tisdag, mars 04, 2008

Grönland runt: Nordgrönland

I går fick jag här på bloggen en fråga om priser på biljetter till Grönland. Jag svarade denne person direkt i kommentarerna till det inlägg där han/hon först frågat, nämligen detta.

Jag har genom åren fungerat ”turistinformation & resebyrå” för många resenärer. Både för bekanta, bekantas bekanta och helt okända, liksom det både har handlat om hjälp inför en resa, som under en redan påstartad resa. Främst har det varit för icke dansk-talande skandinaver, men också danskar och en hel drös andra nationaliteter. Och tänka sig; jag tycker det är lika roligt varje gång jag får en förfrågan, och försöker alltid göra mitt bästa!

I den anledningen tänkte jag det kanske var tid till lite ”turistinformation” här på bloggen. Information som så klart också kan användas som generell allmänbildning, och på inget sätt är bara för kommande Grönlandsresenärer,


Min egna översättelse och tillpassning av kartan från
www.greenland.com. Klicka på kartan för att se den i större format. (PS: Sorry, för att jag råkade kapa av lite av sydspetsen och stava Disko med c (vilket det stavas med på engelska, men inte på svenska)... :-) )

Till att börja med tänkte jag mig en liten ”serie” om Grönlands olika landsdelar. Normalt pratar man om Öst- och Västgrönland, där öst skiljer sig markant i kultur och språk från väst, då öst i många år levt isolerade från både Västgrönland och resten av världen. Västgrönland kan sedan delas in i Syd-, Mitt- och Nordgrönland, där Nordgrönland kan uppdelas ytterligare, til (igen) Nordgrönland och Diskobukten. Blev det för rörigt? Det är i alla fall de delar av Grönland jag tänkt att presentera här de närmsta par veckorna, i följande ordning; Nord, Disko, Mitt, Syd och Öst.


Nordgrönland


Min helt egenhändigt ihopknåpade karta; favorit i repris... ;-) Klicka på den för att se den i större format.

Nordgrönland är ett stort och mycket glesbefolkat område, som för resebyråerna sträcker sig från området strax söder om Upernavik, på mitten av den grönländska västkusten, helt upp till det allra nordligaste Grönland och det mytomspunna Qaanaaq/Thule. På plats här i Grönland talar man dock som oftast om Nordgrönland som något som startar redan en bit norr om Sisimiut, ett område som jag här i bloggen (liksom alla resebyråer) valt att presentera separat som Discobukten, vilket iofs också är ett begrepp som används här för städerna som ligger i bukten eller på den stora ön Disco.

De två städerna i den reducerade varianten av Nordgrönland är mycket små. Ja, de skulle utan tvekan kallas mindre samhällen i Sverige t.o.m. Upernavik har med sina tillhörande bygder strax under 3000 invånare, varav ca 1200 bor i Upernavik stad. I Qaanaaq med bygder bor det lite drygt 800 personer, varav drygt 600 bor i staden.


Ett ca 50 år gammalt foto föreställande Holgers mormor som ung (i bakgrunden), samt Holgers moster och mamma (längst fram till höger). Mormodern dog tyvärr för ett drygt år sedan, men levde hela sitt liv i den lilla bygden Kullorsuaq. Ett hårt liv, som gjorde att hon såg ut att vara närmare de hundra, trots att hon inte var så mycket mer än 70.

Själv har min grönländska familj starka band till bygden Kullorsuaq (vilket betyder ”Den stora tummen”, pga ett tumformat fjäll i området), mitt imellan dessa två ”städer”, så ocentralt man bara nästan kan komma i världen. Där är båda mina svärföräldrar uppväxta och levde de första ca 20 åren av sina liv. Smått isolerade från allt vad omvärld heter; dels av avtsånden till närmsta grannen och dels av isen som ligger fast hela perioden november-juni, med bara 4 månader hyfsat isfritt om året (något som dock ändras mer och mer pga klimatförändringarna).


I Nordgrönland har man stora möjligheter för att se det som de stora äventyrarna Knud Rasmussen och Robert Peary (förste mannen på Nordpolen) m.fl. skrev om för över hundra år sedan, då ”västlänningar” så sakterliga började nå området. Här skiner solen non-stop i upp till drygt 4 månader om året och är helt frånvarande i lika lång tid under vinterhalvåret. Livet fortgår också på många sätt som det gjorde förr, innan landet koloniserades, där god jakt och fiske fortfarande är det avgörande för att man ska kunna livnära sig.

Även om man numera har fasta boplatser, så hör jagtresor på flera veckor, med hundsläde eller små båtar, därför fortfarande till vardagen. Fångsdjuren är många; främst sälar, valar och fåglar, men även isbjörnar och valrossar. Och man jagar på många ställen fortfarande uteslutande med traditionella metoder; med kajak eller hundsläde (på havsisen), beroende på säsong, samt med hemmagjorda harpuner t.ex. Det är också vanligt att använda gevär och liknande, samt små jollar, men det är alltså inga stora fiskebåtar eller liknande vi talar om. Inte alls.

Med detta sagt står det därmed klart att detta är ett av de områden i Grönland som kommer att drabbas hårdast av de kommande klimatförändringarna, som faktiskt redan är över oss. Det moderna Grönland spås ironiskt nog att vinna på det varmare klimatet, men vissa biologiska system samt det traditionella livet som fångare – kombinerad jägare och fiskare – går en dyster framtid till mötes i och med att isen och fångstdjurern drar sig tillbaka.

