lördag, januari 12, 2008

Snövallar, ljus och tankar om liv & död

Det är lördag, vilket är en underbar dag. Och det bara av en så enkel sak som att kunna dra undan gardinerna och det faktiskt strömmar ljus in i lägenheten! Det är fortfarande inte många timmarna per dag, men det är ljus!

Att det är helg gör också att man kan gå UT i ljuset och njuta. Just idag blev det dock inte så mycket av det, då det stod klädtvätt & städning på schemat.

Mer utomhustid blev det istället igår, på väg hem från dagis. Becksvart var det såklart, men snön är ju rolig ändå!

Aaju besteg snövall efter snövall, allt från 3-10 meter höga. Staden är ju full av dem. Det trots att många enorma dumpers närmast kör skytteltrafik dagarna i ända, ner till hamnen för att dumpa den av snöplogarna uppsamlade snön i havet.

Från sin topp gällde det sedan för Aaju att slänga snöbollar (eller ja, snarare hittade, stenhårda snöklumpar, då det är för kallt för att krama snö) på mamma nedanför. Aaj..! *hihi* Hur som helst; kul hade vi i ett par timmar, tills våra magar kurrade något förfärligt!

Där hemma lekte Aaju sedan ”prata i telefon" med miniräknaren (!). Det var ”Hej ataata” (pappa) hit och ”Hej ataata” dit. Jag skulle såklart också prata. Plötsligt räckte Aaju ”telefonen” mot mig och sa:

- Det är mamma.
- Är det mamma? frågade jag.
- Jaa.
- Är det mormor? Mormor är ju mammas mamma.
- Neej.
- Jo, mormor är min mamma.
- Jahaa, accepterade Aaju oväntat snabbt.

Jag fick ”telefonen”.

- Hej mamma! Har du det bra? sa jag på skoj.

Jag låtsades som om jag lyssnade.

- Vad bra. Hej då!

Jag gav Aaju miniräknare och sa:
- Mormor hon är ju i himlen.
- Jaa.
- Kommer du i håg det; att mormor är i himlen?
- Ja! Mormor inte i kyrkan.

Jag blev smått överraskad. Vi har inte direkt pratat om någon kyrka. Jag säger ibland att mormor är i himlen, eller på månen (jag är ju själv inte så religiös, och att mormor & mirmir (min mormor) vinkar från månen är ju lite sött, samtidigt som det kan symbolisera att de är långt borta men fortfarande är en del av oss och är med oss på ett hörn). Och vi nämner så klart mormor en del; när vi ser på kort, när Aaju leker med något han fått av mormor och när vi lagar någon av mormors alla smaskiga maträtter osv. På inget sätt överdrivet mycket, utan ungefär som vi gjorde innan hon gick bort. På ett naturligt sätt.

Aaju var iofs med i Sverige då hon hade gått bort och han fick allt förklarat för sig den gången. Han var t.ex med när jag, i kyrkans bårhus - som ligger i närheten av själva kyrkan - tog avsked av mamma/mormor, som låg i en öppen kista med en bukett i handen. Och han var med till begravningen, men då var det ingen som direkt förklarade det med kistan.

- Är mormor inte i kyrkan? frågade jag som en reaktion på Aajus konstaterande att mormor inte var där.
- Har du sett mormor i kyrkan? frågade jag vidare.
-Neej, sa Aaju och log.

Ganska snabbt sa han så:
- Mormor ligger så här!

Aaju blundade och sträckte på armarna.

- Blommor i handen. Ligger så här, sade han glatt.
- Mormor i himlen nu.

Det är otroligt ändå vad små 3-åringar kan upfatta och förstå. På sitt egna lilla vis. Och hur naturligt saker och ting ändå är för dem. Den uppfattning ska jag göra mitt bästa för att han ska behålla. Själv har jag mycket av den kvar från min barndom, och det har verkligen hjälpt mig genom livets många sorger. För det är ändå bäst om man kan acceptera livets gång, hur lyckan kommer & går utan att man alltid kan kontrollera allt, även om man så klart ska göra sitt bästa för att ha det bra. Men igen; allt går bara inte att kontrollera!

fredag, januari 11, 2008

Temafredag: Min mataffär


Det närmsta man i Grönland kommer ett shoppingcentra (än så länge) – en hyffsat stor mataffär! :-)


Så var det äntligen fredag och tid för några av oss bloggare att skriva under ett givet tema, som denna vecka är ”Min mataffär”.

Jag har skrivit om mataffärerna här i landet, och främst här i det förhållandevis välförsedda Nuuk, många gånger. Då har det ofta handlat om det begränsade utbudet & de höga priserna. De många veckorna det inte går att hitta en enda potatis i affärerna och de många veckorna frukt- & gröntavdelning består av bara ett enda stort hav av potatis, eller bara två nät med lök och inget annat. Veckor som går utan att kunna hitta hushållspapper i hela staden, eller ägg för den delen. Och gurkor som kostar närmare 50 kr styck när det står riktigt illa till osv.

Mina tidigare blogginlägg har beskrivit hur dessa fenomen beror på problemen att transportera varor hit. Färskvaror måste flygas in. Andra varor skeppas. En låång resa, som oftast dessutom går vägen via Danmark, oberoende varitfrån i världen varorna ursprungligen kommer ifrån.

Och det nyckfulla arktiska vädret & isen ställer så klart till sitt för båda transportmetoderna. Allt detta samtidigt som kundunderlaget är extremt litet. Att transportera varor såå långt, när vi bara är 56.000 personer, spridda över en yta nästan 5 gånger Sveriges, det är extremt dyrt och planeringskrävande vill jag lova.

