onsdag, juni 18, 2008

Från Dåtid till Nutid: Kolonialiseringen

Så var det dax för del 4 i serien om Grönlands historia. De tidigare avsnitten i serien är:
1.
Grönland befolkas
2.
Vikingaeran
3.
Valjägarperioden


Kolonialiseringen


Hans Egede letar efter vikingar

År 1721 kom den norske prästen Hans Egede med familj samt några av danske kungens män till Grönland (Norge var ju då i union med Danmark, vilket också förklarar varför Hans Egede oftast benämns som dansk). De byggde upp en koloni på en ö som prästen döpte till Haabets Øe (Hoppets Ö).

Hans Egedes uppdrag var att hitta ättlingar till de landsmän (norrmän boende på Island) som kommit till Grönland med Erik den Röde år 986. Han ville omkristna dem från asatro eller katolicismen till lutheranism. Men vad han inte visste var att det bara fanns inuiter kvar i Grönland. Vikingarna/nordmännen hade försvunnit från ön mer än 300 år tidigare.

Biltdext: Hans Egede står staty i Nuuk, blickandes ut över havet.


Hans Egede börjar missionera

Med iver började Hans Egede att missionera bland ”de wilde”, som han kallade grönländarna, samtidigt som han resultatlöst letade efter ättlingarna till de utvandrade skandinaverna. Han hade inte speciellt höga tankar om grönländarna dock, speciellt inte angakoqerna – de inuitiska andemännen/schamanerna – och han hade svårt för att lära sig språket. Men hans söner blev snabbt vänner med de lokala och lärde sig att prata deras språk. Sönerna hjälpte därför sin far i hans missionerande.


Första staden grundläggs

Efter sju år på Haabets Øe flyttade de kolonin några kilometer österut år 1728. De flyttade den till ett näs som Hans Egede döpte till Godthaab (Bra Hopp). Det var detta som senare blev landets huvudstad. Officielt namn är dock sedan några år det grönländska namnet Nuuk, staden där vi bor i dag och där man än idag kan se både Hans Egedes egna hus och andra historiska byggnader.


Biltdext: Herrnhutiska missionärer från Tyskland sändes för att hjälpa Hans Egede, men de blev istället mer konkurrenter. Tyskarna byggde detta hus 1747, som de senaste åren har huserat världens minsta universitet, Ilisimatusarfik (Grönlands Universitet). De flyttade dock i januari i år vidare till helt nya, större lokaler.


Grönlands västkust koloniseras

Hans Egede utgjorde ”startskottet” för danskarnas kolonialisering av Grönland och han är därför ett av de största namnen i den dansk-grönländska historien. Därför heter också Nuuks största hotellkomplex Hotell Hans Egede, uppkallat efter prästen. Hans fru, Gertrud Rask, har också bland annat givit namn till en restaurang, som för några år sedan omvandlades till en riktig lyxig sådan. Dessutom lever namnet Egede kvar bland många grönländare än idag. Grönländarna hade ju inte själva efternamn förr, utan de fick det ”tilldelat” av missionärerna när de döptes.

Under 1700-talet anlade sedan danska köpmän & missionärer, inklusive Hans Egedes söner, många små inhandlignsplatser längst Grönlands västkust. De flesta dessa platser existerar än idag i form av städer och bygder.

År 1777 gav danska staten sig själv handelsmonopol i Grönland, genom ”Den Kongelige Grønlandske Handel”. På samma sätt hade man redan säkrat sig inkomster från kolonierna Island & Färöarna. Skillnaden var bara att i de senare två länderna släpte man på monoplet redan under 1800-talet, medan Grönland förblev totalt stängt för omvärlden helt fram till år 1950.



Biltdext: Nuuks gamla stadsdel, Kolonihamnen, med världens minsta domkyka och Hans Egede-statyn på bergets topp.



Biltdext: Hans Egedes hus här i Nuuk.

I nästa historieinlägg blir det att berätta om polarforskare och deras äventyr.

måndag, juni 16, 2008

Självmord: En epedemi och bakgrundshistorien


Kyrkogård i månljus, Tasiusaq, Nordgrönland. Foto: Anders Skov Hansen (en tidigare kollega).

Händelser i Grönland, som skapade rubriker här redan för ett par veckor sedan, har i helgen dykt upp i internationell media, inklusive svensk (läs bl.a på SVTs och Svenska Dagbladets hemsidor). Man skriver där om en självmordsepedemi i Östgrönland; underbart vackra Östgrönland med sin så innerligt vänliga befolkning men med ack så många sociala problem. Allvarligt är det och det har det varit i många år. Och då inte bara i östra delen av landet. Och som jag förstår med självmord, så går sådant i vågor i de olika orterna. Man har sett det på många håll i Grönland förr om inte annat.