Antalet turister i Nordgrönland är begränsat. Kanske främst då det ligger så avskilt och är svårt & dyrt att nå. Utöver flyg med Air Greenland, kan man om sommaren komma till området med kryssningskepp. Som dansk (och amerikansk) medborgare har man också möjlighet att ta ett välbetalt arbete på den amerikanska militärbasen i Thule.


Populära mål är annars bygden Siorapaluk, som är världens nordligaste, fasta boplats. Många fågelintresserade drömmer också om att resa till Upernavik för att se de stora fågelkolonier som staden är känd för.


Under senaste besöket i Nordgrönland pajade kameran, men här är iaf ett foto på Upernaviks museum och stadens kyrka, taget av Holger.


Tillslut, till Holger:

Gårdagens Aaju: Lite tur i oturen fick Aaju inget lördagsgodis i lördags, så det blev både Kinderägg och Hubba Bubba på en måndag istället, som han här visar upp.

Dagens Aaju: Med snabba steg flyr Aaju från mamma. Snöstormen berör honom inte. Och grannen, ja han är igång med att bygga en megasnögrotta.


måndag, mars 03, 2008

Många vinteraktiviteter passerar revy på 10 minuter

Även om Nuuk är landets största stad (ca 15.000 av landets 56.000 invånare bor här), så är utbudet på ”arrangerade” fritidsaktiviteter begränsat. Fast det är deffinitivt större än i de andra orterna här i landet, och troligtvis större än många 15.000-personersstäder i Sverige oxå (om de ens kallas städer där).

Ville man göra något inomhus förr, var det bio i kulturhuset (öppnade 1997) eller bowling (öppnade ca 1999) som gällde. För ett par år sedan stängde man dock bowlinghallen, men då hade staden å andra sidan fått sin oerhört populära simhall istället.

Och så var det ju det där med utomhusaktiviteter. Vi har ju den oändliga naturen runt hörnet, så möjligheterna är många, speciellt för den påhittige. Och det trots att de grönländska slädhundarna inte får hållas här söder om polcirkeln.

Jag ställde mig stilla på en och samma, ganska öde plats och detta var vad jag såg av aktiviteter på bara 5-10 minuter, en helt vanlig vintersöndag:



Man kan gå på längdskidor. Nuuk skidklubb har ett ca 10 km långt spår (längden beror på snötillgången), som man flitigt underhåller.


Och alpint. Den som tittar noga kan se två skidlifter och tre pister på detta foto; en grön, en röd och en svart. Den ena pisten är t.o.m godkänd för internationella skidtävlingar av FIS (Fédération Internationale de Ski – Internationella Skidförbundet).


Köra scooter kan man såklart oxå. Alltid roligt!


Paragliding är väldigt populärt i Nuuk, och därifrån är ju inte steget långt till para-skiing, som ses på fotot. Det ser väldigt roligt ut, måste jag säga! Har aldrig testat själv dock. Tror nog jag måste bli bättre till att gå på vanliga skidor först... ;-)



Några ski-paragliders - dem som skjuter iväg ut i luften, stående på skidor, tillskillnad från para-skiers (fotot), som bara får upp farten och hoppar med hjälp av skärmen - har jag dock inte sett här ännu.


Eller varför inte ta sig en tur med snöskorna? Snöskolopp är en av grenarna i Arctic Winter Games (AWG) - OS för länderna i Arktis (återkommer till AWG här i bloggen om några dagar...). :-)

Jag valde att flytta mig några hundra meter, och kunde där skåda följande smått ”omöjliga” utomhusaktiviteter:


Löpträning i -16 C och snöyra, anyone??


Eller kanske en tur på världens nordligaste gräsgolfbana *)? Eller ja, kanske ska lite av snön smälta undan först... Men man kan iaf se klubbhuset. Alltids något! :-)

Sedan finns det så klart en hel massa andra aktiviteter, som dock ingen pysslade just där jag var; som att gå promenader, bygga tunnlar i snön, åka pulka, sparka fotboll (går i alla väder), hoppa mellan taken (barnens favvis), eller mellan isflaken för den delen, osv.

Att bygga snögubbar är dock ofta ingen större idé här, eftersom kylan gör att snön inte är så ”kramig”. Gå på skridskor kan man också, men de stora snömängderna är ett problem. Vår närmsta granne, utomhusrinken finns ju, men den tycks tyvär inte vara öppen varje år.

När väl snön smält blir så klart en hel massa andra aktiviteter möjliga. Mer om dem en annan gång... ;-)


PS Holger: Det blir ingen ”Gårdagens Aaju” i detta inlägg, då jag ju visade ”Dagens Aaju” i lördagens och söndagens inlägg! :-)

*) Gräs, i motsatt till ett par golfbanor på is och på grus, som samtliga ligger längre norrut och i Grönland så klart! :-)

söndag, mars 02, 2008

När Aaju (nästan) välte en båt värd miljonen...

Idag var inte min bästa ”ensam mamma”-dag. Eller jo, det mesta av dagen har gått lysande; våffelbak, och ritande osv. Men det var en riktigt dålig halvtimma oxå. En halvtimma som nog hörde till de sämsta i sonens och mitt snart 4 år långa ”förhållande”. En sådan halvtimme som får en att ha dåligt samvete och känna sig som världens sämsta mamma i flera timmar efteråt.

Lillkillen och jag skulle gå till den stora idrottshallen, Inussivik, där massor av affärer och andra företag höll till. En liten 2-dagars minimässa kan man väl säga, med allt möjligt; kläder, hemelektronik, djurartiklar, möbler, diverse fordon osv.

