fredag, april 25, 2008

Fredagstema: Favorittidningar genom åren

Veckans Show & Tell / Fredagstema är ”Favorittidningar”, vilket är Annikas sista tema för denna gången. Nästa vecka är det ju maj månad redan och då är det Desiree i Alabama som kommer att stå för ämnena.

Jag ska väl redan nu erkänna att jag i själva verket inte är en tidningsmänniska, utöver nyhetstidningar då – jag läser båda de grönländska sådana med stort intresse (vilka bara kommer 1 respektive 2 gånger i veckan, därför kallar jag det inte för dagstidningar), liksom det blir en hel del läsande på nätet. Men visst finns det även en massa bra ”nöjes-” och facktidningar. Som smått notorisk ”skollovsresenär” var dock det att undvika att köpa tidningar ett av de sätt jag sparade ihop till mina resor på: Inga tidningar, ytterst begränsat med godis och ingen alkohol (vilket iofs ändå inte lockade). Att köpa en tidning känns därför fortfarande idag lite ”syndigt” och som unödig lyx för mig... *hihi*

Som liten minns jag dock att jag i riktigt många år prenumererade på Bamse, världens starkaste björn. Mina syskon får rätta mig om jag minns fel, men jag menar att det var så att vi som barn fick en prenumeration var av mamma & pappa; jag hade Bamse, mellansystern Min Häst och äldsta syrran Frida – en skillnad i smak som mer eller mindre hänger med än i dag, där Bamse med sin Skalmans vetenskapssida får representera det något mer tekniska & ”killiga”.



Med flaskpants- & födelsedagspengar valde jag sedan att betala för några fler prenumerationer. Det blev bland annat några år med Bobo, en smygflört med Kalle Anka som dock inte var något för mig, Spindelmannen, Okej, nu nedlagda populärvetenskapstidningen Lexicon, Illustrerad Vetenskap och tillslut National Geographic.

Därefter följde många år utan att det kom några tidningar med posten. Det var snarare sporadiska besök på bibloteket som gällde. Och nu, ja som boende på Grönland är det faktiskt svårt att prenumerera. Svenska & amerikanska tidningar skulle nog gå att få tillsänt med ett specialpris, men på så gott som alla danska tidningar står det faktiskt; ”prenumerationserbjudandet gäller inte Färöarna och Grönland”. Vilken förolämpning...!

Att köpa lösnummer här är också dyrt. Vi snackar prispåslag på 15-60 svenska kroner per nummer, där redan från början billiga tidningar som sladdertidningar får det mindre påslaget. De säger att det är för att täcka portokostnaderna, men själv tycker jag det verkar lite konstigt att det ska vara SÅ mycket dyrare att skicka mer ”kvalitetstidningar”... En Illustrerad Vetenskap kostar t.ex närmare 100 svenska kronor för ett nummer!


Men jag får ju som sagt den grönländsk tjejtidningen Arnanut 4 gånger om året; en julklapp från pojkvännen. Dessutom köper jag mig ibland en dansk damtidning. I min mataffär är det dock inte många olika tidningar att välja mellan. Tidningshyllan består av: 1 sladdertidning, 2 ”äldre damtidningar” (typ Allers), 1 gravid- & föräldertidning, Kalle Anka och nu hela två mer ungdomligare damtidningar – Alt for damerne som jag kan köpa ibland och en till. Med lite ansträngelser kan man dock runt om i stan få tag på lite mer i tidningsväg, men utbudet är ändå långt ifrån vad det är i Sverige. Och vad gäller inhemska tidningar så finns faktiskt bara redan nämda Arnanut.

Och ja, egentligen är inte heller den damtidning jag köper, en favorittidning för mig. Inte alls. Jag gillar egentligen mer samhällsdebaterande tidningar och resemagasin för ”anti-playaparty-turister”. Därför försöker jag också snika in lite sånt imellan varven, när jag köper överraskningastidningar till tidningsälskaren Holger (som helst ändå vill ha danska versionen av Illustrerad Vetenskap & diverse speltidningar), vilket jag gör om han ska ut och flyga eller om jag själv varit i Europa och kunnat "frossa".

Men inredningsreportagen i damtidningarna är ju roliga bland annat. Och tidningarna funkar ändå hyfsat som en kompensation för att det kan vara lite klurigt att få & behålla tjejkompisar här pga kulturskillnaderna & den stora till- & frånflyttningen här i stan. Ett par nummer av Alt for damerne om året samt ett avsnitt av Grey’s anatomy då och då, så har jag fått mig en viss dos ”kvinnosnack” trots allt och kan hålla mig lite a jour vad det är som "gäller" för tiden. Men jag hade utan tvekan valt att bästa tjejkompisen flyttat hit från Sverige istället, om jag kunnat... ;-)

Aaju gillar också Spindelmannen. Fotot tog jag igår, då han själv helt frivilligt tagit både Spindelmannenmössa & Spindelmannenbyxor på. Och gummistövlar så klart... ;-)












PS: Tidningsomslagen här i inlägget har jag knyckt på Internet, alla undantaget AG-omslaget (den grönländska tidningen alltså) som jag själv "gjort", då jag alltid får den i pdf-format (innan den går i tryck...). :-)

torsdag, april 24, 2008

Det snart tropiska Nuuk...