Det som fick media att börja skriva var att det helgen i skiftet mellan maj och juni var hela 6 ungdomar som försökte eller hotade med att begå självmord i den östgrönländska staden Tasiilaq med ca 1900 invånare. Samtliga dessa överlevde och togs om hand. Polischefen i Tasiilaq har dock flera gånger i år fått den nationella pressen att vända blickarna mot staden, pga olika missförhållanden. Och visst är det behov för att vi tittar lite extra, eller ja tittar överhuvudtaget, på den ack så ofta smått bortglömda östkusten, som med sina ynka 3.500 invånare är ytterst isolerat.

Politikerna har reagerat på skriverierna och börjat med vissa tilltag. Om det är de rätta och de mest effetiva för just det som händer här och nu ska jag ha osagt – det är helt enkelt inte mitt expertisområde. Istället tänkte jag i detta inlägg berätta lite överordnat om självmord i Grönland:


Sedan 1970-talet har Grönland haft en självmordsstatistik som placerat landet bland de absolut hårdast drabbade i världen, t.o.m det hårdast drabbade (ja, andelen självmord här är högre än i både Sverige och Finland). Tidigare var fenomenet nästan helt okänt. Istället drog man vid liknande ”behov” till fjälls och blev så kallad qivittut (betyder cirka ”dem som inte vill vara en del av samhället”). Dessa levde, och lever fortfarande, helt av det naturen har att erbjuda på det traditionella sättet, med egenhändigt gjorda vapen och kläder osv. Och det totalt isolerat från all kontakt med omvärlden. Ser de andra människor är de snabba med att gömma sig.

Av en smått okänd anledning skedde en förändring under 70-talet. Antalet som drog till fjälls minskade och antalet självmord ökade lavinartat. Idag är situationen sådan att nästintill alla familjer har en nära släkting som begått självmord. Om inte ett syskon, så en kusin, farbror eller liknande. De senaste åren har antalet självmord på årsbasis legat omkring 45 personer – vissa år betydligt högre. Det är många i ett land med knappt 57.000 invånare.

Att Grönland är ett land med stora sociala problem är kanske inte så oväntat. Det är ju en gammal koloni, som fram till 1950-talet hölls helt isolerad från omvärlden. Man har gått genom en drastisk förändring på mycket kort tid: Från att folk bodde i torvhyddor med jordgolv, följde naturens gång och livnärde sig på traditionell jakt med hundslädar och kajaker, till att man nu lever i ett toppmodernt samhälle, med fasta arbetstider, bilar och mobiler. Det har självklart fört med sig en hel massa positivt, men även negativt. Samhället förändrades med en ofattbar fart och nästan helt utan grönländarnas egna inflytande. Detta har lett till identitetskriser och en känsla av hopplöshet. Många har känt att de tappat kontrollen över sina liv och sin omvärld.

Detta har bland annat fört med sig alkoholproblem. Ja, historien känns igen från många andra tidigare kolonier och ”besegrade” naturfolk. Man antar att alkohol, om så bara i fom av en vanlig lördagsfylla, är inblandat i ca 50% av alla självmorden här i Grönland. Men alkohol och självmord hänger också ihop på ett mer indirekt sätt. En undersökning från 1990-talet visade att 40 % av dem som växt upp i familjer med alkoholmissbruk hade haft självmordstankar, medan motsvarande andel hos famijer utan alkoholmissbruk var 10%.

Det är övervägande män som begår självmord här. Det är fler kvinnor än män som tänker på självmord, men ändå allra, allra främst män som verkligen begår dem. Detta är vad jag förstår det vanliga; män klarar helt enkelt samhällsförändringar sämre. Och ofta är det något sådant som kärlekssorg efter ett kraschat förhållande som är det som blir det avgörande. Speciellt i den största gruppen bland dem som begår självmord; män i åldern 15-25 år. Däremot, tvärtemot vad många kanske tror, har man inte kunnat se något sammanhang mellan vintermörkret och antalet självmord här i Grönland.

Ett dystert inlägg idag, en dyster dag på årets 2:a dag med nästan riktig sommarvärme a la Sverige (ok 15 respektive 19 C, men 19 C är nog något av det svettigaste jag någonsin upplevt i Nuuk). Detta är dock också en del av verkligheten i dagens Grönland.

fredag, juni 13, 2008

Fredagstema: Nära & kära, detta ser vi

Veckans Fredagtema/Show & Tell, från Victoria (SunnySwede) i Florida, är ”Utsikt”. Det är ett kärt ämne. I alla fall tycks det vara det om man söker på ordet här i min blogg. I inte mindre än 27 inlägg från det senaste året finns orden utsikt och/eller utsikten nämnt och i nästan alla dessa inlägg kan man se foton från några av våra ”standarutsikter”: Från vårt hem, från våra respektive jobb och från andra platser vi brukar vara på.