Så långt allt hyfsat ok. Visst, Aaju gick ifrån mig ett par gånger, men bara några meter. Och ja, han kom till att pilla ”sönder” något som liknade en modern spinnrock... Men helt illa gick det inte förrän några andra föräldrar lät sina barn hoppa och leka i en på dragkärra uppställd båt för sisådär miljonen.

Man fick gå ombord på båten om man avtalade med utställarna först, men barn fick bara komma in i själva båten tillsammans med en vuxen. Men just som vi skulle till att gå från båtarna kom så dessa två familjer som tydligen inte alls kunde läsa.

När barnen, påhejade av föräldrarna på golvet, fick hoppa runt, klättra ut längs relingen – dvs en smal kant flera meter från golvet – osv, så ville så klart min mycket mindre kille oxå. Och proppar i öronen fick han visst samtidigt, för inte lyssnade han på sin mamma inte.

Jag ville ju gärna ha min kille med mig hem i ett stycke och dessutom slippa betala för ett styck vält lyxåk, så det var bara att vara ihärdig och vinna kampen. Och sedan gå genom ”folkmassorna” (varav många bekanta) med en gapande och skrikande son som ville upp i båten igen! Sedan blev det en sur promenad hem, under protest från den lilles sida.

Fy, vad känner man sig usch, usch vid sådana tillfällen. Ville bara sjunka genom jorden. Och gudarna ska veta att jag drömde att jag just då kunde rota fram de där supermammaegenskaperna, med vilka man kan lösa liknande situationer på ett diskret sätt, samtidigt som barnet förstår att så får man altså inte göra. Men ibland kan man bara inte... *suck*

Nu har jag lite dåligt samvete. Kanske överreagerade jag trots allt...?!


Dagens Aaju: Mammas lills ängel igång med att steka våfflor. Eller kanske var det mest smetsmakning ändå... ;-)


Stadens största idrottshall, Inussivik. En hall som vållat kommunen en del problem genom åren, då den slogs upp på lite väl kort tid. Har det inte varit taket som läckt, så har det varit spikar som kommit upp ur golvet osv.

Själv gjorde jag akustikberäkningar inför färdigställandet, vilket visade på riktiga skräcktal vad gäller eko, men inte reagerade kommunen för det. Jag var sedan med och monterade upp både ljud- och ljusanlägg, inför öppnandet i mars 2002. Sedan dess har vi dock inte haft något nära förhållande, Inussivik & jag... *hihi*


Det var många utställare; som här stadens mattspecialist...
Och titta upp; det är jag som skruvat ihop de där stora metallramperna som hänger i taket, med strålkastare och högtalare (alltså inte ljusrören som lyser på fotona, utan belysningen för konserter och liknande). Kanske är det någon som blir imponerad... *haha* (Som om... ;-) )


Det gick helt klart att storfynda. Om man hade tid och ro till det, vill säga.


Här på detta isbjörnsskinn hittade jag iaf en liten present som jag köpte – klassiskt grönländskt handarbete av diverse ben, klor och stenar. Jag säger dock inte vad jag köpte och till vem, då det ju förstör överraskningen.
Det var medan jag betalade denna sak som spinnrocken ”pajade” (ett gummiband som låg runt hjulet ramlade av, så det gick att fixa igen, men ändå)...


Man kunde se både båtar, 4-hjulingar, snöscootrar och bilar på mässan.


Och här är den berömda båten - utställningens största - innan det spårade ur...
Så långt upp fick man gå, men inte längre. Vilket Aaju också snällt följde och kom tillbaka ner till mig, bara för att sedan klättra upp igen, när de andra barnen kom... *suck*

lördag, mars 01, 2008

Sysslor på det senaste + Ny följetång; matställen i Nuuk

Först, till Holger; ”Gårdagens Aaju”. Aaju var i full gång med att pussla pussel när jag kom och hämtade honom på dagis i går.



Efter middagen var det sedan filmkväll som gällde för mor & son. Nerpackade under en filt och med en skål popcorn i knät kollade vi på ”Flushed Away” (Bortspolad). Inte helt fel, måste jag säga!! Och Aaju var minst lika nöjd!



Idag, ja idag har vi varit ute och spanat på stan, vilket bland annat förde oss till denna loppmarknad, full av handarbeten; smycken, pynt osv. Allt så typiskt grönländskt.




Man har en lång tradition att göra pärlarbeten. Ja, för er som sett de grönländska damernas nationaldräkter (finns flera foton av den här i bloggen, bl.a
här, utöver de minifigurerna ni ser på pärlljusstakarna på fotot), så var ju det kanske inte någon nyhet.

Dagens lunch intog vi på ”Tanken”, känd för att ha stans bästa ostburgare, även om konkurrensen om titeln har hårdnat betydligt de senaste åren, då (oftast frächare och modernare) caféer och grillbarer ploppat upp som svampar.

Ni kanske känner till fenomenet, att saker aldrig ser så smutsiga ut på kort som de gör i verkligheten. Detta fenomenet är gällanden för ”Tanken”. Det är inte speciellt inbjudande vill jag lova, men då jag klarade mig utan magsjuka under de åren, när det bara fanns ett par ställen inne i centrum att äta på, så är det nog ingen fara nu heller... ;-)



Såhär ser det ut utifrån, och yes, det är "min mataffär" ni ser baksidan av i bakgrunden (den blå byggnaden).

