter maten.
Det får vara allt för denna gång. Mer om helgen kommer nog här i bloggen imorgon eller nått. Tills dess; hur har er helg varit? :-)







