Men det finns också solskenshistorier att berätta. En av dem är historien om min mataffär.

Brugsen är Danmarks motsvarighet till Konsum (numera Coop), som båda, fram till årskiftet 2007/08 också var samägda i Coop Norden. En helt fristående samarbetspartner till danska Brugsen är den av befolkningen här ägda ”Kalaallit Nunaanni Brugseni”, kort och gott ”Grönländska Brugsen” som finns i 7 av Grönlands 17 städer. Flaggskeppet i företaget är så klart Brugsen här i huvudstaden Nuuk.

När jag kom hit för 7 år sedan var den en halvsunkig, i svenska mått mätt inte särskilt stor, men ok mataffär i storlek med den störta av stadens två halvstatliga Pisiffik-affärer.

Brugsen var då en affär där tacos såldes som något extremt, extremt exotiskt, kakao gick inte att hitta, couscous kom inte på frågan osv. Generellt kan också sägas att folk närmast skakade på huvudet åt att jag mitt första år höll fast vid att äta minst en frukt om dagen, och alltid servera någon färsk grönsak till middagen, om än bara en tomat delad på två personer i nödfall. Utbudet (och priserna) i affären gick att leva med, men mer var det inte.

Ett tag efter att jag kom tillbaka till Grönland för 3:e (och slutliga?) vändan började det dock hända saker. Brugsen & Pisiffik hade smått inlett ett krig. Extrapriserna man trissade upp emot varandra var väl inte så en svensk direkt reagerade på billiga pirser (tvärtom!), men grönsaksdiskerna började iaf växa mer och mer. Det låg prestige i att ha en fin grönsaksdisk (även om vädret fortsätter att ställa till det än idag ibland).

Sedan dröjde det inte länge före Brugsen byggde ut. Exploderade kan man väl säga. Utbudet på matprodukter växte enormt, liksom övervåningen med kläder (a la Cellbes...) & diverse småting till kök & hem i övrig expanderade till det oigenkännliga. Samtidigt installerade man ett rullband. Grönlands första, och det utan att det innan har existerat en rulltrappa. En nyhet stor nog att (med lite självironi) sätta in helsideannoncer i tidningen om! (Och det skrevs också artiklar om det, jag skämtar inte! :-) )

Ok, nu låter allt enormt. Men vi pratar fortfarande om en affär i en ganska vanlig storlek med svenska mått mätt. Vi talar inte om något ”amerikasortiment”, och långt ifrån både Coop Forum och Ica Maxi. Men för oss varutörstande ”grönländare” var och är det enormt. Se själv:


Som i alla affärer, är det gott om kyl- och frysdiskar. Innehållet av dem är dock kanske inte helt som i de svenska. En hel del dansk mat, såsom griskött & inälvsmat, och nöttkött såklart. Men också en hel massa grönländskt lam, torkad fisk och torkad val- & renkött osv. Det finns även färsk ren, val, myskoxe och liknande att köpa, beroende på säsong. Men de flesta föredrar ändå att köpa sådant på den lokala, traditionella vilt- och fiskmarknaden Kalaalimineerniarfik / Brædtet .


Mjölken, ja den ställs på pall ute på golvet, i värmen. Om man inte vill betala 60 svenska kr/liter (vilket vääldigt få vill), så är det nämligen långtidshållbar mjölk, med ca 1 års hållbarhet, som gäller, för 1/5 av prisen (10 danska kr = ca 11-13 svenska). Den smakar smått unken i början, men man vänjer sig.


Tittar man på grönsakerna i detalj, så är det ofta så att grönsakerna redan i affären är äldre än jag någonsin skulle ha kunnat acceptera i mitt kylskåp i Sverige, men man måste ändå erkänna att denna Frukt- och gröntavdelning är totalt imponernade, utifrån Grönländska förhållanden såklart!


Man säljer vin & sprit i affärerna här, men bara fram till kl 18 på vardagar och 10-14 på lördagar, trots att t.ex Brugsen har öppet till kl 20 varje dag.


Aaju på väg upp för rullbandet.


Övervåningen med lite allt möjligt.


Det enda jag inte gillar i min affär; kiosken utan köstruktur, som man måste gå till om man ska köpa huvudvärkstabletter.


Ett tillhåll för slush-ice-älskande Aaju. Om sommaren driver de även en av stadens 2 mjukglassmaskiner. God dansk mjukglass. Alla hurrar och lovprisar norsk mjukglass, för den är gammaldags & gräddig. Själv föredrar jag dansk, som inte alls går till lika sötsliskiga extremer.


Utanför Brugsen står det alltid folk och säljer saker, på provisoriska bord av papplådor. Det är allt från dem som desperat säljer sina skor för att få lite pengar, till vanlig 2nd hand försäljning (som är extremt utbredd i Grönland) av DVD’er och liknande, till (främst) säljande av handarbeten; stenfigurer, smycken i ben osv.


På andra sidan vägen, vid tidigare Grönlands enda trafikljus (nu finns det 2 i allt... ;-) ), ligger Brugsens största konkurent Pisiffik. De planerar också att börja bygga nytt & stort om något år.