Som boende utomlands, på ett ställe där min svenska familj och andra nära & kära aldrig varit, så är just det där med utsikter viktigt tror jag. Att de kan se hur det ser ut där min lilla familj & jag bor. Att de får se de scener, de utsikter som vi ser dagligen. Att de får se vägar vi går – som t.ex till jobbet, till affären – små saker som ger dem en inblick i hur vår vardag ser ut är viktigt. Viktigt både för dem och för oss. För att de ska kunna relatera till det vi berättar. För att de ska känna sig som en del av vår vardag och inse att det faktiskt finns ett ställe som heter t.ex Nuuk och att det inte är något mystiskt och totalt främmande. Det är nog därför jag i alla mina år utomlands har varit noga med att dokumentera dessa saker.

Min mamma, hon var fenomenal på att minnas alla dessa saker jag visade och berättade för henne. När jag bodde i Danmark t.ex, då hade vi inte någon telefon, utan jag brukade ringa från ett par olika mynttelefoner. Låter löjligt – och kanske tyckte även mamma det – men jag fotade dessa och utsikten jag hade när jag stod där och pratade, och plötligt var det mycket lättare för oss att förstå varandra. Hon förstod vad det var för ljud hon hörde i bakgrunden, visste cirka var jag var i förhållande till diverse andra ställen osv.

- Jaha, står du där vid fiskaffären idag. Har du varit i parken? Eller besökt Holger på skolan?
Eller:
- Jaha, står du vid tygaffären. Har du varit på shopping?
Osv.

Men självklart hade det allra, allra bästa varit om hon hade kunnat komma och se det hela med egna ögon. Både för hennes och för vår skull. Det var ju dock inte möjligt, pga av hennes sjukdom, och då var ju foton på vår utsikt & omgivningar med mina förklaringar det näst bästa! :-)

Här är ett par foton på utsikten från vår lägenhet (från balkongen, det stora sovrummet, "datorrummet" samt från vardagsrummet, som alla har utsikt åt samma håll). Favoriter i repris så att säga:


Vår “standardutsikt”. 24:e oktober 2007.


Mest en massa snö. 6:e mars 2008.


Inte någon pedagogisk utsiktsbild, men utsikt ändå. *hihi* 1:e januari 2008.


Nope, vi behöver inte lämna hemmet för att se norrsken vi. 1:e april 2008 (och nej, detta är & var inget aprilskämt).


Lugnet efter stormen, även om det fortfarande stormar för fullt i fjällen. Klockan 20.20, 7:e april 2008.


Fredag idag alltså; ja för mig är det ju faktiskt bara natten till fredag. En mer dag på jobbet, sedan är det helg. Väderutsikten ser inte lovande ut för oss för de närmsta dagarna. Temperaturer på +5 C och lite där över låter ju i och för sig helt ok. Mer kan vi inte förvänta oss. Men regn är ju inte fullt så kul. Fast söndag; ja den har ju potential. :-)



Väderutsikten kommer från
DMI.

Trevlig helg till alla er läsare!


Andra fredagstemabloggare:
Fröken Anki, Anna Fair and True, Saltistjejen-Anna, Utvandrare 2000-talet Anne, Bo-i-USA Anne-Marie, Life in the suburb Annika, AuroraBuddha, Fundersam Cecilia, Sweet Home Alabama Desiree, Grekland Nu Ingabritt, Leopardia, Mina Lyckopiller Lia, Miss Marie, Nya äventyr Marianne, Marina om allt, A swede in Bristol Millan, Dagbok från världen M.K.B., Tankebubblor Nilla, Petchie's adventures Petra, Fritt ur hjärtat Simone, Skolfröken, StrandMamman, Snusan-Susanne och SunnySwede-Victoria.
Jag hoppas jag har fått med alla. Annars; hojta till!

onsdag, juni 11, 2008

Från Dåtid Till Nutid: Valjägarperioden

Så var det dax för del 3 i serien om Grönlands historia och nu har vi kommit fram till tiden då européerna återvände för 2:a gången, denna gången inte för att bosätta sig utan främst för att fånga val.

De tidigare avsnitten i serien är:
1.
Grönland befolkas
2. Vikingaeran


Européerna återvänder – Valjägarperioden

Efter att vikingarna/nordmännen försvann från Grönland i början av 1400-talet var inuterna från Thulekulturen, hädanefter kallade grönländare, de enda som bodde på världens största ö. Deras antal var dock inte så stort. Troligtvis inte mer än några tusen. Men de fanns längst det mesta av landets kust.


Grönland går från norskt till danskt

Grönland, som fram till 1380, varit under norskt flagg kom under danskt flagg när Norge gick i union med Danmark samma år. De som märkte allra minst av detta var grönländarna själva. För trots att man från dansk-norsk sida försökte sig på att resa till landet under ett par århundraden, misslyckades samtliga expeditioner, och man kom först i land 1605. Och nej, grönländarna hade ju så klart aldrig vetat att de tidigare varit ”norrmän” heller.

Pga danska unionens många misslyckade expeditioner blev det istället den engelske upptäcksresanden John Davis som ”återupptäckte” Grönland, under 1580-talet. *) Han ansträngde sig för att bli vän med grönländarna och han blev den förste västerlänningen som verkligen beskrev grönländarna; deras bostäder, kläder, redskap, seder & bruk m.m. Den gången visste man t.ex. i Europa fortfarande inte att Grönland var en ö, så det fanns mycket kvar att ”upptäcka”!