På skylten utanför, står det också mycket riktigt ”Grill & Pizzabar”. Någon pizza kan man dock inte köpa. För 5-6 år sedan kunde man köpa sådana där färdiglagade, wellpappsmakande pizzor som man också får i mataffärens frysdiskar, men det var också det enda. Det man istället kan köpa, är det samma som i vilken dansk ”pølsevogn” (korvvagn) som helst. Dvs...:

  • Diverse hamburgare (typiskt vanlig, dubbel, ost samt bacon, baconburgare finns dock inte på "Tanken")

  • Bøfsandwich (dansk hamburgare med bl.a remoulade, rostad lök och rödbetor. Kan speciellt på Jylland även serveras med brun sås)

  • Ribbensandwich (dansk burgare med 2-3 skivor stekt fläsk + svål istället för själva hamburgaren, samt rödkål)

  • 1/2 grillad kyckling

  • Röd korv, serverad på en papptallrik med ketchup, remoulade och ett oskärt korvbröd

  • Fransk Hot Dog – en riktig storsäljare

  • Och inte att förglömma; tjocka pommes frittes med (för mycket) kocksalt

  • Och inte att förglömma 2; alla sådana här ställen (både i Danmark och Grönland) har endast dansk ketchup. Dvs urk, purk, blää...



Och anledningen till att stället i folkmun kallas ”Tanken”; ja det ses här i byggningens högra halvdel; här ligger nämligen den mest centrala av staden två bensinstationer (tankstation på danska), som så också kallas ”Tanken”. Själva bensinpumparna är dock utanför fotot. :-)

Vi är inte bortskämda med restauranger och fin mat här i Nuuk, men jag lovar; jag kommer till bättre ställen - mycket bättre - framöver. Och jag ska så klart berätta lite mer generellt om traditionerna omkring att äta ute här oxå. Men en annan dag... ;-)


Åker Aaju inte på kälken, så vill han helst dra den själv!

fredag, februari 29, 2008

Norrsken samt svensk mat & dryck: Med eller Utan?

Idag är det fredagstemadag, men först blir det en liten ”gårdagens Aaju” för bortresta ”farsan”, en kort resumé av kvällen samt ett par foton som kanske skulle vara av mer intresse för er andra... :-)

Torsdagen blev en lång men spännande dag - speciellt för mig som började jobba prick kl 04.00 och hade ett par riktigt viktiga deadlines under dagen. Direkt efter jobb & dagis gick vi sedan på besök hos min föräldralediga chef (hon jag nu är ”stand in” för).

Lillkillen stortrivdes med hennes två äldsta barn, som bara är 1 respektive 2 år äldre Aaju, medan jag fick spenderat några timmar med vuxensnack och en smula bäbisjollrande. Mycket trevligt!

På fotot ses Aaju försöka dra med sig sin kälke efter vårt besök i det gula huset. Vi var inte hemma före strax före kl 20. Då var det minst sagt dax att fixa till middagen..!!

Himlen var full av norrsken när vi gick hemöver, något det inte varit fullt så mycket av denna vinter som det brukar. Aaju var dock riktigt trött (som sagt, klockan var nästan 20 och han hade vid det laget redan varit uppe i 13 timmar), så jag fick skynda mig för att få några foton, vilket deffinitivt inte resulterade i några mästerverk (ja, jag hann ju inte ens göra ren linsen, som ni ser på foto nr. 2 - med den konstiga "cirkeln" mitt i himlen... *snyft* ). Och något stativ hade jag ju inte heller, utan fick improvisera bäst det gick. Här är iallafall fotona...:





Nåja, fredagstema var det ju! :-)

Temat för oss i ”fredagsbloggargruppen” är denna gång ”Med eller Utan”, och då det är meningen att man både ska visa och berätta (Show & Tell), lägger jag ut med detta foto, taget utanför "min" mataffär:

En bäbiskälke i form av en klassisk västgrönländsk hundsläde + ”bäbislåda”. En kälke med inte bara en ”med”, utan faktiskt hela två! ;-)

(I Grönland skämtar man mycket genom att leka med ord som har dubbla betydelser, så kanske har jag blivit lite ”smittad”?! *haha*)

Annars har jag faktiskt helt egenhändigt knåpat ihop en liten lista med ”Med eller Utan”-frågor & svar om svensk ”husmanskost”, något som kan vara smått heligt för en utomlandssvensk. Ni får gärna kopiera om ni vill (skicka svaren sedan till mig eller lägg in dem på er blogg, så att jag kan komma och läsa).

Och ja, jag hoppas så klart inte att jag skapar för mycket längtan hos andra utomlandssvenska läsare. För visst är det en del av de råvaror/produkter som nämns nedan som man kan sakna ibland! :-)


1. Kaffe med eller utan mjölk/grädde (eller Renat för den delen)?
Varken eller. Jag dricker inte kaffe.

2. Lakrits, med eller utan salt?
Med så klart. Så pass svensk är jag allt ändå! ;-)

3. Nyponsoppa, med eller utan glass?
Med. Jag hör inte till dem som dricker kall nyponsoppa direkt ur koppen.

4. Köttbullar, med eller utan lingonsylt?
Utan, men gärna med senap.

5. Ärtsoppa, med eller utan fläsk?
Ska jag vara helt ärlig så har jag bara ätit ärtsoppa en enda gång i hela mitt liv! Men då var det iaf utan fläsk. Inga traditionella torsdagsmål för mig alltså... ;-)

6. Glögg, med eller utan mandlar?
Med mandlar är ok, men dricker gärna utan också. Russinen brukar jag dock låta ligga kvar på bottnen.

7. Filmjölk, med eller utan socker?
Utan. Fast när jag var liten var det allt gott med också! :-)

8. Knäckebröd, med eller utan Kalles?
Utan. Jag är mer för bara (hushålls-/sture-) ost på knäckebrödet, med ett glas mjölk till. Kaviaren sparar jag till smörgåstårtan.