Förra veckans ”Vårens frammarsch”-foton tog jag onsdag och torsdag (även om jag publicerade dem först på lördagen), så därför tänkte jag att det återigen var dags för ett inlägg på temat. Med foton från gårdagens (onsdag eftermiddag alltså) lilla tur runt i stan så klart.

Men först...


...ett två månader gammalt foto. Såhär såg det ut när jag gick hem från jobbet då...


...och igår såg det ut såhär. Så visst har det hänt lite senaste veckorna. Notera även hur högt solen står på himlen nu. Klockslaget skiljer sig annars bara några minuter mellan de båda fotona.


Passande nog sprang jag igår också på den stora sopmaskinen på dess allra första dag ute på gatorna för året. Vi kan självklart fortfarande få massor av mer snö, men visst är detta ändå ett vårtecken?! Just här på fotot håller chauffören på att vända runt, för att ta ett extra grussoparvarv i rondellen, efter ett kort samtal med knasbollen som ville ta kort på bilen... ;-)


Det är deffinitivt bara på våren, under snösmältningen, som det gamla radiohuset kan spegla sig i vägen som går längstmed husen i vårt hyreshusområde. Här är det nämligen i vanliga fall inte alls någon sjö. Och slänten; jo men visst är den fortfarande täckt av snö. Bara väldigt svart sådan...


På en liten kvällstur med bilen upptäckte jag detta verkligen stora vårtecken. Grinden leder nu direkt ner i vattnet, men om sommaren ligger en av stadens många flytbryggor till privatbåtar här. Och tittar ni noga så ser ni att de har börjat att lägga i de allra första delarna av bryggan. Så nu dröjer det inte länge innan första båten också kommer i vattnet.


I mitten av januari (och helt till för bara några veckor sedan) såg samma småbåtshamn ut såhär, täckt av ett tjockt lager av is & snö.

Temperaturerna; nja de är fortfarande långt från tropiska, men de närmar sig... ;-) Medeltemperaturen för de senaste 7 dagarna (och då ska man komma ihåg att vi här har ganska jämna dag- och nattemperaturer) ligger på -1,6 C enligt de lokala experterna, Holgers gamla arbetsplats
Asiaq. Som lägst har det varit -5,1 och som högst + 2.9. Snart är det sommar! :-)

onsdag, april 23, 2008

Pest & Bäst i två världar

Idag hade jag tänkt, som så många andra bloggare på det senaste, göra ett Pest & Bäst-inlägg om stället där vi bor. Då jag inte fick fotat som planerat igår, scrollade jag igenom min blogg efter foton och såg att jag i november 2007 faktiskt nästan redan gjort ett Pest & Bäst-inlägg, utan att ”veta om det”. Det saknar kanske lite på bäst-sidan, men jag låter det vara så tillsvidare. En vandring igenom de övriga tre rummen (& den i det inlägget dålda delen av vardagsrummet) får helt enkelt komma en annan dag.

Anledningen till att jag inte fick fotat igår var att jag lite impulsivt beslutade mig för att ta en fika och gå på bio med en kompis istället. Och det var verkligen ett bra val. Fikan blev nämligen jättetrevlig och vi fick pratat igenom en massa, ”beklagat oss” och skrattat, precis som man ska på en tjejfika. Det var nästan synd att vi plötsligt var tvugna att lämna caféet för att få använt våra redan köpta biobiljetter... ;-)

Filmen – danska dramat ”To verdener” (direktöversatt: Två världar, jag vet dock ingenting om någon eventuell svensk titel på filmen) – var dock också bra, väldigt välspelad inte minst, med smittande kärlekskänsla (även om den kanske var aningens lång; nästan 2 timmar). Den var baserad på en sann historia om en tjej, vars familj var Jehovas, som förälskade sig i en ”vanlig” kille.

Nu har det ju redan varit en del religionsdiskuterande senaste veckan hos Saltistjejen, med anledning av påvens (Mannen med Mössan & Popemobilen, eller var det en Batmobil... ;-) ) besök i New York, så jag ska inte utveckla det hela djupare. Men jag kan ju konstatera att jag inte alls känner mig lockad till att tillsluta mig Jehovas eller liknande efter att ha sett filmen (vilket jag iofs aldrig gjort, trots att – eller pga? – jag haft vänner som varit medlemmar, eller vad det nu heter). Samtidigt kan jag dock se varför andra möjligtvis gör det; för den sammanhållning och trygghet det ger en vilsen person osv. Jag tror mig dessutom nu har en bättre insikt i hur det är att växa upp med en sådan tro omkring sig, på gott och ont.

Sedan var det ju lite småkul att återse sina egna gamla ”hemkvarter” i Odense *hihi*, där vi bodde i 1,5 år under perioden 2004-05. Speciellt var det många scener från detta lilla "torg" med Odense Domkyrka (Sct. Knuds Kirke) i bakgrunden.

Filmplanschen kommer från kulturhuset Katuaqs hemsida och Odensefotot från Odense Turistbyrås hemsida.

tisdag, april 22, 2008

Vad är en bal på slottet...?!