Valjägarna kom – på gott och ont

Europeeiska valjägare, allra främst från Holland men även från bl.a England, Skotland & Tyskland, hade också hittat vattnen omkring Grönland. Det blev dessa valjägare som blev de flesta grönländares första möte med ”den vite mannen”, även om valjägarna främst höll sig på sina för grönländarna enorma farkoster, ute till havs.



Bildtext: Porten in till Sisimiuts gamla stadsdel består av käkben från en val. Sådana finns det några av här i landet.

Valjägarna var egentligen bara ute efter valarnas späck, som man gjorde lampolja av i Europa. Men även valbarder var av intresse, då dessa t.ex kunde användas för att stärka de europeiska kvinnornas stora krinolinklänningar. De enorma mängderna kött slängde man bara bort.

En del av köttet blev dock ibland skänkt vidare till lokalbefolkningen. Grönländarna bytte sedan också bort späck, skinn och vattentäta kläder mot, för grönländarna otroliga saker som synålar, järngrytor, knivar och färgglada glaspärlor. Det handlade så klart inte om någon rättvis handel egentligen: Ett par synålar mot ett dyrbart sälskinn och grönländarna var strålande glada. Att säga att även valjägarna kände sig mer än nöjda behövs väl inte ens sägas. En bättre affär kunde de ju knappt tänka sig.


Bildtext: Grönländarna kände sig inte lurade vid byteshandeln. Synålar & knivar var mångt mer värdefullt än några få sälskinn. Och av glaspärlorna kunde man göra vackra saker, som kragar till de västgrönländska kvinnornas folkdräkter. Ju större krage ju skickligare fångare var man gift med.


Bildtext: Även i de östgrönländska kvinnornas folkdräkter var och är det en hel del pärlor. Båda dräkterna används, som ni trogna läsare vet, flitigt än idag. Just dessa två foton är dock från Grönlands Landsmuseum här i Nuuk.

Minnet av den tiden lever kvar än i dag i form av den mycket populära polkamusiken & polkadansen samt diverse grönlandiserade folkdanser. De senare har sitt ursprung i danser som de skotska valjägarna dansade. Men valjägarna följde dock även sjukdommar, fylla, våld och kidnappningar.

Valjägarnas storhetsperiod sträckte sig över 1600- och 1700-talen, då grönländska farvatten besöktes av flera hundra skepp varje vår. Engelska valjägare fortsatte valjakten helt fram till början av 1900-talet.


Det var allt för denna gången. I nästa inlägg i historieserien kommer vi in på den egentliga kolonialiseringen av Grönland.


*) Ja, i historieböcker står det så klart att John Davis var den förste generellt, inte förste europé/västerlänning, som gjorde ditten & datten och det står helt enkelt att ingen visste att Grönland var en ö på den tiden osv. Det var så klart inte sant. Grönländarna själva visste t.ex att de levde på en ö. Ja, jag kan irritera mig på att man inte formulerar sig bättre i litteraturen ibland och att det är så allmänt accepterat att inget är upptäckt före en europé eller amerikan sett det med egna ögon. Hmm...

tisdag, juni 10, 2008

Naturens små under & runda bollar

Ja, tro det eller ej, men jag såg faktiskt matchen idag. Fotbollsmatchen alltså. EM, Sverige-Grekland 2-0 *). Sedär. Jag ropade t.o.m till ganska rejält när de gjorde mål. Men något inbitet fotbollsfan, nej det är jag väl inte. Jag hade några år då jag var lite mer av ett sportsfreak, men även då rankades fotboll bland de minst intressanta sporterna. Men klart, mästerskap är ju ändå lite roliga. Fast hade vädret varit bättre, hade nog en liknande tur som den jag hade för ett par dagar sedan prioriterats före en fotbollsmatch. Fotona nedan förklarar nog varför... ;-)


Det har inte blivit riktigt grönt ännu, men långt, långt där ute i havet var det faktiskt en ca 15 meter lång knölval. Fel zoom satt dock på kameran för att fota den. Till nästa gång ska jag nog själv vara fysiskt närmare också, förhoppningsvis. ;-)


Nej, så grönt har det inte blivit ännu som sagt, men lite grön mossa kan man väl ändå se. ;-)


Och tittar man noga, så är det faktisk lite ”blommor”. Ja, nu är ju inte namn på växter min starka sida, men kanske är det någon av er som vet vad denna heter?


Liten är den hur som helst, som all växlighet här i Grönland (läs en smula mer om varför i detta inlägg). Linsskyddet är knappt 6 cm i diameter!


Och denna krypljung; visst lyser blommorna upp, men man ska vara nära marken för att färgen ska göra någon effekt...



...för små var visst bara förnamnet. ;-)


Snödraba säger danskarna. Vad jag förstår kallas de isdraba i Sverige och kan hittas på de mest steniga och vindutsatta ställen. Otroligt!


