Torsdag var ju en dag för mycket firanden, så även fredagen. Ja, utöver att det var Sveriges nationaldag och bygden där båda Holgers föräldrar kommer ifrån (väl att märka inte den samma bygd som Holger själv är uppvuxen i), Kullorsuaq, firade 80 års jubileum. Ja, utöver dessa två firanden som vi inte alls firade egentligen, så hade vi något annat, inte återvändande att fira.
För på fredagen blev jag nämligen uppringd av min chef, direktören: ”Dax att få en titt på kontraktet och kanske skriva under?” frågade han. Och visst var det dax, för båda delarna. Så nu är det alltså så officiellt det bara kan bli; jag har blivit informationschef – jobbet jag haft som ett vikariat i ett halvår nu under min tidigare chefs föräldraledighet.
Det samlades till husmöte på huvudkontoret där det nämdes och ett speciellt mail skickades ut till hela firmans ca 400 anställda för att berätta denna ”stora” nyhet. *hihi* Dessutom kom den tidigare informationschefen, som numera är chefsredaktör för en av våra två landstäckande tidningar, och gav mig en kram och önskade mig lycka till: ”Inte för att jag tvivlar på att du klarar det galant dock”...!?! Kan man känna sig mer rosad & uppskattad? En extra slant blir det också i plånboken i slutet av månaden framöver, vilket är mer än välkommet med tanke på den extra resenären vi får med på vår semester bl.a. :-)
Lördag blev det sedan caféfika med min åländska kompis som tyvär flyttar till skandinavien igen om bara ett par veckor. *snyft* Mitt i vårt fikande hände något ytterst ovanligt. Först träffade vi i kassan en svensk pilot som bara är här och jobbar över sommaren (och som inte gick i några förlängningstankar direkt, så som jag gjorde den gången det begav sig för mig). Senare, när vi nästan var klara, kom nästa följe; 2 familjer med var sin dotter på omkring 5-6 år. Den ena familjen visste jag var en blandning åländsk-grönländsk, men till min förvåning var den andra familjen svensk-grönländsk.
Eftersom kompisen och jag var inne i ett ganska privat samtal valde vi dock att avvika innan jag fick se vem denna svenska pappa var, men visst är vi några svenskar här ändå. Och då inte bara de där som passerar revy på bara några månader eller ett par år. Även om den senare gruppen är klart överrepresenterad i gruppen Grönlandsboende svenskar, varav många dessutom är just piloter, som ”bara” flyger runt i Grönland och har familjen boende kvar i Sverige. Själv har jag dock inte haft något svensktalande umgänge under mina år här, med undantag för den åländska tjejen som jag träffat en del gånger under de 2.5 år hon bott här de senaste snart 4 åren.
Nåja, en trevlig och lång lördagsfika blev det hur som helst. Söndag eftermiddag var sedan vigd åt badhusbad för Aaju & mig. Måndag, efter jobbet, blev det sedan bakande. Aaju & jag fick slängt ihop en omgång av Petras otroligt mumsiga morotsmuffins. Utan råsocker och matlagningsyoghurt fick det bli strösocker och jordgubbsyoghurt istället, men se det funkade det också! ;-)

Bildtext: På fredagen fick jag en lång, otroligt vacker ros av Aaju och en likadan av Holger i anledning av mitt nya jobb. Rena lyxvaran i Grönland. Vi snackar säkert 100-lappen styck. De finaste rosorna jag fått någonsin vill jag lova (även om jag inte hade inspirationen till att ta något fint foto av dem)!

Bildtext: Medan jag (inklusive den svenske piloten...) var på café i lördags hände denna helikopterolycka på flygplatsen. Holger var så klart där och fotade. En elev och dennes instruktör klarade sig otroligt nog oskadda. Värre var det med helikoptern, som totalförstördes. Någon anledning till kraschen har jag inte hört ännu.

Bildtext: Aaju gillar inte höga ljud. Utöver när vi bakar åker dessa hörselskydd på när vi dammsuger och när mamma lyssnar på musik. ;-)






































