tisdag, augusti 19, 2008

Presenter & höstrusk

Det blev inte riktigt tid till det väderinlägg som jag planerat att skriva idag, dock har jag lovat Holger ett foto på gårdagens inköp; vår gemensamma present till den nye lille kusinen (Aajus alltså). Här kommer det:


De mjukaste tänkbara snickarbyxorna, tröja med bilar, matchande haklapp och tofflor samt två par strumpebyxor. Inte ska han bara ha tråkiga 3-packs bodys i vitt och ljusblått inte! ;-)

Jag brukar vara den som köper ganska praktiska, om än roliga, grejer till de nyfödda – sånt som alla andra tycks glömma (normalt brukar ju de nyfödda mest få bodys) – men denna gången kunde jag inte låta bli att prioritera lite annorlunda. Tror nämligen inte det blir så mycket fräsigt för den lille parveln i övrigt eftersom familjen inte hör till de mer välbärgade om man säger så och billiga affärer som H&M kan man titta låååångt efter i Grönland. Så lite fräs från oss är väl bara på sin plats (om än i gigantiska storleken 62; men på Aaju passade å andra sidan 56 som en smäck redan som nyfödd och jag har bara hört att nykomlingen skulle vara stor, inget mer, så...). :-)


På det senaste har inte-grönländska nyfödda också fått en sådan här av mig/oss, eller något liknande: En boll eller kub i sälskinn, med en lite bjällra inuti. Här får bäbisarna inte sådana av mig dock eftersom de ändå garanterat har någon mormor, farmor, moster, faster eller mamma som överöser dem med liknande saker. Hemmagjorda dessutom, tillskillnad från mina som jag köper hos sömmerskan. ;-)


Och ja, några väderfoton kan jag väl också ta med när jag ändå är igång:







Som synes är sommaren som bortblåst. Minns inte när temperaturen senast var över 10 C, eller ens i närheten. Det blåser och ösregnar och solen har lyst med sin frånvaro, liksom fjällen – molnen (alltså inte dimma) döljer dem mer än väl. Ja, igår föll det t.o.m en liten smula snöblandat regn, trots förhållandevis höga temperaturer.

Rapporter, från bekanta, om fjälltoppar med nysnö rycker också närmare och närmare Nuuk, kilometer för kilometer. För ett par veckor sedan var det topparna på 1500 meter höjd eller mer, strax söder om staden, som fick sig nya, vita skrudar. Snart kommer alltså våra 1200 meters toppar - med deras nuvarande vita fläckar (året runt ”beteende”) - täckas av den vitaste, vitaste nysnö. Man kan känna det i luften. Hösten är här!

Och nej, fotona gör inte alls stormandet och regnandet rättvisa. Det är mycket värre i verkligeheten. Välkomna till min vardag (som jag har det för tillfället...)! ;-)


PS: Idag firas det förresten "Första skoldagen" här i Nuuk. Det firas ju rejält här. Får se om det blir några kaffe-miks för Aaju och mig idag alltså. Planen att gå till själva skolan och fota har jag dock lagt ner; tråkigt väder och flera dagar på jobbet då jag gått hem tidigt, sätter lite stopp för det. Men jag skriver kanske mer om det framöver i alla fall.

söndag, augusti 17, 2008

EFIT-söndag i Nuuk

Idag var det återigen officiell Ett Foto I Timmen (EFIT)-dag. Jag fick ju inte gjort någon EFIT i juli pga semestern, men nu har jag alltså ”avklarat” en för augusti månad (jag gör EFIT en gång i månaden normalt). Här följer nämligen Aajus och min söndag:


07.56
Det blev en rejäl sovmorgon, speciellt för Aaju som inte kom sig upp före 40 minuter än senare. I väntan på honom läste jag National Geographics.