*) Alla fotbollsintresserade här fick smått ”hicka” förra veckan. Dagen innan EM började fick den nationella TV-kanalen KNR nämligen beskedet att de inte skulle få sända några matcher trots att de redan skrivit in det i alla TV-tablåer. Struligheter med sändningsrättigheter helt enkelt och alla EM-sändningar drogs tillbaka. Men det hela löste sig oväntat snabbt & lätt, och från måndag, EMs 3:e dag, blev alla matcherna åter inlagda i TV-tablån igen. En hel nation kunde pusta ut. ;-)

måndag, juni 09, 2008

Fredag-måndag, det händer saker

Så var det väl tid för en liten uppdatering. Lördagsinlägget handlade ju bara om torsdagen och en del har ju hänt sedan dess... *hihi*

Torsdag var ju en dag för mycket firanden, så även fredagen. Ja, utöver att det var Sveriges nationaldag och bygden där båda Holgers föräldrar kommer ifrån (väl att märka inte den samma bygd som Holger själv är uppvuxen i), Kullorsuaq, firade 80 års jubileum. Ja, utöver dessa två firanden som vi inte alls firade egentligen, så hade vi något annat, inte återvändande att fira.

För på fredagen blev jag nämligen uppringd av min chef, direktören: ”Dax att få en titt på kontraktet och kanske skriva under?” frågade han. Och visst var det dax, för båda delarna. Så nu är det alltså så officiellt det bara kan bli; jag har blivit informationschef – jobbet jag haft som ett vikariat i ett halvår nu under min tidigare chefs föräldraledighet.

Det samlades till husmöte på huvudkontoret där det nämdes och ett speciellt mail skickades ut till hela firmans ca 400 anställda för att berätta denna ”stora” nyhet. *hihi* Dessutom kom den tidigare informationschefen, som numera är chefsredaktör för en av våra två landstäckande tidningar, och gav mig en kram och önskade mig lycka till: ”Inte för att jag tvivlar på att du klarar det galant dock”...!?! Kan man känna sig mer rosad & uppskattad? En extra slant blir det också i plånboken i slutet av månaden framöver, vilket är mer än välkommet med tanke på den extra resenären vi får med på vår semester bl.a. :-)

Lördag blev det sedan caféfika med min åländska kompis som tyvär flyttar till skandinavien igen om bara ett par veckor. *snyft* Mitt i vårt fikande hände något ytterst ovanligt. Först träffade vi i kassan en svensk pilot som bara är här och jobbar över sommaren (och som inte gick i några förlängningstankar direkt, så som jag gjorde den gången det begav sig för mig). Senare, när vi nästan var klara, kom nästa följe; 2 familjer med var sin dotter på omkring 5-6 år. Den ena familjen visste jag var en blandning åländsk-grönländsk, men till min förvåning var den andra familjen svensk-grönländsk.

Eftersom kompisen och jag var inne i ett ganska privat samtal valde vi dock att avvika innan jag fick se vem denna svenska pappa var, men visst är vi några svenskar här ändå. Och då inte bara de där som passerar revy på bara några månader eller ett par år. Även om den senare gruppen är klart överrepresenterad i gruppen Grönlandsboende svenskar, varav många dessutom är just piloter, som ”bara” flyger runt i Grönland och har familjen boende kvar i Sverige. Själv har jag dock inte haft något svensktalande umgänge under mina år här, med undantag för den åländska tjejen som jag träffat en del gånger under de 2.5 år hon bott här de senaste snart 4 åren.

Nåja, en trevlig och lång lördagsfika blev det hur som helst. Söndag eftermiddag var sedan vigd åt badhusbad för Aaju & mig. Måndag, efter jobbet, blev det sedan bakande. Aaju & jag fick slängt ihop en omgång av Petras otroligt mumsiga morotsmuffins. Utan råsocker och matlagningsyoghurt fick det bli strösocker och jordgubbsyoghurt istället, men se det funkade det också! ;-)


Bildtext: På fredagen fick jag en lång, otroligt vacker ros av Aaju och en likadan av Holger i anledning av mitt nya jobb. Rena lyxvaran i Grönland. Vi snackar säkert 100-lappen styck. De finaste rosorna jag fått någonsin vill jag lova (även om jag inte hade inspirationen till att ta något fint foto av dem)!


Bildtext: Medan jag (inklusive den svenske piloten...) var på café i lördags hände denna helikopterolycka på flygplatsen. Holger var så klart där och fotade. En elev och dennes instruktör klarade sig otroligt nog oskadda. Värre var det med helikoptern, som totalförstördes. Någon anledning till kraschen har jag inte hört ännu.