9. Lussekatter, med eller utan saffran?
Utan. Har faktiskt aldrig testat att baka med.

10. Julbord, med eller utan skinka?
Kan överleva utan, men till nästa Grönlandsjul ska jag nog göra oss en ändå! :-)

11. Kalops, med eller utan rödbetor?
Utan, men absolut med lagerblad, som jag alltid använder till att ”lapa” i mig resterna av själva såsen på tallriken! En gammal grej jag började med som riktigt liten! :-)

12. Potatismos, med eller utan rot- (dvs morötter & kålrötter)?
Utan. Fast jag har inte provat rotmos sedan jag var ganska ung, så kanske det nu är godare än rent potatismos trots allt! :-)

13. Fiskbullar, med eller utan hummersås?
Med. Faktiskt riktigt mums, även om det var min absoluta ”skräckrätt” när jag var liten. *hihi*

14. Surströmming, med eller utan tunnbröd?
Här väljer jag nog att bara äta tillbehöret...! Utan surströmming alltså.

15. Pyttipanna, med eller utan ketchup?
Utan, eller bara med en liten klick att doppa i.


Jag avslutar detta inlägg med ännu något litet att visa. Eller stort, för det är en rätt stark stämma hon har den i New York födda japanska stjärnan Hikaru Utada (också kallad ” Hikki”). Hon skriver sina egna sånger, men här under MTV Unplugged 2001 framförde hon denna cover på U2:s ”With Or Without You” (Med Eller Utan Dig – ja, jag försöker verkligen följa temat här *hihi* ). Tryck på play och njut! :-)



torsdag, februari 28, 2008

Favorit i repris & en ung morfar

Till Holger; gårdagens Aaju:



Igår stod det lek på ”skemat”, efter jobb & dagis. Mamma och son tumlade tunt i snön nere vid området omkring fotbollsplanen som ligger precis där vi bor och Aaju går på dagis. Plötsligt fick dock lillen ett infall (tuggummiabstinenser?!) och började knata in mot stan. Ser ni den lille krabaten? ;-)

Annars så konstaterade lillen också följande:
- Skola för små barn heter dagis, sa han pekandes på dörren till dagis.
Sedan vände han sig om, pekade på grundskolan som ligger bara några meter bort, och sa:
- Skola för morfar heter bara skola!

Så kom ihåg det morfar; inte ska du behöva känna dig gammal inte! :-)

Har jag förresten skrivit det här på bloggen? Att vi har mycket snö...?! ;-)


Min normalstora ryggsäck ligger på vägen, med en naturligt formad, om än ”plogbilssnittad”, snövall i bagrunden.


Kanske inte så lätt att se, men detta är den övertäckta promenadvägen som går längst med hyreshusen där vi bor (ett av de parallelltstående hyreshusen ses till vänster, grundskolan till höger). Om sommaren kan jag inte ens nå dessa bjälkar med fingerspetsarna om jag hoppar. Nu måste jag, på 154 cm, böja på huvudet om jag ska gå på den högra sidan, och ska jag gå den vänstra; ja, då blir det nog att gå smått dubbelvikt.

Men nu är det snart slut på vintern, så ni ska få slippa mitt snötjat. Eller snart och snart; ni får nog räkna med ca 2-2,5 månad mer iaf, innan det börjar smälta undan...! *hihi*

onsdag, februari 27, 2008

Dagens lilla hmm…: Grönländska posten

Till bortresta Holger; här kommer ”Gårdagens Aaju”:



Ja som observanta läsare säkert såg, började jag i går med ”Gårdagens Aaju”-foton, för att Holger ska kunna följa med i vad som händer här när han är borta.

Dagens foto visar hur Aaju igår öppnade julen 2007s absolut sista julklappar, från familjen i Nordgrönland. De kom nämligen först till oss igår, men då hade paketen redan innan varit i Nuuk och vänt i perioden december-januari! Posten hade dock glömt att skicka oss en avi om att paketet låg på posthuset för avhämtning. När vi (konstigt nog, hmm...) inte kom och hämtade paketet beslöt postpersonalen sig tillslut för att skicka tillbaka det till avsändaren. Ett packet till hälften fullt af, vid det laget, smått ruttna julkakor...

Min svägerska tog dock bort allt det ”äckliga” och skickade tillbaka paketet igen och tur var väl det, för Aaju blev verkligen glad för julklapparna; en grönländsk barnbibel (svärfar är kateket/bygdepräst) och en Spiderman-pyjamas!! :-)

Tyvär ska det erkännas att det långt ifrån är 1:a gången man hör sådana historier om posten här i landet. Och heller inte 1:a gången vi haft problem. Väntar man på paket, som inte dyker upp som planerat, SKA man snabbast möjligt kontakta posten!


Sedan kan det så klart också bara vara mer opåverkbara anledningar till att post inte kommer fram i tid. Det kan ju inte vara lätt alltid, när man ska förse ett enormt stort, men nästan folktomt land med post, samtidigt som man helt är bunden till att använda flyg och båt (vi har ju inga vägar mellan orterna här). Vädret ställer ju också till det mer än ofta. Är det inte vinterns havsis, så är det sommarens polaris eller isberg, eller stormar, orkaner och vem vet allt... ;-)

Sedan kan ju andra saker prioriteras högre. Ofta läser man skyltar på posthusdörren om att X antal kilo har blivit efterlämnade där och där (typiskt post från utlandet (dvs Danmark, då all post går via DK...) som fastnar på den gamla militärbasen i Kangerlussuaq, där all utrikespost mellanlandar) eftersom flygen var fullastade av viktigare frakt (hur man nu värderar det) & passagerare. Det är ju också begränsat hur många flyg och båtar vi har tillgång till på så få människor.