Vi spelar aldrig på Lotto. Eller i alla fall; jag spelar aldrig på Lotto. Det hände ett par gånger när jag var liten att jag fick fylla i kupongen för min mamma, de gånger nu hon spelade. Som 8-åring var det ju ändå kul att kryssa i rutorna!

Sedan dess har så klart Lottosystemet automatiserats och jag har kommit ihop mig med Holger. Holger som i jämförelse med mig är en riktig storspelare. Ja, alltså han köper sig nog ca en Lotto-kupong om året eller nått. Eller åtminstonde vartannat år. Det vill säga, vi köper oss en Lotto-kupong om året, eller vartannat. Bara för skoj skull. ;-)

I torsdags hade så Holger hört att det vankades storvinst på danska Lördags-Lotto, som tillsammans med danska Onsdags-Lotto är det vi kan spela här – Grönlands befolkning är ju alldeles för liten för att ha ett ”Grönländska Spel” (vi kör med gammal hederlig
Bingo istället... ;-) ). 24 miljoner danska kronor eller nått, handlade det om.

”Ska vi inte ta och spela?” frågade Holger. ”Jo, men jo, ska vi inte det” svarade jag.

Men fick vi spelat? Nej! Lördag förmiddag, eventuellt i tid innan Lotto-maskinerna gick på helgledigt, var vi faktiskt på väg ut för att bland annat köpa en kupong, men mitt upp i allt hålligång med vantar som skulle letas fram, leksaksbilar som inte alls skulle med på promenaden och alla andra småbarnsfamiljers bråkigheter, glömde vi hela Lotto-projektet.

Men vad läser jag så, när jag igår surfade in på vår kära webtidning
Sermitsiaq? 12 244 020 danska Lördags-Lottokronor hade gått till en spelare här i Nuuk! Någon hade köpt ”vår” Lotto-kupong, från "vår" automatiskt kuponggenererande Lottomaskin, i ”vår” Lotto-affär. Vi snackar alltså om över 15 miljoner svenska kronor, som hade kunnat hamna i våra fickor...

Men nåja, lika glad är jag för det. (Eller ja, nästan... ;-) ) I alla fall är jag glad för den egentliga vinnaren, som fortfarande är okänd. Denna okändhet vill dock troligtvis inte vara så länge; vi lever ju i ett väldigt litet och isolerat samhälle och att över en natt bli 15 miljoner kroner rikare lär märkas på ett eller annat sätt. Om inte annat så kommer det nog att märkas i hamnen, när det blir dax att lägga båtarna i vattnet för sommarsäsongen.

Grattis till vem du än är! Och känn dig inte manad att dela med dig av dina pengar till oss. Vi drömmer i och för sig också om att få en båt (inte bara en ny båt, utan en båt överhuvudtaget), så att vi kan vidga våra vyer och inte vara så instängda på de få kilometer vägnät vi nu har här i staden. Men det ska vi nog lösa själva på något vänster tillslut. Vill du dela med dig av pengarna; ge dem mycket hellre til några andra som verkligen behöver dem, inte till oss!


Vad skulle ni förresten göra om ni vann 15 miljoner bara sådär?


Legoland, juni 2007.

måndag, april 21, 2008

Sydgrönland; mer Mallorca än så får vi inte

Uppdaterat: Jag har precis fått reda på att jag blivit nominerad till veckans blogg hos Sica med möjlighet till att ta sista platsen till April-finalen. Jag blev otroligt smickrad att någon - vem du än är - nominerat mig.

Vill man rösta på mig, kan man göra det på Sicas blogg en gång om dagen t.o.m torsdag. Själv håller jag mig borta från röstandet och fortsätter att skriva som jag brukar här på bloggen. Fast det är klart; lite mer nervöst blev det helt plötsligt, men ska göra mitt bästa för att hålla mig borta från skrivkrampen... *hihi*

Lycka till, till alla er andra nominerade! :-)
-----------------------------------------------------

På vår turistinformationsresa genom Grönland har nu turen kommit till Sydgrönland, vår nästsista anhalt. Tillskillnad från övriga områden har jag faktiskt en ganska liten egen erfarenhet av denna region och ett ytters magert fotoarkiv (mest pappersfoton dessutom). Jag kan därför inte riktigt visa allt det jag gärna hade velat, men så får det visst bara bli ibland...;-)

Sydgrönland är det gröna Grönland. Det är även, som resten av landet, i högsta grad ett landskap med höga fjäll, glaciärer och isberg, men det är också ett landskap som om sommaren fylls av det grönaste gräs och färgrika blommor. Vintrarna är även mildare, och somrarna varmare här än i resten av landet. +16-18°C är inte ovanligt om sommaren, och inne i fjordarna blir det än en del varmare.


Detta gör att man i Sydgrönland också har annat än bara jakt och fiske att livnära sig på. Bland annat finns det många, smått isolerade fårfarmer, som med sina ca 20 000 födda lamm per år förser hela grönländska befolkningen med lammkött av absolut högsta kvalité. Själv är jag ju uppvuxen med min pappas frigående får runt om husknuten hemma i Sverige, så jag vet vad jag pratar om... *hihi*


I Sydgrönland kan man faktiskt se ett och annat träd. De är små och krokiga, men ändå gigantiska i jämfört med de ”rötter” man ser i resten av landet.