09.01
Holger ringde från Danmark.


10.05
Aaju i full gång med tavlorna vi ska skicka till ataata (pappa) Holger.


11.03
Efter en tur i duschen tittade jag till mästerverken som låg på torkning. Titlarna på tavlorna går i värsta Miró-stil och är som följer (helt enligt Aaju):
1. Bil med stängda fönster och tre solar.
2. En hand i sitt hus med rött tak.
3. Liten fisk i blågult vatten.
4. Hus. :-)


12.07
Man ska inte leka med maten, men...


12.17
...vi kunde inte låta bli. Jag ska hälsa från Aaju att pannkaksparet smakade gott! ;-)


13.05
Strax efter att vi fick beskedet att Aaju fått sig en liten killkusin gav vi oss ut på tur. Här står Aaju vid kanonstativet (eller vad man nu kallar dessa, där kanonerna står monterade på nationaldagen och när kungar och drottningar kommer på besök typ) nere i den gamla stadsdelen kallad Kolonihamnen.


14.02
Huvudmålet för utflykten var det lilla Nationalmuseumet som fått en ny utställning som var intressant i förhållande till onsdagens historieinlägg. Här är vi dock i en annan del av museumet där man, barn som vuxna, kan lära sig om olika grönländska djur samt känna på deras skinn.


15.04
Vi trotsade regnet och rusket och gick vägen om Nivi – den enda inte matsäljande affären som har öppet om söndagarna – för att kolla efter ramar till Aajus tavlor. Utan framgång dock.


16.06
Det finns roligare saker än att hänga tvätt, jag lovar! ;-)


17.01
I över en timma försökte jag ringa min pappa i Sverige. Utan framgång där med. Antingen upptaget eller så inget svar.


18.09
Det är renjaktssäsong här, så det blev dax att testa om tzaziki egentligen passar till just ren.


19.06
Jag blev inkallad till Aaju för att leta efter en bestämd leksak. Själv hade han dock fullt upp med allt annat än att leta. Glad var han dock! ;-)


19.59
Borsta tänderna bör man annars dör man, eller nått... ;-) (Och nej, Aaju var inte alls ledsen, även om det ser lite så ut.)


21.14
Aaju sover sällan med nallar. Det skulle det visst kompenseras för ikväll. :-)


22.13
Tillslut kom fotot på guldklimpen! :-) Efter en del bråkande med telefonen (Bluetooth-strul) fick jag tillslut överför fotot till datorn och sänt det vidare till en spänt väntande (om än då sovande, +4 timmar ni vet) farbror Holger i Danmark.
(Det är något galet med hans nya telefonleverantör för han kan varken ringa eller sända/motta sms/mms till/från mobiler utanför Danmark, därmed inte heller till/från grönländska mobiler. :-( )


22.57
Jag avslutade nästan dagen med att se den danska dokumentären ”Kraniet fra Katyn”; om massakern på polska officerare i Katyn under 2:a världskriget som ryssarna ville ge nazisterna skulden för. Det trots att det mesta pekar på att det var ryssarna som själva låg bakom. Intresant.

Nu ska jag bara fixa till det sista på detta inlägg, sedan är det natti natti även för mig! :-)

Den 1:e av 2 är här!

Yippie!! Aaju har fått sig en kusin idag! En liten, eller ja rätt stor tror jag, kille! Yngste grabben i en skara på tre syskon, med Petrine* som äldst. Jag har väntat och väntat på ett foto via mms i några timmar, men inte har det kommit, så nu blir det att komma ut med nyheten utan bildbevis. ;-)

Aaju blev glad för nyheten att bäbisen nu hade kommit ut ur fasters mage, men han var också lite besviken, för som han sa:

- Var är den? Var ÄR bäbisen?

Nåja, det blir väl att tappert vänta till det blir februari, då man ju ska iväg på vinstresan till Ilulissat, där bäbisen bor. Då ska vi i alla fall få ses på riktgt!

Tills dess, till den lilla nykomlingen: Välkommen till världen!


Uppdaterat: Foto på den lille kan ses långt ner i detta inlägget.

*) Tjejen som var med på vår semester.

Jag önskar…

…att det snart blir första fredagen i september så att Fredagstemat / Show & Tell drar igång igen efter sommaruppehållet!