Bildtext: Aaju gillar inte höga ljud. Utöver när vi bakar åker dessa hörselskydd på när vi dammsuger och när mamma lyssnar på musik. ;-)

lördag, juni 07, 2008

EFIT: En dag med flera firanden

I torsdags, den 5:e juni, var det Grönlands gamla koloniherrar Danmarks nationaldag, eller Grundlovsdag som danskarna säger. Detta märkte vi dock inget av, mer än att vi på de danska TV-nyheterna på kvällen så klart fick se en del från alla partiledarnas traditionella tal osv. Hos oss betydde 5:e juni istället en hel massa annat, inklusive att det var EFIT-dag (Ett Foto I Timmen). Så häng med vet jag...


O6.40
Drog mig en smula extra, men nu skulle jag alltså bara upp. 2:a dagen i rad med kall, fuktig dimma.



07.37
5:e juni är Fars Dag i Grönland. Det är alltid Fars Dag den 5:e juni, oberoende av veckodag. Dessutom var det lite 5-års jubileum för Holger & mig. Med andra ord skulle Aaju & jag överraska Holger med något lite extra.



08.42
Våffeljärnet strulade så det tog lite extra tid innan vi blev klara.



08.47
Men gott var det! ;-)


09.49
Jag kom seeent till jobbet. Turligt nog behöver jag inte stämpla in och ut. Jag flyttar bara mitt kort så att säkerhetsvakterna & andra vet om jag är i huset eller inte.



10.42
Ett sant sommartecken tar plats utanför mitt kontorsfönster. Om somrarna ”räfsas” stora delar av stadens asfalt upp och byts ut mot ny.



11.35
Det hämtas isvatten i matsalen, innan lunchruschen kommer igång.



12.43
På jakt efter en Anläggschef för att försöka arrangera en resa (med båt eller helikopter) in till vårt vattenkraftverk några kilometer från staden. Och ”djungeln” på fotot; nej sådana är inte helt vardagsmat här ska erkännas. ;-)



13.37
Det var bara en sådan där dag då mycket skulle sättas på plats. Artiklarna till nästa nummer av personaltidningen för att vara mer exakt. I Mätaravdelningen skulle jag ragga foton från deras Barcelona-resa förra veckan samt försöka få skickat med en fotograf till den kommande resan till bygderna omkring Nuuk, där alla kundmätare för el, vatten och värme ska bytas ut mot nya, automatiska mätare som kan läsas av direkt från huvudkontoret.



14.44
Min kollega/assistent och jag tittar på möjliga kurser till honom.



15.47
Min chef ser mig! Även när jag i lugn och ro läser morgondagens tidning i elektronisk version "dyker han upp". Men att han är i tidningen är väl i och för sig nästan mer regel än undantag. Det blir väl så när ens närmsta chef är direktör för ett av landets största och viktigaste företag.



16.41
Riksradions gamla huvudkvarter. Där inne står just vid fototillfället två av mina kollegor i det starka spotlightljuset för att agera skådespelare i ett av våra fem motsvarande ”Anslagstavlan-reklamer” om att spara på el, vatten och värme. Själv är jag som projektledare för projektet på väg till Aajus dagis som bara ligger några stenkast från radiohuset.



17.36
Efter lite extra väntan fick även Holger sin mat (någon annan norpade av misstag hans tallrik när aaju & jag fick vår mat). Det blev ingen lyxmiddag här på Café Chili (tidigare Crazy Daisy), men vi slapp i alla fall laga den själva, denna lite speciella dag. ;-)



18.41
En riktig slapparkväll av ovanliga mått blev det pga sakerna vi skulle "fira". Men jag fick i alla fall sorterat tvätten och kört en maskin.
Resten får vänta till helgen.


19.52
Natti, natti till Aaju.



20.49
Dimman låg tät under hela förmiddagen och kom & gick sedan resten av dagen. Dessutom var det 0-gradigt och den fuktiga luften gjorde det ganska kyligt. Men visst ångrade jag ändå lite att jag inte tog mig en kvällspromenad när det såg ut såhär från balkongen där vi stod och njöt lite (medan Holger tog sig en cigarett *urk purk*).



21.39
Med fördragna gardiner blev det filmkväll grande. Vi började med ” The Nanny Diaries” (En nannys dagbok).



22.41
Fortfarande samma film. Den var helt ok, men jag hade förväntat mig mer.



23.39
Och så såg vi ”The Astronaunt Farmer”, jag valde dock att vända kameran mot min kära älg Eljas som stod på fönsterbrädan ovanför mig istället för mot Billy Bob Thornton.



00.49
Jag gav upp innan filmen var slut och kröp i säng. Holger stannade visst uppe ytterligare 3 timmar. (Och ja, klockradion är just nu ställd 10 minuter före i tid. *hihi*)

Det var min torsdag det! Hoppas er var minst lika trevlig.

fredag, juni 06, 2008

Du gamla, du fria...

Oj, det glömde jag. Det är ju Sveriges nationaldag idag. Här tar man i hand med verkligen allt och alla samtidigt som man säger (på grönländska då så klart) "Gratulerar med nationaldagen". Ja, på Grönlands nationaldag alltså. Men många har genom åren även överraskat mig den 6:e juni på detta sätt, inklusive svärföräldrarna som alltid ringer. Själv brukar jag som oftast ha noll koll, så det brukar ta mig några sekunder innan jag kopplar varför. För nej, inte firar jag Sveriges nationaldag något speciellt inte.