Och till det allra viktigaste med min affär: Kortet är taget stående precis i hörnet av affären, utan zoom. De stora vita hyreshusen är block nr. 5-8, vi bor i nr. 10, dvs bara några minuters promenad från affären! :-)

torsdag, januari 10, 2008

Danska från a til å *)

Igår när jag skulle till att skriva bildtext till mitt blogginlägg om grönländsk normalisering tvekade jag. Vad heter det nu när man typ har en politisk åsikt? Tillhängare? Nja. Det lät ju bekant, men stämde inte helt. Men vad heter det då istället? Grubbel, grubbel.

Anhängare var ordet jag var ute efter. Men i min till vardags dansktänkande hjärna lät det bara helt galet. På danska heter det ”tilhænger”. En ”anhænger” är istället helt enkel en släpvagn; en sådan man fäster bakom bilen!

De nordiska språken är så lika, men ändå inte. Och detta är lite smått ”farligt” ibland. För när en dansk tror att svensken pratar om en släpvagn, pratar svensken i själva verket alltså om en anhängare! Och dilemmat blir ju bara än större av att man rent faktiskt kan direktöversätta väldigt många ord bara genom att göra några mindre ändringar som typiskt att byta ut ett a eller æ/ä mot ett e eller omvänt. Det är bara det att de inte alls behöver betyder samma sak alltid. Om det överhuvudtaget har någon betydning på det andra språket, hur bra det än låter när man säger det.

Ett klassiskt ord är ”rolig”. Med sådana lätta ord tror ju dansken & svensken att de får full förståelse från den andre parten, när de används. Problemet är bara att på danska betyder ordet ”rolig” det samma som svenska ”lugn”. Alltså det handlar inte alls om något skoj. ”Stille og rolige” är helt enkelt det samma som ”lugnt och stilla”. Svenska "rolig" är på danska istället "sjov".

En annan klassiker är ordet ”rar”. Många skämt har man hört om det ordet genom åren, då det ju på norska - mitt ”reservspråk” redan sedan barnsben pga av min norska familj & uppväxt i gränsområdet – betyder typ ”konstig”. En ”rar person” är alltså en konstig/märklig person i Norge. Då danskan har betydligt fler gemensamma ord med norskan än med svenskan, frestas man därför att tro att en rar person också är en lustig en på danska. Men så är inte alls fallet.

Rar på danska påminner nämligen mer om det svenska rar. Fast en rar person på danska, är inte bara en gullig & eventuellt lite smått stillsam person som på svenska, utan det kan också helt enkelt betyda en helt vanligt trevlig person. Altså en ultra-maskulin man kan komma undan mycket lättare i Danmark än i Sverige, med att beskriva en annan mycket maskulin man som rar. Det är inte bara gamla gummor och små barn som är rara i Danmark, vilket gör att man också hör ordet mycket oftare på den södra sidan Öresund. Men som sagt; en dansk ”rar person” är på inget sätt en knasboll!

Några andra kluriga ord - det finns 1000-tals av dem – följer här:

Det danska ordet – betyder på svenska
Det svenskar ofta tror det danska ordet betyder – vilket i själva verket på danska heter

1.
Balle – Skinka (på t.ex en människa. Att på aerobicen träna ”ballerne” är alltså att träna rumpan)
Balle – Pung (pung är även den härskande benämningen på plånbok på danska)

2.
Betjent – Poliskonstapel
Betjänt – Kammertjener

3.
Blivende – Bestående
Blivande
– Kommende

4.
Blomme – Plommon, äggula
Blomma
- Blomst

5.
Blød – Mjuk
Blöt
– Våd

6.
Bolle – Bulle/fralla samt knulla (ja, den grövre benämningen)
Bolla
– Kaste med en bold

7.
By – Stad
By
– Landsby

8.
Enligt – Ensamt
Enligt –
Ifølge

9.
Fløde – Grädde
Flöde
– Ström

10.
Frokost – Lunch
Frukost
– Morgenmad

11.
Høst – Skörd
Höst
– Efterår

12.
Ikke bryde sig om – Ogilla
Inte bry sig om
– Bortse fra

13.
Især – I synnerhet
Isär
– Itu

14.
Karamel – Kola (godissmaken kola alltså)
Karamell – Bolsje

15.
Kneppe – Knulla (ja, det grövre ordvalet)
Knäppa – Knappe

16.
Le – Skratta
Le
– Smile

17.
Måle – Mäta
Måla
– Male

18.
Orm – Mask
Orm
– Slange

19.
Rummet – Rymden
Rummet
– Værelset

20.
Række – Rad
Räcke
- Gelænder

21.
Syre – Syra
Syre
– Ilt

22.
Tasken – Väskan
Tasken
– Pikken

23.
Tilbud – Extrapris
Tillbud
– Uforudset hændelse som kunne have resulteret i en ulykke

24.
Tærte – Paj
Tårta
– Lagkage

25.
Æde – Frossa, äta mycket glupskt
Äta
- Spise

Det var dagens lektion i danska. Till en annan gång blir det kanske att skruva upp svårighetsgraden med sisådär 100 steg och lära ut lite grönländska..!

Men i morgon är det fredag, och därmed Fredagstema / Show and Tell som väntas här i bloggen; ”Min affär”!! :-)


*) Det danska alfabetet avslutas med å, eller snarare med æ, ø och å.

onsdag, januari 09, 2008

Grönlandisering eller bara normalisering?

En ung anhängare av ett självständigt Grönland, har visat sin mening på denna busskur (dock utan att vara fullt så bra på att stava... ;-) ). Nuuk, oktober 2007.












Det var länge sedan det blev plats för grönländska nyheter här i bloggen. Därför borde det väl vara på tiden. Speciellt i dessa tider, när det pratas om grönlandisering hit och grönlandisering dit.