Fåren går runt och betar fritt, i det enorma fjällandskapet.

I Sydgrönland är möjligheterna för att vandra stora. Liksom i stora delar av landet finner den mer äventyrlige här närmast obegränsat med obestigna toppar att ”besegra”. Detta medan den mer stillsamme och kanske oerfarne vandraren har en mängd gröna fjordar att vandra genom och glaciärer att beskåda, eventuellt följande i nordmännens (”de fredliga vikingarnas”) fotspår.

Det är rikligt med ruiner i området, några nästan kompletta undantaget grästaket, från den gången under 1000-1400-talet då nordmännen bodde i området. Man har även låtit återbygga några hus och erbjuder besökande turister både att smaka av dåtidens matkonst och höra berättelser från denna tid. Man kan som turist också ofta övernatta hos de många fårfarmarna och även att ta del av jordbruksarbetet, om man vill det.


En modern rekonstruktion av landets första kyrka, bygd av de då nyligen omvända nordmännen på 1000-talet, långt innan grönländarna blev kristna (vilket skedde först under 1700-1900-talet). Fotot kommer från
Wikipedia.



Eftersom städerna och bygderna i Sydgrönland ligger nära varandra, går det väldigt snabbt att ta sig vidare med helikopter eller båt till nästa ställe – vägar mellan orter är ju inget vi har här i Grönland. Ja, man kan ju t.o.m vandra imellan om man vill det. I slutet av våren och sommaren kan dock den upp till tre meter tjocka polarisen *) förhindra båtar att komma fram, vilket skapar problem också med varuleveranser osv. Ett inte speciellt ovanligt problem i Grönland generellt, i och för sig. Det nyckfulla artiska vädret och den stundtals onådiga naturen håller ju hela befolkningen i ett fast grepp, även nu sedan landet moderniserats. Därför blomstrar även Grönlands egna lilla "mañana-kultur" här, av mig kallad "immaqa-kulturen", "immaqa" som i "kanske" på grönländska.

"Kanske får vi mjölk i affären imorgon. Kanske kommer vi över på middag ikväll, eller kanske sticker vi ut och fiskar istället. Kanske, det beror på vädret. Men kanske blir det först i nästa vecka, eller någon gång nästa månad. Det är svårt att veta. Kanske, vi får se."

Jag hade här gärna skrivit lite mer om området. T.ex om Qaqortoq, som med sina dryga 3200 invånare är regionens största stad, fylld av stenskulpturern urhuggna direkt ur graniten. Om staden Narsaq, som ligger i ett geologiskt mycket spännande område som bjuder på många vackra vyer. Och om landets sydligaste stad Nanortalik (betyder ”Björnplatsen” på grönländska), där isbjörnarna ibland kommer drivande med isen från östkusten.

Eller varför inte om regionens få, men väl så omtyckta, varma källor där man kan bada tittande på enorma isberg som sakta glider förbi? Eller den spännande historien omkring amerikanarnas sydligaste militärbas, i Narsarsuaq, som spelade en så viktig roll för 2:a världskrigets utfall? Fotoarkivet tryter dock, liksom detta inlägg växer & växer, så det blir att skriva mer om allt detta vid ett senare tillfälle... ;-)

Mina tidigare regionsinlägg hittar ni här:
Nordgrönland
Diskobukten
Mittgrönland
Kvar återstår nu bara Östgrönland!



*) Polarisen, även kallad storisen, är is som bildas i Norra Ishavet, norr om Grönland, och som i form av stora, upp till tre meter tjocka, isflak förs med polarströmmen ner längst med Östgrönlands kust. Under vintern rundar polarisen Grönlands sydspets och rör sig sedan upp längst med västkusten, där den tillslut sprider ut sig och försvinner, som oftast strax innan den når huvudstaden Nuuk, där vi bor.


lördag, april 19, 2008

Veckans vårstatus från södra delen av isflaket

Evans har ju utmanat mig att varje vecka visa & berätta om vårens frammarsch. Så här kommer vecka 16’s rapport:

I denna vecka har vi faktiskt haft en dag då kvicksilvret kämpade sig upp på knappa +2 C. Mest har det dock ändå varit solen som stått för att smälta snö & is samt tina upp vägbanan, då temperaturen övriga dagar legat på mellan ca -2 till -7 C. Ja, faktiskt tycker jag solen har varit ovanligt flitig i år. För det är mycket snö (av iofs väldigt stora mängder) som redan smält undan. Kanske slipper vi t.o.m den stora "snösmältingsfloden/översvämningen" i år, som annars brukar komma i maj, då all snö & is, undantaget den i de frysta avloppen, smälter på mindre än ett par veckor...



Ett sant vårtecken! Inga vackra blommor som kommer upp ur rabatterna här inte. Bara vinterns väggrus som ansamlar sig på toppen av de smältande snövallarna längst en av Nuuks huvudgator. Slut är tiden då man med säkerhet möttes av härligt vit, vit, vit snö när man var ute och gick.


Och på vägen intill snövallarna, där har gruset blandats upp med smältvattnet och det är lera, lera, lera. Dvs där hemma i lägenheten, speciellt i entrén, är det grus, grus, grus.