Grattis på er alla svenskar och andra som känner sig svenska idag. Jag kan inte ta er i hand, men väl hoppas att ni får en trevlig dag! :-)

Fredagstema: Ljus i överflöd

Juni månads fredagsteman/show & tell kommer från Victoria (Sunnyswede) i Florida. Idag är det kort och gott ämnet ”Ljus” som gäller. Ett mycket passande ämne för en Grönlandsboende dessa tider på året... ;-)


Bildtext: En vanlig sommarnatt i Holgers hembygd. Huset är det vi hyrde när vi var där sist, närmsta grannhuset till Holgers föräldrars hus.

Midnattsol – alltså att solen står över horisonten dygnet runt – är något man ju kan uppleva om sommaren i alla områden som ligger norr om polcirkeln, så alltså även här i Grönland. I hela 75 % av landet t.o.m (motsvarande andel för Sverige är knappa 15 %). Hur lång denna period sedan är beror på hur långt norr om polcirkeln man är. I Grönland kan det därför variera allt från ett dygn helt upp til fem månader med sol non-stop, dygnet runt (och lika lång, totalt ”solbefriad” period om vintern).

Själva bor vi dock strax söder om polcirkeln, men vi har trots det ett par dryga månader under sommaren då det aldrig blir helt mörkt innan solen åter går upp igen. I denna period får det mjuka, varma ljuset från den lågt stående solen naturen att se närmast drömaktig ut. Isberg och (delvis snötäckta) fjäll badar i en närmast surrealistisk färgblandning av rosa, blålila, gult och rött.


Att ljuset & mörkret har en stor betydelse för livet i Grönland är ett understatement. Trots att landet har gått igenom en otrolig modernisering på mindre än en mannaålder, lever man t.ex till stor del fortfarande efter just detta med tillgången eller avsaknaden av ljus. Visst har man klockor också, men ljuset (liksom vädret) styr ändå otroligt många.

På somrarna ser man därför barn sparka fotboll & klättra på husfasader (ja, en populär sysselsättning här *hihi*) såväl klockan ett på eftermiddagen som klockan ett på natten. Ja, liksom vintermörkret gör att man känner sig trött och hängig, gör solljuset ju att man inte känner av tröttheten (vilket jag själv märker tydligt. Jag glömmer rent av ofta att gå i säng då det är så ljust, bara för att upptäcka att klockan är 3 på natten typ...). Och istället för att tvinga hem barnen i säng, får därför barnen leka. Att gå hem till varandra för en kopp kaffe eller ta båten ut på en tur, eventuellt med jaktsyfte, vid dessa tider på dygnet är också helt normalt.


Bildtext: When in Rome… Våra besök får bara vackert följa med om vi vil ta en tur ut med båten mitt om natten. Tror klockan är runt 24-01 när detta foto togs, sommaren 2006. Och nej, jag har inte mixtrat med ljuset i Photoshop. ;-)


Även om jag lär vara lite strängare med tiderna när min son blir större (vilket många ändå är här i förhållandevis stora och ”västerniserade” Nuuk), så tycker jag det är ett underbart sätt att leva på. Och jag njuter i stora drag när vi är hemma i Holgers hembygd, som ligger med råge norr om polcirkeln, där verkligen alla mer eller mindre gör saker när det faller dem in, speciellt under sommarmånaderna. Och varför inte leva så? Det finns en liten, mini-miniaffär, men i övrigt finns det inget som egentligen styrs av klockan där, så varför absolut ha fasta tider till allt, avtala besök i veckor i förväg osv? Njut av livet och gör det du måste och önskar när det passar in är filosofin där och visst är det bara underbart?! Svenska landsbygden (som jag är uppvuxen på) är laid-back, men jämfört med bygdelivet här är det rena magsårsinfernot.

Man skulle lätt kunna skriva 10 långa inlägg om hur ljuset & bristen på den samma påverkat kulturen och livet här, men detta får duga för denna gång. Vill ni, så kan ni dock läsa om firandet av Seqinniarfik – Solens återkomst i
detta inlägg från januari.

Andra fredagstemabloggare:
Fröken Anki, Anna Fair and True, Utvandrare 2000-talet Anne, Bo-i-USA Anne-Marie, Life in the suburb Annika, AuroraBuddha, Fundersam Cecilia, Sweet Home Alabama Desiree, Grekland Nu Ingabritt, Leopardia, Mina Lyckopiller Lia, Miss Marie, Nya äventyr Marianne, Marina om allt, A swede in Bristol Millan, Dagbok från världen M.K.B., Tankebubblor Nilla, Petchie's adventures Petra, Saltistjejen-Anna, Fritt ur hjärtat Simone, StrandMamman, Snusan-Susanne och SunnySwede-Victoria
Jag hoppas jag har fått med alla. Annars; hojta till!