När sedan väl posten kommer, är det dock inte sagt att man får dem med detsamma. I vår stad, huvudstaden, har vi t.ex bara postutdelning 1-2 gånger i veckan!! Vill man att brevbäraren levererar dagligen får man skaffa sig postbox, där det å andra sidan blir sorterat ut brev & tidningar hela 6 dagar i veckan. Turligt nog, då man här är väl medvetna med problemet, får man ofta använda sitt jobbs postbox till privatpost, som en ekstra livlina, så den använder vi flitigt! :-)


Fast det finns positiva saker med posten också. Tex. är det ganska billigt att använda sig av deras tjänster, speciellt för att vara i Grönland! (*Yippie* äntligen något som är billigare här än i Sverige!! :-) )

Speciellt billigt är det med B-post, som tillskillnad från den i Sverige, verkligen är den långsamma typen. För bara 300 svenska kronor kan du skicka en 20 kilos låda helt till Sverige. För ca 100 kronor mer så får du skicka 30 kg! Inte så allra värst väll?! (20 kg med flyg kostar dock ca 1600-1700 kr.) Men så tar det som sagt tid. Räkna minst med en månads guppande på det blå havet (för paketet alltså ;-) ).

Til jul skickar jag t.ex alltid mina svenska julklappar 1:a veckan i november. Ibland hinner de fram innan november månad är slut, andra gånger dimper det ner precis innan jul. Det gäller att ha tur med frakfartygsavgångarna alltså (en tidtabell man iofs som vanlig privatperson har hyfsat koll på här ändå). :-)


Internt i landet får man mer eller mindre vara lika tidigt ute, om man ska vara säker på att saker och ting kommer fram i tid. Ja, vissa orter tar det längre tid att nå med både båt- och flygpost, än Europa och resten av världen!

Ska jag vara ärlig, så använder jag nästan bara flygfrakt till privat inrikespost. Dels skickar jag sällan lika stora paket inom Grönland. Dels är skillnaden i pris mellan flyg/båt inte lika stor. Och dels, och viktigast, det är smått ansträngande att hålla styr på isläggning, drivissäsonger osv. osv för de olika orterna. Stormar passerar ju och går över, så flygen stoppar sällan upp längre än någon vecka eller två i extremfall. Is kan å andra sidan bli liggande och stoppa fartygen i evigheter. Ja, året runt om man har otur och ska skicka något till östkusten...!

Fast det är klart; ska man skicka post till någon av de många bygderna, så som de två där de flesta av Holgers familj bor; ja, då är det bara båt som gäller sista sträckan hur man än vrider och vänder sig. ;-)

Fast nu ska jag inte måla den lilla röda gubben från underjorden på väggen. Ofta funkar posten utmärkt. 5-6 vardagar, och man nås av post från Sverige, eller omvänt. Ja, om man har postbox alltså. Annars kan du lungt räkna med två veckor, eller tre, eller... ;-)



Nuuks nya posthus (färdigt år 2005), ägt av firman ”Tele-Post” - som Telia och Posten, allt i ett typ. ;-)
Huset huserade även det svenska generalkonsulatet ett tag - i ett hörn av en inredningsaffär. Men nu vet jag inte om det har försvunnit. Iaf har affären blivit till en hipp klädaffär, kontoret är tomt och konsuln svarar inte på mails (vilket han iofs aldrig har gjort!). Men skylten hänger iaf kvar på husfasaden. *hihi*

tisdag, februari 26, 2008

Årsredovisning, galenskapsväder, diskborstar & SVT 1


Stämningsfoto från i söndags... :-)

Knatter, knatter. Deadline för Årsredovisningen är på fredag. Då kommer revisorerna och allt ska bara vara tipp topp. En bra text, 0 stavfel och 0 grammatikfel i allt vad dansk text heter, ja det är mitt ansvar. Oj, oj, oj. Stavning och grammatik är verkligen inte min starka sida på något språk. (Om jag ändå fick ta mig av kontrollräkningen av alla talen istället...!)

Det blir svårt att hinna till fredag, men det ska jag. Det gäller verkligen att ligga i med andra ord. Men ibland måste man ju ta en paus, och vad är då bättre, upp i allt skrivande, att skriva lite för bloggen? Är man ”skrivfanatiker” så är man... *hihi*


Vad är nytt från snöyran då? Jo, nytt är att det faktiskt slutade att storma igår, lika plötsligt som det började. Snön lade sig på plats och plötsligt kunde man t.o.m se ut genom fönstret! Under natten blåste det så en jämn nordanvind.

Inom loppet på ett par timmar, under den tiden jag gjorde grabben och mig själv klar för avfärd imorse, vände dock vinden. Från en vind från norr på 5-12 m/s, till en vind från syd på 25 m/s (vindstöt på över 32), på bara ett par timmar.

Aldrig har jag upplevt något liknande. Jo, vindstyrkan har jag upplevt; det är ju närmast ”vardagsmat”. Och vindskiftningen, ja den var väl nästan minst lika vanlig. Och det var inte ens speciellt kallt; -11 C, om än sjunkande (nu har vi -15). Det jag aldrig har upplevt var att se SÅ dåligt i snöstorm!