För er som är nya här på bloggen kan jag berätta att Fredagstemat är något som började bland några av oss bloggande utlandssvenskor. Varje månad är det en bloggare som bestämmer vilka teman vi ska skriva om under månadens fredagar och sedan surfar vi runt hos varandra och kollar in hur olika (eller lika) vi tolkat det hela.

Det är självklart fritt fram för vem som helst att hänga på, utlandssvensk eller ej. September månads teman kommer från Petra i Puerto Rico (och ja, vi behöver väl inte ta den där i & på diskussionen igen?! *hihi* ) och ni hittar dem även här på min blogg, i spalten till höger.


Och på tal om önskningar. Det är ju snart – i alla fall om man ska räkna med postgången – tid till födelsedagar här hos oss. Därför tänkte jag hjälpa familjen i Sverige (på deras begäran) genom att här skriva lite önskelistor (notera, alltså tips till familjen. Ni andra ska ju inte köpa något. Men ni får mer än gärna läsa med och lägga till egna idéer om ni har några *hihi* ).


Aaju, snart 4 år

De första pysselböckerna i någon av bokserierna med titlar som ”Jag lär mig om färger/former/räkna/läsa” osv. De som är anpassade till barn i ca Aajus ålder. Målarböcker och pysselböcker generellt vill vi också gärna ha, sådana där ”ifyllningsfälten” är ganska stora. De ”moderna” målarböckerna är ofta alldeles för ”småpillriga” – inte alls anpassade till mindre barn – och Aaju blir därför ledsen när han ju omöjligen klarar att hålla sig någorlunda innanför linjerna.
Bild från www.bamsesamlarna.com.

Saker som vi kan pyssla med tillsammans, Aaju och jag. Jag kommer inte på något bra exempel, men typ gipsfigurer och sånt.







Även spel är mer än välkommet, typ Memory och annat som passar så små barn. Urvalet här är litet och många spel baseras på danska språket/alfabetet så Aaju har inga spel alls.

Lättare ”kapitelböcker”, gärna klassiska svenska, som vi kan läsa ett kapitel eller fler varje kväll och läsa ut på någon vecka – inte jätteavancerade kapitelböcker alltså. Nu har vi nästan bara böcker som man läser ut på bara några minuter.




Filmer har Aaju i mängder, så egentligen önskar vi oss inte fler. Men det är dåligt med svenska klassiker (som med pysselböcker och vanliga böcker, så kan vi ju inte köpa det här; dåligt utbud och fel språk helt enkelt), så Astrid Lindgren-filmer och annat gillas.

Maskeradkläder/accessoarer uppskattas alltid av min teaterapa.









Tröjor och byxor, gärna lekvänliga men behöver inte absolut vara myspys (som ju tidigare varit ”kravet” ;-) ). (T-shirts har han i mängder, så det önskar han sig inte.) Själv köper jag kläder i storlek 110/116 nu och skor i storlek 27, som en liten hint. Jag vet, det ser enormt stort ut när man står i affären, men det passar alltså Aaju ganska bra, med lite luft så klart. Lite ska han ju ha att växa i. ;-)


Lullun, lite mindre snart 30 år

Ok, jag erkänner: Nu är jag ute i good tid. *hihi* Och ja, som alltid så håller jag fast vid att det inte är speciellt noga med presenter till mig egentligen, men nu fyller jag ju jämt så antar att ni inte kan hålla er från att köpa något i alla fall, vad jag än säger, så här har ni något att välja på om ni inte själva har bra idéer:

Silverhalsband okej till både vardag och fest. Jag har verkligen inga ok halsband här som inte har något med Grönland att göra. Det behöver inte se ut som just det på fotot.
Foto från http://www.zylber.com/.





Armbandsklocka i prisklassen 100-500 svenska kroner. Det ska vara läderarmband eller liknande (inte metallarmband alltså). Färg spelar mindre roll. Men snälla; inget bling bling (alltså jag gillar inte alls D&G-klockor; nej, nej, nej). Den på fotot tycker jag t.ex är fin. Gillar inte för smala/klena armband, hellre riktigt breda i så fall.
Foto från www.klockor.nu.