För att ta det från början:

I slutet av november kom det ett mycket plötsligt beslut från landsstyret (motsvarande regeringen) om att från nyår skulle alla departements högsta chefer vara grönländare. Som situationen var - och fortfarande är, då man fick skjuta upp det hela med en månad, till 1:a februari - så var majoriteten av alla dessa, sittande chefer dock danskar.

Uttalandena från högste profet - också känd som landsstyreformand / statsminister - Hans Enoksen var väl ”lite olyckligt formulerat”. För vem är egentligen grönländare?

Är det bara den som är född i Grönland, med 2 grönlandsfödda föräldrar som är grönländare? Vad med den som har en grönländsk och en utländsk förälder; är den grönländare? En mycket kontroversiell fråga, som dock är ofta förekommande, och folk är alltid lika oeniga. Och vad med dem som är födda utomlands men uppvuxna i Grönland, eller som jag bott i Grönland i x antal år och integrerat mig, vad är vi?

Ingen har kunnat svara på dessa klassiska frågor, som cirkulerat i närmare ett århundrande och skapat oenighet. Främst för att det ligger så mycket mer än bara nationalitet bakom ordet grönländare. Eller snarare, att ordet är tvetydigt. Det kan nämligen också vara tal om en kultur, ett folkslag, en urbefolkning, en kolonialiserad sådan, med en samhörighet på ett helt annat sätt än vad gruppen ”svenskar” t.ex har. Att då som vit skandinav komma och säga att man är grönländare, kan vara enormt provokerande. För vissa, för andra inte.

Men helt plötligt så skulle detta odefinierbara alltså vara ett kriterium, det viktigaste av dem, för att få några av landets absoluta topposter.

Men vad Hans Enoksen i egentligen menade, var dock något helt annat, vilket först kom i ljuset efter flera dagars hett diskuterande i media och vid landets alla fikabord: För att vara toppchef ska man inte behöva vara grönländare. Men man skall vara tvåspråkig. Dvs. behärska grönländska & danska i tal och skrift. Det är så något helt annat, och för mig plötsligt (mer eller mindre, kommer in på det senare i ett annat framtida inlägg) fullt förståeligt.

Tvåspråkigheten får självklart inte vara det enda man går efter. Många andra kriterier är ju viktiga. Men självklart är det viktigt, iaf i min tankevärld, att man som en ministers högra hand, ska kunna tala med ministern och andra politiker (vissa ministrar och många andra politiker talar bara grönländska) samt följa med och känna av stämningen i samhället som helhet. Som endast dansktalande kan man inte detta. Tro mig, jag vet!

Men danskan är så klart också viktig. Många i departementens administration är, och förblir i ett bra tag framöver, danskar. Samarbete mellan den gamla kolonimakten och Grönland är konstant aktuell, mycket av det material som ska läsas och tas in, finns bara på danska osv. Att ha en högste chef som inte behärskar danska, skulle i nuläget vara en omöjlighet. (Fast man skulle ju lika gärna spela med de stora korten och säga, att det är kombinationen grönländska och engelska som ska vara ett krav istället. Den diskussionen får dock också bli till ett annat blogginlägg...)

Oberoende av hur Hans Enoksens utalande blev formulerat och sedan omformulerat och genomförklarat, kände så klart många danskar sig ändå trampade på tårna. Både i Danmark och i Grönland (inte alla, väl att märka dock).

Danskarna är ju ett folk som lever gott av sin gamla koloni, där de sitter på riktigt många av de ledande positionerna i samhället (undantaget politiskt sedan det interna självstyret infördes 1979). Precis som de också gjorde i sin gamla koloni Island, innan de slet sig helt fria för en si sådär dryga 60 år sedan, och i modernare tid; Färöarna.

Många danskar har också genuint starka känslor för landet och känner sig integrerade. I denna grupp var det därför flera som kände sig som överkörda av en ångvält av beslutet. Men har man, efter 30-40 år i landet, nästan inte lärt sig säga ett endaste ord på det lokala språket, så tycker jag personligen inte man kan tala om en lyckad integration. Många har helt enkelt bara levt vidare med sitt danska liv, i ett kallare klimat.

(Dem som bott något färre år i landet, säg 2-5 år, utan att ha lärt sig språket - speciellt som boende i Nuuk där danskan är hyffsat utbredd - kan jag dock någotsånär ta till försvar. Här i Nuuk är det iaf inte helt lätt att lära sig grænländska, eftersom folk har en tendens att haltid prata till "vita" på danska, hur knacklig den än är. Och man kan så klart ha en hyffsat stark tillknytning till landet ändå, utan att ha förstått allt som sägs. Jag är ju själv lite i den situationen (även om jag så klart iaf lärt mig ett nytt språk, och försöker med nr 2). Men å andra sidan kan jag inte se mig själv ta ett sånt jobb som departementschef, med samvetet helt i behåll. Det är svårt nog nu; jag vill verkligen lära mig, för att visa mina kollegor och medmänniskor lite respekt!)

Vidare florerar uppfattningen att grönländare inte är lika ”dugliga” bland många i hela denna grupp skeptiska, ”överkörda” danskar (och bland gruppen ”wannabees” bland grönländarna). Även bland dem som jobbar & bor här i landet. Mycket hånande har det därför varit i media i december, om att det skulle vara en omöjlighet att hitta dessa personer, som var kompetenta nog till jobbet som departementschefer, samtidigt som de skulle kunna prata grönländska osv.