Jag försökte hålla mig till den 1-2 meter höga snövallen som är ytterkanten på den minst 2 meter breda gångbanan på väg till jobbet. Det borde vara nog så lätt tänker man ju. En över metern hög vägg kan man väl inte undgå att se?

Men ändå upptäckte jag till min förskräckelse att jag plötsligt passerade en lyktstolpe på höger sida, istället för ett par meter åt vänster! Hjälp; jag var mitt upp på vägen, där bilarna, om inte susade så i alla fall körde nog så fort förbi! Hur gick det till!?! (Ja, man såg ju zipp, zapp ingenting ibland, så kanske onödig fråga egentligen... ;-) )

Och jag behöver väl inte gå in på hur det gick när jag skulle korsa vägen? Det är istället kanske nog med att bara säga att jag klarade mig helskinnad även denna gång, och att jag deffinitivt var vaken när jag kom fram till kontoret!

Och glad. Call me crazy; men jag ÄLSKAR verkligen det här! Extremvädret alltså. Vädret som får en att tänka; ”Vad gör en svensk tjej här egentligen?!" En svensk knasboll är vad man är, helt säkert! (Även om även jag drömmer om dagar på en strand på Tobago, eller någon annan paradisö, ibland...! ;-) )


Annat nytt är; jag har fått köpt flygbiljetter till Aaju och mig, så Sisimiut, here we come! Ja, till påsk alltså...! :-)


Och vet ni vad? Och nu kommer vi till det riktigt exalterande(*hihi*): Jag har köpt mig en diskborste!! Och inte vilken diskborste som helst. Utan DEN diskborsten, med stor D. Det är egentligen inget speciellt med den, annat än att det alltså var den SISTA diskborsten i stan!

Jag såg den ligga där på hyllan, och mindes tidigare år då vi vid denna tiden på året saknat diskborstar, hushållspapper och andra produkter man annars inte tänker på, i veckovis. Ja, i över månaden. Och det här i ”lyxiga” Nuuk, där utbudet deffinitivt är mångt större än någon annanstans i detta land.

Ni ska tro att jag var snabb; swich och borsten låg i kundvagnen! Här ska det inte lidas av ”vinterbrist”. Det var nog med att Frukt- & Gröntavdelningen för ett bara ett par veckor sedan var totalt öde. De 3 fristående ”öarna” mitt på golvet med frukt var som bortblåsta och de väggfasta hyllorna var till hälften tomma och till hälften fyllda av rödlök, rödlök och rödlök...!


Så, nu var det en timmes jobb kvar, sedan ska det hem och diskas (*hihi*) och sörjas över att Nuuk TV tagit bort min sista TV-livlina till Sverige (även om tidskillnaden gjorde det svårt, var det ändå en ”trygghet”). Det står iofs på deras hemsida att SVT 1 bara tillfälligt är tagit ur deras ”sortiment”, men den har vi ju sett förr. Jag väntade länge förgäves på att få tillbaks TV4, och det är nu snart 3 år sedan ett tekniskt fel inträffade så nya reservdelar skulle köpas för att få igång sändningarna igen... Ingen risk att man som svensk känns prioriterad av den firman! ;-)


Till Holger: "Gårdagens Aaju".
Till er andra: Ja, ibland när vi bakar pizza mitt i veckan fuskar vi lite och använder färdig mjölblandning istället för att baka helt själva (de goda recepten jag har ska degen jäsa i allt från 30 min till 1,5 timma så...). :-)

måndag, februari 25, 2008

En hårsmån är nog för att slippa att bli insnöad; grönländska vardagsäventyr


På väg mot Nuuks flygplats - en liten flygplats där incheckning, väntande, påstigning (eller ja, check av boardingkortet - motsvarande det man gör i en "riktig" flygplatsgate) och bagagehämtning mer eller mindre sker i samma rum.

Så var det så dagen då Holger lämnade oss. Lämnade oss för 2 månaders jobb i landets näststörsta stad, Sisimiut (ca 5300 invånare). Det ligger upp till ett par timmars flygresa norr om huvudstaden Nuuk där vi bor, och därmed också norr om polcirkeln.

Holger skulle först åka vid lunchtid, så Aaju och jag tog ledigt från dagis & jobb och fixade till en slapparmorgon tillsammans med honom. Fruktsallad, yoghurt och bröd till frukost, lite sista packande och tittande på tecknad film, lek och bus. Sedan var det taxi till flygplatsen som gällde.

Det blåste lite och snön från marken yrde runt (som fotot ovan visar). Som alltid var detta fenomen än värre väl uppe vid flygplatsen. Och värre skulle det bli...



Se upp där nere!

Efter lek i inomhusrutschbanan och ”fransk hotdog”-lunch var det dax att ta avsked. En kram & en puss och farväl.



Aaju, med snö i ögonfransarna, på toppen av snövallen, klar till att vinka. Landningsbanan ses i bakgrunden.

Sedan packade Aaju och jag in oss i allt vad kläder heter och gick ut, för att klättra upp för största snövallen vi kunde hitta. Säkert 6-7 meter eller mer. Där skulle vi så klart vinka av ataata (pappa). Och vi fick bita ihop, för vinden tog i. Mer och mer. Jag vet inte om det började snöa, eller om det bara var snö som yrde, men svårt att se var det iaf. Stundvis kunde vi inte ens se händerna framför oss!



Flyget lyfter. På originalfotot (som har en storlek på 2,96 MB (=2960 kB) jämfört med denna som är mindre än 10 kB) kan man faktiskt se att Holger sitter och vinkar i fönstret vid propellrarna!