Dagen efter att de två första fotona togs, såg det dock ut så här på samma ställe. Det är Nuuk-vår det! ;-)

fredag, april 18, 2008

Fredagstema: Låtar vi gillar – då & nu

Ämnet för veckans Show & Tell / Fredagstema (se månadens teman i högerspalten på Virginia Annikas blogg) är ganska preciserat; ”Låtar vi gillar – bra låt från tonåren, bra låt vi gillar idag och en skämslåt. Använd YouTube!”.

Oj, oj, oj. Detta blir verkligen svårt för mig. Dels är jag hopplöst dålig på artistnamn och låttitlar (men desto bättre på att minnas själva musiken och även texterna ;-) ). Och ja, dels för att mitt liv har varit så knökat av musik och för att min smak varierar så otroligt från dag till dag.

Jag var bara några år gammal när jag började spela. Själv alltså. Det var på mina fosterfarföräldrars piano och kanske mest avgörande; min äldsta syrras oranga leksakskeyboard – det var långt innan de blev så avancerade att de hade olika ljudeffekter och trumljud. Den leksakskeyboarden var starten på en omkring 20 år lång period då musik fyllde nästan allt i min fritid (och arbetsliv), utöver läxläsning, allmänt bokmalande, resdrömmeri & faktiskt resande.

Redan från 4:e klass spelade jag i diverse olika band; rockbandet, skolbandet, klassbandet, körkompsbandet osv. Band som i grund och botten, i riktigt många år, ofta bestod av samma personer: Erik, Mats, Nicklas, Håkan (bästisen från lekis) och jag – varav två av dem nu är fulltidsmusiker (Erik & Håkan för att vara exakt).

Det blev även en hel del spelande med mellansyrran bl.a. Senare testade jag även på att sitta bakom mixerbordet, både som studietekniker och scentekniker (det senare på fulltid). Än idag har jag faktiskt svårt för att gå på koncerter utan att bli lite konstigt nedstämd och upprymd på samma gång. Detta eftersom en del av mig ändå ångrar att jag lämnat scen- & musiklivet bakom mig (för en tid..?).

Musikintresset började med den oranga keyboarden, men tog riktigt fart när jag på lekis 1983, inte fullt 5 år gammal, träffade Håkan. I de två åren vi gick där var vi alltid först ut, när det vankades tur på lekplatsen. För vi, ja vi skulle ju bara hinna få oss en av de två däckgungorna, på vilken vi sedan satt/stod och sjöng (läs; gapade & skrålade) med hög hals. De absoluta favoriterna var 1984 års stora hits; Bruce Springsteens ”Born in the U.S.A.” och Twisted Sisters ”We’re not gonna take it” (det ska väl nämnas att Håkan hade en storebror som påverkade vår musiksmak något... *hihi*).

Vi kunde så klart inte någon engelska, så det lät nog därefter, även om vi också varvade ibland, och sjöng Helt Apropå-gängets variant av den senare låten; ”Sverige är fantastiskt”. Själva var vi dock överbevisade om att vi även kunde de engelska texterna utantill! ;-)

I tonåren blev det genom bandet så klart mycket härlig 60-talsmusik, som gillades av de flesta som ville ha oss att uppträda på sina fester osv, och så klart ”killgitarrmusik”. Jag lyssnade inte på det senare där hemma, men jag spelade det i bandet, om än smått ofrivilligt ibland. ;-) Det var Iron Maiden (har nästan aldrig spelat dem på min egna band-/CD-spelare, men gittaristerna i bandet älskade dem såklart), Deep Purple (en av tjejer helt klart ofta undervärderad grupp – numera njuter jag stort av att lyssna på dem), men konstigt nog väldigt lite Pink Floyd. Helt mot min vilja spelade vi även i bandet Brian Adams ”Summer of 69”. Den låten får mig att må smått illa. Vet inte varför, men det gör den. Ja, Brian generellt faktiskt.

Som representant för mina ungdomsår ville jag dock helst välja låten ”Angelina”, skriven av brittiska singer-songwriter John Martyn. Jag minns hur jag lyssnade på den, om och om igen, och bara drömde mig in i musiken. Ingen YouTube-fantast har visst tyckt denna låt är lika bra som jag tyckte då, så den hittade jag inte tyvär. Men här kommer en annan John Martyn-låt, ”Sweet Little Mystery”, som jag inte vet om jag hade hört då, men bra är den iaf. En låt att njuta av... ;-)



När det gäller låt som jag gillar idag, så blir det riktigt svårt. Allt beror ju så på vilken dag man frågar mig. Men vanligvis hamnar nog låtvalet inom några av följande kategorier: alternativ rock, blues, jazz, diverse 70-talsmusik (då inte fullt så mycket disco-svängen vad gäller absoluta favoriter, utan mer rock & pop) och country (ja, jag kan ha sådana dagar). Jag gillar även klassisk musik av olika de slag, som man verkligen kan försvinna in i. Jag var ju ändå pianist där ett tag också... ;-) Det är dock alltför sällan jag tar mig tiden att lyssna på klassisk musik nuförtiden. Jag har dock fortfarande perioder jag bara lyssnar på afrikansk musik eller klassisk kinesisk t.ex. Som sagt; jag har bred smak...! :-)