Vidrigt egentligen när jag tänker efter. För många kompetenta personer finns det ju i själva verket även här, trots att utbildningsnivån är lägre generellt, än i t.ex Danmark & Sverige. Men främst är det kulturen som är en annan; man framhäver verkligen inte sig själva på det sättet, och man kan därför inte mätas på den danska ”intelligensskalan” på samma sätt som en dansk. Samtidigt kan även jag självklart peka på en hel drös grönländare som är okompetenta i förhållande till sin position. Men i vilket land finner man inte dem?

Nå, nå. Mycket storm har det i alla fall varit. Mycket prat om grönländisering hit och dit, som sagt. Men underbaraste uttalandet av dem alla kom ändå från en islänning, som konstaterade att ”detta är inte en grönländisering, utan en normalisering”!

Och självklart är det så! Jag hade också tyckt det var konstigt om 10 av 12 departementschefer i Sverige t.ex. var japaner. Japaner som aldrig tidigare bott i Sverige. Var ligger en sådan persons lojalitet?

Kanske hade det inte varit så lustigt att det var ett antal av annan etnisk bakgrund än svensk på höga positioner. Nej, det är väl egentligen fullt naturligt, tillika önskvärt, med tanke på hur det svenska samhället i helhet ser ut idag. Men visst hade det varit konstigt om det bara var personer som inte hade någon direkt bindning till Sverige, som fick dessa positioner?

Personer som bara kommit till landet just för att få detta jobb som departementschef. Folk som lika snabbt skulle försvinna igen några år senare, när nya jobb lockade i hemlandet, för att aldrig komma tillbaka och leva med sina egna beslut.

Det skulle nog de flesta tycka var en konstig situation i sitt egna land, men här i Grönland är det vardagen. Så visst måste man ge islänningen rätt; det är inte en grönlandisering, utan en normalisering av Grönland det handlar om: Att göra Grönland till ett land som alla andra länder, där man främst sätter folk på toppen från sin egna befolkning, från dem som redan bor i landet, från dem som förstår och känner landet och dess kultur & folks tankesätt generellt. Inte personer som läst om landet i en reseguide från Bonniers och tror de vet allt en vecka efter att de har landat.

Om beslutet att omorganisera hela faderullan på bara någon månad och sedan i nyårstalet utropa folkomröstning om självstyre till den 25:e november 2008. Detta utan att den sittande Självstyrekommissionen - med representanter från både Danmark och Grönland – hunnit komma till ett slutligt förslag. Utan att den grönländska befolkningen överhuvudtaget kommer att hinna få vettigt informationsmaterial utifrån vilket de kan ta ett välgenomtänkt beslut. Ja, om det var lika rätt, kan jag dock inte lika varmt argumentera för. Överilning på hög nivå, är väl min kommentar till den politiska fadäsen herr Enoksen, men ändå...

måndag, januari 07, 2008

Stjärna, stjärna i fönstret där...

Jag tycker verkligen att jag, med det goda samvetet i behåll, kan ha kvar min julstjärna ännu ett tag. Det är ju becksvart när vi går på jobbet om morgonen. Och becksvart när vi kommer hem igen, så allt ljus som finns behövs.

Och stjärnan, som jag tycker är så fin *), gör mig ju glad. Och trots dess röda färg ger den mig ro i en tid då jag hur lätt som helst skulle kunna stressat halft ihjäl mig.

Men fokus är ändå på att slappna av och glömma allt vad jobb är när jag är hemma. Träna, äta gott och slappa. Ja, i en perfekt värld. Men ska försöka mitt allra bästa iaf! Ingen megaövertid med bloggande och bloggläsande med andra ord. Men så får det vara.

Idag ska iaf lillkillen inte skapa några läggningsproblemem, vilket han gjort lite efter alla helgdagar. Igår slogs alla rekord. Han satt i sin säng ock läste bok & puttrade runt med leksaksbilen nästan till midnatt! Själv var jag uppe till klockan 3.20. Inte fullt så sunt för någon av oss. Men idag är så grabben trött och har nog lärt sig sin läxa (själv har jag ju inte så stort sömnbehov – 3 timmar och jag var hyffsat pigg igen) . Dvs han somnar med all säkerhet tidigt idag och kommer förhoppningsvis in i sin gamla invanda trall att somna vid 8-tiden igen! *håller tummarna*

*) Inget specielt foto dock, jag vet. Det gick lite snabbt... ;-)

söndag, januari 06, 2008

Getost sitter på Gud Faders högra sida...

Så var julen nerplockad, med undantag för julstjärnan & girlangerna. De hänger fast så högt upp att jag måste gå på förlängningsdiet för att få ned dem utan att lite smått riskfyllt (med tanke på våra stolar) ställa en stol uppe på en annan stol. Det där med att växa har jag dock givit upp hoppet om, snart 30 år fyllda. Jag blir helt enkelt inte längre än 1.54 och Holger ska väl ändå ha något att göra när han kommer hem om dryga veckan?! *hihi*

Nerplockandet gick iaf i övrigt fint. Aajus enda kommentar på att julen nu skulle ut var ”jaha”, sedan hjälpte han mig glatt att packa ner julgranskulor och samla in diverse små leksaksjulpynt han haft på sitt egna rum. Inte en enda protest! Sköönt! :-)

Annars har väl inte helgen gått som tänkt. Jag skulle nämligen ha årets enda (som om...) jobbhelg denna helgen. Så snart Aaju somnat skulle jag jobba helt enkelt. Men så mycket blev det med det, när – och håll i er nu, alla som känner mig och mitt minibehov för sömn, som iofs var som mest extremt innan det blev ”Puppavarning” följt av att en Aaju kom till världen – jag snittade 11 timmars sömn per natt fredag & lördag!! Tala om att vintermörkret sätter sig på sömnbehovet!