Men in emellan klarnade det upp något och i ett sådant ögonblick lyckades den lilla DASH-7:an lyfta. DASH 7 - Air Greenlands riktiga ”traktorflygplan”, som tar sig fram i nästan alla väder. Och Aaju och jag vi vinkade, och vinkade! Aaju vinkade så frenetiskt att det deffinitivt inte fanns någon risk för att han skulle förfrysa inte... *hihi*



Baj, baj ataata ( = hej då pappa). Ja, på grönländska heter ”hej då” faktiskt ”baj”, efter engelska ”bye” och uttalas också likadant.

Sedan var det att kana på rumpan ner för vallen och vänta på nästa buss. En buss som aldrig kom. Inställd busstrafik pga stormen alltså! *suck*

Så det blev att beställa taxi i stället och hoppas på det bästa. Ett tag såg det illa ut; skulle vi bli fast på flygplatsen? Spendera timma efter timma på en av världens minsta flygplatser, med en otålig liten kille?

Men tillslut kom en taxi genom "snöväggen" och vi kom otroligt nog iväg. Och det trots att några andra taxiväntare försökte övertyga chauffören om att ”hon Louise som beställt din taxi, hon har redan åkt iväg i en annan”, allt medan jag försökte fånga tag i en ”ut i snön”-vägrande Aaju...

Nöden har ingen lag, men hej; stjäla en taxi från en mamma med barn, som riskerar att bli insnöade? Kanske hade det varit ett bättre alternativ att fråga om vi inte kunde dela taxin; bilen hade ju ändå 2 platser till och jag hör deffinitivt till den mer hjälpsamma sorten..?!

Nå, nå. Nu är vi hemma och här stannar vi resten av dagen. Deffinitivt.



Hem, ljuva hem. Denne ljuvliga sjö ligger bara ett stenkast från där min pappa bor i Sverige.

Förresten; jag fick sett ”Arn” igår, trots allt. Den var bra, sedan tillförde ju situationen en hel del till upplevelsen; att sitta här på Grönland och se en svensk film på storskärm, tillsammans med en stor publik som alla njöt av det finaste Sverige har att erbjuda; naturen. Och det var det senare som gjorde mig emotionell, mycket mer än handlingen som egentligen var nog så rörande.

Åsynen av träden; granarna, björkarna, rönnarna. Det fick mitt hjärta att kännas ett par kilo tyngre och jag kunde inte annat än gå småhulkande hem efter filmen. För att sedan, väl hemma, falla skrattande & gråtande - allt på en gång - i Holgers famn.

- Var filmen så bra? frågade Holger. Var den så rörande?
- Nej, svarade jag. Eller jo, den var bra, men det var träden. Jag gråter för att jag saknar träden...!

Så kan det gå ibland, när man som skogsbarn flyttar till ett 100 %-igt fjälllandskap där inget växer sig högre än några centimeter... *hihi*

söndag, februari 24, 2008

Det blir inte alltid som man tänkt sig (2)...

...men därmed inte sagt att det blir dåligt.

Igår skulle vi t.ex varit på kaffe-mik för att fira en liten 1/2-åring, vilket ju firas stort här. Läs hur i
detta gamla inlägg. Läs även om vår senaste kaffe-mik här, och förberedelserna inför här (och här). Som ni redan gissat, blev det dock inget av gårdagens kaffe-mik för vår del, då vi fick oväntat besök själva.

Lördagkvällens tur till bion för att se ”Arn” (filmen baserad på Jan Guillous bokserie ni vet; ja inte för att jag tror svenskar i Sverige kunnat undgå att höra om filmen, men kanske någon av mina många utlandssvenska läsare har..?); ja den turen blev det heller inget av. Sista chansen blir så ikväll, för sedan sticker ju Holger till
Sisimiut i två månader, så då blir det att vara hemma med Aaju på kvällarna.

Men en del annat fick vi gjort, som t.ex ett till Aaju lovat långt & härligt badhusbesök. Vårt lille vattenmonster hoppade från kanten som en vilding. Dessutom ville han att vi skulle kasta ut honom flera meter så att det skvätte och den lilla ”klumpen” försvann ner under vattenytan i flera sekunder, bara för att komma strålande glad upp igen! Och inte att förglömma; det skulle stilas med ryggsim och allt möjligt (all simning med en egen liten påhittad hundsimsstil, men ändå... :-) ).

Sedan upplevde vi ju också ett riktigt snölandskap, som får mina tidigare foton att likna sommarmotiv. Det har nämligen bara snöat och snöat de senaste 3 dagarna, så igår när vi var ute och körde gick det stundvis inte att se skillnad på varken himmel, hav, vägen eller resten av landskapet.

Dessutom var vissa stadsdelar redan innan mycket mer snöfyllda är centrum, där de flesta kort jag tagit kommer ifrån.
Qinngorput (nya stadsdelen ute bland fjällen) och den sk Myggdalen (klockan 13.56-57 fotot i detta inlägg) har länge varit som ett enda hav av snö. Allt är täckt av snö. Idag är det lite bättre fotoväder, så kanske jag kan få övertalat grabbsen att vi tar oss en tur till dessa ställen! :-)

Annars är det storinköp som gäller idag (när Holger åker blir vi nämligen också av med hans firmabil) och så ska vi väl packa (dvs. jag ska packa, jag är ju lite av en packningsmästare efter x antal backpackingturer. Det är det enda jag kan trotsa jantelagen med och säga att jag faktiskt är BRA på *hihi*) och bara umgås!

Trevlig söndag till er alla hälsar vi härifrån Nuuk, med en av Aajus saltdegsgubbar...! :-)