Måste jag ändå ger er en låt jag gillar idag, så kan jag inte annat än ge er en jazzlåt, ”Intro” med Fredrik Mellqvist Trio, som inte ligger på YouTube, men väl på last.fm. På last.fm har de dock tyvär serverproblem just i helgen, så det blir inga underbara, sångfria toner från vad basisten i mitt gamla band sysslar med nu. Grr....!"#"¤"% ;-) Men ni ska ju inte helt slippa undan Eriks fantastiska förmåga att skapa musik med sin bas, så här får ni något helt annat med honom och några till, som jag hittade på YouTube. Det är iofs en låt med lång historia (attans att inte last.fm funkar) men sann spelglädje är det ändå! :-)



Skämslåt? Ja, nu har jag ju redan avslöjat min lilla ”dragning” mot country, som ju är så bespottat av många. Där kan jag dock hitta mycket som musikaliskt är riktigt bra och den så viktiga kärleken till musiken kan inte tas miste på bland många av countrystjärnorna.

Mer pinsamt är väl att jag av någon konstig anledning gillar kinesiska smörslagers. Varför, kan jag verkligen inte förklara, mer än att jag ju alltid varit djup fascinerad av Kina (ej politiskt väl att märka...). Här kommer iaf en av favoriterna; Jeff Changs 信仰 (Faith).



Det var ett lååångt drabbel från min sida, så det får verkligen vara allt för denna gången. Trevlig helg på er allihop! Ja, det kommer så klart ett kort ”Veckans Vårtecken”-inlägg här i helgen också, så kanske vi ”ses” igen innan helgen är över! :-)

torsdag, april 17, 2008

Tändernas, frihetkämparnas och snart också bagarnas dag

Idag är en speciell dag. Dels för att jag smått ”skolkade” från jobbet. Efter morgonens jobbmöte med KNR (nationell TV & radio), som vi bor granne med, impulsbesökte jag nämligen Aajus gamla dagmamma för en trevlig snack. Sedan tog jag mig också en tidig lunch på stan med Holger. Kom först på jobbet efter kl 11... Men det var jag värd, efter senaste veckans slit med personaltidningen, som ju kom ut igår! ;-)


Annat speciellt med dagen är att vi här just i dag håller ”Nationell Tandborstningsdag”, något vi var först i världen med att införa förra året. Här har man nämligen generellt hopplöst dåliga tänder, gammal som ung. Ingen vana med att använda tandborsten, stor brist på tandläkare och Coca Colans & godisets ”plötsliga” intrång i landet har satt sina spår.

Och dagen; visst togs den seriöst. På Aajus dagis fick de t.ex besök av en tandläkare, som gav alla barnen tandborstar & tandkräm (ses ligga, lite otydligt, ovanpå teckningen till höger), samt en broschyr till oss föräldrar. Tillsammans med dagispersonalen färglade Aaju även denna tandbild. :-)


Busskursfoto från oktober 2007. Klottraren hade vist lite svårt för att stava till Greenland, men han var iaf hängiven självständighetskämpe... ;-)

Ännu något speciellt med dagen är, att den sk Grönländsk-Danska Självstyrekommissionen just idag avslutade sitt arbete och samtliga medlemmar underskrev kommissionens slutsatser, även om det var med visst motstånd från "Dansk Folkeparti"... ;-)

Kommissionen, med både danska & grönländska medlemmar, påbörjade sitt arbete på Grönlands nationaldag för snart 4 år sedan, 21:e juni 2004. Med utgångspunkt i Grönlands nuvarande författning och i överrensstämmelse med det grönländska folkets självbestämmanderätt blev kommissionen bedd om att komma med förslag på hur de grönländska myndigheterna ska kunna ta över ytterligare ansvarsområden från den danska staten. Man skulle även utarbeta en förslag på hur man löser det ekonomiska mellan länderna framöver, där Danmark idag betalar ett sk blocktillskott (bidrag från staten, som även t.ex de danska kommunerna får – i Danmark har man nämligen ingen kommunalskatt) på 3,2 miljarder danska kronor per år.

Idag blev så alltså detta arbete avslutat. Resultatet kommer sedan att presenteras och överräckas till Danmarks statsminister och Grönlands landsstyreförman vid en cermoni här i Nuuk om ett tag. Exakt datum har dock allmänheten ännu inte fått.

Som det ser ut, önskar kommissionen att Grönland skal får rätten till sin berggrund och alla dess mineraler & ädelstenar osv (ja, det har varit en lååång debatt – många har menat, fullt seriöst, att själva landet skulle tillfalla grönländarna, men att berggrunden, inklusive havsbotten med all dess olja, skulle förbli danskt...!?!). Man menar också att det snarast skal göras en plan för hur vi här får övertagit ansvaret för polis & domstol. Framöver skal det även ses på hur Grönland ska kunna få större inflytande på utrikes- & säkerhetspolitiska frågor som berör oss här.

Huruvida vi sedan får självstyre – ett mellanting mellan internt självstyre (hjemmestyre) som vi har idag och full självständighet – eller inte, ska avgöras i en folkomröstning i höst eller i början av år 2009. Här händer alltså saker...! ;-)


Och ja, så skulle jag kanske reda ut lite i förvirrningen som framkom bland kommentarerna efter gårdagens inlägg. *hihi* Det gäller så klart Stora Böndagen, en dansk helgdag som även vi är i ex-kolonin har imorgon. (PS: Ni som följt min veckobok genom åren, kan sluta att läsa här... *hihi*).