Fotpall i sälskinn, som är något jag önskat mig läänge (dock med ett lite annorlunda, enklare mönster än den på fotot). Ok, den får jag alltså köpa för er här om ni vill ge mig en sådan, men ni kan ju lägga ihop till en del av priset – resten lägger jag själv. De kostar 1600-2500 danska kronor (beroende på storlek) i hantverksaffärerna. Vid privat köp ska det nog gå att få ner priset, men vet inte riktigt vem som syr dem.
Foto från http://www.greenlandarts.dk/.

Inramad tryckt ”kopia” av J. E. C. Rasmussens fantastiska historiska målning av berget Sermitsiaq och fjorden som jag ju ser varje dag. Den skulle vara ett otroligt fint minne om jag flyttar här ifrån om inte annat. Ja, jag kan köpa den själv här i Nuuk. Den kostar omkring 1200 danska kronor tror jag (men kan fås billigare om jag ramar in den själv, men då ska nog ram köpas i Europa) och jag lägger så klart till det som behövs. Notera; på fotot ses orginalmåningen och ramen är alltså inte den som följer med den "kopian". ;-)

Tavla av Malin Leijonberg, Prickig Katt (Magasinsgatan i Gbg eller i sommarbutiken ”hemma” i Grebbestad, som ni ju redan vet. ;-) Dessutom kan man se massor av dem på sidan http://www.prickigkatt-tavlor.blogspot.com/ och därigenom kontakta konstnären direkt för köp). Motiv efter vad ni tycker passar mig. Pris: 950-1500 svenska kronor. Alltså återigen, en present att lägga ihop till, där jag lägger resten.


Alltså, lite mer kortfattat:

Aaju:
Pyssel- och målarböcker för 3-5-åringar
Pysselsaker
Spel, typ Memory
Lättare kapitelböcker
Klassiska svenska barnfilmer
Maskeradkläder/accessoarer
Tröjor och byxor (inte t-shirts), storlek 110/116

Lullun:
Silverhalsband
Armbandsklocka
Fotpall i sälskinn
Grönländsk tavla
Prickig Katt-tavla


Tillsist men minst lika viktigt:
Anna vad önskar du dig? Och julisar gott folk (i närmsta familjen alltså), vad önskar ni er från Grönland till jul? Som alltid skickar jag mina julisar till Sverige (och familjen i Grönland) med posten 1:a veckan i november, så jo, vi har lite tid på oss ännu. Pga att jag nu är ensam med Aaju behöver jag nog börja med själva shoppandet något tidigare än normalt dock. Och ja, ni kan ge mig önskningarna via e-mail, sms eller telefon. Ni behöver inte skriva dem här om ni inte vill. :-)


PS: Foton jag inte har angivit källa för har jag själv tagit, någon gång de senaste ca 4 åren (därav Aajus många olika ”storlekar” *hihi*).

lördag, augusti 16, 2008

Fyll i fortsättningen...


Favorit i repris, eller nått... ;-)

Idag skulle Aaju ha ställt upp i sin allra första riktiga idrottstävling; 60 m ”spring” för barn i åldern 3-4 år! *jihu* När jag kom mig upp i morse frös jag dock lite oroväckande och kände mig småhängig. Sedan kom Aaju ”platandes så lär” [pratandes så här... ;-)]

Vi är aningens förkylda med andra ord, så det blir nog att ta det lungt idag istället. *buhu* Fast tyck inte synd om oss för det. Vi ska nog få det trevligt ändå. Förhoppningsvis är vi dock piggare imorgon, för då är det ju EFIT-söndag! :-)


Hos bloggaren Mamman hittade jag för länge, länge sedan (säkert över ett år sedan) en lista. Nu får det väl vara dax att ta tag i den. Meningarna är påbörjade, så ska man bara själv fylla i resten:

Vad jag gillar att skriva om är...
...allt mellan himmel och jord mer eller mindre. Älskar att skriva och skulle gärna vilja kunna leva helt av att göra det (vilket jag som informationschef på ett sätt kanske redan gör, men jag menar så klart på ett annat sätt). Någon som kan sparka till mig så att jag kommer igång? Eller kan man kanske leva på att läsa & skriva bloggar? Någon som vet?! ;-)

Just nu...
... svarar jag på denna lista och försöker sortera bland virrvarret av dokument på min överfyllda dator, medan Aaju tittar på TV. Båda är vi väl inpackade i varsin filt. Ganska mysigt faktiskt.