Dagens citat från Aaju, utöver jaha’et, är annars svaret på frågan om vi ska läsa om Jesus *) till godnattsaga:
- Nej inte Getost, mamma! Inte Getost.


*) Aajus aataa (farfar) är ju kateket, så kände mig från honom smått förmanad att köpa en Barnbibel åt Aaju när jag var i Sverige i höstas.

Till min förvåning blev Aaju totalt förälskad i Bibeln, trots att han aldrig läst en kapitelbok förr, utan bara läst böcker man kan läsa klart på en gång. Nu har vi så läst ca 3 kapitel varje dag i ett bra tag. Hur mycket han fattar av det vet jag dock inte, då det hänt ett par gånger att han säger saker som ”pang, pang” och pekar på typ Moses eller Abraham. Men ändå... *hihi*

Förresten, ska ni köpa en Barnbibel för mindre barn (upp till 7 år ca), så rekommenderar jag verkligen den jag köpte ("Barnens första bibel" av Pat Alexander, utgiven på svenska av Libris). Det visade sig ju att finnas ett hav av olika Barnbiblar, med ungefär samma titel & innehåll (det senare kanske inte så konstigt trots allt...), men denna tyckte jag var mest lättförståelig (undantaget dem det inte stod nästan någonting i) och bilderna är roliga, även för vuxna! :-)

lördag, januari 05, 2008

Holger i Mitaartut'ernas land och allmänt helgsnack

Igår flög Holger till Sisimiut. Igen, igen. Denna gången för en 11 dagar lång pedagogik-kurs. Eller ja, kursen är längre, men görs på distans och så träffas klassen tre gånger under förloppet. Detta är så 1:a gången.

Och kanske är det några av er (dvs läsare av onsdagens inlägg) som nu blir förskräckta. Sisimiut; det är ju en del av
Mitaartut’ernas land!!! Ja, i Sisimiut är det många av dessa skräckinjagande spöken. Speciellt imorgon söndag – samma dag som Aaju & jag, jämförelsevis fridfullt, ska plocka ner julen här i hemmet i Nuuk. Men jag hoppas att Holger har så stor erfarenhet, att han undgår både piskrapp och påkslag...!

Här i Nuuk har faktumet att det är helg njutits i stora drag. Slappmorgon följt av ett par timmars lek ute i friska luften. Härligt!


Aaju – iklädd nya julklappsstassen från aanaa & aataa (farmor & farfar) - blev dock lite snopen när han upptäckte att gungbrädan och vippsaken satt fast i snön. Länge har någon flitig försökt att hålla dem snöfria, men tillslut var det alltså dax att ge upp. Jag har ingen aning om hur mycket snö vi har (se förklaring varför här), men det är nog någon dryg meter i genomsnitt iaf. Minst. Många backar är det iaf både här och där, som inte alls existerar på sommaren! :-)

Medan Aaju lekte fick jag också plockat upp en del rester från nyårsfirandets alla raketer & smällare. Trots världsrekordsinnehav i oorganiserat uppskjutande av fyrverkerier, är grönländarna nämligen inte fullt så duktiga på det där med att hålla rent efter sig, tyvär. Så det var inte direkt svårt att samla på sig ett par famnar...

Nyårs stora kulturella förlust blev annars den gamla kyrkan i bygden Alluitsup Paa (Sydgrönland), som isolerad med 50 år gammal torv brann ner på ett jiihu, efter att den blivit träffad av en raket.


Kyrkan var iof inte äldre än från 1926, men det är såklart gammalt här i landet. Man ska ju minnas att t.ex det första kristna dopet i Östgrönland hölls så sent som 1921. Och den förste prästen - Hans Egede - kom till Grönland bara 200 år tidigare, år 1721 (då inte medräknat de katolska prästerna som kom till vikingarna, som bodde i landet ett parhundra år omkring 1000-talet).

fredag, januari 04, 2008

Cetrifugturer & Väder

Om onsdagen var en omtumlande dag på jobbet, så var dagen idag rena centrifugturen! Non-stop från klockan 10-16. Turligt nog fick jag min nya medhjälpare sysselsatt med något för honom riktigt roligt. Själv fick jag mest riva mitt hår.

Allt grundade sig i en mycket viktig, 2-sidig annons som kommit i tidningen en vecka för tidigt. Utan att den hade varit till korrektur hos mig först. Och annonsen var så klart full av fel. Ja, den var ett enda stort fel kan man säga.... ¤#%¤$#

Därefter följer en lång och invecklad historia, som inte bara gör att jag ångrar att jag tidigare i veckan utnämde en viss tidning till 2007 års tidning. Jag har också fått mina tvivel på kompetensen lite närmare inpå...

Men varför babbla om detta? Jag behöver ju egentligen tänka på något helt annat.
Aurorabuddhas fredagstema, även kallat ”Show and Tell”, är väder, och det är vad jag hellre bedriver tiden med att skriva om; väder / klimat (fast alla trogna veckoboks- & hemsideläsare kanske väljer att hoppa av nu. Det är helt ok! *hihi* :-) ). Here goes…:



Grönland har, kanske inte helt överraskande, ett arktiskt klimat. Dvs. medeltemperaturen för årets varmaste månad kommer inte över 10 grader Celsius!