Mannen bakom dagen var en biskop i 1600-talets Danmark som, lite smått galet, utnämde böndagar lite härs och tvärs (på några ställen kan man läsa att de var tre, andra nämner upp till hela åtta).
På böndagar fick man inte jobba eller bedriva handel, utan endast ägna sig åt bön, alltså bön till Gud.

Ett par generationer senare blev dessa böndagar - som var ohållbart många eftersom samhället blev stående stilla - sammanslagna till en enda stor böndag, som skulle inträda 4:e fredagen efter påsk; alltså den helgdag vi har imorgon -Stora Böndagen (Store Bededag, på danska).

Någon direkt bön tycks man dock, utanför prästeskapet, aldrig ha ägnat sig åt. Utan det har mest varit utflykter som gällt. Enda egentliga traditionen är att de så kallade ”hveder”; frallor som bagarna bakade eftermiddag före böndagen, som kunden sedan själv värmde till frukosten fredag morgon. För på Stora Böndagen skulle ju även bagarna ha ledigt. :-) Här i Grönland är dock Hvedeätandet ytterst begränsat, men i Danmark håller man fast vid traditionen något mer.

Hvedefotot kommer från
www.historie-online.dk.

onsdag, april 16, 2008

Igår, idag, imorgon...

Denna lista hittade jag hos finlandssvenska Annika i Norrland. Och som listälskare kunde jag bara inte låta bli att kopiera, även om jag hade en massa andra saker jag egentligen hade tänkt skriva om i flera vekor nu... ;-)

FÖR...


...15 år sen (1993):
1. Tjänade jag fickpengar som ”hobbymusiker”.
2. Slutade jag 8:an och började 9:an.

3. Vann jag en uppsatstävling. Fick priset överräckt av svenska kungaparet, åt middag med Hasse Alfredsson och var med på Nobelprisutdelningen bl.a.

...10 år sen (1998):
1. Inledde jag 2:a halvan av mitt sabbatsår; efter en höst i Indien (1997) blev det i 1998 ett sent körkortstagande och språkstudier i Spanien.
2. Flyttade jag till Göteborg och började plugga till civilingenjör på Chalmers.
3. Lärde jag känna en hel drös nya vänner. Några har jag fortfarande kontakten med, medan andra tyvär tycks ha försvunnit på vägen.

...5 år sen (2003):
1. Gjorde jag ett dataspel om Afrika för barn, tillsammans med några studiekamrater.
2. Återvände jag till Grönland för 2:a gången, för att möta vännerna från 2001-02 och bli tillsammans med Holger, som fram till då bara varit en kompis.

3. Flyttade Holger till Danmark för att plugga, och vi pendlade flitigt hela hösten, mellan Horsens & Göteborg.

...3 år sen (2005):
1. Flyttade vi från Danmark och tillbaka till Grönland.
2. Började jag jobba igen & Aaju började hos dagmamma.
3. Gick jag från skiftjobbare på räkfabriken till att bli utvecklingkonsulent på ett av Grönlands största företag, jobbande med förnybar energi & styrningsanlägg till elverk...

...1 år sen (2007):
1. Avled min mamma, min mormor och några andra bekanta.
2. Reste jag till Europa 6 gånger.
3. Gjorde jag ett otraditionellt karriärsbyte; från ingenjör till ”kommunikationstjej”.

...3 månader sen (januari 2008):
1. Var Holger på kurs i Sisimiut ett par veckor.
2. Arrangerade en kollega och jag öppet hus med massor av tokigheter och hundravis av gäster.

3. Blev jag chef på ”riktigt”, då jag också fick en assistent.

...igår (15/4-08):
1. Intervjuvades jag för radio för utlandssvenskar i Spanien.
2. Blev Aaju attakerad av tjejerna på dagis, vilket resulterade i rivmärken över ena sidan av ansiktet, inklusive över ögat. Såg lite ut som en fallen hjälte, men ingen fara med honom... ;-)
3. Satt jag uppe till kl 2.40 om natten och kunde därefter inte somna. Ska väl nämna att jag dock sov ett par timmar under nattandet av Aaju... ;-)

...idag (16/4-08):
1. Var jag på det veckliga ledelsesmötet på jobbet.
2. Fick jag skickat ut ett nytt nummer av personaltidningen, med helt nytt design & typ av innehåll.
3. Var jag på bio och såg ”Juno”. Söt & smårolig film, med härlig dialog.

...imorgon (17/4-08):
1. Ska jag på möte med KNR – Grönlands radio & TV – och överbevisa dem om att de ska skicka ”mina” anslagstavleinslag gratis.
2. Ska jag lägga upp mina nya jeans & laga två andra par som börjar gå smått sönder.
3. Går startskottet för en långhelg. På fredag är det nämligen ”Stora Böndagen” här, vilket betyder LEDIGT!