Ingen kan...
...klara allt. Inte jag heller. Det skulle vara ganska befriande om jag verkligen kunde inse det. Man får alltså be om hjälp, det är ok. Det ska jag försöka komma ihåg.

Du kom...
...in på min blogg utan att veta att just idag skulle den vara fylld av än mer svammel än vanligt. Håll ut, jag ska nog skriva om vettigare saker framöver! :-)

Efter två koppar kaffe...
...skulle jag ligga dubbelvikt över första bästa toa. Nej, någon kaffedrickare har jag inte blivit ännu.

Jag ska...
...försöka ignorera alla måsten. Allt har sin tid och det är man verkligen mästare på här i Grönland: Ingen stress och familjen kommer alltid först, också i grönländska chefers ögon. Helt rätt!

Så här är det...
...att ju mer man väljer att titta på det positiva i saker och ting, ju lättare blir livet att leva. Leendet har (nästan) alltid varit min väg genom livets många motgångar och det funkar, jag lovar! (Fast jo, jag har också ett väldans humör ibland, men det vet bara närmsta familjen något om.)

Det bästa är...
...att trots allt ont i världen finns det tusenvis och åter tusenvis, ja miljontals, kanske rent av flera miljarder, av människor fulla av omtanke! Tack till er alla!

Det finns ingen tid...
...värd att grubbla över hur man egentligen borde ha gjort. Gjort är gjort. Se framåt istället och kom ihåg att ändå först och främst leva i nuet. Fast inget ont i att drömma och fantisera heller för den delen. Drömmar och fantasier är mitt livselixir.

Fortsatt trevlig helg till er alla!!

fredag, augusti 15, 2008

Lättlagat & middagssällskap



Ibland är allt bara så lätt. Då när man kommer hem från jobbet och middagen redan är klar t.ex!

Jag gillar verkligen att laga mat och då gärna i kombinationen med att kunna bjuda andra på den. Men ibland – när man måste laga mat dag ut och dag in, då både lust, fantasi och ork tillslut sviker en under vardagarnas pressade dagar – är det bara inte kul. Jag har haft några sådana dagar efter semestern, då även allt som haft något med disk att göra känts smått blä.

Att man är ensam med en liten kille på knappa 4 år gör så klart också sitt på matlagarlusten. Dels är man ju tvungen att ta ansvaret för mat & disk. Och dels så bryr Aaju sig ju inte ett dugg om man stått framför spisen i två timmar och kämpat för att få till något supersmarrigt eller om man bara häller upp en hög spaghetti på tallriken med inte ens så mycket som en ketchupklick på. *hihi*

Men det finns en lösning, som dessutom fungerar som en kickstart till att bli inspirerad till att laga mat igen (utöver alla smarriga recepttips man får via bloggarna!): I onsdag lagade jag lasagne och den kan vi nu leva av i flera dagar och inte mycket disk blir det av den heller (alltså när man väl äter resterna).

Det är verkligen en fördel med att det nu bara är Aaju & jag; det är ingen som klagar över att det kommer matrester på bordet! *hihi* T.o.m om och om igen. Bara att ta till sig en portion, in med det i mikron och 2 minuter senare är det middag! Efter några sådana dagar brukar dessutom lusten till att laga mat komma tillbaka. Nu ser jag faktiskt fram emot helgens matlagning tillsammans med en pigg och glad Aaju (tillskillnad från vardagkvällar då han inte alltid orkar vara med), jag lovar! :-)

Fast just lasagne borde man kanske inte laga på vardagar, då Aaju ju hinner bli för hungrig innan den är klar så att han måste äta sig en macka eller två. Därför var jag i onsdags nära på att få äta ensam – han var ju redan mätt på fralla – men så kom svenska Sara förbi, för att säga hej då och lämna lite skafferirester och en utläst bok. Så sött av henne! Och ett par timmars trevligt babbel (och middagsätande som sagt...) blev det dessutom. 1,5 månads sommarjobbande på ålderdomshemmet här, var nu över för hennes del och igår flög hon vidare mot Island och Sverige. Vi tackar för besöket och hoppas vi snart ses igen!