Ikväll eller imorgon lördag kommer ett inlägg om min EFIT-torsdag. Tills dess; ha det! :-)

torsdag, juni 05, 2008

Grönland & jag – så började vårt förhållande, del 3

Så är det väl på tiden att jag får ”avslutat” denna historia om hur jag hamnade på Grönland. Förra inlägget avslutades med att jag för 7 år sedan, år 2001, gick med planer att förlänga ett 10 veckors långt sommarjobb i Nuuk för att få chansen att uppleva en grönländsk vinter.
(Har ni inte följt med från början, så är det kanske bäst att läsa
del 1 och del 2 först.)



Sagt och gjort; en grönländsk vinter skulle deffinitivt upplevas! Jag fick fixat en förlängning av jobbet på kulturhuset och hyrt ett rum hos en äldre dam – helt klart Grönlands strängaste (sagt med kärlek väl att märka *hihi*). Så snart skolorna började igen skulle jag ju inte få lov att bo kvar på studentkorridoren jag bott på de första 10 veckorna. Hastigt och lustigt försvann alltså min nyskapade vardag med ”lillebror” – killen som jag närmast blivit bortgift med *hihi* – ”saftkillen” och den då redan hemresta svenskan. Jag fortsatte dock så klart att besöka den numera överbefolkade studenkorridoren lite då och då.

Ytterligare en tid senare mötte jag den tystlåtne saftkillen under en musikfestival. Lite stöttad av ett par öl i magen kom han med den sötaste kärleksförklaring en tjej någonsin kan drömma om att få. Jag blev totalt överrumplad. Det blev dock aldrig till något. Dessutom så tog hans praktiktid i Nuuk slut strax innan jul 2001 och han skulle tillbaka till skolan som låg i en annan stad. Och mitt i allt fick jag missat att få hans adress & telefonnummer.


I allt stannade jag i Nuuk i ett år. Ett på många sätt underbart år. Men även ett år med många mindre roliga upplevelser, både privat och på jobbet. Fast jag blev helt klart många erfarenheter rikare som jag inte vill vara förutan. Men nu skulle jag hem för att avsluta mina studier på Chalmers, efter att först bl.a ha tagit mig en semester, resande tillsammans med några vänner i Canada. Med mig till Sverige hade jag sedan i några månader en grönländsk pojkvän, L. Ett inte helt lyckat ”projekt”... ;-)

Skolan började hösten 2002 och gamla rutiner återinfann sig, även om det tidigare boendet i Göteborg bytts ut mot ett evigt pendlande fram och tillbaka mellan mina föräldrars ställe på landet och skolan. En lååång resa. Jag cyklade hemifrån för att hinna med bussen strax före klockan 5 på morgonen och jag kom normalt hem först omkring klockan 21.20 på kvällen och möjligheterna att få tid till vänner var minimal. Vilket liv..!

Tungt var det, speciellt pga av den tragiska olycka min syster var med om den samma höst, vilket nästan kostade henne livet. Men något att glädja mig åt fick jag lite oväntat: Väntandes på att tåget skulle föra mig hemmåt, satt jag en dag och slösurfade på skolan. Jag hamnade på ett frivilligt e-mailregister hos det grönländska telefonbolaget. Jag tänkte lite på skoj att kanske, kanske hittar jag någon bekant. Och mycket riktigt; någon med samma namn som ”saftkillen” hade registrerat sig! Snabbt och utan att riktigt tänka efter fick jag skrivit ihop ett mail: ”Är det du?”

Någon dag senare fick jag svar; det var ”Saftis” och jag vet inte varför (i alla fall visste jag inte då) för så nära var vi ändå inte – vi hade ju mest bara setts mina första 3 månader i Nuuk – men jag var bara så glad, så glad! Kände mig helt upprymd. 10 månaders tystnad oss emellan var bruten! Ganska snabbt blev ett besök i hans studiestad satt på önskelistan till den kommande sommarens redan inplanerade Grönlandsresa. Jag hade inga andra intentioner än att besöka honom och lite smått ”utnyttja” chansen att se en ny grönländsk stad för en billig peng, utan att behöva betala för boende.

Sagt och gjort; jag åkte tillbaka till Grönland i juni 2003, efter ett år ”på annan ort”, om än med daglig e-mail-/telefonkontakt med diverse grönländska bekanta. Jag fick på min resa sett en hel del områden av landet som jag inte hade sett förr, återsett en drös vänner och upplevt en hel massa äventyr. Och ja, så fick jag så klart träffat saftkillen. Som jag föll smått pladask för. Dagen vi möttes på nytt var den 5:e juni (för övrigt den fasta dagen för Fars Dag här i Grönland), och det är alltså exakt 5 år sedan just idag.

Grönland lockar fortfarande enormt mycket, men att jag fortfarande verkligen sitter här än i dag är nog ändå på grund av denna återförening. Förresten; nämde jag det att saftkillen hette Holger..?! *hihi*

Snipp snapp snut, så var denna del av sagan slut... ;-)