Landet är stort – det är ju världens största ö vi talar om, med en yta nästan 5 ggr Sveriges - och klimatet varierar därför kraftigt. Generellt kan man dock säga att temperaturen och nederbörden stiger ju längre söderut man kommer. Och ju längre in i fjordarna man kommer, desto mindre nederbörd och desto varmare somrar respektive kallare vintrar.

Här i Mittgrönland (området omkring Sisimiut till Nuuk, se karta
här) sträcker vintern sig typiskt från någon gång i oktober till början av maj, med temperaturer på omkring -5-20 C. I Nordgrönland (dvs övre halvan av Grönland) kan kvicksilvret krypa under de -30 och än mångt längre ner. Köldrekordet ligger på hela -70 grader!

Dessa låga temperaturer, i kombination med de starka arktiska vindarna kan göra det mycket kallt. Men pga den torra luften så känns det inte lika kallt som om det var hemhemma i Sydsverige, där luften är mycket fuktigare.

Men därmed inte sagt att det inte känns kallt som sagt: Senaste 14 dagarna har vi haft mer eller mindre konstant samma väder. Omkring -15 C & klar himmel. Med en liten vind har den upplevda temperaturen dock skiftat mellan -20 och -30 C i samma period. Och det har allt varit ett par av dessa dagar då det har svidigt rejält i kinden, och näsborrarna har tyckts frysa till is så snart man kommit utanför!

Anledningarna till Grönlands kalla klimat är många (för det är ju jämförelsevis mycket kallare i Sydgrönland än i t.ex Stockholm, som ligger på cirka samma breddgrad). Bland annat rekflekterar den enorma inlandsisens vita yta 90% av solinstrålningen. Det finns heller ingen värmande Golfström, utan istället bara den kalla Polarströmmen, som strömmar ner längst östkusten och vidare upp längst västkusten.

Turligt nog möter denna ström dock en liten avstickare till Golfströmmen, som mildrar den kalla strömmen något. Detta fenomen är orsaken till att södra västkusten, upp till Sisimiut, är isfri om vintern, vilket jag är väldigt tacksam för då det innebär att vi här i Nuuk kan ta emot skeppsleveranser hela året! *lyx*

I övrigt är vädret här i Grönland känt för att skifta oerhört snabbt. Se t.ex min lilla inläggsserie från november 2007;
nr 1 & nr 2. Det säger en del!

En av faktorerna i dessa väderombyten är den kraftiga, torra sk fönvinden, som vid lågtryck vid kusten, mycket plötsligt kan komma ner från inlandsisen, där det nästan konstant råder högtryck. Denna kraftiga vind kan på västkusten ge vindstöt på över 50 m/s (gränsen till orkan går vid 32,7 m/s och som jämförelse nådde orkanerna som härjade i Sverige, Gudrun 2004 och Per 2007, "bara" upp på 42 respektive 40 m/s som max).

I Östgrönland möter man oxå på fenomenet Piteraq, en extremt kraftig fallvind/luftlavin, som speciellt under höstarna kommer som från ingenstans med upp till dubbel orkanstyrka. Då gäller det att få stängt alla fönsterluckor och springa in i huset illa kvickt!

Men det knasiga med vädret är att vi alltså också ofta har riktigt långa perioder med samma och samma väder. Som de senaste 2 veckorna som sagt. Men jag kan nästan slå vad om att när det nästa gång kommer ett väderomslag, så kommer det närmast utan förvarning och är över oss på få minuter!


torsdag, januari 03, 2008

1:a dagen med katastrofchefen


PS: Gammalt foto, men ändå... ;-)

Min nya assistent, som började jobbet igår, onsdag, kommer deffinitivt komma ihåg sin första dag på jobbet, på sitt första "riktiga" jobb någonsin, efter nyligen avklarade studier. För dagen blev verkligen dagen då inget riktigt blev som planerat.

Det började med att han fick kämpa sig igenom den bitande kylan, garanterat den värsta på hela vintern. När han tillslut nådde fram till den stora kontorsbyggnaden (fotot) sa det typ dzzzum...

...och hela byggnaden framför honom släcktes ner. Ja, hela staden blev svart! Strömmen gick i hela huvudstaden och den elektroniska dörrlåsen gick i baklås. Efter lite strul lyckades han dock tillslut komma in, för att där bli sittande på nya kontoret, i mörkret, rullande tummarna och försöka hålla värmen bäst han kunde, då så klart el-elementen också var ur funktion och kylan pressade på från utsidan.

Datafilerna jag förberett kunde ju inte ses på eller jobbas med, kaffemaskinen (som han såg ut att behöva besöka) var som död, lunchen i matsalen kunde inte serveras - ingen ström, inget vatten, inga rena händer, ingen mat. Inte ens ett knäckebröd kunde de erbjuda. Men från ljuset av ett par värmeljus kunde vi i alla fall se konturerna av varandra i mörkret...! *hmm* ;-)

När strömmen väl kom tillbaka, ett antal timmar senare, började så min telefon ringa. Det var lokal-TV, riks-TV, radion, samt tidning 1 och tidning 2. Det skulle göras intervjuer åt höger och vänster. Pressmeddelande skulle skrivas, översättas och skickas ut. Som informationschef för (enda) företaget som producerar el, vatten & värme blir man ju ställd mot väggen vid liknande situationer. Och handlar det då om självaste huvudstaden, ja då är journalisterna ju som hökar.