Sara (till höger) och två andra sommarjobbare var på middag hos mig ett par dagar innan vi åkte på semester. Här äts förrätten bestående av torkad torsk och rå valhud i kinesisk soya. Jag gillar verkligen att bjuda på små, totalt informella middagar.

PS: Jo, jag är medveten om att jag för inte så länge sedan skrev ett inägg där jag berörde detta med matlagning som (tillfälligt eller permanent) ensamstående. Då var det dock mer relaterat till det vi faktiskt äter när Hollger är borta en vecka eller två. Det inlägget kan ni läsa här. ;-)

torsdag, augusti 14, 2008

Inte så gammal, men glömsk...



Glömde ju att lägga in kladdkakefotot i mitt förra inlägg. Här är tisdagens bagarmästare! :-)

(Att hålla Holger uppdaterad med Aajus göromål har ju blivit en ny, viktig funktion för denna blogg.)

Med klara kartonger kom lugnet

I tisdags hade Aaju och jag stora packardagen. Holger skulle få lite saker nerskickat till sig i Danmark; sin dator, en hel drös dataspel, verktyg, lite kvarglömda kläder och lite annat smått och gott som man behöver i en lägenhet.

Trots att jag faktiskt älskar att packa och klura ut hur man på bästa sätt får ner så mycket som möjligt i en låda/väska var detta dock inte den roligaste uppgiften jag har haft. Det kändes ju plötsligt så mycket mer deffinitivt på något sätt (hur rätt vi båda vuxna i familjen än tycker beslutet att ”pausa” är, har det inte varit utan tårar och jobbiga tankar om att detta med rätt stor risk ändå omvandlas till en riktig separation).


Det är viktigt att se cool ut när man hammrar ihop lådor. Tur att min åländska kompis gav oss sin stora spegel innan hon flyttade till Europa för ett par månader sedan, så att man själv kan kontrollera coolhetsfaktorn. *hihi* Och ja, hörselskydd är också viktigt! ;-)


Detta var bara en liten del av alla data-/TV-spel, CD-roms och DVD:er vi fick packat ner.


Det var rörigt där en stund. *hihi*


Men tillslut blev vi klara och så saknades det bara lite tejp (som jag köpte igår onsdag). Och ja, så ska vi klura ut hur vi får lådorna ner från 4:e våningen och körda ner till hamnen. Så långt har jag inte kommit ännu... ;-)


Mycket hade gjort tisdagen till en småjobbig dag, men innan det var dax för min lilla ängel att gå i säng bakade han en kladdkaka till mig. Tillsammans med den (kladdkakan alltså) unnade jag mig en bra film. Och under en natt (fram till kl 3.30 med intensiv halsbränna) slöttitande på TV föll bitarna återigen på plats och jag kände mig återigen stärkt.

Det må vara (för så är det verkligen) att vi alla måste lämna Grönland om vi en dag vill bli återförenade igen. Men desto viktigare att förstå och påminna mig själv om var att det inte är bråttom. Vi behöver inte stressa med att ta några beslut. Jag behöver inte kolla efter jobbannoncer, kontrollera priser på möbelfrakt osv. Och det må vara smått hårt att bo i ett så isolerat samhälle som ensamstående mamma, utan nära vänner och familj, men det här ska nog gå ändå. ;-)

onsdag, augusti 13, 2008

Från Dåtid till Nutid: Kolonigreppet spänns

Trots semestern och det långa blogguppehållet har jag inte glömt bort min inläggsserie om Grönlands historia (till någras glädje, andras sorg *hihi*). Del 6 av 9 handlar om 1800- och tidigt 1900-tal och om hur danskarna då spände sitt grepp om kolonin. Resterande inlägg i serien kommer garanterat ge ökad förståelse för varför samhället här ser ut som det gör idag.