...om 1 år (april 2009):
1. Har jag kommit till stadiet att jag smått börjat planera min nästa fas i livet.
2. Är jag närmare att skriva en bok än jag är nu.
3. Är jag och de mina glada, lyckliga & nöjda.

tisdag, april 15, 2008

Inte längre "Ensamma mamman" & söndagsäventyr


Aaju och aata (farfar) lekte så det stod härliga till!

Jag har ju utlovat en söndagsrapport och så lägger jag all min tid på personaltidningen istället och att bara njuta av livet. Vad är det för nått?! Hmm.... ;-)


Att ha Holger hemma igen har varit underbart. Ja, såta vänner är vi inte alltid, men visst kan det vara nog så trevlig också! *hihi* Aaju har dessutom totalt kärat ner sig i sin far, som han ganska tydligt saknat så. De var hemma från jobbet/dagis igår (Aaju var väldigt förkyld på morgonen, men piggnade sedan till) och Aaju hade bara klängt och hoppat runt honom hela dagen. Så glad, så söt!

Själv har jag passat på att gå till jobbet utan att komma alltför sent, för att sedan på eftermiddagen gå från jobbet igen utan att behöva stressa iväg till dagis. Ja, jag har t.o.m varit på en liten shoppingtur på egen hand. Och maten har sedan varit färdig när jag kommit hem. Kan det bli mer lyx? Två månader som "Ensamma mamman" har verkligen fått mig att sätta värde på de små sakerna.


Söndagen var det; ja, det var också lyx. För där på morgonen knackade nämligen Holgers kompis (ja, han som var i tidningen) på dörren med en påse nybakade frallor i handen, direkt från bagaren. Han hade också saknat Holger, kan man väl säga. ;-)

Så vi åt en låång och god frukost, medan helgbesökande aata (farfar, som i Aajus farfar), som är kateket, var i kyrkan. Sedan bar det av på upptäcksfärd. Aata hade ju inte varit i det snabbt växande Nuuk på många, många år, så det var att köra runt ÖVERALLT. Så kul att kunna visa upp staden, och jag kunde inte annat än stilla fälla en liten tår, tänkandes på alla de gånger jag planerat en sådan rundvisningstur.

Även om aata och jag nu inte kan prata så mycket tillsammans pga språkbegränsningarna, och Holger inte är den mest berättarglada, blev rundturen en spännande upplevelse för aata. För honom var ju staden ENORM, och att gå på grillbar som också serverade smått thaiinspirerad mat, var för honom också smått exotiskt – så till den grad att jag fick beställa för honom, även om de hade foton på alla maträtterna. (Det ska väl också sägas, att menyn bara fanns på danska.)

Holgers kusin (en man på 40+) skulle också uppträda med sin kör; Nuuks manskör, i anledning av Grönlands ”nationalkör” NIPI:s 30-års jubileum. Så det blev att knalla till kulturhuset och uppleva lite finstämd sång. Eller ja, efter andra sången var Holger & Aaju tvugna att gå ut, eftersom Aaju hade svårt att sitta still. Efter tredje sången somnade så aata och kvar var jag... Jag som inte ens gillar körmusik. ;-) *)

Men iaf fick jag mig ett rejält skratt. Efter ca 5 låtar med den duktiga NIPI-kören, var det nämligen tid till ett litet ”gästspel” med Nuuks manskör. Och vilken syn! 6 män + en (manlig) organist, där den ene var senilare än den andre. 2 män kunde nästan inte komma ut på scenen, två andra (+ organisten) var bara väldigt gamla och hade lite dålig koll på var de egentligen befann sig (såg det iaf ut som), den 5:e var också äldre men fullt ”närvarande” och pigg. Och ja, så var det ju kusinen; den mycket, mycket nervösa kusinen, som i jämförelse var rena tonåringen...! :-)

Aldrig har jag sett så mycket bläddrande och fibblande med papper och aldrig har jag HÖRT något liknande! En av männen sjöng t.ex med en och samma ton hela tiden (jag lovar, det är sant). De andra var inte så otroligt mycket bättre... Ja, aata vaknade t.o.m till liv av oväsendet, och som den riktigt duktiga sångare han är, skakade han nog bara på huvudet! :-)


Aaju såg ut som en liten ”hiphoper”-grabb när han för första gången var inne i kulturhusets stora koncertsal.


Så här ser altså koncertsalen ut – här har jag spenderat MÅNGA timmar ( jag jobbade ju här en gång i tiden). Scenen ses ner till höger och balkongen upp till vänster.


Världens roligaste manskör tittade djupt i papprena även när de sjöng Grönlands alternativa nationalsång. En sång som t.o.m jag kan texten på! *hihi*


*) Körsång kan vara otroligt vackert, men generellt är jag ingen körälskare. Det är säkert jättekul att sjunga i kör och folk får mer än gärna göra det, men det är bara inget för mig. Speciellt inte grönländsk körsång, då de bara – verkligen BARA – sjunger extremt lååångsamma låtar, som inte ger några som helst möjligheter till att improvisera. Hur fint de än sjunger – grönländarna är ju ett väldigt musikaliskt folk, som älskar sång & musik – så är det inte direkt något för mig normalt. Men ni som sjunger i kör; fortsätt med det! Musik är ett av livets riktiga glädjeämnen, och är körsång er grej, kör på! :-)