Att då har tid över till en stackars nyanställd är svårt. Och att minnas att presentera honom för allt & alla man möter, samtidigt som de trycker sig på för att ta i hand och önska en gott nytt år (att ta i hand är viktigt i liknande situationer här), ja det är närmast omöjligt för en virrhöna som mig. Glömde presentera honom för massor av kollegor. Och de få gånger jag kom i håg, kom jag till att kalla honom (om än oftast smått mumlande) "han där" och diverse andra, väl så riktiga, existerande förnamn, men bara inte hans... *rodnar*

Jag fick iaf tillslut printat ut personalhandboken - den inaktuella som snart blir ersatt med en ny – så att han iaf hade något att läsa. Stackare, vad mån han tänker efter det här...?! (Fast han verkade hyffsat förstående trots allt och det kan ju nästan bara gå bättre framöver, vilket ju alltids är något...) *hihi* ;-)

Har ni också haft en minnesvärd första arbetsdag a la det här någon gång?

onsdag, januari 02, 2008

Mitaartoq - Mystiska nyårstraditioner

Så var det dax för mig att försöka berätta en historia, en alldeles sann historia, om ett par nyårstraditioner som jag själv inte riktigt har förstått mig på. Jag vet inte ens huruvida jag vågar ta ut svängarna och berätta allt jag hört, för att inte ge er alla men, med en förändrad bild av inuiterna för evigt och evigt som följd...!? :-)

Men det är ju nyår och detta är ju lite av en Grönlandsblogg, så det går väl knappast att undgå att nämna det; Mitaartoq! Mitaartoq, eller Mitaartut*) i flertal, som går runt på gatorna och sätter skräck i alla han/hon möter såhär vid nyår.

Anledningen till att jag inte känner så mycket till dessa Mitaartut är att de främst förekommer i Nordgrönland (dvs främst i praktiskt taget hela västra Grönland undantaget den nedre tredjedelen där vi bor). Men då Holger kommer från det området där traditionerna är som allra starkast och allra hårdast (återkommer till det), har jag ändå hört en del om dessa utklädda människor.

För ja, det handlar om utklädda människor; barn & vuxna, utklädda till oigenkännlighet. Och det är alltså inte några maskeraddräkter a la söt prinsessa och cool superhjälte vi pratar om, utan snarare mer monsterliknande figurer med masker, som tagna från gamla inuitiska myter & sägner. Meningen är att man inte ska känna igen vem de utklädda är.

Mitaartut är också som allra oftast utrustade med något typ av ”vapen”, och det är här vi kommer in på det riktigt knasiga detaljerna. De har ofta någon form av träbit, sopskaft eller väldigt vanligt, en hundpiska (de rejält långa piskorna man använder när man kör hundspann), som används för att skrämma folk med, medan de jagar dem – helt oskyldiga människor som är ute och går alltså. Som oftast blir det inget eller bara ett lättare slag när Mitaartoq’en väl hinner ikapp sitt ”offer”, men ingen regel utan undantag. Det finns ”skräckhistorier” på området vill jag lova! Och här inför jag lite tillfällig censur... ;-)


Mitaartut med hundpiskorna i högsta hugg.


En som hittat sopskaftet.

Traditionen föregår lite olika länge beroende på var man är. I Diskobukten, som är där man går in för det allra mest, pågår det hela perioden 1:e-6:e januari. Andra ställen handlar det bara om en dag eller två omkring den 6:e.

Det finns även en ”vänligare” variant av traditionen, för barnen. De går runt och knackar dörr (eller snarare skjuter av en smällare utanför) och dansar en dans för dem som öppnar, mot lite godis eller saft/dricka.

Varitfrån traditionen kommer ifrån vet jag inte, men jag vet att den minst har ett par hundra år på nacken. Och kanske är det inte helt en slump att även barn i Sverige brukade klä ut sig på trettondagen förr. Eller är det...?!


Även om just de här bara är barn med godisinsamlingspåsarna i händerna, blir man alltså lite rädd för sådana här filurer, när man inte är säker på om de slår till eller inte...

Den andra nyårstraditionen som är lite speciell för Grönland skulle jag tro, är den som föregår den 31:e december, i det samma område som Mitaartut’arna härjar. Det är något som tydligt visar den grönländska gästfriheten, som faktiskt fungerar på samma sätt året runt, men just den den 31:e finns det inga nej i världen, inte heller för den inte fullt så gästvänlige. Och det är också den samma tradition som gjort att jag beslutat mig för att vägra öppna dörren just den dagen, om jag någonsin flyttar norrut!

Vad är det då som händer? Jo, den 31:e december får man gå hem till nära släktingar & bekanta, skjuta iväg en smällare (ju större desto bättre – för ju mer omöjligt blir det för värden att säga nej) och sedan välja en sak i hemmet, vilken som helst, och ta med sig den hem!!

Det är så klart en ”lek” som har spårat ur några gånger nu i modern tid, då folk äger mycket mer saker än vad man gjorde förr. Dvs det finns dem som blivit av med sin nya soffa, eller TV osv. För när man inte kan säga nej, vad gör man...?

Problemet har dock turligt nog framkallat en modern variant, med frednings-post-its på de sakerna man inte vill bli av med. Men för mig låter det ändå som rena tortyren. För så många post-it-notes som jag skulle behöva, lär de inte ha i affären...!

Gott nytt år på er alla (igen), och var glada för att ni inte är ”Gröngölingar” i dessa dagar! *hihi*


*) Betyder ”spöken” eller ”folk som är utklädda”.

Foton tagna av
Klaus Poulsen.