De tidigare avsnitten i serien är:
1. Grönland befolkas
2. Vikingaeran
3. Valjägarperioden
4. Kolonialiseringen
5. Polarforskare & äventyr


Kolonigreppet spänns



1807-14 låg Danmark i krig med England. Den begränsade kontakten med kolonimakten gjorde att den grönländska kolonin nästan upplöstes. Men i och med freden och upplösningen av unionen mellan Norge & Danmark, intesifierades återigen den danska aktiviteten i landet. Grönland, med sina då cirka 6000 invånare, förblev under danskt flagg, medan Norge blev svenskt.


Danskarna ändrar på nomadlivet


Bildtext: Under vinterhalvåret bodde man i hus med väggar av torv och golv av trampad jord. Det fanns dem som bodde i liknande hus ända in på 1950-talet och senare.

Fler inhandligsställen byggdes upp, för att danskarna skulle kunna komma åt fler av lokalbefolkningens varor; späck, skinn, hajlever och saltad hälleflundra. Det var starten för många av de grönländska bygderna och städer. Tiden som nomadfolk; då inuiterna flyttade med sina jaktbyten, med sommarläger i tält och vinterboplatser med hus av torv, där man sällan stannade på mer än några vintrar i rad, blev alltmer ett minne blott.


Danskarna når Östgrönland

Bildtext: Ejnar Mikkelsen grundade staden Ittoqqortoormiit (Scoresbysund på danska) år 1924. Det var Östgrönlands andra stad och fler har det inte blivit sedan dess heller. Av hela östkustens dryga 3500 invånare bor idag drygt 500 i Ittoqqortoormiit.

I slutet av 1800-talet började danskarna också intressera sig för öns mycket isolerade östra sida, som man tidigare inte hade besökt. En av grunderna till detta var norskarnas ökade intresse av området. År 1884 bevisade bland annat en expedition att den av vikingarna år 986 grundade Österbygden inte låg på östkusten, som man länge trott.* Tio år senare grundades sedan den första danska kolonin i Östgrönland, vid nuvarande staden Tasiilaq. Där döptes den förste östgrönländaren år 1921, på 200-årsdagen av prästen Hans Egedes ankomst till Grönland, alltså mannen som utgjorde startskottet på kolonialiseringen.


Torsken vänder upp & ner på vardagen

I början av 1920-talet strömmade, som från ingenstans, en massa torsk in i de västgrönländska farvattnen. Detta kom att förändra livet i Grönland för evigt. Redan under den europeiska valjägarperioden i 1600- och 1700-talen hade inuiterna börjat skapa sig ett litet behov av varor från utlandet. Men det var först nu, med torskfisket, som man tog faväl till byteshandeln och införde mer ren pengaekonomi.

Att gå från jakt till fiske gjorde livet lättare för många. Och det var mer pengar att tjäna, genom att sälja saltad fisk till den europeiska marknaden. Plötsligt hade även vissa gränländare råd att bygga sig trähus med kök samt europeiska kläder etc. Vissa fick råd att köpa musikinstrument, grammofoner och skivor, liksom stickade tröjor, kjolar och silkesunderkläder. Sälskinnsstövlarna – kamikkerna – kunde nu också bytas ut mot gummistövlar och sko, om man ville. Men många valde att fortsätta gå i traditionella kläder, eller i en blandning.


Bildtext: Många fortsatte att använda sina traditionella kläder.


Norge vill ha del av kakan

Danmark kunde vänta sig stora inkomster på sin koloni; både från det faktum att man hade monopol på handeln, men även eftersom det i Grönlands berggrund gömde sig stora rikedommar i form av mineraler och ädelstenar. Om det var av denna anledning, eller bara för att man tyckte sig ha rätten eftersom man var de första som hade ”upptäckt” landet, protesterade Norge mot Danmarks suveränitet i Grönland.

Norge ville att en del av Östgrönland skulle falla under norskt flagg och man ockuperade därför området i 1931. Den internationella domstolen i Haag underkände dock 1933 Norges krav. Därmed blev Grönland, mer officiellt än någonsin, accepterat som Danmarks koloni.


I nästa historieinlägg kommer jag att berätta om hur Grönland var med till att avgöra 2:a världskriget och hur grönländarnas vardag drastiskt påverkades.


*) Den av vikingarna kallade Österbyden visade sig senare ha legat i Sydgrönland, medan deras Västerbygd låg inte långt från dagens huvudstad Nuuk. Läs mer om denna tid i historieseriens 2:a inlägg.

tisdag, augusti 12, 2008

Lullun rekommenderar...

Som småbarnsmor med ett krävande jobb, hus & hem som ska skötas och med konstant 1000 andra järn i elden, är det svårt att hitta tid till en av mina stora passioner: Att läsa böcker! Snart kommer dock hösten och med min vana trogen, att inte direkt slå på TV’n om jag sitter ensam hemma på kvällarna (och Aaju sover), så lär det bli lite mer lästid framöver.

Under semestern fick jag bara läst två böcker. Den första – den perfekta reseboken då den tog minimal plats i bagaget, som gratisbok med en tidning var den nämligen skriven med minitekst på supertunt papper – var Liza Marklunds ”Prime Time”. Min lästid är dyrbar, så nej jag läser sällan deckare och ser dem nog ändå främst på TV om nått – det går snabbare så. Men nu har jag i alla fall läst en av Marklunds böcker och vet lite mer om vad alla pratar (pratade?) om. Även om jag ”kom till” att läsa boken på danska... ;-)

Min entusiasm lyser kanske lite med sin frånvaro i avsnittet ovan och det tycker jag nog är helt ok. För all den entusiasm jag bara kan skramla ihop vill jag nämligen istället ska tilldelas den andra boken jag läste under den flackande semestern; Pernilla Ahlséns ”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva”.

Kanske har det pratats massor om denna boken, som redan har två år på nacken, i Sverige. Det vet jag så klart inget om, som smått isolerad här på isflaket. Jag hittade den helt enkelt bara av en slump på hyllan under min årliga stora bokshoppardag i Sverige. Och inte ångrar jag att boken hamnade i min inköpskorg inte. ”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva” är nämligen en reportagebok av högsta kvalité. Ja, det är inte bara en klockren reportagebok, utan också en spännande reseskildring, underhållande biografi och mycket mer.

Svenska Pernilla Ahlsén flyttade som 23-årig journalist till Jerusalem för att arbeta frilans. Efter två år hade hon samlat på sig material nog till att skriva denna bok. En bok i vilken hon lyckas med att – utan att välja sida, utan att som utomstående titta ner – skildra möten med kvinnorna som lever mitt i konflikten. I konflikten mellan Israel och Palestina. En gripande, fängslande och, trots tragiken, underhållande bok som jag rekommenderar alla och läsa. Och nej alla ”oroliga”; det är ingen feministvarning alls, eller fredsaktivistvarning för den delen, på denna bok. Bara spännande och lärorik läsning. Läs den!!

---------------------------------------

Igår spenderade jag förresten en helkväll (typ 6 timmar eller nått), ute på stan och sedan hemma, med en annan hängiven ”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva”-fan, den sommarjobbande svenskan Sara som jag berättade om innan jag stack på semester. Trevligt, trevligt. Men oj, vad må hon tänka om oss...

Aaju bar nämligen tydliga spår av att ha suttit hemma med sin mamma i tre dagar; han var högt och lågt mest hela tiden och hade lämnat öronen/hörseln någonstans långt inne i garderoben. Och jag, som hade en av månadens två dagar med kort stubin och dåligt humör gjorde inte det hela bättre. Idag blir det att hålla sig från stora äventyr, för att inte utsätta sig för onödiga ”risker”. *hihi*

Och sedan ska jag undvika för ingående telefonsamtal från en viss person idag. Det river bara upp onödvändiga sår, när jag nu är på detta humöret (glad för det mesta ändå, men humörsvängningar ska inte föraktas) och en annalkande 1-årsdag hjälper inte på sinnesstämnningen. Nå, nå; detta ska nog bli en bra dag trots allt... :-)